Porslin är keramik. Porslin är en typ av lera som man gör keramik av. Typiskt är den vit och bränns till hög temperatur så att det också blir hård och ibland en smula genomskinlig. Vad du har i kycklingen skulle kunna vara porslin men det kan också vara stengods eller lergods. Om du har en stämpel på undersidan kanske vi kan lista ut mer.

Ingen stämpel vad jag kan se.
Jag har några likadana och det var en som ville köpa dem men hon undrade om det är porslin eller målad keramik, och jag är inte så bra på olika material vad som är vad.

Keramik gör man av lera. Som Björn skriver så kallas en av sorterna porslin, en annan stengods och en tredje lergods. Du har säkert hört alla namnen vid något tillfälle, tex när du har köpt en porslinsmugg eller en kruka av stengods.

Av liknande saker som jag har sett, så gissar jag att din höna är gjord i lergodslera, en lera som man inte bränner i så hög temperatur. Vanliga blomkrukor är ofta gjorda i vit eller terrakottafärgad lergodslera.

Jag undrar om den som frågade inte blandade ihop begreppen litet och tänkte på saker som är gjorda i gips, oftast små skulpturer. Gips är inte lera och kallas inte keramik. Kan det vara så, tror du?

Svårt att avgöra lersort mer exakt, enbart med hjälp av bilderna.
Skulle behöva "känna och klämma"…..

Men man kan ju gissa. Jag tror inte att det är porslin, men skulle kunna vara lergods, flintgods eller någon form av stengods.

Om det inte är lergods, kan den färgglada dekoren ha lagts på i efterhand, och bränts separat….
Men, om jag tvingas att gissa vidare, tror jag att det är lergods, dekorerat med majolikateknik….

Eller (hemska tanke !) så är dekoren pålagd med vanlig "lackfärg"…! 😬
Man kan testa med aceton eller thinner…

Det finns ju en sorts tålig lergods som var vanlig i Storbrittanien för inte så länge sedan där bisktemparaturen(!) är 1160C och glasyrtemp 1060. Har hört det kallad för faiens på svenska (lite osäker där).
Jag skulle gissa att gulbruna glasyren på den här alstern är lågbränt, med de övriga färgerna bränt på 800 grader.

#5: Ja, i Storbritannien, och även på kontinenten, har man ofta en litet bredare tolkning av begreppet lergods (earthenware), dvs osintrat gods, som kan vara bränt upp emot 1160°C.
Det beror på att det finns gott som sådana leror där.
Ofta brändes föremålen "råa" till maxtemperatur, och glaserades sedan med t.ex. en vit blyglasyr, som kunde dekoreras direkt, med majolikateknik. Slutbränningen var anpassad till glasyren, och kunde gå upp till 900-1000°C
Slutresultatet kallas då Fajans.

Här i Norden har vi ont om så högbrännande lergodsleror, och våra naturligt förekommande leror smälter oftast runt 1040-1080°C, vilket gör att vi har en litet smalare definition av "lergods" här.

I Tyskland förekommer begreppet "Steingut" för dessa 1160-gradersleror, inte att förväxla med "Steinzeug", som avser det som vi kallar Stengods….

Det som hos oss kallas "Flintgods", är en massa som bränns runt 1150-1160°C, och som är starkare än vanligt lergods, men ändå inte riktigt jämförbart med högbränt stengods.
Flintgods förekommer inte naturligt (såvitt jag vet), utan är en "mixad" massa…..

#6: Fick an nån anledning för mig att det är så man massproducerar tallrikar osv till tex. IKEA. Bränn första gången till 1100 C och sen glasyr till säg 1000 C. Anledningen skulle vara att man kan sortera ut eventuella defekter efter första bränningen och vara hyfsat säker på att andra bränningen skulle ha färre defekter. Oklart var jag har läst detta eller om det är sant.

#7: Har inte hört just den förklaringen, men jag är förstås öppen för den tanken….också…

Däremot är det inom porslinsindustrin brukligt att både servisgods och figurer m.m. bränns med stöd i den första bränningen, som också är den höga bränningen där godset sintrar/krymper.
Och, med stöd måste föremålen förstås vara oglaserade.

Tallrikar kan t.ex. brännas i stöd som på bild 1.
När godset sintrar/krymper, tillåts tallriken att "hasa" inom stödet, som då stöttar brämet och förhindrar skevhet.

Till figurer som inte orkar hålla formen i den höga bränningen, används "engångsstöd", av samma lera (och i samma stadium) som föremålet , så att stöden får krympa tillsammans med föremålet. Bild 2.

Därefter glasyrbränning i en lägre temperatur, där godset inte deformeras.

///////////////////

Bild 3: Porslin från Hutschenreuter.
Gissa om dessa krävde många stöd…..🙂
Fabriken har en speciell avdelning där man enbart tillverkar numrerade stöd, där vart och ett passar på sin bestämda plats på de olika figurerna…..
Används en gång, sedan slängs de…

#8: Superintressant med stöden. Finns det nån terminologi man kan googla på? Min bror gör skulpturer i porslin och har precis detta problemet, att de deformerar. Tänkte att detta kunde vara en ide.

#9: Ja, detta tycks vara en "dold" sida av porslinstillverkningen, och det blir faktiskt litet magert med googlingsresultat, men man får kämpa så gott det går, med sökorden:
Kiln furniture
Plate setters
Profile setters (här fick jag de bästa träffarna)

Jag har även sett en annan variant, som helt enkelt är sättplattor med koniskt formade hål i lämplig storlek. Hittade dock inga sådana nu, under mitt googlande, men med litet envishet så kanske….
Har för mig att Hewitt's tillverkade sådana en gång i tiden….

Men, stöd till skulpturer m.m. får man helt enkelt göra själv, individuellt anpassade, och av samma lera som föremålet.
Dessa stöd blir ju "engångs"….

#10: Jepp jepp, så lågnt är jag med, var mest ute efter om det finna några "best practices" som är värda att känna till.

#11: Man vill ju inte tro att detta skulle vara någon "hemlighet" bland porslinstillverkarna.
Detta är ju urgamla "trix", lika gamla som porslinet själv…..

Men såvitt jag har försökt, tycks det vara väldigt tunnsått med info ute på nätet, där man ju annars brukar hitta allt, och litet till…

Men den som söker, finner……eller så lär man sig mer, och snabbare, genom att bara ge sig i kast med materialet….