Såg artikeln i DN och måste säga att jag fastnade lite för formuleringen "fult är det nya snyggt". När allt är för slätstruket och väldesignat så krävs det väldigt mycket för att sticka ut… fast jag håller inte riktigt med om att hennes grejer var fula, snarare så fanns det är slags trashanksestetik som går hand i hand med rådande maximalismtrend. Just nu känns det nästan mer punk och avantgarde att säga "Less is more" när alla inredningstidningar är översållade av färger, indiska tyger och blommiga fondväggar.

#1 Inredningstidningar läser jag inte, men tittar man i inredningsbutiker och möbelaffärer, inte händer det särskilt mycket? Det är ljust och lätt och vitt och fint och förutsägbart. Om det finns ett trendbrott i inredningstidningar så kan det bara inte vara så etablerat så det är dags för en motreaktion. Vi har dominerats av "smakfull" design så länge. Eller?

Fult, själv tycker jag Ahls saker är humoristiska. De platsar inte på ful-snyggt skalan för att de är så udda. Men humorn vinner poäng hos mig - är man ute efter att bryta mot normen så mycket som möjligt tycker jag humor är en bättre utgånspunkt än någon annan! Själv kör jag mer den aggressiva stilen…

Finns artikeln på Internet? Jag kan inte hitta den.

Jag hittar den inte jag heller, jag trodde alla DN:s artiklar fanns på nätet? E' total nybörjare på sånt här

Hursom, jag tänker ta tillbaks en del av det jag sa, eller komplettera kanske. Jag vill inte totaldissa den rena enkla stilen, det finns för många intressanta konsthantverkare som arbetar med väldigt avskalade saker på ett uttrycksfullt sätt. Eftersom jag har namnminne som en lobotomiserad gös kan jag bara nämna en, keramikern & designern Ingegerd Råman. Hennes saker är å andra sidan ett utmärkt exempel på ett sobert, inåtvänt och rent uttryck.

Ska se om jag kan hitta en länk också, men det får bli när jag sitter med bredband :)

Jag är egentlligen (som vanligt) kluven. Om någon skulle fråga mig så skulle jag snabbt säga att jag tycker bäst om det enkla -rena avskalade former. Men så kommer alla undantagen, och dom är många. Och det är de sakerna som är mina riktiga favoriter. De andra är bara vackra.

Ulla, hur menar du med att "de andra är bara vackra"? Menar du att de enkla sakerna bara har skönhet,  och de andra har… något annat?

Och, hur ofta känner du dig som en patetisk anorexiaestetiker?

Kan det inte vara så att folk helt enkelt inte har råd och lust längre.

I dag krävs att man byter kök , målar om , inreder och fixar hela tiden. Jag för min del känner inte för att måla min väggar i beiget bara för att nån inredningssnubbe kommit på att man kan döpa om färgen till cafelatte, inte heller känner jag för att byta till ett helt mörkbrunt badrum bara för att en annan inredningssnubbe kommit på att 70-talsbrun säljer bättre om man döpt om det till mocca.

Om man väljer det avskalade i botten är det ju lättare och billigare att byta detaljerna. Det är ju jobbigare att kakla om ett badrum än vad det är att byta handdukar och badrumsmatta.

Så tänker i alla fall jag. Snål jäkla smålänning som man är från början…

#6 Varje gång jag tittar i en inredningstidning och suktar. Sedan ser jag mig omkring hemma och är botad. För det finns ju så mycket annat som jag värderar högt. Morfars gamla gustavianska utdragssoffa tex, som jag egentiligen inte har plats för men som väcker många minnen till liv.

Det är bara ett exempel av många. Saker som har ett innehåll, en själ.

Åh, otroligt läckra sådana där koppar och fat och skålar och vad det nu är, så ljuvliga, tycker om kontrasterna!! Så är jag ju väldigt svag för lite Laura Ashley-stuk på saker och ting…:) Har sett liknande decoupageskålar tillverkade av tidningspapper och/eller gips.

Blir det inte mer som kitsch när det blir för mycket av det goda, mycket färg och form utan harmoni? Som detaljer eller i fåtal så känns de mer smakfullt och personligt…

Jag kan tänka mig att somliga skulle kunna tycka att min tjusiga vårkruka kan höra till kategori "kitsch"…:)

Hu, så gräslig! Och så härligt att du gillar den. Men den kommer inte in i mitt hem.

Man kan ialla fall sammanfatta det hela med att den väcker starka känslor, antingen ha-begär eller "hu, så gräslig" - på något vis är väl det egentligen lyckad design istället för "jaha":)

Jag håller å ena sidan med er om att man inte bara vill omge sig med "jaha-grejer". Å andra sidan så skapar sakerna vi omger oss med också en helhet tillsammans .

Krukan som Pia länkat till i #10 har enligt mitt tycker ett extremt hävdelsebehov och delar ogärna med sig av rummet till andra saker. Jag kan tänka mig den relativt ensam där det är öppet och ljus men inte på fönsterbrädan bland de andra sakerna.

// staffan

Är det ingen som håller med om att det tanklöst enkla är kitschigt?

Var häromdan på Sturekatten, ett gulligt litet hemma-hos-inrett kafé, fullt med små "vardagsrum" med familjeporträtt på väggarna, slitna tapeter, småsoffor vid vissa bord, personliga dukar, gammeldags gardiner… Ett riktigt mysigt kafé. Och vad har de för porslin? Ikeas stamdardmuggar, i princip en vit blank cylinder med handtag, och så en trist Sturekattslogga…

Eller kanske är det den urgamla sanningen att majoriteten alltid har fel som styr oss? För 100 år sedan var det fint med dekor, guld allra helst, mycket mönster, och det styrde fabriksproduktionen så att överdekorerade föremål massproducerades och blev - kitsch. Idag tänker vi att håller man det sparsmakat kan allt kombineras med vadsomhelst annars (precis som den lilla svarta i garderoben). Det har styrt fabriksproduktionen så att ljusa rena föremål massproduceras…

Och därmed klarar sig konsthantverkare undan frågeställningen, åtminstone de som lägger ner något engagemang på sina saker (och det syns på en gång om någon inte gör det). Vare sig man arbetar sparsamt eller överdådigt arbetar man med ett uttryck framför allt. Funkis-folkets enkla enkla former är väldigt uttrycksfulla. Dagens barock-fascination lägger snarare uttrycket i dekoren. Men alla arbetar först och främst med uttryck.

Det är kanske en sida av kitsch - det härmar ett uttryck, utan att vara det? Som en dålig skådespelare som med handryggen mot pannan låtsas vara ledsen istället för att gestalta?

/ Eller?

#10 Det var en… ovanlig kruka, Pia, men jag kan mycket väl tänka mig den i ett annars överlastat hem bland guldramade barockspeglar och djupröda sammetskuddar… Eller mitt i ett annars aketiskt rum! Får man fråga åt vilket håll din heminredning drar?

Jag tror att det är en liten blandning av gammalt och nytt, och med tanke på djur i hushållet går det ju liksom inte att ha något superstylat eller helt som man skulle vilja ha det (på gott och ont). Inga barockspeglar, jag har däremot några ceriserosa sammetskuddar i sovrummet:) Och asketiskt är det definitivt inte!

Just nu kommer inte lilla fina krukan helt till sin rätt tyvärr, den står bara i fönstret och är… Men när det blir lite vårstädat och fint så tror jag den blir helt rätt:)

Kul debatt

Keramikbloggar o diskutionsforum handlar till 99 % om tekniska spörsmål. Det blir lite torrt.

Zandra Ahls kommentar är kul. Hon har alldeles rätt tycker jag. Mycket av det som idag är popis 50-tal och säljs dyrt är just kitsch, omedvetna kopior visseligen gjorda på 50-talet. Jag kommer ihåg skillnaden från 60-talet. Plasklädd ståltråd och teak hemma hos kompisar. Så skulle det se ut om man var modern. Mina föräldrar var "bohemer" som min klassföreståndare sa till mig. Och visst, det var en salig blandning av gamla avlutade möbler och gökur hos oss.

Det intressanta är hur konsthistoriker klumpar ihop allt möjligt  och stoppar i fack när verkligheten är en massa olika människor och tolkningar. Vi formas alla av den tid vi lever i och med perspektiv blir det tydligare. Men det är alltid intressantare med olikheter än likheter.

Hittade en beskrivning i den öppna uppslagsboken wikipedia som var köttig.
http://en.wikipedia.org/wiki/Kitsch

Det var ingen dålig artikel, Magnus, och endera dan kommer jag säkert att läsa hela! Kopierade ner den för att läsa utan tickande internettid. Jag gillade särskilt ett citat av Milan Kundera, hur var det, kitsch är förmågan att ignorera skit… Något åt det hållet. Dvs, kitsch är konst som blundar för alla livets obehagliga sidor, det som man inte tror folk om att kunna hantera.

Och någon höll med om 'min' definition: kitsch låtsas vara istället för att faktiskt vara. Det var kul.

I helgen besökte jag IKEA och kom och tänka på den här disskutionen. Jag stod och tittade på deras tavlor. Hittad bland annat den här: http://www.ikea.com/webapp/wcs/stores/servlet/ProductDisplay?topcategoryId=15573&catalogId=10103&storeId=2&productId=68834&langId=-11&parentCats=15573

Och den här:

http://www.ikea.com/webapp/wcs/stores/servlet/ProductDisplay?topcategoryId=15573&catalogId=10103&storeId=2&productId=63097&langId=-11&parentCats=15573*15705*15707

Bilder som jag egentligen tycker är schysta och vackra. Men efter att ha sett dom på IKEA , och veta att de säljs i miljonupplagor så blir de kitch och anorexiaestetik.

Jag har en kännsla av att rena dekor föremål utan specifik funktion har lättare att hamna i kitch "facket" än föremål med funktion (den har ju ändå en funktion). Om man jämför en överkedorerad tekanna med en plast flamingo, så har ju tekannan ändå en funktion utöver att den "ser ut".

Jag hittade en rolig sak som i mina ögon passar i kitch facket. I tidningen sköna hem hittade jag designade häftstift. Istället för den platta delen som i vanliga fall är täckt med färglad plast bestod den av en svart grafit sten. För denna fantastiska skapelse vill de ha 295:- för nio häftstift. Antingen är världen galen eller så är jag jäkla fattig. Jag kan inte tänka mig en enda person som faktiskt skulle vara villig att betala nästan 300:- för nio häftstift.

Det där var ju nästan roligt, köpa häftstift för hundralappar? Det finns människor som har för mycket pengar för sitt eget bästa!

Det jag menade med att muggarna platsade som exempel var att de blivit sådant totalneutralt allmängods så man kan stoppa in dem var som helst. (Enligt kriteriet att det som massproduceras utan eftertanke är kitsch) Sturekatten har lagt tid på inredningen, och när de lagt den tiden, och sedan förstör intrycket av mysigt hemma-hos med muggarna, då tycker jag det bevisar muggarnas status som något som är så intetsägande att det inte talar till omgviningen över huvud taget. Så det var inte krocken jag var ute efter.

Var det inte någon som la märke till min helomvändning förresten? Att varken det överdekorerade eller det naket avskalade automatiskt kan klassas som kitsch, utan att kitsch handlar om att härma ett uttryck istället för att gestalta ett uttryck? Jag bytte nämligen till den ståndpunkten mitt i kommentar #15! (Pålitligare än så är jag inte)

Och sedan kom Magnus' kitschlänk som ett brev på posten och backade på min nya teori. Fast jag har fortfarande inte läst hela…

Fascinerande tråd…:)