Har du någon bild?

Här kommer två bilder.

Ser att ugnen tillhör den senare generationen, med välvt tak, vilket är en stor fördel.
De tidigare raka taken höll inte lika länge.

#4: Hej
Jag är den lyckliga ägaren av denna ugn nu! Jag letar efter manual och mer info om denna ugn. Och undrar hur stora gasoltuber som behövs. Om två p 11 räcker eller om det är p19 som gäller. Är helt newbee på gaseldning men har hittat trevliga informativa filmer från Washington Street studios https://youtu.be/NBnmGcZS3-Y
Är van vid elektrisk ugn annars.
Blir glad för vad mer info som går att hitta!

Hälsningar Åsa

Här är originalmanualen:

#6: Tusen tack!
Å

Två P19 är nog vettigast.
Två P11 med en tredje i reserv skulle också fungera.

Fick du med reducerventilen med anslutning för två flaskor, med automatiskt flaskbyte, i köpet…?
Liknar den på bilden.
(I Sverige såldes ugnarna som standard med detta tillbehör)

I manualen står det att den drar Max 3 kg i timmen, så räknar man med 8 timmar så kommer man ju upp på 24 kg. Så ett par 33 kg flaskor kanske skulle vara bra

En stor del av bränningen kan köras med mindre gaspådrag, så den totala förbrukningen blir inte så stor.
Har nog aldrig sett en sådan här ugn med större flaskor än P19 (dubbla), och då räcker de till med god mariginal.

När man kommit på knepet hur man balanserar gaspådraget mot toppspjällets inställning, kan man få riktigt god bränsleekonomi under uppvärmningsfasen.
Reduktionsfasen däremot, innebär av naturliga skäl en del "slöseri" med gas, men totalt sett är dessa ugnar ganska snåla att köra.

Bäst kontroll får man om man använder pyrometer och käglor.

#8: Hej igen! För mig är detta lite av en spännande resa. Har aldrig intresserat mig för kwh och gasol tidigare. Det har varit rena grekiskan. Men nu googlar jag runt!
Eftersom jag hamnade på amerikanska siter om gasbränning började mina beräkningar med cubic foot! :)
Här är en grov kalkyl på gasåtgång.
Scandia ovnen b250

250 liter = 8.8 cubik foot
80 000 btu = 23,45 kw
23.45/12.8 kw = 1.83 kg/timme
6*1.83 = 10.1 kg
0.91 * 6 = 5.49 kg
= Ca 15 kg gas för en bränning.
Men det är nog snålt räknat i synnerhet som jag är nybörjare och troligen kommer elda för kråkorna med!

Jag fick med en reduceringsventil och en omkastare.
Frågor: är denna omkastare automatisk? Eller hur fungerar just denna? Märke BMV!?
På reduceringsventilen står det F-gas? Är inte det typ freoner?
Kan dessa bli gamla och nötta? Läste någonstans att reduceringsventilen behöver bytas ibland. Dessa ser dock ut att inte vara använda särskilt mycket. Inte ugnen heller för den delen.

Det lutar åt att skaffa p19 men de väger en del så det blir besvärligare hantering. Går det att ha olika storlek? Typ en p11 och en p19?
Är glad för era inlägg!
Snart nyår och när våren kommer ska jag elda.! Gott nytt år !

Hej,

Tänker inte kommentera dina beräkningar….🙂, men omkastaren du visar, är automatisk.

Med det pilformade vredet väljer du vilken flaska du vill börja med, och när "flaska 1" sedan är tom, "händer det något" innanför glaset (skiftar färg), och visar därmed att flaska 2 är påbörjad.

"F-gas" betyder i det här fallet "flaskgas", dvs propan (gasol).

Ja, "elda för kråkorna" är ju oundvikligt, t.o.m. en förutsättning 🙂 när man reduktionsbränner….

#12: En pyrometerfråga! Går det att mäta temperaturen genom peephole med IR pyrmometer? Det är en budget variant!
Samt koner som evidens…

#13: I princip ja…..men det dyker upp ett par frågor:

1.
I en ugn (och inte minst i en gasugn), finns det ju "maxljus", "skugga", "halvskugga" osv……dvs vad skall man "sikta på" med en IR.pyrometer….?
Kanske blir bättre precision mot slutet av bränningen, men jag är inte tvärsäker på att en sådan kan ersätta ett termoelement fullt ut i en sådan här miljö….
Som en grovkontroll……..kanske….?

2. 
   Hur nära kikhålet måste den vara, och hur nära tål den att vara……om man kan bränna ögonbrynen, kanske man också kan "grilla" ett mätinstrument…..?

Jag pryade på en stålindustri när jag gick i grundskolan och där använde dom optiska mätinstrument, det funkade fint men var svåra att avläsa, det var färgen i ugnen som man skulle få att stämma med instrumentet. Kanske moderna grejor är lättare, men jag misstänker att det som Bosse skriver är riktigt, det är nog svårt i en gasugn där flödet av varma gaser kan påverka mätresultaten.

I mycket unga år var jag labbpraktikant hos en mineralullstillverkare, och där använde vi ett optiskt instrument för att kolla temperaturen på smältan (smält diabas, 1440°C), och där fungerade det fint. Men det var en tjock stråle med smälta, som hade en och samma färg, vilket förstås underlättade….och man kunde jobba på tryggt avstånd….