Jag har gjort delar till fältässja som man smider järn vid,  då behövde det vara oskarvat och lera med hög  max bränntemp, så att det skulle hålla användningen och inte smälta. Alltså lera som har rekommenderad bränntemp typ till 1300 grader,  som jag brände i 1250 grader.  När man arbetar i glas finns det dock en gräns för hur stor degel man kan ha,  man ska ju kunna lyfta den med tång. Du skulle kunna göra den stora för hand, med ett stort stycke lera så att det inte blir några skarvar. Det är ju inte vackert hon behöver, utan funktion.  Ta en skål i lämplig storlek,  lägg dit ett stort stycke lera,  gör en grop i leran och utvidga gropen tills att leran fyller skålen som ett inre skal och låt torka. Chamotterad lera funkar bättre för användningen. Gärna 40%.  Blir lätt att forma sedan vid halvt lädertorrt och göra pip och sådär.

Leramani -tack för svar. Hon behöver tydligen inte lyfta skålarna, pratade om att hon skulle skopa ur glaset. Det skulle inte vara möjligt att lyfta, för hon ville helst ha en så stor som diameter 50 cm och 30 cm hög

Jösses.  lycka till!!!

Lite läskigt, vad händer om degeln spricker och glaset rinner ut? Finns väl såna att köpa men dom är kanske dyra? Jag har sysslat lite med bronsgjutning och drejat en liten degel av chamotterad lera men då tog jag ju själv risken att det skulle skita sej.

Skopa ur glaset….det  undrar jag om det verkligen går. Låter farligt och jag tror att glaset väldigt lätt stelnar om man gör så.  Den storleken på degel låter industri och  skyddskläder.

Hmm, blir lite betänksam. Tror jag ska göra de i mindre storlek  (diameter 22 cm) först så hon får testa…

#5 nej, det är vanligt att göra så. Jag tycker det känns mindre farligt att använda en skopa, än att lyfta hela degeln. När man blåser glas har man ju också glaset i en degel och hämtar mer när man behöver. Så snabbt kyls det inte ner.

Lars Tärn säljer en lera för 1550 grader som passar till deglar och annat .

Kul - det där skulle jag också va intresserad av (både för glas och metall). Man kan t o m gjuta gjutjärn vid 1250-1300°C (kolhalten gör att smältpunkten på det är lite lägre än rent järn) Deglar är ju både dyra och jobbiga att få tag på.

Kolla lite på sidan för glaskonst här på iFokus. En del jobbar med både lera och glas

Tack för alla tips.

Har rådgjort med Lars Tärn och bestämt mig att prova med Witgert leran

11 SF 40 m 40% 0,5 mm chamotte.

nr 922, den som LAE föreslår innehåller 200% chamotte -jag hade ju tänkt dreja upp skålarna…

#11   Nr 922 går rätt så bra att dreja för mej, men kan vara svårt för andra. Den här leran drejar man rätt tjocka saker med.   Den här leran går att använda till  många saker, göra nya ugns pelare, mindre ugnsplattor, deglar..med mera.. även att använda till ugns byggen såsom stampmassa till ugnar eller göra tegel , mura mellan tegel. Finns säkert mycket mer leran kan användas till. Bara att testa .

200% låter som stavfel?

Jag gissar att "200% chamotte" betyder att massan består av dubbelt så mycket chamotte som lera….   Skulle också kunna uttryckas; 2 delar chamotte + 1 del lera.

🙂

OK, tufft dreja kan tänka, jag har drejat chamotterad lera och jag minns att huden blev tunn på fingrar och händer.

Jag gissar som Bosse. Men det är ju hur som helst åt helvete för inte ens ren chamotte kan ju va mer än 100%. Om det är 2/3 chamotte så skulle det ju stå så eller ca 67% om det är korrekt angivet.

#15 Det finns finmalen chamotte också. 0,2-millimeters ser ut som mjöl, och slipar inte huden. Skulle inte gärna dreja lera med tillsatts av 200% chamotte dock. Stabilt lär det bli!

Dom har en degelverkstad i Orrefors, där ringlar dom upp deglarna för hand. Aldrig hört om så stora dreglar som drejats… Degeln ska vara helt jämntjock och slät, cirka 3-4 cm tjock. Degeln torkas sakta under väldigt lång tid!! Den kommer att utsättas för mycket stress så jag hade inte gjort en så stor degel åt någon… Och om hon ska gjuta så kommer den utsättas för än mer stress pga höga temperaturer och nedkylningar. Man använder en skopa med ett långt handtag till att skopa ut glaset när man gjuter med glas. Det är ett yrke i sig att tillverka dessa deglar, att tro att man kan spara lite pengar genom att låta dig tillverka en är verkligen risky business. Tråkigt för dig OM degeln brister och glaset rinner ut i ugnen och förstör!

Tack för informativt svar KristinaCina!  Jag börjar som sagt med de mindre och låter kunden testa.  Man kanske bör skriva något avtal om att kunden tar ansvar för eventuella skador?

Ska man göra deglar i den där storleken så bör man nog "provköra" dom tomma när man tillverkat dom. Värma upp dom på full effekt från start till kanske 1200°C (gärna med en snabb ugn) - utjämna en stund så dom hinner nå ungefär samma temp som ugnen och sen ta ut dom direkt och låta dom svalna öppet i rummet. Sen upprepa några gånger (när ugnen redan är varm kan man ju ställa in dom kalla deglarna direkt i varm ugn också). Dom temperaturchockerna ska deglarna klara annars skulle inte jag våga använda dom med dom här mängderna glas i iallafall…

Sen skulle jag nog även köra med dubbla väggar. Man har då 2 deglar - en stor och en lite mindre. Den lite mindre är den man har glaset i och sen ställer man den i den stora. Då har man ju iallafall säkerhet ifall en av dom går sönder.

Men sen lär det ju bli rejält tungt också när degeln är full (säkert 100-150 kg) - man får ju även kolla att ugnen och ev stativ pallar vikten (men det är ju konstnärens ansvar eftersom det är hennes ugn). Det vill sig ju dock att inte leran i degeln mjuknar för mycket heller när den blir varm - när man jobbar med vanligt sodaglas brukar man ju dock ligga runt 1100°C så om det är stengods kanske det inte är ett problem (men bör kanske ändå testas)

I mitt fall tänkte jag ju mig betydligt mindre deglar på max någon liter eller 2 - mer än så behöver nog inte jag som ska "leka" hemma i vardagsrummet. Då ställer det ju inte riktigt samma krav på materialet…

När jag jobbade med glas på designskolan hade vi bariumkristallglas. Den var normalt på omkring 900 graderbhar jag för mig. Lite högre på natten när vi smälte nytt från pellets. Degeln får sällan totala temperaturchocker eftersom den värms upp hyfsat långsamt och sen svalnar inne i ugnen med luckan stängd. Glasfolk jobbar ju såklart lite olika. En del har "blåsveckor" då de producerar allt de har designat, så ugnen ska utnyttjas mest effektivt. Andra producerar mest hela tiden och har kortare avbrott för att f ex byta degel. Bariumkristallglaset etsade lite på degeln kommer jag ihåg, så efter ett tag blev den tunnare.