Dreja - dreja hela eller beskicka hela utsidan?
Jag har tummat/handbyggt sedan
1989. Jag har på senare år dels köpt en drejskiva som sedan stått och dammat i ett hörn, dels blivit uppmanad att lära mig dreja. Jag har inte tyckt att det behövdes, men har ändå ett par gånger deltagit i några timmars undervisning i drejning. Varenda gång har jag stött på samma sak.
Jag deltog i en dags undervisning för någon månad sedan och denna gång lärde jag mig faktiskt att centrera korrekt och kan nu dreja föremål själv, mycket rolig övning finns i min framtid. ^^ Denna senaste lärare var mycket bra på att lära ut, men hon lärde också till min förvåning ut att man beskickar hela utsidan. !!
Min uppfattning om drejning är att man formar färdigt leran med händerna och sedan när den torkat beskickar man en ev undersida. Men de som visat mig drejning har med ett enda undantag, visat en, i min åsikt, halv drejning och beskickning av hela formens utsida i läderhårt tillstånd. Detta känns för mig som fusk eller att man helt enkelt inte fixar att dreja ett färdigt föremål? Eller är det vad som lärs ut? Dessutom gör man av med massor med lera som sedan måste upparbetas.
Jag såg en gång Isak Isaksson i gamla stan där han drejade muggar på löpande band, färdigt hela vägen, det såg så härligt ut. Jag köpte en mugg och den är minsann drejad hela vägen ner.
Vad är er uppfattning?? Finns det någon slags consensus i frågan?
De Lapsus Resurgam
Jag tänker precis som du, att det bästa borde vara att dreja klart formen så långt som möjligt och sedan bara beskicka bort det nödvändigaste. Men jag tycker inte att det är "fusk" att beskicka mycket. Så länge man själv har tiden att beskicka och uppnår det resultat man strävar efter så känns det meningslöst att tala i termer om "hur man skall göra".
Det finns en storhet i lera som material och de uttryck man kan åstadkomma i keramik eftersom det är så brett, eftersom teknikerna och formerna kan varieras så mycket. Sen finns det naturligtvis alltid en och annan smakpolis som gärna sätter käppar i hjulen för ens kreativa process.
![[rolnor]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tycker det beror mycket på vilken form man gör, en liten mugg går bra att dreja hela utan att beskicka men en vas med liten bottediameter tycker jag är svårt att få låg vikt på utan att beskicka ganska mycket, speciellt om det är Porslinslera som jag tycker är svårare att lyfta och få tunt. Ska sägas att jag är självlärd så jag kanske använder felaktig teknik.
Beskickar stort sett inget. Om jag gör är det för att jag vill ha nån viss fot eller möjligen som dekor svarva ränder eller nåt. för övrigt tänker jag att det finns inget "man" gör utan alla gör som de vill.😊
Jag försöker undvika att beskicka om jag kan. Åtminstone gör jag det så litet som möjligt. Inte för att jag tycker att det är bättre utan för att jag tycker att det är tråkigt att göra det. Men ibland behövs det ändå. En fin fot kan verkligen göra mycket för utseendet på ett föremål.
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
Jag håller med i mycket här ovan. Bruket av att använda sig av beskickning var ju från början minsta möjliga - tex de gamla krukmakarna gjorde en liten putsning av den alldeles nedersta kanten för att den inte skulle vara vass och för att den skulle följa föremålets form och göra ett avslut som såg "färdigt" ut. Att göra fotringar eller använda sig av stilts, treben är tekniker som växte fram med industritillverkningen. Idag finns det ju t.o.m de som bara beskickar, alltså beskickar som en slags drejning. Ayumi Horie jobbar ju på detta sätt tex och hon gör dessutom fina små filmer att titta på (googla henne eller sök henne på YouTube så hittar ni det snabbt).
Maud Andersson
www.skobykrukmakeri.se
Giffin grip önskas köpa! Ngn som har en de vill sälja :)
Starta ny diskussion