Står det någon angiven maxtemp. på paketet/etiketten….? (vilket det borde göra…)

Generellt har järnhaltiga stengodsleror begränsad maxtemperatur, och det kan hända att den beter sig ok vid 1220-1240°C, vilket som regel också fungerar bra med de flesta "köpeglasyrer"….

Värmearbetet spelar också en roll här.

Men du kan ju också ha fått "fel" sorts lera…
Vilket fabrikat…?….och vad heter den…?

Tyvärr har etiketten suddats ut så har ingen sådan information, jag köpte leran av en keramiker som gått i pension och leran har legat i tunna i minst ett decennium… men hon verkade väldigt bestämd i att allt var stengods.
Men då kanske det räcker att testa bränna ett prov i en något lägre tempkurva. Jag hade inte käglor i bränningen, men det tog 20 min från 1100->1200 och 15 min från 1200->1250 plus 15 min utjämning.

Ja, gör ett prov, till t.ex. 1235°C.

Tack för svar!

Hej igen,
Jag har hittat ett namn på leran i tunnan, 436/37 wagner, det är troligtvis dock den andra röda leran då det finns två mycket snarlika i tunnan.

Vad jag förstått finns 436/37 inte på marknaden sedan länge men är det kanske någon som minns vad den har för maxtemp eller någon annan information som är bra för mig att veta?

I en Seemann-katalog från 2014 hittar jag följande info:

"Nr: 8151 (436-37)

Egenskap: Sandgul i oxiderande bränning, rödbrun i reducerande bränning, 15% chamotte 0-0,5mm

Färg innan bränning: Gulbeige

Max temp: 1220°C"

Vet inte med säkerhet om det är samma lera, men låter troligt. 8151 är nog Seemans egna produktnummer.

Tack! Det skulle det kunna vara, jag blir dock lite fundersam kring färg innan bränning, den är snarare rödbrun än gulbeige. Kan det vara en av ersättarna när 436/37 slutade säljas?

Den "rktiga" 436/37 kom från Massemühle Wagner i Tyskland.
Som obränd var 436/37 mörkt rödbrun , och den gick utan problem att bränna upp till kägla 7-8…
Som bränd och sintrad fick den en "lejongul" färg, som kunde variera litet, beroende på temperatur och värmearbete.
Detta var en av de riktigt omtyckta lerorna på den tiden.

Under 90-talet (minns inte exakt årtal), köptes Massemühle Wagner upp av KPCL och Massemühle Wagners fabrik och lertag lades då ner, och alla Wagnerleror försvann, till mångas besvikelse…

"8151" som Seemann sedan sålde, har ingenting med 436/37 att göra, mer än att den marknadsfördes som en "436-37-lookalike".
Dock var det en helt annan lera, med helt andra egenskaper än "originalet", men som i bästa fall kunde fås att "likna" 436/37.

Om leran som nämnts här är gulbeige som obränd, är det troligen 8151, vilket då också bekräftas av att den inte tålde särskilt hög temperatur….

Dessutom: Om 436/37 blev överbränd, fick den inte alls samma färg som syns på den första bilden i #0….

Den är rödbrun som obränd, men det är en annan än jag har på bilden. I tunnan finns två röda leror, den ena alltså den "riktiga" 436/37 och den andra fortsatt okänd och den som inte klarade av den höga värmen. Jag hittar tyvärr ingen etikett för den andra leran, allt är utsuddat då det är så gammalt.

Den okända leran klarade inte av 1230 grader heller, så får testa ytterligare lite lägre.

#6: Hej!
Jag har leran 8151.På etiketten står även "Artist" om det kanske syns något som går att tyda på etiketten, trots att den är sliten