Strontium används som läkemedel men det finns väl en gräns för hur mycket man kan få i sej utan att bli förgiftad. Barium har används som råttgift.

Det medel som innehåller strontium som används mot benskörhet kallas Protelos:
https://en.wikipedia.org/wiki/Strontium_ranelate

Här nämns just att bariumkarbonat användssom råttgift:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bariumkarbonat

Först ett språkpolisiärt facktermspåpekande, risken är knappast att Barium fälls ut (övergår från upplöst form till en svårlöslig form) utan att det löses ut från glasyren (mest aktuellt i sura drycker). Jag skulle föreställa mig att både Barium, strontium och kalcium endast löses ut i ringa mängder ur glasyr, särskilt ur högsmältande glasyrer, men analysdata vore intressanta att se. När jag letade på nätet fick jag intrycket att man får gå till rätt extrema fall för att bli strontiumförgiftad (men hittills har de doser vi utsätts för i allmänhet varit låga). Barium är klart giftigt men jag fick intrycket att det inte ackumuleras i kroppen, i varje fall inte på något särskilt bekymmersamt sätt och att vi har ganska god tolerans mot låga doser. Problemen uppstår snarast när Barium löst i kroppsvätskorna börja konkurrera med kalium tex i nervsystemet. Stora doser av kalcium (liksom kalium) i löslig form och framför allt direkt i blodet kan nog också ställa till det. Om saker är giftiga är alltid en fråga om dos. Bariumkarbonat kan lösa sig i magsäcken och man ska därför ta det försiktigt (alltid bra och undvik alltid dammig hantering, det är aldrig bra). Bariumsulfat (om det är fritt från tex karbonat och klorid) är så svårlösligt att det inte ska vara giftigt men i en glasyr får man räkna med att det frigör svavelsyreångor så jag skulle definitivt föredra karbonatet. Man får räkna med att även andra sulfater (t.ex. gips) frigör svavelsyra vid bränningen.

Barium kan orsaka muskelkontraktion, störningar på hjärtrytm och blodtrycks stigning med mera.