Åh USA! Det låter fantastiskt att få börja sin keramikresa på det sättet😃
Jag började i en ytterst medioker lokal på en ABF kurs. Handledaren hade väldigt lite kunskap i drejning. Men jag var helt såld på keramiken iallafall! Detta var över 20 år sedan.☀️

Jag släpades motvilligt till Akalla by av min flickvän runt -85, väl där såg jag en bok med en nydrejad vacker kruka på omslaget och fick en stark skönhetsupplevelse. Sen började jag dreja helt på egen hand. Gick dåligt, blev "pennställ" och "askkoppar". Sen hittade jag en annan bok där man visade en ituskuren halvfärdig vas där det framgick hur man skulle hålla fingrar och händer när man lyfter leran, sen gick det bättre. Lustigt hur livet ofta är, att tillfälligheter kan ge livet en ny inriktning.

#0: Oj vad roligt att läsa! Jag började i högstadiet så roligt!!! Sedan blev det inget mer på många år. Senare bodde vi i Houston i två år med tre barn. Mina grannar var ofta på ett cheramics ställe. Man köpte färdiga gjutna saker som man putsade och lämnade in för bränning. Sedan målade man på grejerna så det var lite mer som pyssel med barn och grannar. Jag ville så gärna dreja och bränna.
När jag var hemma sedan så blev det köp av ugn, drejskiva och glasyrer.

#3: 🙂 Det provade jag också på medan jag var där. Jag följde en gång med en vän som hade börjat med ceramics, men kände att det inte var något för mig. Visst, det var trevligt att umgås med andra, men man fick inte arbeta med lera utan bara dekorera färdiga saker. Det är ju en helt annan sak. (Jag har förresten någon gång sett frågor om det här i forumet, så det verkar finnas här i Sverige också.)

Som tur var så hade jag redan hittat till konstskolans kurs så jag hade något att jämföra med. Det var mycket roligare vara där, att göra sin egen keramik från start.

#4: Ja det är mycket roligare att jobba med leran. Vi gick dit några mammor och barn så det var supermysigt. De var som julpyssel påskpyssla osv. Vi mammor sydde också ihop så det var mysigt.

Det illustrerar verkligen hur mycket som ryms i begreppet keramik. Allt från att man gräver upp sin egen lera, formar den och bränner i en grop i marken, till att man använder halvfärdiga föremål som en målarduk och lägger sin själ på att dekorera dem. Och däremellan finns hur mycket som helst som man kan göra med och av leran.

#3 Det finns även i Sverige att man dekorerar färdiga (skröjade) föremål.
Bland annat Fårökrukmakeri har det och jag har sett barn och vuxna som har det väldigt roligt när det dekorerar och superglada när de hämtar sina alster.

Klart att det inte är samma sak som när man gör allt själv, men jag ser det som en så rolig intresseväckande start till keramik! Jag vill också tillägga att vad det gäller Fårökrukmakeri så har det också "prova-på" drejning så där finns båda alternativen - vilket jag tycker är allra roligast. Säkert finns det på flera ställen också, men det här har jag sett personligen :)

Hej!
Jag började 1980. Jag hade då ett tillfälligt jobb i LKPG/Hantverkshuset med ansvar för ”snicken”.Hantverkshusets verksamhet finansierades av Linköpings kommun. Det var på den tiden då det fanns pengar till skapande verksamheter. I huset fanns det verkstäder för tillverkning av läder, batik, foto, väv, lera, snickeri mm. Hantverkshuset var en verksamhet som vände sig till alla möjliga och omöjliga människor i alla åldrar.

Efter några månader frågade en kvinna som var keramiker om jag ville testa att dreja, nej nej det kommer bara flyga av sa jag. Men hon gav sig inte utan frågade efter någon vecka igen, då sa jag okej. Hon trycket fast en lerklump med den gamla hederliga Fyleleran på ca tre kilo.
Va vad i helsike skall jag göra med den där sa jag. Du skall dreja sa hon. Jag sätter mig framför dig och visar. Okej okej på med vatten på med händerna, det snurrade till och jag snurrade säkert med några varv. Kvinnan visade sina tips och helt plötsligt så hände det något. Fyleleran började ta form mina händer och leran var i samma rum och vi var t.o.m. i samma universum:)
Kvinnan utbrast högljutt du har ljugit för mig det här har du gjort förut sa hon. Efter den dagen var jag fast.

Jag började att köpa på mig allt jag behövde, fixade till garaget och höll på i hobbytakt i ca 20 år sen sålde jag allt. Men började igen förra året 2019 och kommer nu att hålla på tills jag kommer six feet under troligtvis då som en lergubbe:)

Jag kan inget annat att tacka min lermentor av hela mitt hjärta för att hon tjatade på mig att testa. Nu sitter hon säkert och tittar ner på alla mina leralter och ler och jag ler tillbaka.

Gick en kvällskurs 2003 och sen var jag ohjälpligt kär 😀

#7: Så bra att de har det. Man kan vara några stycken i alla åldrar och ha trevligt👏❤️

#8: Vilken underbar berättelse !

När jag var liten hade jag en önskan om att bli konstnär. Min mamma och pappa hade en bekant som de besökte, han målande tavlor.
När jag liten satt bredvid honom, kände jag mig speciell och som en konstnär jag med. Jag var också mycket fascinerad av de som drejade, men mer i hemlighet. Det konstnärliga var ingenting som uppmuntrades hemifrån. Jag var väldigt blyg och osäker under min uppväxt så konstnärsdrömmar sköts åt sidan. Men efter en krokig väg är jag verksam keramiker och målare idag. Efter en stor operation fick jag snilleblixten att jag skaffar mig en drejskiva. Så jag skaffade "Stånken" en RK 2:a, ett paket lergodslera och satte mig i trädgården i solen och prövade dreja för första gången. Det kändes som att jag hittat hem. Sedan dess och nu 10 år senare är jag besatt av lera. Jag har förverkligat min dröm och stortrivs. / H

#12: så underbart att läsa👏🥰

#12: Så roligt med era berättelser! Skönt att du hittade hem!

Jag började med keramik i samband med min första graviditet. Bara ett par år senare blev jag sjuk och fick veta att jag med största sannolikhet skulle bli helt döv inom ett par år. Då bestämde jag mig för att om jag blir döv, skulle jag ägna mig åt något där hörseln inte spelar någon roll. Om jag blev döv skulle drejskiva och ugn blir en present till mig själv. Jag opererades och fick lite, lite hörsel kvar… därför dröjde det 17 år innan jag skaffade egen drejskiva och ugn. Men nu har det blivit verklighet. SÅ skönt att ha något som är på mina villkor, där hörsel inte spelar någon roll :)

#15: Det kan tom vara en fördel att höra dåligt om drejskivan blir högljudd när den blir gammal och sliten.😁

#10: Javisst är det roligt!

Jag gick skulpturkurser på Folkuniversitetet med modell i flera år i slutet av min yrkesbana. När jag pensionerades skaffade jag en egen ugn och började göra fri skulptur och figuriner i stengods med viss framgång och blev helt fast i den konstformen. Jag målar o tecknar också. Jag känner att jag är tillbaka i min barndom när jag befolkade leksakerna med olika gubbar. Jag tror att det ligger i generna; min far grävde upp lera i en bäck och gjorde djurskulpturer av den. Han brände i vedspisen, vilket inte visade sig vara så hållbart. Det var hans sysselsättning på vintern när det inte var så mycket att göra i lantbruket. Efter pensioneringen har jag gått ”all in” ikonstnärsrollen. Jag tillhör den lokala konstnärsföreningen, KRO och ställer ut regelbundet.

Jag gick några kurser där vi kavlade lera på 90-talet. Tyckte det var såå givande. Köpte en liten ugn för ca 20 år sen o gjorde lite keramik o brände även glassmycken som jag har sålt på marknader.

För ett år sen blev jag helledig o köpte mej en begagnad drejskiva 😊 har haft så kul men får bannas lite då det inte går som jag tänker ibland 😂 inte lätt lära sej dreja själv men det går sakta men säkert bättre o bättre 👍gör även kavlade saker. I veckan gjorde jag klar en J U L ljusstake, tala om att var ute i god tid 😅

#15: härligt att du har hittat keramiken att pyssla på med. Tycker också det är så givande att skapa i lera. Man kan göra så många olika saker 😊

Jag såg en kvinna, på TV, dreja i sin keramikverkstad på Gotland. Förstod direkt att det där måste jag pröva. Tog ett par år innan jag gick en kvällskurs, sen en till o en till, köpte hem lera, köpte en drejskiva, sökte Rönnowska i Helsingborg och gick där en termin och lärde mej mer om drejning och glasyrer. Kom hem och gick runt till några keramiker o frågade om någon hade plats i sin verkstad. Fick napp på andra förfrågan. Sa upp mej på mitt arbete som sjuksköterska. Det var 1988 och på den vägen är det. Är så tacksam att jag hade möjligheten och vågade satsa på keramiken! Ett av det absolut bästa val jag gjort i livet.

#19: Vilken fin julljusstake! Det är nog inte så dumt att göra julsakerna redan nu. Då behöver du inte stressa för att hinna bli klar före jul.

#18: Roligt att din pappa gjorde lerskulpturer. Har du kvar något av hans djur eller har alla gått sönder?

#21: Härligt att du vågade satsa och att du då hittade rätt.