Hej,

Jag förstår vad du menar, och för att nå dit måste du få glasyren att flyta annorlunda när den är smält.
Utan att "mixtra" med glasyren, är det effektivaste sättet att sänka temperaturen litet grand.
Hur mycket som går att sänka vet vi inte, men prova med 10-15 grader i första försöket.

#1: tack för det tipset Bosse!
Och om jag vill mixtra med den och behålla den höga temperaturen…? Glasyren innehåller (i fallande ordning) kvarts, kalifältspat, kaolin, krita, dolomit, BaCo3, zinkoxid och infärgad med 8% röd färgkropp och 1% röd Fe2O3. Tar jag bort järnet höjer jag smälttemp antar jag?

#2: Jo, du skulle t.ex. kunna testa att öka kaolinmängden en aning, men om man manipulerar med sammansättningen…..blir det då samma glasyr, dvs den man ville ha…?

Det var därför som jag föreslog det "lätta sättet", om du gillar glasyren, men bara vill få litet mer substans….

Vad säger Ler…?

#3: Jo, jag förstår… Men ska jag vara ärlig måste den bli så lik den andra som möjligt, ett renoveringsprojekt av en annan konstnärs ornament… Alltså både ljusare, tjockare och mer opak (och gärna en apelsinskalsyta och lite mörka fläckar, men det får stå tillbaks för resten 😁)

Är din bild 2 originalet….?
Den är väldigt lik "glasyr 67" (235567), när den är bränd ca 1240-1245°C.
Både färg och apelsinskalsyta. (första bilden)
Nästa bild visar samma glasyr, något lägre bränd.

#5: jamen titta!!! Väldigt lik ju! Jag köper och kollar den..

Konstnären hade ibland en orange glasyr under, som han inte blev nöjd med och glaserade över. Men det påverkade slutresultatet. Finns det en liknande orange? Jag undrar om det kan vara samma, han gjorde verket i Kählers verkstad i Danmark på 1960-talet, han har i intervjuer berättat om vilket oerhört råslit det var att ta fram verket och glasyrerna… Men ser väldigt nära ut.

Har du möjligen en mailadress så kan jag skicka lite bilder?

#5: Blir den mörkare lägre bränd? Brukar det inte bli brunt vid högre temp…? Intressant!

#6: Jodå, den har en "kompis" som heter "66" (235566) och som är orange….🙂

De här glasyrerna får man testa (i sin egen ugn) i olika temperaturer.
De byter nyans ganska drastiskt vid temperaturändringar, och "tricket" är att hitta rätt här, med den egna ugnen…

De mörknar/djupnar vid lägre temperatur.
1240-1245°C brukar vara en bra start, men det varierar som sagt mellan olika ugnar…

Lägg ut bilder här, så att fler kan se…!

Håller på och renoverar Lennart Rodhes skulptur Stadens Tecken i Marabouparken. Endel av de glaserade ornamenten har gått sönder, försvunnit eller bleknat (det måste ha varit en kopia i något annat material!), och nu försöker vi göra det bästa möjliga för att renovera det. Förutom att då återställa den strukturella integriteten så den kan få stå på sin plats i (förhoppningsvis) 50 år till (invigdes 1970).

Tack Bosse! Jag tar tester av båda glasyrerna, om du tror att det är möjligt att få fram så klara färger som detta verket innehåller?

Och det kommer mera…. Jag jobbar på både den blå och den gula också…. 😉

#10: Ja, på vit lera blir det inga problem.
Du kan styra nyansen inom en ganska bred marginal enbart genom temperaturförändringar.
Dessa glasyrer skall läggas relativt tjockt (inom vettiga gränser förstås…)

På mörkare leror, brukar framför allt kanter bli mörkare och mer skarptecknade….

Det finns faktiskt en noggrant utarbetad blandningsbeskrivning för dessa, litet udda glasyrer.

För doppning/hällning:

1 kg glasyrpulver
7,1 dl vatten
2 teskedar ställmedel "Kur 1".

Lös Kur 1 i vattnet först, innan pulvret tillsätts.

Om du skaffar litet "Kur 1" tillsammans med glasyrerna, kan du följa detta till punkt och pricka…

#12: kan man spruta dem?

Jag skulle öka mängden kalifältspat och ta några % magnesit i för att öka ytspänningen så kan man nog glasera tjockare. Men prova med olika % tillsats

#13: Ja, det går, men minska vattenmängden i ovanstående anvisning (en aning), så att glasyren blir något tjockare.
Du kan gå ner mot 6,5 dl vattan / kg pulver.
Och spruta ett något tjockare skikt än vid "vanliga" glasyrer….

#14: Tack Ler, det ska jag pröva!

#15: Ovärderliga råd Bosse!
Men gissa vad de tar för ställmedel Kur 1, 100 ml? 377:50! Det gör 3 775 kr per liter… Dyra droppar!!! Finns det möjligen något alternativ….?

#17: Hmmm….ja, proverna gjordes för länge sedan, när Kur 1 hade ett annat pris…!

Det finns säkert andra förtjockare som fungerar, t.ex. CMC eller Carrageenan, som du kan googla fram.
Men då får du testa fram en bra dosering.

Jag har dock en gammal anteckning om Carrageenan: Ca 5 - 9 gram per kg glasyrpulver, beroende på vad som skall göras. (skall torrblandas med pulvret först)

#14: Ler ….menar du magnesit eller magnetit förresten….?

Du kan använda i princip alla elektrolyter, salter av natrium och litium primärt men finns många andra också organiska, och kan kombineras med glasyrlim. Finns också glasyrlim som är som ställmedel och lim samtidigt, vill man minska mängden vatten så tar man 0,3% Optapix KG 6 som är billigare än det du skriver

#21: Ja, i princip rätt.
Ställmedlet håller också glasyren väl blandad under rimlig tid, så att den inte sedimenterar medan man jobbar med den.

Sedan får man själv styra tjockleken på godset genom rätt vattenmängd.
(och dessutom rätt sprutteknik när/om man sprutar)

#19: Magnesiumkarbonat….?

#20: Nej, elektrolytställmedel av salt-typ "biter" dåligt på just dessa glasyrer (de jag nämnde) eftersom de är frittebaserade.

Ja utan lera i glasyren är det struligt men med Optapix är det inga problem även med glasyr utan lera

#25: Tack Ler och Bosse! Nu rusar jag ut i verkstan och testar lite!

🙂

Vart handlar du dina material?

#28: Ler: Har handlat på flera olika ställen: Sintrings i Uppsala (som, om jag förstått det rätt, är återförsäljare för Cebex), Cebex direkt (många år) och Seemans (där jag köpte senaste röd FeO och lite annan kemi samt testade några av deras glasyrer). Jag har dock förstått att t ex kali- och natronfältspat kan vara väldigt olika sammansatt beroende på var den bryts, så man kanske ska vara väldigt nogrann med att använda samma återförsäljare?

Ja samma fältspat ska det vara, på Seemann har dom den Finska fff fältspat som är väldigt fin och ren.