Stengods har bäst av 1000 grader, så att man får ut alla gaser som kan ge problem vid glasyrbränningen.

Ton har principiellt rätt, men med dagens industriproducerade (vita) leror, är inte detta särskilt kritiskt….950°C och en bit uppåt brukar fungera fint.

Men då uppstår nästa problem:  Om du har skröjbränt både lergods och stengods samtidigt, hur skiljer du dem åt när du tömmer ugnen..? Här kan man "ställa till det" om man inte märker grejorna på något sätt….

Om lerorna har olika färg är det ju inga problem?

Även vita leror har magnesium och andra karbonater, sulfater och vad det nu kan vara som skall brännas bort och glödförlusten ligger på 6-9 % på fina vita leror så jag skulle altid välja 1000 grader vid skröj, finns ju ingen anledning att bygga in problem i produktionen om man kan undvika det på ett så enkelt sätt.

Nej…jag tänkte förstås "vita leror"…  :-D

Det är just det jag menar också.

Jag har alltid skröjbränt lergods och stengods tillsammans i 950 grader och det är inga problem.

Nej men det kan det bli beroende på hur snabbt glasyren sluter sig.

Har heller inga problem med 950 grader  på stengods…

Vilken tur ni har.

tur…..det är skicklighet , ton 😉😉😉

Jamen vad bra. Jag  är en hobbynisse så jag brukar inte ha så mycket att bränna. Lösningen för att inte blanda ihop lerg. och steng. i min ugn blir att ställa det på olika nivå i ugnen, kanske inte alltid går pga storleken men det ger sig. Man sparar ju lite energi om det går att bränna samtidigt.  😃❤️