Det vore intressant att få se några bilder…….

Hej! Kul att du har hittat hit! Vad jag förstår av din beskrivning så är dina kärl gjorda i lergods. Lergods är lågbränt och alltså inte sintrat. Det blir aldrig helt tätt utan suger åt sig vatten. Glasyren ska ju skydda men verkar inte ha gjort det i ditt fall. Även om du inte ser de små sprickorna så tyder det knäppande ljudet på att glasyren krackelerat. Antagligen därför som pappret under visar att fukt trängt igenom.

Finns de gula missfärgningarna på de nya eller de gamla sakerna? Har du haft vätska i dem förut?

Visa gärna bilder. De är trevliga att se på och en bild säger mer än tusen ord.

Dom gula utfällningarna kan vara vanadinsalt. Är du säker på att det är lergodslera? Har du namnet på leran? Krackelerar glasyren på en porös skärv så kommer vattnet så klart igenom. En tekniskt felfri glasyr utan bly kräver minst 1040 grader och även då är det besvärligt att göra en glasyr som passar, det krävs en del specialfrittor.

Tack för svar!
Jag vet ingenting om leran, glasyren eller bränningsprocessen, tyvärr. Kan ta reda på det nästa vecka.
Detta var första gången med vatten i dem. Både gamla och nya gav gul utfällning på pappret.
Vad är sintrat?
Vad är vanadinsalt? Och specialfrittor?
Nybörjare 😅 får ta och googla känner jag.
Om en glasyr krakelerar är det då pga bränningen? För låg temp? För tidig öppning?
Eller kan det vara något jag gjort fel?

#1: se bild nedan :)

Om glasyren krackelerar beror det på att den utvidgar sig mera än leran. Det kan man styra med frittor, en fritta är som en glasyr som man gör så att dom uppfyller speciella egenskaper så som utvidgningen. Vanadin som är ett grundämne, finns ofta i lera som ett salt, dom möjligheter man har att undvika det är att bränna så högt att leran har en vatten absorption som ligger under 5%, eller att tillsätta 20% dolomit i leran.

#4: När en lera sintrar så smälter den delvis ihop och blir tätare. En lera som man bränner till lägre temperatur är fortfarande porös och suger åt sig vatten.

#6: Vet du vad den gula missfärgningen är? Jag fick den på en stengodslera

Ja som jag skrev så är det vanadium som finns som salt i leran. Försvinner när man bränner högre.

#6: När jag tänker efter så har jag nog själv råkat ut för det här. Inte kollat på papper så att jag sett den gula missfärgningen, men saltutfällningen fick jag också.

Jag hade en blandlera (vit chamotterad stengods + porslin + ev annat) som jag fått över efter en rakubränning, och som jag ville bli av med. Bl a gjorde jag en liten vas som jag provglaserade med att dubbeldoppa i två olika glasyrer och sedan brände som stengods. Den blev ganska fin så jag hällde vatten i den och ställde den i ett fönster med några blomskott i. Där fick den stå. Jag bara fyllde på med mera vatten då och då tills skotten fått rötter och jag planterade dem.

Då såg jag att hela utsidan på vasen var full av små krackeleringar där det bildats tunna vita streck som såg ut som salt eller kalk. Själv undrade jag om jag haft i något näringsmedel i blomvattnet som kunde ha orsakat utfällningarna. Jag plockade undan vasen och glömde bort det hela ända tills nu. Det verkar som om jag har fått en förklaring på gåtan.😁

#9: Är saltet farligt eller kan man använda sakerna ändå?
Då jag följt de instruktioner de angivit på kursen och ändå fått krackelering, kan jag utgå ifrån att kursledaren alltså använt felaktig glasyr för leran/ ej använt frittor?
Har även läst att krackelering kan bero på slarv vid bränning, stämmer det?
Tex inte tillräckligt hög temp eller för tidig öppning av ugn.
Kan jag be min lärare om att få göra om eller är det sånt man får räkna med när man går kurs? Det handlar totalt om 8 kärl… Betala för kaffekoppar och frukostskålar som absorberar halva morgonkaffet. :)
Eller räknar de med att man ska använda det ändå?
Jag tar emot alla lärdomar med öppna armar men vill ju såklart kunna använda det jag skapat.

Det bästa är väl att bränna godset vid riktig temperatur. Men jag blir ett svar skyldig, har aldrig hört om att någon blivit sjuk av det. Men får man tillräckligt stor exponering av vanadium så kan man få problem med slemhinnorna och bronkit och annat. Skall man svara på det behöver man nog flera data. Men personligen TROR jag inte det är någon fara, det är i varje fall inget jag som sagt har hört om.

#12: Haha, jag redigerade min fråga men du hann svara innan! Tack för dina svar, de hjälper :) vill du läsa det jag skrev till på föregående fråga. Tusen, tusen tack!! :)