Det kan gå bra, om den underliggande leran var tillräckligt fuktig, och om engoben inte var för tjock.

Ok tack för snabbt svar 🙂
Jag har gjort dekoren som prickar med en bollspruta så det kanske blir för tjockt…(?)
Får se om jag bestämmer mig för att testa ändå…

Om det bara är prickar, kan det mycket väl gå bra….

#0: Beror på vad det är för leror och hur mycket det krymper när det torkar respektive bränner. Jag har haft alla varianter av det här problemet.

Om det kommer av eller inte, är så vitt jag kan se, beroende på att leran som är lagd som engob krymper för lite i förhållande till leran i grejen du satt den på.

Som exempel, om man gör en gul engob på 90 delar kaolin 10 delar ball clay och 7 delar titandioxid så kommer den, på min drejlera, komma loss efter skröj. Om man byter till 50 delar kaolin och 50 delar ball clay så sitter engoben kvar på lerahård efter skröj.

Så om du har det här problemet så kan du prova att byta kaolin mot ball clay och se om det hjälper.

Porslin brukar i runda slängar krympa med 20% i högbränning, stengods runt 12%, nominella siffror, det finns säkerligen avvikelser. Hur som helst, detta gör att porslinet har en tendens att spricka när man högbränner det senare. Kan bli en kul effekt. Om du vill komma bort från detta nya spännande problemet kan du prova att magra porslinet med molokit och se om det hjälper.

#4: Jovisst, det är obestridligen precis så som du säger. Skillnaden i krympmån kan ställa till med problem, eller fenomen.
Men, om det gäller små ytor, som t.ex. prickar, kan det ändå fungera, eftersom spänningarna inte blir jättestora.
Om underlaget var tillräckligt fuktigt, och engoben inte för tjock, finns det goda chanser.
En chansning, ja, men här har jag ganska gott hopp….

Ylvian, berätta hur det gick…! 🙂

#4: Tack, ja det är mycket som kan påverka förstår jag, säkrast då kanske att hålla sig till lera med ungefär samma krympning eller lägre på den lera som man dekorerar med…Har dekorerat lera som bränts i 1150 grader med en lera som tål upp till 1040 med fin effekt då den smält något och blivit aningen blank. Då har den penslats på.

#6: Min erfarenhet är, att när men penslar engobe, kan man ta litet större risker med leror som har avvikande krympmån.
Fungerar i stort sett "allrid"….🙂

Man får helt enkelt göra engoben så att den sintrar/smälter fast på skärven!!! Så spelar det ingen roll vilken lera man har

#8: Ja, det är ett sätt att jobba.
Ett undantag kan vara om man vill att engoben skall vara väldigt vit, eftersom en del vithet ofta går förlorad när en lera smälter.

Jo men det kan man ju undvika genom att göra en porslinsengobe och även ha i zirkonfritta och eventuellt olika mineraler, kalcium och magnesium framför allt som kan bilda vita föreningar, ja det finns många olika varianter på det

#10: Ja, då kan man jobba mot högre vithet. Det finns nästan alltid vägar att gå.
Mängden tillsatt fritta i en engobe kan dock vara kritisk, och mängden beror på vilken temperatur man tänkt bränna i.
Litet för mycket fritta, eller litet för hög bränning, och den transparenta glasyren (som ev. läggs på engoben) kan börja "äta" av dekoren.

Men, sådant går att prova fram….

#6: Enklast är nog att prova, hur mycket beror mest på hur tolerant du är mot att göra många prover. :)

30% zirkonfritta går helt fint både till lergods och stengods men man kan klara sig med mindre

#5: Återkommer med resultat, men kan ta tid eftersom jag inte bränner så ofta.

#14: Så här blev det! Porslinet verkar sitta hårt fast på den grövre leran. Bränntemp 1240 grader.
Jag vågade inte chansa, så gjorde ett prov.

När jag gjorde på det sättet så lossnade allt spritsat redan under torkningen. Så att ha "kompatibla" leror underlättar.

#16: Ja risken är nog stor att dekoren tappar fästet vid torkning.
Porslinet spritsades här på läderhård grå stengodslera WMS med chamotte i.