Ja du Ulla det var ju en lurig grej. Den är fin tycker jag. Det liknar en del glasyrer som jag sett förut, är det en köpt glasyr eller en som du gjorde? Kan det vara en kalcium- magnesium matt med basalt korn i? Det får väl bli en ny utmaning. Kan vara svårt att få fram det där spelet mellan tunt och tjockt lager glasyr, men det borde gå om man anstränger sig. Det är så många utmaningar att tiden inte räcker till, men jag skall se om jag hittar något.

#1: Tack för svar. Glasyren tillhörde kursen och var säkert blandad där. Det var en konstskola som också hade kvällskurser i keramik. Läraren jobbade privat med vedeldat, om det kan vara en ledtråd.

Det jag tycker är så fint med glasyren är just spelet mellan tunt och tjockt. Den känns inte tunn där den ligger som tunnast. Ibland kan det ju kännas skrovligt på såna ställen.

Kan det vara en shino glasyr?

#3: Hmm, då måste jag titta litet närmare på sådana. Ska inte de brännas reducerande?

Normalt blir resultatet bättre i reduktion men det går också i elugn, kan då bli lite kallare och en smula mera glänsande, men helt klart värt att prova tänker jag. Om man då skulle ha i lite basalt eller liknande är nog mest en fråga om tycke och smak.

Vad har basalt för funktion i en glasyr? Det är inget jag använt hittills. Jag ser att det innehåller 49% kvarts. Då finns det mycket annat i också.

Det kan fås i olika kornstorlekar och är det lite grövre korn så färgar det som dom mörka punkter du ser på din vas/cylinder.

Den finkorniga basalt som vi sålde, var starkt järnhaltig, och bildade en fullt funktionell glasyr (brun förstås) vid drygt 1200°C utan några tillsatser….men det kunde också användas som källa till järn i alla möjliga sammanhang.

Riktigt häftig 70-tal vibbe på denna. Och roktigt snygg..ser gilledtugan med sportfuremöbler♡

Det jag mest kommer ihåg av 70-talet är att brunt och orange var hett. Jag fick mitt första barn då och stickade och virkade massor av barnkläder till honom. Han såg ut som en geting ibland i sina gul-och brunrandiga tröjor.😁 Ja, och så fanns ju de bruna och avokadogröna vitvarorna i köket. De kommer jag också ihåg.

Såg förresten att de jordiga färgerna kommer igen. Har väl funnits litet av det ett tag men svårt att se om det håller i sig.

#10: 😊 Ja, vi har alldeles nyss (!) bytt ut våra gamla Husqvarna-vitvaror, som var tonade i tidstypiskt lejongult/brunt…..😊….inte pga färgen, utan för att de nu gjort sitt, rent mekaniskt….. De jobbade duktigt i väldigt många år….undrar om moderna grejor håller så länge….?

😊

Miele säger dom ju skall vara testade att kunna hålla i 20 år! Men vem vet? Mina föräldrar flyttade ut ur deras hus för ett halvt år sedan, i huset fanns en matkällare som min mor gick till ett par gånger om dagen, där satt det en glödlampa som blev skruvad i 1968 och den gick sönder för 2 år sedan, det kan man väl kalla kvalitet jag hörde ett radioprogram som handlade om moderna tv-apparater och det konstaterades att det var från fabriken inbyggt ett fel som gjord att dom skall gå sönder efter ett visst antal år. Så kanske det ändå var bättre förr i tiden? Lite utanför ämnet men ändå.

Här är det basalt från en strand i södra Frankrike. Det var inte angenämt att gå på det i sommarvärmen.

#12: Jag har hört samma om våra vitvaror. De ska tydligen inte hålla längre än 10 år.
Kvaliteten på keramik har väl i alla fall inte försämrats? Ska en kaffekopp hålla lika länge idag som för 40 år sedan?
Då, på 70-talet, hade jag en brun matservis från Arabia. Tallrikarna var av så bra kvalitet att jag aldrig blev av med dem. Ingenting blev skadat av användningen. Eftersom jag är sån att jag har svårt att slänga det som är helt och i fint skick, så fick jag till slut gömma undan dem för att kunna köpa nytt. Jag har fortfarande kvar några koppar, resten har jag gett bort.

Nej keramiken har nog inte blivit dålig, i vissa fall tror jag tvärtom att tekniken går framåt, om man tar kakel och stora keramiska plattor så är det något annat än för bara 20 år sedan. Men det kan så klart variera från producenter.