Om leran ni använder är ljus så kan man använda den som den är till att göra en engobe, som kan färgas in med det man önskar. Annars så finns det många sätt att göra engobe, blanda kaolin och ball clay, då får man prova sig fram hur mycket av varje man skall använda så att den kommer att passa samman med leran.

Jag hade problem med engober som inte ville fastna mm. Jag sökte och fick hjälp i det här forumet och kom fram till följande recept på en engobe:
Kaolin 23
Ball clay 23
Kvarts 23
Fältspat 23
Kalk 4
Fritt 2 4

Till basblandning tillsätts färgkropp ca 10% eller oxider t.ex 2% kobolt ger mörk blå

Fritt 2 har jag handlad hos Varnia i Finland - kanske Cerama har samma i Sverige?

#1: Tusen tack! Vi är nybörjare. Väldigt värdefull information. Tack!

#2: Tack också till Ålands Folkhögskola!
Nu måste jag ställa ett par frågor som nog bara kan komma från en riktig nybörjare:

• Receptet du kommit fram till, det är en basblandning då som man kan välja att sätta färgkropp till, stämmer det?
• Måtten du anger…. kaolin 23, kvarts 23 o s v…. Vad står de för?
• Det är väl så att, man använder engoben på föremålet när det skröjbränns och sedan - när man ska rakubränna - då kan man t ex lägga på en transparent glasyr på föremålet ÖVER de engoberade ytorna om man vill, stämmer det?

#1: Håller med ler, det klart bästa är att använda samma lera som du gjort grejorna av. Om det går. Det största problemet med att använda samma lera som jag stött på är att bli av med all sand och chamotte som typiskt finns i stengods- och raku-leror. Proceduren jag använder för att bli av med sand / chamotte är följande: Skär leran i ark och torka den till "bonedry". Smula sönder arken och blanda med 4-5 liter vatten per liter torkad lera. Tillsätt eventuellt några droppar vattenglas eller målarsoda. Blanda tills alla klumpar försvunnit. Tillsätt mer vatten om det behövs. Sila leran genom en mesh 40 sil, sen en mesh 60 osv tills du har blivit av med nöjaktig mängd sand och eller chamotte. Om du blandade i en smula vattenglas eller målarsoda behöver du eventuellt tillsätta en smula syra, ättika eller vinäger funkar fint. Låt stå ett par dagar och dekantera vattnet på toppen av behållaren. Torka på gips eller hink tills du är nöjd med konsistensen.

Det kan kännas som en hel del jobb för att göra en engob men det kan vara mindre jobb än att utveckla en själv från råmaterial.

Problemet med engober, specifik engober som skall användas på våt och läderhård lera, är att den måsta krympa lika mycket som resten av leran. Om det är för stor skillnad i krympning mellan din engob och föremålet den sitter på så så kommer typiskt engoben att trilla loss eller spricka efter att du skröjat. I praktiken betyder det att för varje lera du vill använda för att göra föremål av så behöver du i värsta fall formulera en specifik engob för just den leran.

Ett recept från Daniel Rohdes, för kägla 04 för våt till läderhård lera:

Kaolin: 35
Ball Clay: 30
Fritta: 15
Talk: 5
Kvarts: 15

Det är lite oklart vad som menas med "Fritta" här, vilken typ av fritta? Jag har själv inte provat receptet! Anledningen till att jag nämner det är följande:

Det finns med största sannolikhet inte något recept på engob som funkar för alla leror och omständigheter. Det betyder i praktiken att du bör prova varianter på receptet tills du hittar nåt som funkar för dig. Så exakta mängder och material är inte vansinnigt relevant. Kan vara att du behöver en Kalcium Bor Fritta, eller en Natrium Fritta. Kan vara att du behöver 25 delar Ball Clay eller lite mer kvarts.

Eftersom målet är att ge olika förslag på recept att prova så inkluderar jag följande från Susan Peterson, kägla 05-04:

Ball Clay: 65
Ground Glass or Fritt: 25
Kvarts: 10

Receptet är snarlikt Rohdes recept. Peterson är inte heller specifik med vilken fritta som användas. Jag tolkar som att det går bra med vad som eller att du måste testa för dina specifika omständigheter.

Andra relevanta parametrar du kan laborera med är de relativa mängderna kaolin och ball clay. En del av kaolinet kan behöva bytas mot kalcinerat kaolin. Det är typiskt lerorna och deras relativa förmåga att binda vatten som avgör hur mycket en engob krymper när den torkar.

Du kan behöva deflockulera din engob. En deflockulerad engob är mer rinnig än en flockulerad. Det betyder att den kan innehålla mindre vatten och således inte krymper lika mycket när den torkar. Om du har vattenglas till hands prova att tillsätta en droppe i taget och blanda rigoröst tills engoben blir rinnig och "pärlande" (du kommer förstå vad jag menar med pärlande när du ser det). Ett alternativ till vattenglas är målarsoda, samma ide, blanda en mättad lösning och tillsätt en droppe i taget. När du har kommit till det superrinniga och pärlande stadiet, tillsätt droppvis 24% ättika eller vinäger tills engoben känns lagom tjock att jobba med.

#4:

Receptet du kommit fram till, det är en basblandning då som man kan välja att sätta färgkropp till, stämmer det?

Yes box, du kan prova att tillsätta färgkroppar och oxider på samma sätt som när du gör glasyrer. Tillexempel, 10 delar Zirkoniumsilikat för vitt, 1-2 delar Koboltoxid för blått.

Måtten du anger…. kaolin 23, kvarts 23 o s v…. Vad står de för?

Delar i enheter av viktmått, gram, kilo, troy ounces, spelar ingen roll vad viktmåttet är eftersom det är relativa proportioner. Om du har ett recept enligt: Ball Clay 65, Fritta 25 och Kvarts 10 och du vill göra ett kilo av det så väger du upp 650 gram Ball Clay, 250 gram Fritta och 100 gram Kvarts.

Det är väl så att, man använder engoben på föremålet när det skröjbränns och sedan - när man ska rakubränna - då kan man t ex lägga på en transparent glasyr på föremålet ÖVER de engoberade ytorna om man vill, stämmer det?

Det borde gå ja, du får prova och se om det funkar. Det finns engober för olika tillfällen, en del går på innan man skröjbränner och andra efter. De jag nämnde i mitt andra inlägg är för att använda innan skröjning eftersom jag förstod att det var det du ville ha. Men rent generellt, det är normalt förfarande att man lägger en engob och sen en transparent glasyr ovanpå. Det är också normalt förfarande att man måste testa lite olika varianter tills man hittar nåt som funkar.

#5: Hej Björn och ett stort, stort TACK för ditt utförliga svar. Jag inser nu att jag gett mig in på ett område som jag ännu inte är mogen för. I och med ditt svar förstår jag att här finns ett antal problem att komma runt och jag inser att jag behöver längre erfarenhet för att testa detta. Det var värdefullt att förstå.
Jag skriver ut de fina svaren jag fått och spar för att plocka fram när vi i vår lilla rakugrupp har kommit lite längre. Vi ska nog först och främst experimentera med våra rakuglasyrer ett tag till. Även i den processen finns ju väldigt många oförutsedda problem som kan uppstå och ibland blir man besviken på resultatet medan andra gånger blir man väldigt glad. Att tillföra fler osäkerhetsmoment var inte tanken.
Bästa hälsning Carina

#6: Förstår. Perfekt! Tack!
Det här blev en värdefull lektion för mig. :-)

#7: Ja det kan ju vara lite övermäktigt i början. Även om det inte känns som du förstår alla detaljerna så hade jag rekommenderat att du provar att göra en engob och se hur det funkar. Eftersom testning är viktigt och du bara bränner Raku så många gånger per år så hade jag inte velat missa ett tillfälle att prova.

Om du vill minimera mängden funderingar hade jag provat att blanda följande recept från Sudan Peterson:

Ball Clay: 65
Fritta: 25
Kvarts: 10

Applicera på blöt / läderhård lera och skröjbränn.

Testa och se hur det fungerar. Om det funkar rakt av, vilket det mycket väl kan göra, så är det kanon. Om det inte funkar så är du välkommen att återkomma med bilder på dina alster och dina funderingar så kan vi ta det därifrån. :)

#9: Wow! Nu vände det i mitt huvud. Tack för att du tog dig tid att peppa också och ge förslag på en inte allt för komplicerad variant. Visst är det så, vi bränner sällan och såklart borde man prova. Nu fick jag mod att göra det. Ska göra några extra föremål att testa på.
Stort TACK Björn!

Jag tycker som Björn att man så klart skall prova! Det är ju bara lera så vad kan hända annat än att just det lilla provet misslyckas, och törs man inte misslyckas så kommer man heller inte att lyckas.

#11: :-) Det har du verkligen rätt i. Vi kommer med största sannolikhet att testa och jag ska försöka att komma ihåg att lägga upp någon bild här på resultatet.
Vi håller också på och läser på om "naked raku" som vi vill prova. Det kräver också lite förberedande inläsning samt har vi hittat bra instruktionsfilmer på YouTube.
Härligt med engagemanget för min fråga och era uppmuntrande svar. Tack!

Man kan göra en engobe som går att applicera på våt, torr och även skröjad lera så det går att få det att funka på i stort sett alla lertyper.

#4: Ja, det är en basblandning
Måtten är procent
Glasera över engoben, ja

Engoben är utvecklad för stengods. Jag har inte så mycket erfarenhet av klar glasyr över engobe i Raku, det borde inte vara tekniska problem, men jag tvivlar på att man skulle få en lika fin effekt som man skulle få med en opak infärgad rakuglasyr

Nej det blir ju inte mycket effekt med den tekniken annat än att man kan få reducerade krackeleringar vilket ju kan vara dekorativt

#0: Nej det fungerar inte, jag har då aldrig sett att någon har gjort det. Däremot kan du dekorera genom att maska med tejp som du drar bort efter glasering eller måla med vax då de partier som inte är glaserade blir sotsvarta. Det finns exempel på recept med matta rakuglasyrer som man kan färga in med färgkroppar och dekorera med pensel ovanpå en matt grundglasyr (raku)

#16 vad menar du med att det inte fungerar? Klart man kan engobera och sedan använda det till Raku, frågan är vad man vill uppnå

#17: Jag menar att engoben inte syns under glasyren.

Visst fungerar det att ha engobe under en rakuglasyr. Om bara glasyren är transparent så syns engoben igenom den. Som Ler skriver så färgas krackeleringarna svarta i reduktionskärlet. Jag har sett flera fina exempel på det.

#18: Vet inte om jag förstått frågan rätt, men om en engobe "försvinner" under glasyren ("äts upp" av glasyren), beror det oftast på att engoben innehåller för mycket av det flussande ämnet.

Vissa transparenta glasyrer "äter engobe" mer än andra, så det här förhållandet kan variera.

Så, förutsatt att du använder samma transparenta glasyr hela tiden, behöver du minska engobens flussande ämne för att den inte skall försvinna…..alternativt öka engobens lerämnen….alternativt, testa en annan engobelera…

Eller göra som krukmakarna gjorde förr i tiden tillsätta 10% av leran i glasyren så att glasyren löser upp den leran i stället för engoben, fungerar utmärkt.

#21: Ett bra gammalt knep..!
Det är länge sedan jag hörde det nämnas.
Kanske fungerade bäst under "bly-åldern"…?
Men, det borde väl även gå att tillämpa med "moderna" glasyrer, fast kanske med viss försiktighet…?

Om glasyren har stark förmåga att lösa upp på grund av alkali och eller bor så funkar det lika bra som vid en blyglasyr, men man kan så klart testa olika % lera och se vad glasyren orkar.

Ok, ja principen måste ju vara densamma, oavsett glasyrens sammansättning. Bara max tillsatsmängd som kan variera, vilket får utrönas…