Hi hi hi, vilken grej:) Man kan ju undra vem det är tänkt ska använd den?

Den blir ju ändå ocentrerad om leran inte är helt exact rakt avskuren på toppen.

Får inte upp länken..Men är det en indrejningsmaskin så använder man den till formar och dylikt..Industritillverkning*L*

Det är inte en indrejningsmaskin.

Abbis, det är en lermoj som trycker ut en cylinder som man placerar på drejskivan för att hoppa över " det svåra momentet" centrering…!!! Antar att det är tänkt för nybärjare som har svårt att centrera men jag undrar verkligen om detta hjälper dom…?

#2. Jag fick inte heller upp länken först men jag högerklickade på den och tog öppna. Då gick det.

Ha ha ha aha ..jag tog laptopen och öppnade länken..Vad är syftet att ALDRIG lära sig dreja …Kan lägga till oxå att även om du får klumpen centrerad och sen inte klarar dom andra momenten så blir det ingen skål…Jag har jobbat som lärare och när man ville att någon elev skulle få känna på hur det känns när klumpen är centrerad så har man fixat det åt dom…men vad har det hjälpt..

Känns lite som ett dåligt sätt att lura typ oerfarna att leran blir centrerad. Tycker det var en dålig grej. Bättre då att en lärare hjälper till med centreringen eller att de tummar, ringlar o kavlar istället

Googlade på den och det fanns faktiskt förklaring till vilka som skulle kunna tänka sig behöva den men det ursäktar ju inte resten. Så rätt det Abbis skriver att det hjälper ju inte om det är centrerat i början om man ändå inte hanterar resten.

Kul att det görs försök iallafall! *ler

Kan ju vara bra för barn eller andra med begränsad armstyrka, tycker att jag lyckas dåligt med att centrera större porslinsklösar ibland, det kan ske finns en stor sån där moj som jag kunde använda???!!!

Hmm, jovisst finns det personer som har nedsatt armstyrka eller handstyrka, även om jag tror att det är ett fåtal som inte dom riktar in sej på. Jag misstänker att dom saäljer på denna grej till nybörjare som i stället för att lära sej en bra teknik tror på underprodukter…

Själv hade jag under flera år svårt att centrera mer än 1/2 kg pga en karpaltunneloperation som gav gravt nedsatt handstyrka dessutom ihop med reumatisk sjukdom, men jag köpte mej en lös indrejningsarm som jag använde en del när det var som värst. Bättre inköp tycker jag då klösen inte wobblar på det sätt som lercylinderna här gjorde. Men med enveten träning så fick jag till slut tillbaka mer än normal handstyrka, säkert tack vare drejningen…;D

Vilken sjuk, sjukt sak! Ja, alla sätt är bra när det gäller att käna pengar på folk.

Vilket lurendrejeri… man kan ju stansa ut en rundklump med en kakburk eller ngt annat billigare. Eller hur?

Det som händer med leran när man centrerar tänker de inte på eller struntar i. Lercellerna lägger sig ju som i en spiral runt runt, i den där klösen ligger de ju fortfarande huller om buller. Så har jag i alla fall fått lära mig på min utbildning. Då vi tittade på uppförstoringar av skärv som visade strukturen innuti.

Har lera celler??? Är det inte molikyler???

problemet kvarstår väl ändå att sätta fast cylinderna mitt på drejskivan, annars är det ju inte centrerat iallafall?

jag brukar ibland när jag har en stor klös jämna till den genom att skära bort lite lera, det kan hjälpa när det känns för tungt…

Jisses….

Ha ha ha jag tyckte den var jätte rolig. Speciellt hon som satt där bredvid och verkligen försökte se intresserad ut. Jag tycker det är lite kul när folk hittar på uppfinningar som ska hjälpa. Ibland blir de jätte bra och ibland blir de jätte dåliga.

#14 Det var en färsänkning i plattan han satte fast på drejhuvudet där han tryckte fast den obearbetade klumpen…Därav så hamnade den i mitten…Ja jisses

Men vem har inte nångång i centreringens början drömt om en maskin som fixar det åt en

det skulle jag önska mig!! men jag vill ju kunna "på riktigt". Som det är nu så blir det kanon nån gång men mindre bra oftast. Drömmer om dan då jag får aha upplevelsen att …så är det ju. Och så kommer det bara av sig själv. Det blir nog när jag har mera tid att sitta. Som det är nu så blir det sporadiskt eftersom man blir avbruten av barnen ständigt och jämnt.

En go bild appropå inget. Inte mitt barn dock.

#19 Ja den va goooo den bilden…

Jag lärde mig centrera på en femöring då jag var kursledare på medborgarskolan och hade ett gäng otåliga barn. Jag centrerade hur många klösar som helst per kväll! Nu kan jag centrera i sömnen med händerna bakbundna! Mycket bättre än en jätte äpplekartuttagare som gör lerförpackningen till en schweizerost!

Jag tycker centrering är en del av drejningens nöje…. kanske är jag ensam om det. Men det är en härlig känsla att kunna få leran på mitten och sen forma den. Det gör mig nöjd.  Jag skulle inte vilja att någon eller något gjorde det åt mig.

#22, jag håller med. Det finns en stor tillfredställelse att se hur perfekt klösen verkligen kan bli. Och för att inte tala om när man har kurser; när en person som slitit med centreringen verkligen klarar av det själv första gången- då är stoltheten och självkänslan hög!

Jag håller med! Barn därimot måste få känna glädjen av det iallafall blir något var tredje gång och så lär de sig ganska snabbt när man hjälper/visar dem.

Ja för barn, skadade, handikappade eller på en amatörkurs med tjugo elever som vill lära sig dreja på 7kvällar! ;)

Haha, trött denna fredag men måste säga att jag ibland känner mig som en drejhjälp. Ja eleverna behöver ofta hjälp med centreringen.

Det var det sämsta. Måste berätta att de roligate personerna jag hjälpt att dreja är RYTTARE. De vet allt om ben och magstöd. Kanonintressasnt att instruera dem på deras språk. Mer skänkel, magstöd etc. Det blir ofta bra från första stund. Drejar gör man ju med hela kroppen och det kan ryttare redan från början. Det vet ochså vad stilla hand betyder. Heja Ryttare och vår ädlaste och värnaste vän HÄSTEN,