Svår fråga tycker jag, har själv utbildat mej under 6 år och sitter på studieskulder som måste betalas och det betyder i sin tur att jag måste sälja för minst 2000 spänn mer i månaden för att betala csn än någon som inte tokpluggat, och inte har lån. men å andra sidan så betyder ju inte det att jag är bättre än någon som är självlärd. Innan jag utbildade mej så skulle jag nog hålla med dej att det blir lite tokigt att det ska vara så svårt att bli etablerad utan utbildning, men nu tycker jag nog inte riktigt så längre, det går nog inte att komma ifrån att utbildning är alltid ganska bra att ha……

eller 35 års erfarenhet…

KHVC och kif kan man söka in till med arbetsprover.

2, Jag tror ändå inte att många års erfarenhet är lika mycket värt i dom här sammanhangen, du måste ändå hela tiden visa vad du kan. Har man papper på att man gått utbildningen är man med automatiskt i många sammanhang.

Ja en utbildning är ju bra att ha. Men ska man betala 300000 eller vad det nu blir för 5 år i skolan för att "få vara med"? Man vet ju att det endast är ett fåtal som slår igenom som är utbildade. Är utbildningen värd att betala så mycket pengar för?! Jag vet att man utvecklas och lär sig det konstnärliga språket och alla dess koder men det känns som om man betalar mer för att få vara med i konstklanen än vad man lär sig… 300000 blir en fin verkstad med alla tillbehör plus böcker, material småkurser…mm Har jag fel, skulle vilja höra vad andra har för erfarenhet.

Hmmm har tänkt lite mer… en läkare kan ju inte bli läkare utan utbildning… hmmm svårt det här å andra sidan skulle jag hellre vilja ha en duktig läkare som kan sin sak och är outbildad än en dålig och utbildad…

Det går inte att jämföra päron och äpplen..

Näe det är ju sant…

Nej, det är inte så enkelt att veta vad man ska satsa på. Jag hade problem med det när jag i 30 årsåldern kom in på förskollärarutbildningen. Hade då börjat med keramiken o ville helst lära mig mer om det men alla avrådde mig och tyckte det var bättre med en "riktig" utbildning. Jag lyssnade och gjorde som de flesta sa och när jag var färdigutbildad jobbade jag i ett par år som förskollärare. Jag fick mitt tredje barn och i samband med det tog jag tjänstledigt för att prova på keramiken (man kunde göra så då). Keramiken fastnade jag i och är där än. Utbildning är alltid bra, tycker jag, man utvecklas som människa så den utbildningen jag gick var ju naturligtvis inte helt fel men kanske jag skulle välja på ett annat sätt om jag fick göra om.. framför allt hade det kanske varit lättare för mig i min yrkesroll som keramiker om jag satsat på utbildningen där i stället..

Jag har en naturvetenskaplig akademisk examen med 160 högskolepoäng. Det innebär formell kompetens och at jag kunnat få jobb och en ok lön.  Men jag blir allt mer medveten om att det finns flera sätt att skaffa sig kompetens på - faktisk kompetens, sånt man faktisk kan fast inte har något papper på.  Jag har ett flertal gångar träffat på människor som kan jättemycket mer än jag om ett ämne som ingår i mit yrke, fast de inte har ett enda högskolepoäng. Och åt andra hållet så har jag flera gångar upplevt hur mit stora privata intresse för praktisk byggnadsvård genom 15 år gjort att jag kan mer än vissa byggnadsantivarier som har formell utbildning på området fast jag inte har et enda poäng. Och min åsikt är att det är en tämligen begränsad del av den breda kompens som behövs (i alla yrken) som faktiskt ingår i en utbildning och att vårt samhälle värderar formell kompetens alldeles för högt.  När det gäller kontnärlig verksamhet finns det massor av exempel på att man når fram utan någon längre formell utbildning. Det finns flera olika vägar att gå.

Det är ganska skönt att fundera och knåpa på vissa saker, brukar jag tycka. Men den här frågan tycks bara ha ett svar: Ja, det bara är så.

Precis som många andra frågor ute i samhället… Det kan kanske kännas ganska surt för de som betalat dyrt för en utbildning, se en nybörjare rejsa förbi på konsthimmelen. Det kanske är därför man inte "får" vara med på vissa utställningar, det råder lixom klubben för inbördes där å ingen annan får va me. Rädda för att andra självlärda kanske förmodligen kunde vara bättre än de med glammig utbildning.. Detta är bara funderingar INTE PÅHOPP!!!

ha ha ha rejsa förbi…det uttrycket gillade jag..Elorion …det är så här att även om du som jag har en nordisk drejarmästartitel så hjälper det föga om jag inte har någon svåger eller någon annan släkting i kultureliten…thats life…Jag t.om gjorde årets kupp när kungen och drottningen va i Nora på 350 års jubileum.Då gick jag ut och överlämnade en kungakrona på en sammetskudde .Jag hade 40 journalister som intervjuvade mig efteråt kom med i tidningarna  och på nyheterna samt kom med i deras  årsbok.

Har sökt ett stipendium i snart 15 år som jag aldrig fått men alla andra keramiker  i kommunen har fått som har utbildning..då det är riktat till dom som  bor i trakten blir man lite putt nu när dom ger det till presoner som inte bor kvar längre..Undrade faktiskt för 3 år sen om personen som får det är uttagen innan det ens är utannonserat.Detta pga av att när jag lämnade in mina alster för bedömning så hade tidningen varit där o fotat redan..döm om min förvåning då det va precis dom 2 tjejer som var med i artikeln som sen fick stipendiet…Hur kunde reportern pricka in så exakt när vi var ett 60tal som sökte..Är övertygad att det va uppgjort..

Nej jag får väl gifta mig med kungen*L*

Sen tror jag på att där man fokucerr sina tankar,där hamnar man.  hakar man up sig på att man ikke får vara med på just den eller den utställning eller inte får ett visst stipendium då ligger fokus på att man inte tar sig vidare på sin resa, några är dumma oh förhindrar mig, och då tar man sig inte vidare. Tror det är mycket bättre att skita i motgångarna, konstatera att där var det stopp, den vägen kan jag inte komma, men det finns andra vägar…  Kanske finns det andra som liksom du är jättebra men inte får vara med på vissa utställningar - gå ihop och fixa utställning.. ändå…eller kanske är rätta vägen för dig att hoppa över Västerås(där du inte får vara med) och Stockholm och flyga direkt till New-York eller Milano.. ha!

För att svara på frågan om "klubb" så har jag sedan jag gick med i KHVC fått massor om info om vad som händer i Sverige, både inbjudningar till utställning, konsthantverkets dag, försäljning, seminarier mm. Man skriver en ansökan och skickar bilder på arbetsprover om du inte har utbildning typ Konstfack eller HDK (vilket jag inte har)

Ett tips! Sök till KHVC!

Kultureliten har alltid varit väldigt mån om att 'pissa in sitt revir'! I 'min' stad är det en väldigt snäv krets som kliar varann på ryggen med stipendier och offentliga uppdrag, och ingen som inte redan ingår i 'klubben' göre sig icke besvär.

Fast jag håller helt med Pyromanen! Skit i etablissemanget!  Tro på det du gör, gör det för din egen skull, bygg din självkänsla med lera i stället för studieskuldsavier och betygspapper!  Det finns inget självklart samband mellan formell utbildning och praktisk kompetens i något yrke. (Inte ens hos läkare, men i sådana yrken kan det ju vara sunt med ett visst behörighetskrav av säkerhetsskäl…)

Om du gör bra grejer finns det alltid folk som vill se dem och köpa dem! Det är inte 'Konstfacksmaffian' som avgör, utan din kund! Så ut och visa dina saker på eget initiativ! Via en egen butik, olika hantverksmässor, fixa egen utställning själv eller ihop med likasinnade 'ler-rebeller', använd internet för att få kontakter, titta utanför Sveriges ankdamm osv… Kör ditt eget race!!

(Och skiter det sig totalt kan man ju alltid göra som abbi.s och gifta sig med kungen. -Fast jag tänker nog hellre satsa på hon den där Madeloria, den lilla puddingen…)

"det bara är så…" Ellerhur?

Jag tänker gå vidare med det jag håller på med även om det finns motgångar! Men ibland blir jag bara så förbannad på allt, jag vet inte ens om jag skulle vilja vara med i grädden bara för att inställninen till vanligt folk är som den är…

Det jag skulle vilja ha information om är när det är utställningar typ för vanligt folk som man kanske skulle kunna jobba inför. KHVC, jag ska kolla upp det närmare.

Skönt att få ventilera lite.. nu är det bra igen… "det bara är så"…Tack Alfur, huvudet PÅ spiken!!! BRA

Vad är grädden och vad är vanligt folk? Är det konstfacksfolk kontra de som inte gått där  eller vad? Tycker det verkar vara lite surt sa räven om rönnbären. En utbildning kan väl inte vara något negativt. Är  man rebell för att man inte har utbildning?. Om man inte får stipendier eller inte får ställa ut för att man inte har den rätta utbildningen eller inte är gift med kungen är det naturligtvis helgalet men är det det som är orsaken?

Jag tror att om du kan visa att du duger något till och kanske är i framkant dvs gör något som för keramiken framåt så klarar du dig. Så stå på dig och gör din grej (det är inte bara kunden som avgör)

Håller med frykis.  Det är inte särskild konstruktivt att dela in oss i gräddisar och rebeller. Några är födda vid en drejskiva med föräldrar som är kompisar med alla stora stjärnor, några jobbar sig målmedvetna genom utbldning och konstfack, några är "självlärda", - det finns många vägar!  Och oavsett vilken av vägarna var och en oss valt så har vi keramiken gemensamt och kan lära av varandras erfarenheter och ha en massa nytta av varandra t.ex. här på forumet  (det lät väl nästan som en politiker va!)

Ok jag fattar vad ni menar, det är ju just det… Hur går det egentligen till i verkligheten? Tycker inte heller att det är "bra" att dela upp i rebeller och gräddisar men thats life eller?

Forumet känns faktiskt toppen!!!

Det är klart att man ibland blir frustrerad av att bli särbehandlad för att man inte har den rätta utbildningen (blev nekad utställningsbidrag i maj) men jag har ju inte den och behöver inte heller betala studieskulder för den, men då måste man ju bevisa och jobba så mycket mer för att bli erkänd. Som kvinna känns det inte så främmande ändå, vi måste ju visa framfötterna hela tiden, eller hur?

Helt sant! Håller med fullständigt.

Ojjejojj nu börjar det att bli lite stort… Det är nog en ganska känslig fråga det här med att bli erkänd… kulturelit vs självlärda.. what ever… Det fugerar ju såhär i de flesta kategorier i samhället ändå.

Tack för alla tänkvärda kommentarer, de tål att tänkas på

Visst underlättar det att komma fram om man har gått HDK eller konstfack eller liknande, men jag tror inte att det är bara det heller. Man måste nog vara ganska ambitiös och kämpa ändå, och framförallt göra bra och intressanta grejer. Men man har ju ändå mer att bevisa om man inte gått någon längre utbildning och i vissa sammanhang kan det nog vara svårt att få komma med. Konst är ju ett av få områden där man överhuvudtaget kan komma någonvart utan utbildning, någon nämnde läkare förut och det får man ju inga jobb som om man är självlärd ! Jag tror att det inte bara är positivt för ens utveckling att gå konstskolor år efter år, det är nog lätt att bli påverkad av lärare och av stilar som finns på skolan. Så kände jag iallafall, och det var bara kortare utbildningar jag gick. Man fick/kunde inte riktigt utveckla sin egen stil. Däremot lär man sig ju det tekniska på ett snabbare och bättre sätt.

Det är tufft att vara konsthantverkare, man ska vara duktig o göra bra grejer samt dessutom vara bra på att marknadsföra sig själv och visa upp sig på olika sätt. Man ska ju också kunna prata för sig och tala om hur duktig man är. Tror det är lika vare sig man har utbildning eller ej. Det är inte lätt, tycker jag, kanske speciellt när man är kvinna?? Jag har flängt omkring mycket på marknader förr men det orkar jag inte längre (keramik är så tungt). Jag har min butik och nån utställning emellanåt. Lämnar ibland in till jurybedömda utställningar och kommer ibland med men man får inte bli knäckt om man inte kommer med, det kanske inte passade in i just den utställningen, det är bara att försöka igen. Stipendium söker man ju hela tiden, varje år men det verkar ganska omöjligt, har fått en gång från kommunen där jag jobbar, det var ju kul men det är många som ska dela på "kakan"!

Är med i KHVC och KIF, det är bra för då kan man få information, stöd och hjälp.

I området där jag bor har påskens konstrunda precis gått av stapeln. För att få vara med i föreningen som arrangerar skall man dels vara yrkesverksam dels fylla i en blankett. På blanketten vill de veta vad man har för formell utbildning samt så ska man lista alla separatutställningar man haft o stipendier man fått. De vill inte se några alster varken på bild eller i verkligheten, det är bara meriter på pappret som räknas.

Jag tycker det är lite trist, men gråter inte över att inte få vara med utan blir förbannad o sätter in en egen annons i lokalblaskan. Jag har haft nästan 100 besökare i helgen… Var o en går sin egen väg.

Bra gjort vävra….Jag gör själv samma saker i min kommun..Är granne med bibblan där dom alltid har sina utställningar när dom kör "sin" konstrunda..Jag hade mina alster utställda i min trädgård där besökarna till bibblan måste passera…Jag fick ändå kulturstipendiumet i Nora det året jag blev nordisk drejarmästare..Men konstrundan får jag inte vara med i*L*

Vävra, det där var ju ett praktexempel på vad den här tråden handlar om! Sååååååå jönsigt att plocka ihop utställare utifrån pappersmeriter utan att ens bedöma alstren!!

Att göra bra och intressant keramik, föremål som folk vill ha till bruk eller till prydnad därför att de tycker om dem, saker som man själv är nöjd med och står för, det är allt tycker jag. Om jag har ett papper inramat på väggen där alla mina tidigare meriter och utbildningar står uppradade, tycker jag är helt sekundärt! Det må stärka min självkänsla, okej, och det är väl iofs bra… Men jag tror liksom inte det funkar att säga "Den här tekannan som jag har gjort är mycket vackrare och bättre än dom andra, för jag har minsann gått på den och den skolan, så det så!" -Om tekannan är bra eller vacker eller brukbar avgör ju trots allt ändå kunden/betraktaren/utställningsbesökaren! (-Efter att den klarat mina egna krav på skönhet och funktion givetvis!)

Observera att jag inte alls har någonting emot utbildningar!! Självklart måste man skaffa sig kunskap om teknik och formgivning och allt, och inom keramiken är ju exprimenterandet och kunskapsbyggandet i det närmaste outtömligt! Att vara verksam som keramiker är en hantverksutbildning du aldrig tar examen från, det finns alltid nya erfarenheter att hämta och utveckla! En del tar avstamp i denna kunskapsjakt via en skola, eller bygger på med kurser etc. Andra väljer 'trial and error' i den egna verkstaden. Och vilken väg som passar en bäst är nog mycket individuellt. Och egentligen egalt menar jag. ATT vi utvecklas som hantverkare/keramiker/konstnärer är väl ändå målet?! HUR vi gör det är lika personligt som oväsentligt tycker jag…

Kan inte hålla mig utanför den här tråden längre och jag måste berömma dig Vävra. Bra gjort!

Jag tror att det är en kvarleva ifrån den syn med den ganska hårt reglerade kulturarbetarens tillvaro som grundades för många årtionden sedan men med en samhällsutveckling som vi har nu är allt friare. Alla kan aldrig vara stöpta i samma form och vägarna är många. Med ett klart inre fokus på vart man vill komma så brukar det gå bra oavsätt utbildning på skola eller inte. Klart är i alla fall att vi måste lära oss allt som krävs för utövande på ett eller annat sätt och att lägga in en värdering i hur man gör det är mest talande för den som dömmer än den som blir bedömd….. Stadier i utvecklingen kan stimuleras på olika sätt och huvudsaken är det sker en utveckling och hela livet är lärande även efter skolgången./Louise

Alfur: Ja, visst är det jönsigt att de inte ens vill titta på alstren, inte ens på bild. Pappersmeriter bör inte vara allt man går efter tycker jag. Fast jag gör ju konsthantverk och inte konst, mest bruksgods alltså vilket inte anses lika fint…

Och Hubert: jag har ett klart inre fokus på vart jag vill komma och ser i mina "målbilder" hur verksamheten utvecklas och fler o fler hittar till min butik. Under det dryga år jag haft öppet märker jag redan stor skillnad. Denna påsk hade jag mer än dubbla försäljning och antal besökare mot förra påsken. (Och ja, jag hade annons då också.)

För övrigt ser jag väldigt få konsthantverkare som annonserar om att de finns. Jag märker tydlig skillnad på kundtillströmningen när jag har annons i lokaltidningen jämfört när jag "snålar" och låter bli. Förövrigt frågar mycket få kunder mig vad jag har för utbildning eller vad jag haft för utställningar. Antingen gillar man min keramik eller så gör man det inte. Vanligaste frågan är i så fall hur länge jag hållit på med keramik.  /Helen