Det är inte så rekommendabelt att göra detta "otestat"….  Stenar, i största allmänhet, tenderar att spjälkas upp, och bitar kan "sprätta iväg".  Bitarna skulle kunna hamna i elementspåren - eller på något annat olämpligt ställe - och skada ugnen, eller något föremål som du bränner….inte minst om stenen i fråga har ett järninnehåll.   Nu kanske du tänkt använda "små" stenar, men varför chansa…?

Mycket säkrare är att i stället göra små "stenar" av lera, som du trycker fast med litet slicker (låt "stenarna" torka litet innan du trycker fast dem).  Man kan även glasera fast "stenarna".    

(Bilderna visar några exempel på "sten-miljöer" av lera)

Tack Bosse! Det var nog så att jag misstänk det. Då följer jag ditt råd och gör små lerstenar ist. Det låter som att det kan bli lika bra. . Kanonbra med bilerna!

Är du månne släkt med den store mästaren Friberg?😉

Jag kavlar ofta in små stenar av olika storlek i min lera. Allt från fin sand upp till stenar med en diameter på ca 8 mm. Har aldrig haft några problem av det.

Rolnor, nej tyvärr inte släkt.

J-aan, Hm, får fundera på det. Bosse ovan varnade ju starkt.

J-aan, eller bränner du möjligen Raku? Min fråga gäller en vanlig elugn

Jag bränner INTE Raku. Skröjar i el-ugn till 1000 grader sedan vedugn till kägla 10-12 (1305-1326 grader)

Upp till 8 mm, som j-aan nämner, får vi betrakta som "små" stenar.  I det formatet uppstår säkert inte så mycket spänningar att det blir problem.   Jag ville bara påpeka att problemet finns, när det gäller "gråsten", och uppmana att ta det litet försiktigt…..

🙂

J-aan, vilken fin kruka, kan du berätta hur du fått en sån spännande yta?

#11 Tack! Jag kavlar vasen med en rundstav som går rakt igenom vasen som görs i en lite mörkare lera. På bordet strör jag ut en torr pulveriserad ljus lera. Den fastnar då på vasens yta och gör den så torr att när vasen växer spricker den. Den mörka leran syns då i sprickorna medans de övriga ytorna blir ljusa. Jag kavlar även in sand småsten och torra lerbitar av olika färg.