Bra på första försöket blir det sällan när jag skall dreja en helt ny modell heller, det tar ett tag innan man hittar formen. Även fast man har klart för sig i  huvet hur det skall se ut så kan det ta lite tid innan det sitter i händerna.

Det är träning träning och åter träning som gäller! När jag lärde mej dreja skulle vi dreja cylindrar tills vi kunde det perfekt, sen fick vi gå vidare till andra grejer. Vi skulle alltid följa en färdig skiss för att lära sej att få det som man ville. För min del var det mycket bra skola. Dessutom sparade vi bara det som var riktigt bra, resten knådade vi ner igen…Det är bra tycker jag, att bara dreja för träningens skull och kassera grejerna efter det.

Så det är mitt tips - träna massor! / Iréne

#2 Det är nog ett jättebra sätt att lära sig på, tyvärr låter det alderless för tråkigt. Jag som bara håller på med keramiken på fritiden känner inte att jag har tid att göra så. Jag vill att det ska bli någt med allt jag gör.

En annan sak om man gick på en intensiv drejkurs en vecka eller nåt sånt. Då skulle det nog vara bra att jobba som du skriver!

För mig tog det bara tre-fyra ggr tills jag lkunde centrera. Sen ärdet bara att träna. Säger också en intensiv kurs i drejning. Bra att dreja varje dag under en period, så kommer känslan in fortare. Jag har bara drejat i drygt ett år. men fortfarande har jag lite svårt för att dra upp leran tillräckligt högt. men det kommer

När jag hade drejat några timmar i stort sett varje dag i två år, tyckte jag att jag började kunna dreja skapligt. jag kunde göra flaskor, fat, skålar osv, och sålde grejerna.

När jag hade drejat två år till tyckte jag att mycket av det jag gjorde två år tidigare kändes nästan pinsamt.

Fem år senare tyckte jag åter igen att NU hade jag börjat lära mig och kunde det nästan.

I dag skrattar jag och mina kompisar åt mycket av det vi gjorde då, och när jag ser dom som verkligen kan dreja ser jag hur mycket jag har kvar att lära !

Det är nu omkring trettio år sedan jag fört lärde mig dreja.

I affärer och på utställningar ser jag saker som är bättre, än mina, och saker som är sämre. Jag vet inte när jag kunde så pass mycket att jag kunde jämföra mina produkter med det som fanns i handeln generellt. Jag vet bara att man ställer större och större krav på sig själv hela tiden. Jag har sett folk som drejat jättestora fat efter en vecka. men ofta har dom varit lite osäkra i formen. Det tekniska kan mätas. Men hur mäter man formkänsla ??! folk som har tecknat mycket har ofta en väldigt god formkänsla, men ibland kan dom kanske sitta och dreja ett år innan dom ger sig på att centrera en enkilosklös…..

Men drejar man dagligen ett par år, så kan man oftasta de grundläggande formerna, lock, dra hankar, och lite sånt. cylindrar är bra att öva på ! Tråkigt, men nyttigt ! Dreja några cylindrar en gång imellan, och skär igenom också, så du ser hur tunnt/tjockt/jämnt du drejar. Kan man dreja en jämn cylinder så kan man dreja det mesta !

Men när man lärt sig dreja, så kommer ju glasyrerna ochså, och en dag uptäcker man att dom glasyrer man har är ju egentligen ganska fantasilösa, och "mainstream". När man väl utvecklat några egna glasyrer, inser man att snygga glasyrer inte kan dölja en klumpigt drejad kruka; altså skall man lära sig dreja bättre, för at kunna använda sina glasyrer till något förnuftigt.

Projektet har ingen endstation Jag tycker alltid man är böjd att ställa samma fråga igen - hur lång tid tar det egentligen tills man har lärt sig dreja !

Det var flera keramiker som sade till mig i början, Det irriterade mig, för jag tyckte inte jag fick något riktigt svar - dom förstog väl vad jag frågade om dom bara ville ?!

Har man möjlighet att komma in på nån skola en period, eller kan komma i nån praktik utvecklas man ofta enormt mycket snabbare. Jag hade drejat i sju-åtta år innan jag gick 8 månader på Vestbirk kunsthøjskole, men det gav en enorm skjuts !!!

Men då ska man ju ha antingen pengar eller också tur….

Men om man bara kan sälja det, så finns det ju folk som gillar det man gör, och då kan man väl dreja, mer eller mindre antar jag……….?

Fö. så tror jag alla keramiker har bra, och dåliga dagar.

Jag blir tvärsur när jag har en sån där dag när jag inte får gjort något som hest utan att det gpr åt h….e. Men nästa dag funkar det som regel igen. Tror aldrig man kommer ifrån det helt, inte ens om man råproffsig.

Igår hade jag en "sådan där" dag. Allt gicK åt h-e. Humöret gick ned till bottennivå. Men imorse, när jag öppnade ugnen steg det igen mot höga höjder. Allt blev så bra! Visst blir man lycklig av en lyckad bränning.

Instämmer med #5 man höjer kraven och skrattar (el. gråter åt de tidigare alstren) hela tiden..jag läste någonstan att det krävs ca 4års daglig vana för att bli en bra keramiker..det ligger nog något i det…och sen vill man ju komma ännu längre och högre och prova fler roliga glasyrer eller utveckla recept man redan har…kul är och det tar nog aldrig slut om man inte vill det..fortsätt prova och utvecklas..

Känner igen det Dolomit 60 beskriver - att ens egen ribba flytter sig.  Det jag gjorde för ett halvår sedan är pinsamt tungt i botten… vet inte när man blir nöjd med sig själv.  De åren jag endast hade möjlighet att dreja några få trärr kväller på studiecirkel varje termin kände jag att jag inte kom någontans.  Det var ändå trevligt som avkopling, men det som ger knuffar framåt för mig det är att sitta många timmar sammanhängade på dagtid med envisa uppgifter typ: dreja 20 likadana cylindrar eller nya utmaningarsom att dreja högre eller större eller vidare fat eller smalara flaskor…. Just nu skulle jag behöva sätta mig en halvdag och göra tekannapipor…. hmmm.  Det bra med lera är att om man återvinner det så kostar det inget…

Någon har räknat ut att efter 700 likadana så sitter det i kroppen, och resultatet blir perfekt…

Oj, då har jag många kvar att dreja.

Tog en tidsperiod på fem månader och drejade 20 stycken per vecka dom saker som jag tyckte var kul just den dagen jag höll på och sakta men säkert blev det bättre. Nu så kan det ta ett par stycken innan det känns bra och det mesta går ju att fixa till vid beskickningen. Louise

Håller fullständigt med Dolomit #5.

Det är just det som #5 Dolomit talar om som egentligen gör drejningen så kul. Fullärd blir man helt enkelt aldrig……..

Min uppelvelse är att på heltid ägna sig åt konsthantverk under en tid innebär en utveckling som annars tar många år att bygga upp om man har det på fritiden. Det blir en arbetsprocess som kommer längre pga att den ständigt kan få pågå och inte avbryts och måste återupptas, påminnas. 

Jag arbetar nu sen några år som bildlärare men är grundutbildad keramiker (2-årig konsthantverklslinje) och det jag ser som lärare är att alla kan lära sig dreja. Men för en del går det fortare. En del behöver bara se en gång och kan greppen snabbt. Medans andra sliter mer och det tar längre tid.

Helt enig "Mangobango"!

Den intensivitet som det innebär att arbeta med leran som huvudsaklig sysselsättning under en längre tid - gärna under kompetent ledning, och vara omgiven av andra kreativa mäniskor samtidigt pushar enormt !

Har man möjligheten att göra det ska man tillåta sig att ta ett år eller två.

Jag har haft tvåsådana perioder. en på "Vestbirk kunsthøjskole", och en på "Teknisk skole". Den första var sett i backspeglen lite väl mycket "mys-skola" med mycket lek, och lite undervisning. (Men det var en härlig tid !) På TEC hade vi RÅKOMPETENTA lärare, sp mycket undervisning som vi kunde smälta, och personlig vägledning, och betydligt högre krav, som man emellertid lärde sig att omgå, och manipulera med ganska snart. (Typ närvarokontroll osv. - punktlighet har aldrig varit min starka sida…) Jag ser dom som kommer ut efter tre år på desigenrskolan ibland. Jag måste medge att någa av dem ser ut att ha lärt sig något  ! Själv är jag paniskt rädd för  desigenrskolor, konstfack, och allt som verkar seriöst.

Men vad häftigt det vore att ställa ut på designerskolans avgångsutställning……

Men det kan ju också vara att praktisera, eller assistera en sommar eller flera i ett krukmakeri. Det har jag sett nån som gör här på sajten. Jag tror det ger massor också !

Det brukar sägas att det tar 7 års daglig träning för att bli en normalgod drejare.Tittar jag tillbaka på mina  35 år så kan jag ärligt säga att för kunna behärska leran till 100% så tar det 10-12 år..

Tack till alla er som svarat på detta! I dag har jag haft en riktigt bra drejdag och känner mig jätteglad för detta. Det är väl bara att inse att det hela tiden går upp och ner med drejandet. Man får glädjas över när det går bra, och försöka bita ihop när det går sämre.  /Lotta

Jag kan rekomendera att ibland bara titta på när någon väldigt duktig drejar, det går liksom in i hjärnan på ett annat sätt när man får det visuellt. Finns det ingen i din närhet så finns det i cyberspace - googla på "six steps to throwing bliss" och kolla in amerikanen med 8-kilosklösen! Det inspirerar, även om man nog får acceptera att så bra blir man nog aldrig. Men det gör inget, man bara njuter av att se på. Han är galet skicklig!

Visst är det roligt att titta på drejarfilmerna. Titta även på "Shoji Hamada Pottery", han snurrar drejskivan med en pinne …!

Å kolla "Watch the Pottery (Teaware) Making Technique Live!" Det ser så superenkelt ut. Tror ni han har hållt på länge? Eller är det bara nybörjartur?

Fantastiskt. Han drejar i finbyxor utan skvättränna. När jag drejar är det klafs överallt. Hur kan han sätta i nydrejat lock i nydrejad kanna, fastnar inte det?

….och locket passade precis….