Jag skriver utifrån en 10ggr kurs. Tycker det är bra att ha en introduktionstimme innan själva kursen börjar. Då kan jag informera lite om ämnet lera, dela ut ett litet kompendie som beskriver i korthet grundmomentet i området, typ olika leror, dekormetoder, kavling drejning odyl. Tror att många som börjar en kurs är så på första gången att de bara vill slänga sig över en ler klös utan någon som helst förtanke. Jag tar då upp var jag har för "regler" i verkstan, ger lite boktips och försöker inspirera till att de ska använda veckan till att fundera över keramik, titta i böcker och kanske ha nån liten tanke om vad man vill göra. Här är också bra att se vad deltagarna har för förväntningar på kursen. Ingen behöver bli stressad att börja jobba….

Första gången om alla är nybörjare så tycker jag att det är bra att känna på leran, se vad den tål och hur den beter sig när man kavlar och tummar. Varför inte en tekopp som man kan ringla, kavla eller tumma. som de sen kan dekorera. Drejningen tar jag kanske upp andra eller tredje gången och visar noga först för att visa olika grepp och vilka moment som kommer efter varandra. Det är inte så lätt att bara sätta sig och sen förklara för dem undertiden första gången.

Tycker det är bra att ha en dialog med deltagarna hela tiden för alla har så olika önskemål. Jag vill att mina kurser ska kännas matnyttiga och något som man verkligen kan gå vidare på vilket innebär att jag inte tycker det är så roligt eller bra att bara göra det ena äpplet efter det andra till exempel. kul om jag kan öppna upp deras sinnen för alla olika tekniker och möjligheter så att de inte begränsar sig redan efter en kurs.

Formspråk tycker jag också är en viktig del. Vad vill de ha för uttryck på sitt alster? De ska tänka ut stegen innan de börjar och inte så att det bara blev som det blev, tycker jag är viktigt!!! Jättebra att ta sig tid att skissa och fundera.

Det svåra är tycker jag att liksom knyta ihop säcken efter bara 10 gånger. Jag tänker nog mer så att de ska fortsätta sen (förhoppningsvis) så det inte känns som att " jaha det var det det…" Jag har läst keramik 3 år på heltid och skulle ju kunna gå minst lika många till och ändå lära mig nåt nytt hela tiden!! Keramiken går ju inte bara att avsluta, förhoppningsvis stannar den känslan hos deltagarna.

Oj, det blev ganska långt, men jag skulle kunna skriva ännu mer:)) Mvh Petra

Låter bra Petra. Man vill ju som du säger på det direkt. Tyckte det var bra med en kurs där man fick jobba fritt med hjälp av läraren. Vissa kommer bli "stammiselever" och bara fortsätta eftersom de tycker det är fantastiskt kul. Andra bara nån termin.

Mitt problem var att jag blev LAT. Stannade upp i utvecklingen och gjorde samma gamla vanliga…Det var så lätt att bara fråga läraren så att man inte tänkte själv .

Då kan det nog va bra att säga..OK nu ska vi testa nåt nytt. Bli styrd lite grann.

Just nu går jag en skulpturkurs. Den är väldigt styrd…typ idag ska vi göra ett klot, nästa gång en banan…Men jag antar att det är svårt när många är på så olika nivå. För min del så gör det inget eftersom jag har min lilla verkstad hemma och kan göra vad jag vill här, men jag märker på andra deltagare att det kan ske är lite frustrerande att inte få bestämma själva vad de ska göra.

Ja det är en balansgång hur mycket man ska styra. Tycker inte själv om att bli styrd men om nån har en ide så kan man visa vilka olika sätt det går att komma fram till målet. Fast ibland är det nog bra att bli styrd också när jag tänker efter. När jag läste på skolan var det mycket man tyckte att man kunde hoppa över, jag ville ju göra nåt annat, men så här i efterhand så är det många saker som jag vet jag inte lärt mig annars.

Sen tycker jag det är jättebra att som kursledare ha tillgång till mycket keramikböcker så att deltagarna kan bläddra i och inspireras av dem. Då hittar man ofta nåt nytt!

Håller helt med dig Petra! Jag tycker ofta att kursledarna bryr sig för lite om formspråket. Oftast nöter man på med drejning och får hjälp och kommentarer om tekniken men inget om själva formen.

Dessutom är det sällan nån säger att man först ska göra en skiss på vad man ska göra. En skål kan väl de flesta göra men ska man lära sig måste man veta i förväg vad man ska göra så man inte fastnar i "man vet aldrig i förväg vad det ska bli"-fällan.

Jag har försökt göra nästan precis som du med mina kurser, Petra. Men ibland är deltagarna så himla ointresserade, och tycker att det blir för tungt och seriöst på något vis. Dom vill bara gå dit med sin plastskål och kavla ut ett lersjok och slaska i där, och sen hälla på favvoglasyren så har dom gjort ännu en fin skål…

åter taskigt, men många gånger har det varit så. Fast så finns det såklart kursdeltagare som vill testa och lära sig nya grejer, och då brukar det kännas roligare både för mig och för dom.

Jag vill oxå gärna gå igenom alla tekniker ordentligt och att alla skall prova, och så vill jag att det skall komma igång disskutioner om form och uttryck så att dom inte bara sitter och gör utan att tänka.

Glömde säga att det är ju superintressant för oss som har kvälls och helgkurser att veta vad ni som går/har gått en sån kurs tycker och vad ni vill ha. Hur seriöst vill man t.ex. ha det om man har keramiken som avkoppling och hobby ? Är det överkurs att be deltagarna skissa sina ideer innan en helgkurs t.ex. ?

Varför det blir så att de gör den ena skålen efter den andra TROR jag är att de har betalat ganska mycket pengar för kursen och vill då få med sig så mycket som möjligt hem, valuta för pengarna så att säga. Det är lätt att glömma att det är kunskapen som är valutan:) men som sagt alla är olika och många har ett mer genuint intresse också. Tror i alla fall att de flesta lär sig se fördelarna med en lite djupare kunskap. Mvh Petra

 Mina långa kurser är på 12 ggr.

 Jag brukar samla deltagarna runt bordet och ganska snart ge dem lite lera. Vi tummar en skål, som vi fortsätter ringla på, det kan bli en kanna, skål, vas e.dyl som man sedan kan dekorera. Varje kurstillfälle är 3 timmar långt så att jag får gott om tid att under tiden berätta om olika leror, om glasyrer, olika formningstekniker etc.

Andra kurstillfället visar jag drejning av en skål. Många väntar ju ivrigt på att få prova detta. Sedan får de turas om på drejskivorna, medan övriga kan pröva kavling. Jag springer emellan…

Tredje kurstillfället visar jag hur man beskickar, samt hur jag brukar dekorera mina drejade saker. Jag går igenom kavling om jag ej hann visa alla förra gången.

Fjärde gången o framåt blir det ganska fritt arbete, jag visar glasering och dekorfärger när de första sakerna är skröjade, jag visar ofta drejning ännu en gång. Försöker lyssna in vad eleverna vill göra och hjälpa dem att genomföra sina ideer. Har nån idetorka försöker jag komma med förslag. Jag är ganska aktiv och går fram till dem som drejar, hjälper o ger ständigt tips. Försöker hela tiden se vad alla gör så att jag kan hjälpa utan att de behöver fråga…

Sen tycker jag det kan vara bra att titta på de färdiga sakerna.´Ge lite feedback- varför det blev si eller så, vad man kan göra annorlunda nästa gång osv.

En utmaning tycker jag det är då man har blandade grupper där någon är fortsättare. Då gäller det att ge dem lite nya utmaningar / ytterligare kunskap. Det brukar funka bra.

Sen fikar vi alltid mitt i. Jag vill att det ska vara trevligt att gå kurs, fast om nån inte hinner så slipper de.

oj, det finns mycket att skriva…

Jag har bara hållit  nybörjarkurser, och upföljningskurser för samma mäniskor en eller två säsonger efteråt, då dom oftast fortfarande befunnigt  sig på mer eller mindre nybörjarnivå.

Efter presentationsrundan, har jag alltid talat om att första gången blir lite tradig med mycket teori, och snack. så har jag genomgått det tänkta kursförloppet, förklarat vad lera är, och berättat om skilnaden mellan primärlera, och sekundärlerera förklarat vad stengods, lergods, och porslin är osv.. Jag har berättat om kavling, rigning, drejning, och berättat att jag inte är särskiljt bra på att skulptera, och inte kan lära ut det. jag talar kort om den bok jag använder mig av, och råder folk till att låna, eller köpa den. Senare i förloppet återkommer jag till literaturen; Den kursen använder, och annan läsvärd litteratur. (I Sverige baserade sig kurserna oftast på brevskolans "keramik att börja med" och "keramik att fortsätta med".. Vidare brukade jag rekomendera Lyngaards "keramisk handbok", och "På drejskivan"  som jag inte minns vem som  har skrivit )Vidare har jag alltid haft en del litteratur i verkstaden, som man kan kolla på om man har lust. deså har jag sagt att jag har tänkt gå fram efter förljande ordning:

Första träffen: knådning, och Kavling

Andra träffen: ringning

Tredje träffen: tumning

Fjärde träffen:drejning

Femte träffen: engobe

Sjätte träffen: glasyr

Varje träff börjar med en bit teori. därefter blir det en demonstration av den teknik vi  valt för dagen. De flesta har nästan alltid valt att sitta kvar och höra på teorin de första femton minuterna. När jag påbörjar demonstrationen har folk börjat arbeta med det dom har på gång. Jag har sagt att det är fullt fritt val hur man vill använda lektionerna. vissa kan ta in information medans dom arbetar, andra föredrar att arbeta med det jag undervisar och demonstrerar.

När demonstrationen är över går jag runt och viser och hjälper till, alteftersom folk hamnar i olika problemställningar. Dom som håller på med kavling får första prioritet när vi har kavlingsdag, dom som drejar har första prioritet när vi har drejning. Men om någon står och har akuta problem, så hjälper jag till och avstyr katastrofen oavsett om hon (det är oftast tjejer) kavlar, drejar, eller ringar. I övrigt kan folk göra vad dom har lust med, och så länge jag bara kan ge råd, och hjälpå, så gör jag det.

För det mesta visar det sig rätt snart, vad folk har lust till. och efter glasyrträffen riktar vi inn oss mer på kursdeltagarnas egna projekt och önskemål.

Om någon har ett problem som har generellt intresse ropar jag upp så att all i lokalen kan följa det som händer, och säger: "Här har vi ett vanligt problem, det ser ut si, och så, och nu ska jag visa hur man löser det", och så visar jag. D

Därefter återgår alla till sina projekt. Har man nytta av det jag säger så kan man lysna, se, och lära. Har man ingen nytta av det, så kan man låta bli; detär ju vuxna mäniskor, som är där av eget intresse, och som har betalat för det, så jag kan inte göra annat än att rådge.

Mot slutet brukar alla vara så uptagna av sina egna projekt, att dessa projekt kommer att styra undervisningen.

Min erfarenhet är att väldigt många kommer med en kristallklar bild av vad dom vill med kursen - så det är bara att rätta sig, och ge det man kan……

Men i min kommande verkstad hoppas jag kunna köra kurser som  INTE är nybörjarkurser, utan mer inriktade på glasyr, och olika slags bränningar. Jag hoppas få elever som redan kan dreja, eller forma lite. det blir nog lite svårare, och jag har inte helt klart för mig hur dom ska läggas upp ännu.

Men först skall jag ju vara säker på att jag får hyra lokalen, och at allt funkar som det ska….

mina kursupplägg ser ung ut som tidigare,fast jag lägger drejningen tidigare kanske inte så praktiskt men det är ju lika bra om alla ska hinna med det.En sak som jag har börjat med det sista är att de har en egen planering dvs man skriver ner vad man har tänkt att göra under kursen.Detta oavsett nya eller gamla.För de nya är det bra då man kan ta reda på vad de har för förväntningar och vad som är rimligt.För de gamla är det bra så de inte fastnar i gamla hjulspår..

kom på en sak till,med nybörjare så tänker jag myckt på att  inte gå för djuplodat in i teori utan har istället gjort ett litet häfte som de får med sig att läsa hemma,som vi kollar igenom lite senare under kursens gång.Det blir det lätt för mycket när man börjar-jag skulle ju bara greja lite med lera.

Jag gick kvällskureser i ca 6 år innan jag började själv och hade en fantastisk lärare som heter Maja (får väl nämna namn när hon var så bra hoppas jag :o). Varje termin var det ca 50% nytt folk och 50% gamla. Vi gamla fick sköta oss själva lite de första två gångerna varje terminstart men sen fick vi lika mycket uppmärksamhet som nyisarna. För att vi inte skulle stanna i utvecklingen hade hon olika projekt som man fick gör. Typ hade du drejat muggar så fick du i uppdrag att rita och ta fram en kopp med fat och sedan genomföra det. Sen när den var klar diskuterade vi det färdiga alstret vid fikat. Ingen var tvungen att göra det men det är väldigt utvecklande att höra vad andra tycker och tänker. Hon hade koll på vad alla gjorde (kändes det som i alla fall) och det kändes jätte bra. Om man inte kom på vad man skulle göra hade hon alltid ett förslag på något man aldrig gjort tidigare, tekanna, burk med lock, fågelbad osv. Den sista terminen fick jag tex lära mig blanda glasyrer och engober och sådant fasten det inte ingick i kursen. Kanon bra när jag började själv sen.