Det kan bero på flera faktorer:

• Rakuugnen kan hålla onödigt hög temperatur.

• Glasyren kan vara tjockt pålagd.

• Sakerna kan ha fått stå onödigt länge i ugnen.

• En "hemmablandad" glasyr kan vara felkomponerad.
  Om det är en "köpeglasyr", se de tre första punkterna…

Det här är några tänkbara orsaker till rinning.

#1: Tack Bosse. Alla tre alternativen känns tänkbara. Köpeglasyr o "blandglasyr". Fortfarande så mycket som är ett mysterium …efter 23 år.

Bra om man kan se godset under en rakubränning.
Då kan man avbryta just när glasyren flutit ut, så att godset inte behöver utsättas för onödigt mycket värmearbete, och därmed undvika onödig rinning.

Hos "tunnorna" som har blivit vanliga rakuugnar numera, brukar man kunna se godset genom utloppshålet i locket.
Annars får man göra ett lämpligt kikhål.

När glasyren börjar smälta, uppstår en del gasbildning, och glasyrytan blir full av små bubblor, vilket är lätt att se. Det är det första tecknet på att den är på gång….
Efter "bubbelstadiet" flyter glasyren ut, och allt blir slätt igen……och då är den "klar"…
Väntar man för länge här, rinner förstås glasyren mer än nödvändigt…

#3: Tack. Har tunna med utloppshål o kan se. Din beskrivning av processen stämmer med vad jag observerat. Funderar dock på om det kan bli för varmt för godset som står längre ner i tunnan?

Jaa… Bosse… vad tror du om den här bränningen? / Ann-Britt.
För lång bränning gissar jag. Allt turkost på plattan…

Japp….litet onödigt länge, som det verkar….eller litet onödigt tjockt. Eller båda…?

Strö ett lager sand på plattan, så skyddas den från rinningar.

#6: Tack o tack. Du är som vanligt hygglig o informativ. /Ann-Britt

Vad har du för en ugn? Normalt så är det ju att det inte blir varmt nog, men din ugn verkar bli väldigt varm. Du får hålla öga på grejorna under bränningen så att du vet när det är dags att ta ut ur ugnen