Det enkla sättet att beskriva detta, är att konstatera att allt innehåll som inte är Fe²O³, gör produkten "svagare" ur infärgningssynpunkt.

Eller om vi vänder på det: Den "syntetiska" järnoxiden är litet starkare som pigment (per gram invägt pulver), och om man vill uppnå samma resultat som med en "annan" järnoxid, krävs det som regel en mindre mängd.

Förutsatt att det hela tiden är Fe²O³ vi pratar om, och inte någon av de andra kända bindningarna.

Men, vad menas med RIO…?

#1: RIO = Red Iron Oxide

#2: 😮😮😮

Tänkte (bland andra vilda tankar) att det kanske rörde sig om Rio Tinto…..den spanska "järnoxidfloden"…

🙂

Utvecklar #1 litet:

Det kan handla om en begreppsförvirring.
Vad är "vanlig" järnoxid, och vad är "syntetisk"…?

Ordet "syntetisk" lurar oss att tro att den järnoxiden skulle vara något annat än den Fe²O³ som inte kallas så.

Skulle tro att all Fe²O³ som säljs via kemileverantörer världen runt, har en standardiserad hög renhet, och som - om man vill - skulle kunna kallas "syntetisk", eftersom den är framställd under kontrollerade former, och inte består av "skrapad rost" eller är direkt hämtad ur någon våtmark, vilket är något helt annat…

Slutsats: "Vanlig" eller "syntetisk" betyder samma sak (eller är betydelselöst), så länge järnoxiden härstammar från en kemifabrik.

Om man vill kan man säga att syntetisk järnoxid är den "vanliga" sorten.

Fe²O³ är Fe²O³, om inget annat anges…

######################

Däremot kan förstås pulvrets kornstruktur m.m. variera mellan olika tillverkare, men det är ju något annat än den kemiska definitionen…