Jag har hur många som helst…ha ha ha ha

här kommer en..

Den här historien handlar om en mycket känd journalist på tv som bor här i nora på sommaren.Hennes intialer är E.H 

Hon hade köpt 6 muggar av mig i stengods.Efter 1,5 år kommer hon tillbaka med en av muggarna för att den va sprucken.Jag försökte förklara att någon livslång garanti lämnar jag inte och skadan såg ut som om den fått ett slag..Till saken är att vi alltid gör klingprov på produkterna så den va hel när hon köpte den..men hon säger då att hon verkligen inte haft sönder muggen och förresten så flyttade hon mellan bryssel o sverige med grejer hela tiden och inget har gått sönder vid dom tillfällena.Försökte då förklara hur man inte ska hantera keramik..Försökte oxå med att det kanske är någon annan som diskat sönder den.. Detta slutade med att hon gick..                   

Ungefär 6 månader senare kommer hennes toffel till man in i butiken med samma mugg.När jag hörde honom så gick jag ut i butiken.Jag förklarade samma sak för honom då fullständigt exploderar karln .Han hade minsann jobbat med kakel som ung och hade mer erfarenhet än mig.

Sen säger han

-Om jag Köpt en bil och den går sönder då får man ut det på garantin……Mtt svar var

-Men inte om du krockar bilen själv…!

 Han skrek o domderade så en av kunderna började gapskratta och då for han ut ur butiken…Jag försökte då förklara för den skrattande kunden va det handlade om (hon trodde det va tv-inspelning)  och när vi står där kommer han tillbaka in i butiken och vrålar att han minsann skulle polisanmäla  mig och sen skulle han se till att jag inte skulle få sälja till  några kändisar alls..

Folk som blir kända beter sig så konstigt ibland…. 

Ni som läser detta tycker säkert att jag skulle gett henne en ny mugg och fått behålla henne som kund men en del kunder kan man både ha o mista pga att nästa gång hon har sönder något så kommer hon ígen..

När vi nu möts på stan så klarar dom inte av att fejsa mig…och jag bara skrattar..

abbi

HAHA… folk är underliga! Jo, en del verkar inte fixa kändisskapet så bra. En del av de otrevligaste personer jag mött har faktiskt varit s.k kändisar, så jag kan lätt hålla med om det.

Gärna fler histrorier Abbi!! Jag gillar att garva..och bli upprörd..

hehe, jo nog känner man igen detta alltid! En del verkar tro att keramik håller för evigt, oavsett hur dom klantar med kopparna i diskbaljan!

Vad det gäller "E.H." abbi, så tror jag nog att glasyren helt enkelt sprack när den fick se hennes frisyr… …det skatboet kan ju få vem som helst att krackelera! (Jag har också sålt några krukor till henne när hon ställde ut tavlor i Tällberg för ett antal år sedan.)

En rolig kund-kommentar som jag drar mig till minnes, är en dam på en mässa för länge sedan, som var helt betagen i en stor solgul skål jag hade. Hon höll den ömt i sina händrer, och ögonen tindrade. Med darr på rösten sa hon: "Den är så…så fin….så jämn…och så slät…oj oj oj…vilken jämn fin yta…det är som om…..som om den vore gjord av plast!!"

Och så sken hon i hela ansiktet, satte försiktigt ner skålen, och köpte sina drömmars stengodsskål….*L*…och hon var såååå lycklig!

Jag tycker det är kul med kunder som vill beställa andrasortering för att det skulle kunna bli lite billigare då.

 Sen kan det vara rätt kul att chockera kunder som tycker att 180 Kr för en mugg är dyrt. Då har det hänt att jag sagt: Ok, då får du den, ska jag slå in den som present? och en del låter sig bjudas faktiskt.

Brukar faktiskt skoja lite med att sätta "Gratis" under en del lite halvtaskiga grejer. Testa det. Man  möter de mest omväxlande reaktioner.

En annan liten historia som hände i mitt förra hus där jag drev verkstad/butik/Café/galleri(senare klädbutik).Jag hade utställning i mitt eget galleri.Att det var ett Galleri gick inte att ta miste på.Föremålen var uppställda på podier tillverkade av spånplatta(tunga grejer) som man inte flyttade på så lätt.Utställningen skedde under Noradagarna då vi har rätt mycket folk i omlopp.Butiken jag hade på den tiden va lång och smal och utmynnade i slutänden med 150kvm galleri..

Dét var massor med folk inne men vi hade rätt bra kontroll då alla rum var kamerabevakade.Det klev in en dam i 30 årsåldern med 2 barn i 7-9 års åldern.Barnen var rätt uppspelta när dom kom…Damen hade noll koll på grabbarna..När dom sen kom in i galleriet så blev att leka datten knuffar och skrik  men inte ett ord ifrån damen..Det olycka sig så att en av podierna välte sen välte en till osv..

Hon kom då till mig och berättade vad som hänt.Eftersom jag sett vad som pågått så sa jag bara..-Du får naturligtvis betala detta.Hon gjorde så utan att knorra och gick sen.Jag hade upplyst henne om att ifall hon hade drulle försäkring så kunde hon kontakta mig så skulle jag fixa ett skrivet kvitto dessutom.

Dagen efter ringer en skitförbannad pappa till en av pojkarna.Han påstod att jag agerat helt fel.Dom hade ingen som helst skyldighet att betala då detta hade stått så illa så det var lätt att ha ner dessa saker..DESSUTOM kunde han inte fatta att dessa saker kostat så mycket pengar då det var lera för några kronor.JAG kunde minsann inte bedöma VÄRDET av mina saker.

Det jag lärt mig är att aldrig brusa upp.Jag bad vänligt om telefon nr till det försäkringsbolag som han påstått sagt att detta inte var tillåtet.När jag sen ringde upp dom så hade han dragit världens vals med dom.Jag upplyste då om vad som hänt och dom sa -Glöm honom han kommer ingenstans med detta ..!

Som tur var hände inget mer ….och jag kunde andas ut..

Jag kan tänka mig att det tar ett tag att komma dit att man med glimten i ögat skänker bort en mugg lite på jävelskap. Själv blir jag irriterad bara jag tänker på folk som gnäller över för höga priser när man sitter och käkar nudlar för tredje dan i rad typ:) Men det verkar ju som att man kanske kommer dithän en vacker dag!! Tänk att de frågar efter att beställa andrahandssortering, det finns då folk till allt!!! Kanske ska spara alla min spruckna skeva saker…Ska själv öppna min egen butik nu till våren och det är så spännande!!! Hoppas att jag kan bemöta knasigt folk med ett leende istället för en rövspark

/Petra

Har haft verkstad o butik i ca 20 år och tycker det är ganska kul att folk säger samma saker hela tiden, de som bara tittar o vill ursäkta sig för att de inte handlar nåt " Jag har så fullt i skåpen hemma…" eller karlar som alltid frågar när de förstår att jag verkligen tillverkar allt där "Har du ugn också?.. den drar väl mycke.." sen vill de gärna se den och fråga om element och sånt. Konstigt att folk är så lika.. och aldrig att en kvinna frågar om ugnen!!

detta tillhör väl inte här egentligen men tycker ibland att männsikor är konstiga/roliga/knäppa (har arbetat i butik oxå) men nu gäller det mig själv, går ju på keramik kurs, gick en i höstas på 7 ggr o har gått 5 ggr nu i vår på torsdagar,  å alla på kursen tittar på mina saker (jag skulpturerar mest) o säger först o så fint tänk om jag kunde mm i vänlig ton sen vänder det å så låter de vresiga o anklagande o fräser, ja men hon har det ju i händerna o sen likadant till mig,(ungeför tror inte att du är ngt o det du gör även om det är bra så kan vi inte beundra dig för du har det i händerna)jag försöker själv hålla låg profil o tackar om de tycker det är fint osv… men tycker deras betemde är roligt….

kom gärna med kommentarer om varför de gör så………mot mig….*L*

8, Avundsjuka givetvis. Jag är övertygad om att all onödig kritik och nedlåtande kommentarer handlar mer om personen som uttalar sig, än om den det drabbar. Dom är säkert osäkra och har dåligt självförtroende överhuvudtaget. Då är det nog inte lätt att beundra någon annan, och "tillåta" att någon annan är begåvad. Det är trist med sådana människor för dom finns överallt och sprider dålig stämning.

Jag har en kul historia sedan jag sommarjobbade på ett krukmakeri där turisterna fick gå runt och titta på tillverkningen. Jag brukar dreja med spegel framför för att spara ryggen och det framkallar en del undringar.

En pappa med liten son, kanske 6 ellr 7 år står och tittar fascinerat på när jag drejar. Pappan förklarar för sin pojke:

- Spegeln har hon för att se hur det ser ut på baksidan…

Varvid pojken tittar undrande på sin pappa:

-Men pappa, det snurrar ju!

Annars kan jag hålla med om att man väldigt ofta får höra samma kommentarer och frågor. Efter att ha svarat för hundrade gången på om det inte sliter på händerna så kan man hålla sig för skratt. Eller när folk en het sommardag kommer in i ugnsrummet och utbrister: -Ja, här var det  varmt och skönt!

En liten gumma stod nära och tittade när jag drejade. Det blev en hög vas och nyfiken och förvånad som hon var, böjde hon sig ner och tittade under drejskivan. Hon reste sig upp och tittade på mig och sa: Va kömmer leran ifrån?  Ganska go historia.

I glashyttan nedanför mej kom det in en man förra veckan, tog ett vinglas och studerade noga och sa: dom är fina dom här, men vad är det för material?

I hamnen nedanför mig finns det fiskebåtar dom kör fisketurer med och en stor skylt som talar om vilka tider dom går ut. En semesterstressad familj med husvagn, cyklar och liten båt på taket stannade, läste på skylten och mannen rusade upp till mig och frågade om jag visste när 13-turen skulle gå. Jag svarade vänligt att den går klockan ett. Han tackade och sprang ut.

Brukar spara på lite större fat som kanske har spuckit ellen något annat fel och ställa dom på någon hög plats i verkstan. Vid lämpliga tillfällen med mycket folk i butiken ställer jag mig upp och balanserar ned ett fat som jag av "misstag" tappar i golvet. Kliver ner och föser undan det med foten. Oftast blir det knäpptyst men ibland händer det mycket roliga reaktioner. Testa det.

Jag har många fler, och här i huset brukar vi ha "veckans värsta"

En dag när jag stod i verkstaden rusade en man in och tjoar ”Här står du och bakar”. Jag bara tittade frågande på honom. ”Som du ser är det inte ett bageri utan en kermikverkstad” tjoar han högt. Jag fattade inget men försökt hålla god min och fick väl fram ett ”Jaaa” lite tveksamt. Mannen tittade sig hastigt runt och började skruva på sig ”Ja det var den lilla som trodde du bakade”. Herre gud tänkte jag, nu har jag fått in en galning i verkstaden. Hur ska jag få ut honom igen…? Jag fick väl fram ett ”Jaha”. Mannen började se väldigt besvärad ut och sa ”Var han nu har tigit vägen. Din lilla alltså.” ”Ja inte vet jag” sa jag. Det blev pinsamt tyst och vi stod bara och tittade på varandra i en evighet kändes det som. Då öppnas dörren långsamt och en liten kille kikar in och sa ”Pappa jag fick dörren i huvudet”. Efter en massa skratt visade det sig att sonen hade sett mig genom fönstret när jag knådade leran och frågat sin pappa om de kunde gå in och köpa bullar.

Värsta kunden som ville byta efter 2 år. Den har bara stod i skåpet .

Sen bara en rolig sak att man drejar och tjejen som tittar ,hon bara svimmade. Kul med intresserade kunder men att de svimmar är ju inte bra . Hmmm… tror att man ska börja med hypnos

Så roligt jag haft och läst Era upplevelser.Jag var trött på folk som tyckte allt var för dyrt. Så till julförsäljningen gjorde jag iordning en låda, med skylten:TA 2 BETALA FÖR 3. Det var kul o se när dom rotade i lådan o när dom kom på mig med lurandet.Det hände att jag fick jämna pengar. Istället fär 98:- kunde jag få 100 jämt.Usch folk är snåla. Men ofta säljer jag bättre om det är dyrt, då tror folk att det är fint. Billigt=skräp.

Det finns en historia som jag tror är ganska nära sanningen om en keramiker på 80-talet som också tröttnade på att alla tycket det var för dyrt och la till ett par nollor och vips! var hon intressant och inne…../Louise

Hehe, tackar för dessa festliga historier.Det är så gott att sitta här och garva och förfasa sej..Berätta gärna fler kul historier som ni hade på lagret Ingvar och Abbi…

Nu har ni alla i alla fall förgyllt min dag, nu ska jag gå ut i verkstaden och fnissa och tänka på alla kul historier…hihi…

hihi… håller med föregående inlägg. Ett gott skratt förgyller verkligen, det har blivit lite för sällan nu men ett par gånger skrattade jag till och med högt när jag läste det ni skrivit!

Vi brukar ha ganska kul på keramikkursen oxå, det är speciellt en tjej som är så rolig, förra gången höll hon på att hälla ut en hel hink med glasyr på golvet när hon skulle glasera en större sak. Guuud va jag skratta!!!

För några år sen ringde en kille till mig o frågade om jag gjorde beställningsjobb, "ja" svarade jag intet ont anande, då ville han att jag skulle göra en skulptur  av hans penis!!! Hans f d flickvän skulle få den i present, sa han. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.. stackars f dettan!! Hmm, det finns tokskallar. (Jag tackade vänligt nej till den beställningen o la på)

det finns mycket roliga människor bla dem som har sett nägot någon annastans typ öland på semestern och vill ha samma!!??

min KOMMENTAR -VARFÖR INTE KÖPA DET DÄR OCH DÅ.jag vet inte vad de har tänkt sig…..men att försöka kopiera andra har jag förklarat är dömt att misslyckas.eller de som dyker upp på kurs och har ingen erfarenhet som vill gära sex vinbägare och en thekanna…börja du med att dreja tre kupor eller vad ska man säga…

#19 Ja dom där som ska ha en till att vara utförare av deras design….Vad  säger man. Undrar om dom säger samma sak till yrkesgruppen målare av tavlor?/Louise

Till mig kom en tjej med flera bärkassar fullamed tips och ideer på saker jag kunde göra. Sånt hon köpt på semesterna å så. Jag blev alldeles matt… Suck.

Ingen kund men något som vi fortfarande skrattar gott åt är: jag gick på en kvällskurs i keramik för några år sedan, en dag öppnar en "ditt och datt" affär snett emot, vi kilade naturligtvis dit och kikade på alla gamla prylar och började snacka med killen som hade affären, veckan därpå kom han in och kikade då vi hade kurs. En tjej satt och drejade och han frågade: -Är det svårt att dreja? Min kursledare var en tämligen timid och försynt kvinna så hon svarade: - Ja. lite svårt är det nog. - Ja ha, sa killen. Jag hade tänkt dreja lite. - Jaa, vad är det du hade tänkt dreja? frågade kursledaren. - Jo, jag lajvar och vi skall ha fest och då skall vi duka tidstypiskt så jag behöver typ 150 ölsejdlar till nästa lördag…

Ett ungt par var inne i veckan .Tjejen tar ner en lykta med lock och vänder på den.Jag hör ett kras…Jag går fram och frågar vänligt -Hur gick det där då? -Locket ramlade av,säger tjejen!-Så den vände på sig själv då,sa jag.

Jag väntade mig en ursäkt när inte den kom så berättade en annan kund hur illa folk hade betett sig på en rea i en annan stad.Då sa jag ganska högt-JA DET ÄR VÄL KONSTIGT ATT MAN INTE ENS KAN BE OM URSÄKT NÄR MAN HAR SÖNDER SAKER!!

Saken var den att inte bara locket gick sönder  utan 2 andra saker i hyllan under oxå.

Dom smet ur butiken efter en stund..

Jag har skaffat en ny  policy.Folk som är bedrövade och ber om ursäkt slipper betala.Dom som smiter eller sparkar sakerna under hyllan som jag kommer på får betala fullt pris..Dom som inte håller ordning på sina ungar och skiter i att säga till dom får betala.Dom som säger till ungarna att inte röra slipper.

oj detta var roligt att läsa. Man får sig ett gott

Du Abbe gav mig ett skratt.Jag trodde det faktist är en polici på  om saker går sönder så ska natrligtvis detta ersättas. mammor eller pappor som tar inungar som ej är fostrade till att man rör inte utan lov. Om det händer mig att någon är klåfingrid,så brukar jag fråg denpersonen om de skulle gilla att jag rotar i deras väska Då förstår dem.Man går väl inte in i en affär med ömtåliga gjerer,med för många barn <ibland kan det räcka med en ungeDe kan ju vara sjövild bara den. Det gäller bara att man får mål i munnen som du fick. Ibland står man själv där som ett fån.

 Du gör det bra Abbi.Tänk när man har rakugods som står. Det är ju lite känsligare beroede på form än stengods.

 Men lillaLeWe, du skulle ha gjort en snygg penis åt pojen!!!!!!!Du kunde ju gjort den som man gör hantag.Sen skull han själv få forma den. Då kunde du ju titta bort om det inte var något att se.Hi!Hi!Måste skicke en jädrigt söt rörlig bid till detta

 Evalera din storu var lite gullig

 Jag ska tänka. Det måste finnas massor med historie. Ungfär som tjuvlyssnat. De är roliga ibland.

Tack för skrattet! Vi vill hamer!!!! Vanja-k

Hoppas ingen tog illa upp!!!!! med den är fin.Så skull kvinnor vara mot dessa blittare på riktigt. Visst!!!!!

Ingvar det du berättade var bra. Just att skänka bort koppen och fråga om hon vill ha den inslage. Den minen skull jag vilja se????? Ska testa att göra likadandt om någon tycker att det är dyrt.

Jag var med om en vansinnig grej efter en stor utställning i Stockholm. Det var jättemånga som ställt ut och galleriinnehavaren var en ny bekantskap. Så skulle min kollega och tillika vän och jag hämta hem de av våra saker som inte blivit sålda.

 Då sa galleristen att han hade en spekulant på min stora kruka. Den var enorm och bränd i sågspån och jag var jättenöjd med den. Ja då blir man ju glad, men kunden ville pruta och jag sa först nej, jag har inte råd att pruta. Kunden var inte där utan galleristen kände henne och dom hade telefonkontakt. Sen gnagde det i mig medans jag packade mina saker, "jag är ju helt utan pengar och dottern behöver nya vinterskor och det blir ju en del över när skorna är köpta…" Så mot mina principer…Jag sa OK, jag säljer min vackra kruka billigare.

 Det visade det sig att kunden var en rysk konsthandlare och skulle ge min kruka i present till sin syster. "Hittar du i stan?" frågade galleristen. Och stan, det var Stockholm. "Njae det kan jag väl inte påstå" och bara tanken att köra bil i Stockholm och leta adress fick mig att svettas, jag bor i en liten by ute på landet…Så förklarade han var hon bodde och jag fattade absolut ingenting och han måste ha sett min förvirrade blick, han sa "Jag kör dig, gå och hämta krukan, jag kör dig". Jag hämtade min stora kruka. Och vi gick till hans bil, som var en liten typ Fiat. Trängde mig in i framsätet och krukan satte jag i knät och sen såg jag knappt nåt mer.

Så körde vi iväg. Som sagt, galleristen var en ny bekantskap…Då säger karln och pekar på en byggnad med buskage framför "här hände ett mord förra veckan". Och jag blev livrädd. Här sitter jag i en liten Fiat med min stora kruka och en karl jag aldrig träffat förut och han börjar prata mord. Herregud, han kan ju kidnappa mig och ryska maffian och mördare och allt flimrade förbi. Och jag tänkte, svänger han inte in mot centrala Stockholm (för jag hittar lite) då kastar jag mig ur bilen, och jag lovar, det hade jag gjort för vid det här laget hade min fantasi skenat iväg rejält.

Han svängde in mot Stockholms innerstad, och pratade på om konst och hur mycket han tyckte om mina saker. Han var hur trevlig som helst och jag blev mindre orolig ju närmare adressen vi kom. Så sa han"gå in genom porten där och ring på den och den dörren". Han kunde inte stänga av motorn på bilen för den kanske inte gick igång så han stod kvar på gatan med motorn på och jag kravlade mig ur bilen med min stora kruka. Gick in i den otroligt vackra byggnaden och ringde på rätt dörr, och en mycket vacker kvinna öppnade. Hon pekade på ett ställe i lägenheten, som för övrigt var full av tavlor ställda mot varandra på golvet och överallt, ställde krukan där kvinnan ville ha den, så pekade hon på ett bord, dör låg mina pengar, jag tog dom och gick ut till bilen, sen åkte vi tillbaka till galleriet.

Han var ju bara en snäll gallerist som var jättebussig och skjutsade en fattig keramiker med en stor kruka till en kund.

#27 rolig historia!! Vanja: den va bra! Håller med om att man borde reagera så…

==> Susanne.k.wall

Vilken ryslig historia! Med ett fantastiskt slut, här sitter jag lite halvsömnig och kan inte sova och får mig en riktig rysare! *ler

Bra skrivet och ifall keramiken inte inbringar tillräckligt så får du ge dig på att börja skriva.

Tack för ovanstående. Nu när man ser tillbaka är det ju lite kul. Och han ville väl bara vara artig och prata där vi satt i hans lilla bil, men vilket samtalsämne han drog upp…han visste inte vad han satte igång./Susanne

I våras kom en mcyket trevlig ung man in i min butik och frågade om jag kunde göra en miniatyr av Kungälvs brandstation. Han var brandman och skulle ha miniatyren i akvariet på jobbet, till fiskarna alltså…

#31

gjorde du en till fiskarna?

I helgen var jag med på en liten lokal hantverksmarknad med lite av mina keramik- och betonggrejer. Jag har gjort lite olika skyltar i keramik med namn inristat i, bla en med namnet på vår gård, bredvid dessa visningsexemplar så la jag en lapp med "beställ din egen skylt" på. Det var en farbror som var mycket intresserad, han hade ett sommarställe i närheten och var lite nyfiken på pris osv. Han var lite tveksam och bestämde sig för att vänta lite, precis innan han gick därifrån så frågade han -Vad är det för träslag?

Det ringde en man för många år sedan och ville beställa 100 ölsejdlar med göteborgmotiv på. De skulle exporteras till Danmark. Han ville veta stor volym man kunde tänkas ha, samt vad kostnaden skulle bli. Jag var helt ställd och försökte snabbt kalculera med mig själv, för att snabbt kunna ge ett svar, då samtalet plötsligt bröts.

Vet ni vem mannen var? Jo, Kalle Sändare. Så korkad jag kände mig.

Jag hade en kille som beställt 2 fönterlampor .Jag hade kopplat dom men inte sattt på kontakten i slutänden för det finns så många varianter.Killen hämtar lamporna men kommer tillbaka dagen efter och säger argt.

-Det här är inga lampor det är skålar med snören på!

-Frågade då vad han menade?

-Det går inte att tända dom!

Jag förklarade då att det saknades kontakter och varför jag valt att inte montera på dessa.Men att jag jättegärna monterar på dessa om han inte klarade av detta!

Då vrålar han..

-Ska du stå här och göra ner mig för alla närvarande…

Snacka om att jag hade svårt att hålla mig för skratt..

#32 Nä, jag rekomenderade honom en keramikkurs så att han kan göra en själv…

Idag hände något mycket underligt.Det gick omkring 2 tjeje i butiken i över 1,5 timme.Jag hade koll på dom i monitorn.Den ena av tjejerna lyfte och bar runt på grejer såg jag.Hon hämtade ljus snäckor stenar.Jag tänkte att hon kollade vad som blev fint  som hon tänkte köpa.Döm om min förvåning när jag sen går in efter dom gått .Hon hade dekorerat och flytta om på ett tiotal ställen..Alltså…man blir inte klok på folk ibland..Fick ställa tillbaka då hon rört till det rätt bra…

….dessa kreativa människor…hihihi:) Dom kan väl iallafall utöva detta hemma…

Det var ingen kund utan jag själv.. jag skulle visa hur man drejar för en grupp och drejskivan var inställd så den snurrade åt vänster (nån vänsterhänt hade drejat innan..) Jag fattade inte vad som hände först, leran for iväg o jag kände mig jättedum!!

En man stod en ganska lång stund med en av mina muggar i handen och tittade på ena och andra siden så…. sen sa han:

 " Vacker!!! men det låter så hemskt när man rör i en sån med en sked"

Jag hade en konstförening som va och handlade av min utställning på faktura..Fick en påstötning av min revisor att det inte va betalat efter 2 månader..så jag skickade en påminnelse för 1,5 vecka sen .Då jag inte fick något livstecken så ringde jag upp kvinnan som varit inne i butiken och hämtat föremålet.Hon började då "skvallra " om deras mycket slarviga kassör som minsann satt på social förvaltningen och hade hand om andras problem etc etc och han va svår och få tag i etc..Jag ringde då upp denna kassör och det visade sig att det va betalt..jag bad då om ursäkt till honom per mejl och sen trodde jag saken var ur världen

Döm om min förvåning när kvinnan som jag ringde till ringer mig i går och är skit förbannad för att jag ringt henne och förstört hennes fredagkväll pga av jag va så förbannat slarvig med min bokföring.Förklarde lugnt o sansat att vi missat inbetalningen men för att hitta den så va vi tvungna att veta när osv..Men ack nej hon fortsatte att skälla..då sa jag lugnt -det är faktiskt mänskligt att fela och tackade för samtalet..Undrar om hon hade dåligt samvete för va hon berättat om deras slarviga kassör.

Det är "kul" när någon kommer in i verkstan och man sitter och drar hänklar eller dekorerar och de säger "Jaså du jobbar inte idag…". Det verkar bara vara drejning som räknas.

 En annan grej som hände mig var när jag hade gjort en skulptur som påminde starkt om en annan skulptur som jag älskade så mycket. Jag var medveten om det och skulle bara behålla den för mig själv, aldrig sälja den på grund av rådande omständigheter. Sen var jag med på nån slags kulturdag, ett mellanting mellan utställning och marknad, och då ställde jag min skulptur där med en skylt "Privat". Då kommer det en kille som tokfastnar för min skulptur. Han bara måste ha den. Nej, nej, nej säger jag och förklarar hela grejen men han är blixtförälskad och jag börjar vekna. Okej, då ska jag ha femtusen för den säger jag. Han kutar iväg till närmaste bankomat och kommer svettig tillbaka och köper min skulptur. Så kan det gå.

Om man fläskar på priset av bara den, för egentligen vill man inte bli av med den utan kan gärna behålla den själv, men man vill ändå stolt visa upp vad man gjort. Då slår det nästan aldrig fel att ngn kommer och skall ha just den.

vilka otroliga historier! men Susannes var läskig tycker jag, åka bil med främmande karl och leverera kruka. *rys*

jag hade gjort en 45 cm lång skalle/mask i vit lera med påsprutad grått och ett par rejäla horn. Den skulle med på en vandringsutställning och kvinnan som skulle hjälpa mig tog i den med avsmak och undrade om jag hittat kon död allaredan eller hur jag fick loss skallen!   om man är med på Slakteriföreningens vandringsutställning kan man ha med en död ko, annars torde man begripa att det är i annat material.

trist med folk som kollar och säger ja, jag har så mycket av sånt här redan, eller, jaså går det att sälja sånt fortfarande? på vår årliga utställning på hantverksdan(jag o de närmast sörjande sitter där) så kom en fin dam med en liknande frisyr som nämnts ovan. hon ojade sig o åååhh ade sig o det var så fint allting. då bodde jag i torpet utan vatten o toa, ägnade mig åt keramik helt. Tanten kom en dag med sin tvärhand höga gubbe i släptåg för att titta på vad jag gjorde.   Hon namedroppade till höger o vänster, Ernst..ja Billgren naturligtsviiiis..känner jag… vi i Konstföreningen bla bla bla…  Kort sagt hon var inte ett skit intresserad av vad jag gjorde utan trodde att hon hade med en snart framstående konstnär att göra.

sen frågade hon -Hur kan du leva på detta? Du måste sälja för många tusen varje månad?

-Nähä då jag jobbar i hemtjänsten, annars går det ju inte sa jag.  Blicken jag fick skvallrade om högförräderi och utan vidare vände hon på klacken -Karl, nu går vi!!

Den lille rare gubben log och sa - fina saker du gör tycker jag, innan verandadörrn smällde igen.          sickna puckon..:)

Underbara!

Jag hade en utställning en gång i Götet en vacker lokal , jag hade hängt upp stora oljor på 1,5-2m breda de går inte missa.

En herre kommer in i slutet av dagen han ställer sig mitt i rummet och utbrister"här har de minsann målat om taket!" 

Jag skrattade gott, men han förstog inte ens att han var rolig.

Ibland på mina egna utställningar går jag runt o tittar på på mina bilder som jag alldrig sett dem förr, det är så kul att tjyv lyssna på vad folk kommenterar om ens bilder. Samtalsämnena brukar inte alltid vara kring bilderna i sig men de växlar tema efter vad det ser och man får ofta höra otroliga historier, de växlar från tavla till tavla tex matlagningstips på matinerat lammkött (jag hade målat en flicka som höll i ett fång vitlök)

Man får höra roliga saker när man har nybörjare i verkstaden jag har var sjunde vecka nya från arbetsförmedlingen det får man ta i små steg man kan inte berätta allt på en gång, men det är viktigt de kommer igång o får jobba redan vid första träffen, man får roliga kommentarer då; jag kan måla min mugg nu så hinner den torka till nästa gång…eller jag tror jag vill dreja tio temuggar…eller nästa vecka när du inte kan andra gången så kan vi komma hit och jobba på egen hand nu när vi vet hur det går till…

En sak är säker många säger efter 7 tillfället -inte trodde vi att det skulle vara så mycket jobb.

Vilka roliga berättelser. Så roligt Rozzy med han som tittade upp i taket. Han hade koll på det han.

Jag tog med sambon på vernissage i lördags för första gången i hans liv (å sista i mitt?) . jag fick sparka han på smalbenen flera gånger när han högt och ljudligt sa vad han tyckte om en del tavlor. jag gick o mös och drack glögg och kollade fina målningar och eftersom konstnären alltid är närvarande på vernissage så kan man säga trevliga saker och spara resten tills vi kommit ut.

är inte det lite läskigt att gå runt och bli bedömd av andra? fast det säger ju inte nåt om att ens egenvärde är sämre för att andra inte gillar vad man skapat…

Idag ringde en dam som hade varit på min utställning på biblioteket. Hon verkligen höjde mina saker till skyarna och babblade på om hur fiiina mina saker var jag tror att hon öste beröm i tjugo minuter på telefon. Hon ville hemskt gärna komma och titta i min verkstad på en gång! Ok tänkte jag.

Till saken hör det att jag inte har öppnat min verkstad/butik för de jag inte känner ännu men det verkade vara en potential kund:) Hon kom och gluttade länge, sen sa hon: -"Ja, jag skulle bli glad om du kunde SKÄNKA nåt till kyrkans lotteri, jag lovar att inte ta det dyraste…" Jag vart helt paff! Jag fann mig inte utan tog ner två glöggmuggar och sa: -"Ni får ta de här, nu ska jag ner på stan…" Så gick hon, snacka om skägget i brevlådan. Hoppas att de gillar muggarna… kanske får fler kunder… hoppas jag… bläh

# 48…Hahahah..! sicken räv, hon har nog vart med förr!

ja paff är ju i underkant att säga, underbart; "jag lovar att inte ta det dyraste"!  jag skrattade gott när jag läste det!

#48, vad jobbigt!  Bäst kanske är att tänkta på att i alla fall tyckta hon at dina saker var fina, annars hade hon väl inte velat "komma åt" dom…

Är du säker att hon skulle ha det till kyrkan  då….Har mängder av föreningar klubbar tävlingar etc som dom tigger priser till…Jag har dragit gränsen vid 1 / månad blir för dyrt annars..Folk tror man är gjord av pengar …

#51 Ojdå vad säger man till de som tigger? Är lite rädd att nu när jag har skänkt  saker så kommer det väl fler som vill ha..

Hmmm de hade lotteriet idag och jag har inte sett en enda pensionär här runt knutarna… Men det kanske var bra reklam, hoppas de invaderar min verkstad snart, men då för att köpa! :)) Kanske ska sätta upp en skylt på dörren "KÖPTVÅNG" hehe

eller entré…ha ha ha

Ja entre finns ju de som tar…bla Tage Andersen(florist/konstnär) i Köpenhamn. Har vart inne där ett par gånger. Han gör fina grejer…tycker dock inte att man ser nån skillnad på butiken de sista gångerna. Det är mycket samma han gör. Men jag gillar honom skarpt.

När det gäller att skänka saker till "tiggerier": varför inte skänka ett presentkort istället för en produkt? Om det inte utnyttjas så har man inte förlorat nåt, och om det utnyttjas så har man fått dit en presumtiv kund. Förhoppningsvis köper dom för mer än vad presenkortet anger.

/Sofia

#55 tänkvärd idé…

En idrottsförening ville ha priser från mig.. år efter år, till slut sa jag att de kunde köpa priser av mig för ett mycket bra pris.. de gjorde det en gång, sen hörde jag inte av dem mer?!

Tillbaka till slutet av historien… Jag åkte till ortens mataffär där de har ett plank med annonser. Kyrkans syförening hade satt upp dragningslistan över vilka som hade vunnit vad. Inte en glöggmugg så långt ögat kunde läsa… kärringen tog säkert dom själv!!! Aldrig med skänka en pryl! Funderar om jag ska kontakta henne och fråga lite om vem det var som vann mina glöggmuggar:))

Elorion! Jag tycker absolut du ska fråga vem som vann dina glöggmuggar. Det kan ju vara så att det är en tjuv som är i farten och gömmer sig bakom Kyrkans Syförening. Du kan ju faktiskt kontakta Kyrkans Syförening och säga precis som det är att du såg att dina glöggmuggar inte stod med på dragningslistan och att du undrar varför. Jag ska inte tala om för dig vad du ska göra, men det låter lurt. Jag brukar också skänka till Kyrkans Syföreningsauktion eller deras lotteri. Jag skulle bli väldigt fundersam om inte det jag skänkt fanns med som pris nånstans. Önskar gärna höra fortsättningen om du vill.

Urch ja man vet ju aldrig vem som dricker ur dem nu!

Jaa hujedanimej på Måndag blire andra bullar.

Jag tror att man vid liknande tillställningar kan har olika typer av lotterier. Ofta har man många små lotterier med ett par vinster och en lottring med 100 lotter. När lotterna är slut görs dragningen och vinsten delas ut. Sedan har man större lotterier där man gör en dragningslista. Hur just denna syföreningen gör vet jag ju inte men det skulle förvåna mej om de behåller något själva.

Min moster är med i en syförening och jag vet bara hur otroligt mycket jobb de lägger ner ideellt och skickar 100.000-tals kronor samt hemsydda kläder och virkade filtar till barnhem i Rumänien, Ukraina, Burundi med mera.

Jag får också ofta förfrågningar om att skänka saker och nu för tiden gör jag det endast om ändamålet ligger mej själv varmt om hjärtat. Då känns det ju roligt att få ge för man ska ju inte känna sej utnyttjad.

Nä, usch, skänka mina grejor känns inte bra. Mitt konsthantverk ska det betalas för. Jag ger däremot en slant varje månad till en biståndsorganisation och så säger jag nej till allt annat. Och om någon frågar varför jag inte vill skänka, vilket hänt någon gång, så brukar jag säga att jag redan valt hur jag ger mitt bidrag till behövande. På så vis är mitt samvete tillfredsställt på denna punkt.

#18 Var på teknikmagasinet nu i mellandagarna för att köpa hörlurar och där fanns något som hette clone a willy. Ett litet set för den som vill föreviga sin maskot mellan benen. Kan ju fundera vart de får allt ifrån. Hoppas gjutmassan inte växlar i temeraturen haha för det kan ju bli lite känsligt. Något att tipsa om då frågan kommer igen.

Stå på dig Elorion, det är inget konstigt alls i att fråga. Känner du inte igen damen som var till dig och fick glöggmuggarna kan du ju ringa kyrkoherden direkt. Hon eller han har ju säkert ett intresse att hjälpa dig få svar på din fråga. Det är ju inget konstigt i att man vill veta, du kanske har ett kundregister på alla dina kunder i närheten där du verkar och vill ha deras namn och adress för framtida inbjudningar till vernissage o liknande, eller vilken orsak som helst. Heja dig!

#58 där skulle jag absolut kolla upp…

Hej

Jag skänker ofta och gärna till lotterier när det gäller ett gott ämdamål.Ofta finns det dragningslister som man kan kolla, men ibland kan det vara så att man fått in för mycket vinster i förhållande till lotterna och då sparar en del vinster till nästa lotteri.

För att återgå till tråden:

I sommras när jag var på hantverksmässan i Hjo ,stod två damer vid mitt stånd och samtalade och den ena säger " För att vara hantverk, så är det väldigt dyrt"

Det var ju ofta så förr, på 60-,70-talet i allafall att hantverk var något som man åkte ut på landsbygden och inhandlade för nästan ingenting av ngn. väldigt duktig hantverkare.

Jag har hört flera liknande komentarer genom åren så inställningen att hantverk inte skall kosta något finns hos en del.Jag skulle önska fler upplysande reportage om olika tillverkningsprocesser i media, så att folk blir mer medvetna om vilket jobb det ligger bakom. Kanske kunde det även ispirera fler att få lust att prova själva.

/ Kerstin

Jag får ofta höra av folk som kommer in i butiken (innan de kollar priserna..) att de tycker att det är så dyrt!!! Tycker nog att det är en fördom som vi måste arbeta bort, mina muggar kostar inte så mycket mer än maskingjorda på duka. Många är inställda på att det SKA vara dyrt med hantverk.. innan de ens vet priset?

Gnälla om pengar är vanligt på ett eller annat sätt. De har väl inget annat viktigare att prata om, en jargong. Jag brukar driva lite med kunder som kör "gnäll stilen" och säga allt helt tvärt om i stället bara för att se hur de reagerar olika, skrattar, börjar handla och en del slutar i alla fall med den negativa stilen.

Ibland när jag går som betraktare på hantverks marknader eller liknande går jag och njuter av föremålen och kastar ut beröm och små kommentarer till gnälliga snåljåpar:

Det är inte klokt vad hantverk är billigt nuförtiden det har väl knappt gått upp nått sen 80-talet!

Så mycket vackra saker helt uniiika bara för en spottstyver, vad ska konstnären leva på här egentligen det kan inte finnas någon timpenning?

Den är så billigt här att jag tror det knappt täcker omkostnaderna, det måste lära sig ta betalt!

Eller det är inte klokt vad de får dumpa priserna med en sån här konkuranns.

Eller när det är riktigt jobbiga typer så drar jag till ordentligt säger jag i rätt sammanhang "Jag jag ska inte gnälla, jag har så mycket pengar så jag inte vet vad jag ska göra av dem" och ha glimten i ögat.

eller "detta var lätt att unna sig"

Jag fattar inte vad folk gnäller om - det åker på semestrar till Thailand och lever som kungar men har inte råd att köpa en mugg i äkta svenskt hantverk.

Vi måse hjälpa varandra att skapa ett nytt tänkesätt hos kunderna, vara förvånad över de billiga hantverks priserna och njuta av den fina kvalitén.

Haha, vad du är härlig Rozzy!!! det var bra kommentarer:D Jag ska lära mig av dig!

Hur går det för dig Elorion och glöggmuggarna? Är lite nyfiken bara.

Efter noga övervägande har jag blivit mycket lugnare och gladare än var jag var när stormen drev förbi… Jag sk..er i var glöggmuggarna tog vägen. MEN jag tänker inte skänka saker till någon jag inte är helt säker på är seriös och helst vill jag känna personen också. Jag får helt enkelt lära mig av mitt misstag och godtrogenhet.

Over and out.

Precis!! Ingen ide att gå o gräma sig..

Så ska det låta!

Vi hade en utställning jag och två textilare. en man kommer en dag in och frågar: Och varifrån har ni importerat detta?

Hade en busslast med tanter och gubbar inne idag .En av tanterna rev ner en kruka i golvet och säger-Har man så här trångt så får man väl skylla sig själv.Varvid min sambo svarar-Går man in i en trång butik så får man hålla ordning på sina lemmar…Dom gick…UTAN att betala..

Min erfarenhet av busslaster med pensionärer är inte roliga.Dom ska bara "titta" och river för det mesta till.Kommentarer som-Jag har så mycket saker  så jag behöver inget..!är väldigt vanliga..!

Behöver de inte ge presenter eller julklappar. De borde verkligen passa på tillfället när de kommer till din butik att bunkra presenter.

Det är fel kategori kunder..Den bästa kunden är 2 vänninor i 25-50årsålder som är ute och shoppar utan karl eller barn..

Kan berätta en söt historia om en äldre kvinna. Hon kom in i en sommarbutik jag var med i och gick runt i affären tillsammans med två, som jag uppfattade, barnbarn eller möjligen barnbarnsbarn, två tonåringar. Dom stannade länge och tittade intresserat på allt. Dagen efter kom kvinnan tillbaka, gick till mina hyllor, tog en skål jag gjort med fåglar som sitter på kanten och gick direkt efter det till disken. Jag tänkte Aha, nån av ungdomarna tyckte om dessa skålar så nu ska hon köpa en, så jag frågade om jag skulle slå in den som present. "Nä" sa hon, "jag ska ha'n själv!".

Har en väldigt liten historia…

En nära arbetskamrat tyckte en kaffemugg jag gjort var "himla" fin men skulle man kunna få sex sån'a i rött…??  

Hmmm… röd glasyr.. inte så lätt kanske…. Men jag tyckte det kunde vara kul att testa och eftersom min verksamhet inte är så stor (väldigt mycket hobby än så länge) så kunde jag inte motstå…

Sagt å gjort, påbörjade tillverkning av sex muggar å köpte glasyr från Cebex som verkade fin.

Jag blev riktigt nöjd med resulatet så…. 

Glad i hågen tar jag med resultatet till arbetskamraten som ivrigt packade upp paketet…

Hennes min var obetalbar! Mungiporna sjönk med ljusets hastighet (hörde nästan hur de slog i golvet) med kommentaren  "Dom här vill inte jag ha!!! Dom har helt fel form!!

Dom är inte exakt som den du visade!  Dom är ju alldeles för stora å titta hur det ser ut vid botten… Det ska ju vara mycket mer in där nere… 

Så där gick det på en stund…

Jag fick åka hem med mina muggar igen….. 

Du får skicka jobbarkompisen till IKEA eller nåt! Det där måste kännts väldigt otacksamt. Då är du jättenöjd och glad och får ett sånt bemötande. Tycker jag var ofärskämt.

Ja i bland gör man allt men inget duger, hoppas du får nytt hem till muggarna, någon som uppskattar dem.

"Klagomålet är en gåva"

Någon som läst boken? Funderar på att beställa den.

#83 Tack för tipset, det var ju jättesmart! Att LÄRA sej något av gnälliga kunder i stället för att låta det påverka mej… För ska jag jobba med försäljning är det lika bra att lära sej det jag helst inte vill acceptera - "kunden har alltid rätt". Det kan vara svårt tycker jag…

Jag hade en kund som va 2 meter lång inne i butiken häromveckan .Ojdå sa jag du är nog lite för lång för min butik.Han svarar då Nej taket är för lågt och kunden har alltid rätt..Det blev ett gott skratt där…

Något som jag  slutat med när det gäller reklamationer är att säga att det inte går att reklamera dvs om kunden haft sönder det ..Jag tar tillbaka allt oavsett …

Gnälliga kunder är LIVSFARLIGA..Får dom inte som dom vill så går det som en löpeld genom stan att den där krukmakarn hon är inte klok i skalen..och så har man tappat 100presumtiva kunder på en idiot..Lika bra att le och vara hjälpsam och sen gå in i verkstan och sparka foten i väggen…

#85 He He He frozen smailj kallas det. Keep up Abbi, å # 84godsägare vilket kanon tips, jag försöker faktiskt att se de flesta motgångar som något man skall lära sig utav, men det e såååå j-klars svårt, mycket bra med nya tips. tack

Abbi; det där med äldre som säger "att ojoj man har ju så mycket, det där var ju fint , men jag behöver ingenting" har jag också hört till leda.

När det gäller gnäll-kunder gör jag som du. Det är smärtfriast och minst "farligt" för en själv. HJälp vilka stela leenden man haft ibland!

Man kan vänligt påpeka att det kostar inget att titta och det är absolut inget köptvång!! Har också hört samma sak MÅNGA gånger!!

på tal om gnälliga kunder jag hade ett par fnissiga kunder i stället.

Detta är par år sen på den tiden då jag hade ett k-märkt hus inne i stan arbetslokaler och galleri i samma utrymme. Jag satt inne en solig eftermiddag och målade mad mina kompisar då det klinga till i dörrklockan jag gick ut i galleriet och där stod ett blossande kärt par och fimpade sina sigg de vandrade in men tog med sig mestadels av röken i en skuttande sväng, De flanerade runt pekade och finssade på det mesta de verkade lite väl glada så jag var lite skeptisk till hur det stod till, jag stod där bakom disken och som ickerökare störde jag mig lite men bara lite…för rätt som det var blev jag sådär avslappnad och fnissig jag med …sen stod vi där och flina alla tre åt ingenting. Rätt som det var svängde ut i dörren och försvann. Mina kompisar undrade vad jag hade haft för mig när jag vände tillbaka till mitt måleri, ärligt talat vet jag inte men det var längesen jag skrattat så mycket utan orsak.