Ball Clay  770kg

kaolin   85kg

kvartz  70kg

molochite  60kg

kalifältspat  15 kg

Hur mycket tjänar du på att kämpa med detta  lennart?

Att slippa betala frakt för dyrt  vatten och att jag inte behöver gå på något gym. Mycket pengar att spara. 1000 kg pulver + 300 kg vatten = 1300 kg lera.

Ps : Roligt att ha en egen speciel lera.

#1 Dagens bästa. Kör på!!!

Ett årskort på gym är inte billigt

Tid är oxå pengar,… *L*

Vad blir kilopriset?

filterpressar du leran sedan?

Tips jag sett funka mycket bra hos keramikerkompisar på Bornholm (som brukade blanda sin egen lera från torra saker) är en "assistent" modell större, alltså en roterande gryta med degkrok från rågbrödfabrik, några hundra liters.

Hur har du kommit fram till just det receptet?

Ursäkta men vad är det för google annonser som poppar upp mitt i konversationen typ mellan #5 och #6 8(

Jag upplever annonserna störande. Satt dom inte i underkant förut?

stör mig också på annonserna

En lätt sammanfattning. Det här receptet fick jag faktiskt från boken Stoneware som Richard Dewar har skrivit. Vi hade rätt kul tills sammans nere i Frankrike fick boken som gåva av Richard.  Att blanda i en degblandare 10kg + 3 l vatten = 13 kg lera  gör vi ibland. Men när det blir stora mängder så slammar vi leran.Brukar använda trärammar och botten består av smala träribbor ,som täcks med växtsduk. Leran hälls eller pumpas  ut i dom små bassängerna för att täckas med växtduk ,sen får solen göra sitt. När det börjar bli lagom att ta in leran så vacumkranas den och för packas väl.Kan användas efter 3månader.   Ball clay 1000 kg var ett tillfälligt parti vi kom över.

Hade en filterpress på gång men affären gick om intet i sista stund tyvärr.

Kilopris på just den här leran ca 4 kr /kg

Tycker det låter som ett väldans jobb. Min lera kostar 7:- kilot inkl. moms, det känns mycket enklare…..

Jag (som väldigt ofta måste "göra det själv") kan dock förstå att det är kul att göra sin alldeles egen…!

Liten kommentar är att vi också gräver egen rödlera och bereder leran på samma sätt. Väldans jobb vet inte,tycker det är jobbigare att tvätta bilen och vaxa den. Föresten så blir det en livstil hur man jobbar bara att det går runt är det viktig för våran del.

Ja, allt är inte pengar och det kan vara att det helt enkelt bara känns bra!

Hade en fin lera jag la Kristallglasyrer på från keramikexperterna B52 tror jag den hette den va otroligt fin å lägga glasyrer på sedan slutade dom sälja den. men som tur hade jag lite lera över som jag fick analyserad på ett labb. ersättningen jag blandar blir faktiskt nästan lika bra.. jäkla jobb å blanda. våtblanda å sikta å torka..men vet man vad man får e det värt besväret..

Pengar, pengar. Det finns som sagt annat här i livet. Det måste vara en särskild känsla att använda en lera som man själv berett från grunden. Själv är jag nöjd med att köpa färdig lera, men förstår att ni vill göra leran själva.

#20 Självklart skulle jag oxå göra min lera men jag har inte 35 timmar på ett dygn..När jag får pension ska jag börja leka..

Säger det igen, har en EGEN lera, blandad i Tyskland efter eget önskemål, ingen jättebesparing men jag har en bra lera som jag är ensam om!… Mina förstörda axlar beror i första hand på lerberedning, dumhet måhända men likväl ett faktum. Tänk er för kära kollegor, har ni en produktion som motsvarar minst tio ton lera om året kanske man kan börja man fundera på lerpriserna. 1:- kilot på lerpriset ger en marginell besparing, bättre att vara effektiv i verkstan och med marknadsföringen. De flesta leverantörer kan man ju förhandla med, man kan faktiskt komma ner till de där 4 kronorna som Lennart sliter med! Hej… o…hå…

Eller höja priset och sälja färre……

Men om man nu blandar sin egen lera inte för att spara en krona eller två pr kilo utan för att det ger en en särskild tillfredsställelse?  Så har jag det med de grönsaker vi odlar själv. Alltså morötter är ju skamligt billigt att köpa säckvis på hösten, lönar sig verkligen inte att lägga den tid det tar, men det är något annat att ha odlat dom själv… för en del… för andra inte.

"22 Lyssna på mäster…

Många här på forumet undrar hur vissa klarar att leva på yrket och andra inte …svaren är många men poängen är att vara effektiv och samtidigt inte slita ut sig…Jag ser ingen vinst alls i att göra egen lera för kostar bara råmaterialet 4 spänn och det egna arbetet 6 spänn kilot då är det t.om en förlust om man sen sliter ut sig i förtid…Jag har många ggr förhandlat bort frakten då jag köpt flera ton i taget…dessutom…

Att ha en egen unik lera är överkurs för vilken kund ser skillnaden . Visst är det kul att göra allt från grunden för sin egen skull …Om man som du pyro redan börjar få problem med inflammationer så är lertillverkning inte det första man tänker på…SPAR din kropp den ska hålla i många år…

Pyro, andas lugnt nu. Alla får ha sina åsikter och var och en känner sig själv bäst. Du kan göra din egen lera när inflammationen gått över. Man ska få njuta av det man känner tillfredställelse av. Allt är inte bara kall beräkning utan livsnjutning och drömmar också…

Och Reimymre, jag känner med dig. Det gäller att ta varningstecken på allvar och låta kroppen vila när den säger ifrån. För tecknen finns där, bara vi lyssnar.

Och till sist skulle jag vilja ha det som i Japan, jag vill ha lärlingar somn bereder och knådar min lera dagarna i ända så att jag bara kan dreja och dreja… Men den lärlingen heter nog shimpo för min del, har ju precis fått tag på en lerkran…

Jag har inte sagt att man inte får ha egna åsikter…Men jag lyssnar själv på dom som är mer erfarna och klokare för alltid lär jag mig nått..

Jag är inte på g att göra egen lera. Men kan fullt förstå varför man kan vilja göra det.

Är ganska visst "ung" när det gäller keramikprodution, men har använt min kropp till att renovera ett litet torp och en stor pippilångstrumpvilla, grönsaksodling mm, så armen är gjort annat innan den började dreja… :)

Fridens liljor

Står det 8-9 ton ballclay på bakgården så e det väl lockande å göra nåt vettigt av den :0)

Den här tråden fick mig att minnas Lenas försök att blanda egen Porslinslera.

Vägen till vansinne

är man bekväm av sig kan man göra egen gjutmassa istället.

Känner att jag måste förtydliga mig…Det finns enorm tillfredställelse att bereda egen lera. Jag/vi har grävt för hand, rensat bort rötter, maskar och löv…kört i valskvarn 2ggr, kört i stor kvarn 2 ggr, kört i en mindre kvarn en gång innan drejning, det som många av oss efterlyser. Helt fantastiskt om man har råmaterialet liggande på gården som vi faktiskt hade i Raus. Leran kostar i stort sett ingenting oavsett leverantör, det är förädlingen som kostar. Köp rålera, och erforderliga maskiner, slambassänger och kör igång…eller?

Visst är det rätt fantastiskt att kunna köpa färdig förpackat lera. Det kan man verkligen säga är framsteg för keramikern mot hur det var för i tiden. Undrar när de började med plast egentligen ? Tror själv att det var i början av 60-talet men jag kan ha fel.

 I England som har så många bra ler tillverkare så fotsätter ända många keramiker att blanda leran själv.När man tittar i böcker så ser man hela tiden alla dessa blandningar av lera som de gör. Det har väl med tradition  och  tillgång av material att göra. I regel har Engelska leror gått att bränna högre än de Tyska  som har lite mer lättsmälta ämnen i sig. Alltså naturleror.

Reijmyre ni måste har grävt upp en hel del ton lera då.

Mellan 10-15 ton om året…

Jag har förstått av tråden att det går att blanda egen lera, av enbart köpta råvaror, men är det också möjligt att blanda till en egen stengodslera med lergods som ursprung?
Det verkar som att nästan all "vild" lera i Sverige är lergods, förutom i Fyledalen tänker jag? Stämmer det? Så vitt jag vet är det den enda svenskproducerade stengodsleran som finns på marknaden.

Det går alldeles utmärkt att blanda lera, det är bara att prova sig fram. Lite svårare att få fram stengods ur lergods dock, men det beror alldeles på vilket temperatur/sintringsintervall du vill åt. Att få fram en stengodsmassa som klarar upp till 1250-1300 blir nog svårt, för att inte säga omöjligt eftersom det vanligtvis finns mycket järn och/eller kalk i lergodsleran . Att ligga mellan 1150- 1200 borde kunna fungera. Prova att blanda in t.ex kaolin el Molochite (bränd kaolin). Du kan också öka temperaturtåligheten med vanligt chamottemjöl. Man förlorar plasticitet med dessa tillsatser, en aning ballclay kan rätta till detta

Tack för ett mycket spännande och givande svar! Som givetvis föder fler frågor…

Jag förstår att alla leror en gräver upp själv är mycket individuella, men finns det möjligtvis någon bok i ämnet med riktlinjer? Eller är det bara trial and error som gäller? 

Vad kallar man de lerorna som bränner mellan 1150-1200? Och vilken kona blir det?

Jag har "vild" stengodslera här i Helsingborg. Den är av samma slag som leran till det sk Helsingborgsteglet (bor inte långt från där lertäkten en gång var). Den är i princip drejbar när man gräver upp den, man får ta bort större stenar bara. Den går bra att bränna till 1240 iaf och blir mörkröd.

Man kan testa om där är kalk i ens uppgrävda lera genom att droppa lite saltsyra på (en torkad) bit av den. Fräser det så är där kalk.

Här är en bild på en kopp jag gjort i den leran, den blev lite gulaktig av kamerablixten dock. Mycket "lättdrejad".

Fantastiskt att du har sån lera i din närhet, roligt att få se resultatet också!! 

Som jag har förstått det efter att ha sökt runt lite på nätet, så ska det även fungera att hälla ättika/vinäger på leran för att se om det är mycket kalk i. Särskilt viktigt verkar det vara att observera om det fräser om "hela leran", eller bara punktvis. Mer att läsa om det finns här för de nyfikna; http://community.ceramicartsdaily.org/topic/6364-how-i-process-my-wild-clay/?hl=%2Bwild+%2Bclay 

Nu har jag i alla fall drejat leran som jag grävde upp i höstas, torkade, blötlade och knådade upp i december. Det ska bli tokspännande att se vad den tål i ugnen, om det ens kommer ut helt eller blir en ren massaker? Jag tror att den kommer brännas till både 950 resp 1040, mest för att se vad som händer med färgen.. Tanken denna gången är inte att det ska bli något bruksgods som passar i köket, utan bara lite sneda och vinda krukor att stoppa förtjusande grönska i.

#41

Det är möjligt att det funkar även med ättika! Jag vet inte vilken bok jag läste om saltsyran i, det var ett tag sen. Den leran jag testade var från stranden här så jag hade tvättat den först för att få bort ev salt, så kalken i den var nog jämt fördelad efter det. Provet fräste och blev grönt med saltsyra =) Leran blev ljusgul vid bränning, också typiskt för kalkhaltig lera.

När du bränner din lera så tänk på att lägga den i/på nåt som inte är ömtåligt, ifall den smälter. leran jag tog vid stranden smälte ut och såg ut precis som knäck när jag brände upp den. Den klarade skröj, men smälte vid 1100 ca.  Jag hade den i en liten skål och det var bra för det gick absolut inte att få loss "knäcken".