Jisses så jag ryckte till när du närapå tappade första skålen!

Lite spänning i vardagen ^_^

Varför använder du först pensel och sedan häller du i? Utsidan?

Är det inte engobering och råglasering?

Joo, #4, det står ju liksom så i rubriken. 

#3: på insidan lägger jag en porslinsengobe med pensel för att sedan lägga en råglasyr över (då engoben torkat nog) precis som cupcake och kissinger säger. Utsidan råglaserar jag senare, när allt blivit läderhårt igen. Jag gör det i två etapper för att skålarna är ganska tunna och på så vis slipper jag kollapser av att leran blir för våt. Eftersom jag ska ta utsidan senare är jag noga med at "dra av" kanten så inte den blir dubbelglaserad.

Förstår!

För en amatör är det verkligen lärorikt att se alla tips här på FILM! Tack!

Enkelt och bra filmat tycker jag.

Och jättebra förklarat det där med glasering av utsidan. Men en sak jag undrar över varför du råglaserar. Är det bara för att du vill åt det resultatet eller är det för att spara el (eller gas?) eller kanske både ock?

Nu skall jag inte svara på Stefans vägnar men det är ju helt klart att med den typen keramik som Stefan gör är det så klart supersmart att råglasera. Allt i ett arbetsmoment och en bränning och dom glasyrerna tål den mängden av plastiska material, så i  mitt univers så skall det göras så.

Men vilken dålig arbetsställning..Kan väl inte vara möjligt att du sitter sådär varje gång?

#10: det finns en del fördelar och några nackdelar. Eftersom jag gör små serier är det praktiskt att få dem helt klara över loppet av 2-3 dagar. Sedan är det trevligare att Jobba med rå lera än skröjat gods ^_^. #11: du har rätt, för mig är det praktiskt men jag har hört från flera med större produktion att skröjning ökar deras produktivitet – de behövde vara så försiktiga med det råa godset till skillnad från skröjat som de bara kunde dunka ner i glasyren. #12: Jag glaserar ofta på golvet. I den position har jag i regel bättre hållning än på en stol och gott om yta. Jag väljer ju även att inte sitta ner vid drejskivan utan står :)

Beror ju på hur duktig man är på att hantera det man nu håller på med, jag är säker på att din metod är lika snabb om inte snabbare om man mästrar det.

Liten film om: Beskickning

Ni får ursäkta bildkvaliten, det är något jag ska ta tag i när jag får lite mer tid. Annars mycket nöje

undvik hörselskador genom att hålla för öronen när värmepistolen kommer in men annars kan ni lyssna med mig när jag bedömmer bottentjockleken.

Underbar liten film om beskickning! Tack för det Stefan:-)

Tack. Undrar bara över skillnaden i ljudet när det är lagom och för tjockt. Även här gäller det att våga och att öva, öva, öva och inte vara så himla angelägen om att det ska bli något att behålla.

Det tog otroligt lång tid för bara en botten …men det kanske va i i studie syfte 

Sen undrade jag över bankandet..Det är bara att sätta ett finger på och se om det sviktar ..men jag har inte sådär tjocka bottnar så att det behöver svarvas 1,5 cm  å andra sidan

och varför värmepistol ? man behöver ju inte ställa den på ringen..

#18: ljudet är något man måste öva sig till som du säger. Och det skiftar efter lera, torrhet och basens vidd. Men jag tycker det är enklast att knacka ett par gånger ner mot rätt tjocklek. Det kommer bli en tydlig ljudskillnad när botten blir lagom tjock, som ett trumskinn och själv upplever jag ljudet som sprött. Ta det lugnt som jag gör i klippet så kommer du med tiden kunna göra det fortare. #19: jag har valt att inte ha bråttom; Det beror ju på vad man är ute efter och vad man behöver. För egen del behöver jag bara en bra skål och för mig fungerar det bäst att lägga mycket omsorg vid varje. Jag känner av svikten genom bankandet, en tunn botten ger resonans (svikt). Värmepistolen använder jag när jag vill råglasera insidan omgående (då de kommer stå på foten) och den tjocka botten är praktisk för att lyfta av vida, tunna, former från klösen utan att de slår sig.

Det framgår inte direkt av filmen att det är svikten du  eftersträvar vid bankandet snarare ljudet..

Självklart får man lägga ner hur mycket tid man vill vid föremålen.men ska man leva på det så är det lite för omständigt...

Tips..dreja på bats…så slår dom sig inte..

Man tackar och suger åt sig! Helt otroligt roligt att få ta del av era kunskaper. Att omsätta detta i praktiken….. Ja, det är tur att man inte behöver försörja sig på roligheterna! 

#21: jag uttryckte mig kanske klumpigt. Svikten i botten ger ljudet jag pratar om, som ett tunnt trumskinn vibrerar/ sviktar det när tjockleken är rätt. #22: visst händer det mycket när man måste försörja sig på något, bra och dåliga. Stort tack för intresset :)

Nu blir man ju nyfiken på hur dom råglaserade skålarna blev när dom blev färdiga! Bild…? :)

#11: Perlennart vad menar du med att dom glasyrerna tå den mängden plastiska material? Jag förstår inte riktigt. Nyfiken ju…

Om man råglaserar så måste glasyren ha ca. samma svinn som leran och då är det enklaste sättet att tillföra någon form för plastisk lera. Finns andra sätt också men det är ganska ovanligt bland keramiker. En sådan glasyr kan i vissa tillfällen inte användas på skröjat gods eftersom det kryper på grund av allt för stort innehåll av plastiska material, krympningen blir för stor. Och det kan också ibland begränsa vad man kan få fram av yteffekter och liknande.

aha, då blev jag nog lite klokare i alla fall. En millimeter eller två. Måste erkänna att råglasering är något som attraherar mig. Verklar naturligare på nåt sätt.

Kanske man inte kan kalla det mera naturligt, eftersom det ju på sätt och vis inte är naturligt att glasera. Om man nu inte ser det som att vi är en produkt av naturen och därigenom blir glaseringen naturlig, men då måste ju båda sätten vara lika naturliga eller? Nej jag tror vi måste kalla det kultur, och klart att råglasering kräver ju en annan kontakt och varsamhet med materialet. Men dom olika metoderna har sina för och nackdelar.

En amatörs fråga, råglaserar gör du alltså innan du skröjar, ??behövs det då brännas två gånger eller är det finessen, vill med gärna se färdiga skålar, Tack för lärorika filmer och diskussioner .

ja det görs innan det blir bränt så man sparar en bränning. Det gjorde dom gamla krukmakarna alltid förr i tiden.

#24&25: plastiskt material har jag mycket i mina glasyrer, ofta en stengodslera. Självklart har du rätt PL Men om man glaserar tunnt och med pensel eller ännu bättre spray fastnar de flesta glasyrerna jag stött på – Mest handlar det om när man glaserar. #28: innan skröj. Det gör att jag slipper den helt som perlennart skriver men ibland skröjar jag för att transportera de färdigglaserade krukorna till ugnar långt borta. #29: det är arbetet med inspiration av gamla krukor som får mig att råglasera. Lite förenklat kan jag säga att jag försöker härma hur dom gjorde för att få liknande resultat. Det är en hel del som faller på plats om varför saker ser ut som de gör när man förstår processen bakom. Tack perlennart för din hjälp med frågorna :) Ni som efterfrågar skålarna får hålla er till tåls ett par veckor till då jag bränner sista gången inför min kommande utställning. Om de håller måttet kommer de visas där och vara med i katalogen (annars åker dom ut på skräphögen).

Jag har jobbat mycket med råglasering i Asien och det kan vara lite mera besvärligt när man skall ha ett bestämt resultat, men ett fint sätt att arbeta på tycker jag. Använde mycket sea modd som plastiskt material, det är en mycket fin lera som transporteras med floderna ut i havet och så fiskar dom upp det för att ha det i glasyrer.

apropå #14:

Jag tror att en del av det som tilltalar mig med råglasering är hantverksskickligheten. Man slipper en bränning, men det blir (tror jag?) något mer krävande att glasera. Mindre maskin, mera hantverk.

Som nån slags motreaktion mot att allt mer i vardagen blir gjort av maskiner. Inte något fel på maskiner, det är mycket bra med dem, men det känns som att man mister en dimension, som man kanske kan få tillbaka genom äkta hantverk.

Det är något speciellt med ett föremål som är tillverkat av en person som har lagt ner många år på att träna upp skicklighet och känsla för materialet. Att någon har lagt ner tid och uppmärksamhet i varenda tillverkningssteg, och att föremålet på ett eller annat vis speglar den som har tillverkat det.

Sen så tror jag att råglasyr känns mer naturligt därför att den (oftast i alla fall) innehåller mer lera så den är mer lik själva skålen, eller det känns så i alla fall.

Hoppas inte det blev allt för flummigt nu!

Nej det låter väldigt bra det där, jag är enig med dig. Även om jag också gillar det andra sättet, men det måste jag ju eftersom jag lever av det!

Jag fortsätter filma små arbetsuppgifter i verkstan. Hoppas det kan vara intressant för någon av er. 

#32: Råglasering låter som något för dig 

Jättekul att se ju! :)

Törs inte riktigt ge mig på råglasering där jag är nu, delar verkstad och ugn med 20 andra, tror inte glasyrbrännschemat är anpassat till oskröjat gods, är rädd det ska explodera och förstöra andra folks arbeten i ugnen. Men vem vet, en dag kommer kanske möjligheten att styra bränningen själv, och då vill jag absolut prova!

Jag råglaserar och kör bränningen upp till 650 grader med en höjning på 100 grader/timme. Har blandat gods med sånt som ej är råglaserat i ugnen.. Har alltid funkat.

Jag sprutar dock inte på glasyren då jag inte har ngt sprutskåp med utsug .Skulle inte våga stå med en munspruta rakt ut så där..med tanke på den fina dimma som bildas och då det inte går att använda munskydd..

man ska vara rädd om sig ..

ja det skall man

#36 &37: Bra att ni tar hand om er! ^_^ Jag försöker detsamma, just i det här fallet känner jag ingen oro. I en större produktion kan man tänka sig att fästa en kompressor till den här saken – så som jag förstår att de gör mycket i Kina (då kan man ju ha en passande mask på sig även om ett skåp också är att föredra)

Med åren blir det mycket skit man får i sig så du ska nog vara lite försiktigare..

Tack för omtanken.

Dom gamla dammsugarna från Nilfisk, dom som man kunde sätta slangen där luften kom ut, dom kunde man få en spruta till. Har sett sådana på olika håll, även idag säljs dom begagnade.

#41: aha. Jag jobbade i en servicebokhandel som det så fint hette efter tonåren. Ägarinnan var en över 90 år gammal tant med mycket skinn på näsan. I det lagret fanns en massa artiklar kvar sedan 40-talet och framåt. Bland annat en så kallad fixativspruta som är väldigt lik den jag använder ( de finns för övrigt kvar att beställa). Annars stötte jag på den här sidan som säljer det mesta bland annat sprutor av den typ jag använder. http://www.chineseclayart.com/ChineseClayArt/store_tools.asp

kul sida. Jo fixerspruta finns så klart kvar att köpa, det är ju dom man har till fixativ.

Hej!

Kan man råglasera även lergodsföremål?

Jag ska ner till Egypten för att designa och få i gång produktion av ljuslyktor inspirerade av speciella sandstenshus som finns på området.

Jag var där i november för att presentera min ide och de blev de så glad över detta att och tror aatt de kan sälja multum av dessa lyktor!

Jag har tillgång till en stor ugn, så stor att jag kan ta en pall och sätta mig där inne. Ugnen har inte använt på ett tag men det ska tydligen vara en fin ugn. Det finns bara lergods pulver!

I det stora badkaret siktar jag ner pulver i vatten och sen blir det ett häst jobb att knåda. ……

Har ingen automatik utan jag får göra allt själv. 25 grader varmt där nere nu så jag tänkte sitta sola, filosofera och vakta ugnen!! 

Kan jag köra samma kurva som vanligt eller måste man göra på annorlunda sätt?

Elen är rätt dyr i Egypten så vi skulle kunna spara en del penga om vi slapp en bränning.

Jag har en liten medhjälpare där nere. Hon har universitets utbildning i konst och keramik, men har aldrig använt glasyrer. Där nere tillverkas ofta gigantiska urnor, men de skröjbränner bara…..!

Tacksam för hjälp!

Katarina

Visst går det! Lergodskrukmakaren Clive Bowen råglaserar hela sin produktion och råbränner. Det rör sig oftast om Blyglasyrer hos de keramiker jag känner till och eftersom dom läggs så tunnt "passar" de bra (dvs inte hoppar av under torkningen). Bränningen kan vara som de flesta kallar vanlig (100°/h till 600). Får du problem med krypningar kan lösningen vara att sänka tempot något. Roligt projekt, hoppas vi får följa det här!

Förr i tide så hade ju krukmakarna blymönja i sina glasyrer och det är lite annat att arbeta med än dom blyfrittor som finns. Många av blyfrittorna är väldigt tunga och bottenfäller snabbt. Man kan också utan problem använda sig av en alkali-bor fritta eller en ren alkalifritta eller en kalcium-bor fritta. Du kan oftast ta en lättsmält färdig glasyr och tillsätta en del plastisk lera, kan ju vara samma som glasyren skall ligga på! VIKTIGT är enligt min mening att undgå colemanit eftersom det kan släppa kristallvattnet helt plötsligt och så går det galet. Gunstigt är däremot en eller ett par % borax och även zinkoxid, sepiolith eller andra uppsvällande ämnen. Limning är så klart alltid en bra ide.

Vet ni vad det heter på arabiska också? 

Bly är ju inte så roligt att hantera….

Jag berättar gärna här om hur det går därnere.

Kan bli ganska roligt för er som är utbildade keramiker, att läsa om den glada amatörens alla misstag!

 enligt google رصاص أحمر

Fina filmer! Tack för titten!