Jag har lyckats med att hälla ut en 10 liters hink glasyr på golvet. Kan säga att det var ett slabbgöra att få upp.

#1 ouch, det kan jag tänka mig.

Om det är spill-historier så har jag en del också. -Fem liter gips som flödar ut över mig och golvet. -en glasburk med röd järnoxid som jag tappar. Den krossas och oxiden flödar ut över mig och golvet. Fatta hur mycket det färgar! Man kunde fortfarande se det på golvet två år senare när jag slutade utbildningen.

Haha Poja, jag kan bara hålla med det är ingen höjdare. Jag lyckades använda min inköpta glasyrwok och hade ställt den på en spann. Slant lite vid glaseringen och allt i woken åkte rakt ut på både golvet och över hyllorna med saker på väg att glasera. Vet inte hur många ggr jag torkade efter det inann det blev ganska rent…dyr glasyr var det också också så det sved ju extra mycket.

Andra privata katastrofer jag lyckats med är att få en hylla m grejer att rasa  dagaarna innan en utställning m det mesta som skulle ställts ut… Tryckte på fel knapp på autmatiken med förbeställda grejer i hela ugnen så  isf långsam skröj var det skitsnabb glasyrbränning= hej igen tippen… När jag slant i verkstadenpå väg till ugnen  och tappade hyllan med nyglaserat  på en vagn m saker på väg in i ugnen…Sjutton vad klumpig jag verkar…  några mer klumpfötter ?

Vet inte om jag bräcker keramikkross dagarna innan utställning (vad gjorde du Lotta??), men det här är min värsta historia.

Jag skäms lite att berätta det här, för det handlar inte om mig utan om en som jag delade verkstad med ett tag. Vi kan kalla personen M. Jag har inte sett M på den här sidan, och tänker inte identifiera honom/henne ifall M dyker upp. (Hoppas inte!)

M och jag skulle Byta element i ugnen. Vi beställde nya element från Seemans (i Stockholm), fick hem dem, tog loss de gamla ett i taget och satte dit ett nytt… Kort sagt, vi bytte element enligt konstens alla regler. Det tog en hel dag, så vi skulle avsluta dan därpå. Då blev jag tyvärr sjuk.

Så M fixade resten själv, skruvade tillbaks ryggen på ugnen, satte i propparna igen och gjorde papperstestet för att se att elementen fungerade. Det fungerade inte, mycket märkligt. Elementen går på tre slingor, och pappret i bottenelementen brann, men inte pappret i väggelementen. Men, resonerade M, det berodde nog på att elen kom till botten först, och inte hann till väggarna innan M stängde av ugnen.

Så M satte en skröj.

Skröjen blev inte bra. De saker som stod högst upp såg ut som de skulle, men de som var längst ner verkade ha sintrat. Det, tänkte M, berodde nog på att ugnens nya element behövde brännas in lite bättre.

Så M satte en glasyr.

Ja hjälp. Resten kan ni egentligen föreställa er själva. Men för säkerhets skull avslutar jag historien.

Alltså, dagen därpå hade ugnen stängt av sig själv, och en eller annan felkod lyste i automatikens fönster. När M öppnade ugnsluckan var det förstås en smärre katastrof. Högst upp i ugnen hade glasyrerna inte smält ut alls, men längst ner hade det tagit desto bättre. Bottenplattan hade gett efter för hettan och lagt sig över elementen. Element och stenar var sammansmälta. Keramiken var förstås förstörd, antingen sprucken av hettan eller av raset.

Och det var väl hela historien. Vi fick göra om jobbet, med ny sten i botten dessutom. Men ingen hade bråttom med bränningar, och det var vi rätt tacksamma för. Slutet gott, allting gott!

Jag kan lägga till, om ni undrar, att jag var extra snäll mot M ett bra tag efteråt. Det är inte kul att ha otur när man tänker!

Jag har varit med om att en ugn "skenar". Den var programmerad för skröj och vi (kursverksamhet) brände både ler o stengods i skröjen. Vi hade ställt skålar i varandra osv. Jag kom dit efter två dar o ugnen hade inte stoppat utan stod o gick och var uppe i 1300grader ung… stängde av eländet och åkte dit några dar senare när allt svalnat. Det gick knappt att få upp dörren allt hade smält samman i en enda röra. Det var verkligen som en mardröm. Lergodset hade smält ner o runnit över stengods, plattor o element, det var bara att köra allt till tippen. Jag åker alltid efter det o "ser till" min ugn dagen efter jag satt igång den.

Har visst berättat min värsta tidigare… Det var den 3. bränning i min egna saltugn, då jag efter de två första bräningar hade en idé om att nu vet jag precis hur det går till, och hade lagt ner jättemycket jobb på sakerna (inför de första två bränningar var jag mer inställd på att det mest var ett experiment och keramiken var bara försökskaniner för bränningarna).  Och jag tyckte det hade gått så bra och hade förväntningar när jag skulle öppna….och då visade det sig att ca 2/3 av allt i ugnen hade fått "böldpest". Stora blåsor, små blåsor och fram för allt många blåsor!  Det var då min grop i skogen blev till…  Grävde en grop uta bakom verkstan att nersänka misären i.  Var lite terapi i själva grävandet också

Det mest positiva…. det är att dethela går såpass bra som det gör!  Jag har ett eget företag, får en massa positiv respons, säljer, får förfrågningar om att ställa ut… 

#6 Kul om ung 2000 år när nån hittar din grop och funderar hur vi tillverkade vår keramik

Vilka ugnshistorier. Har inga sådana värstinghändelser. Men en skröjugn som jag satte på glasyrprogram o fick kaserar allt i den har jag lyckats med. Och att överbränna så att halva ugnen blivit "bubbelkeramik".

Ingen katastrof direkt, men när jag gick min första utbildning så hade jag drejat en ganska stor skål som jag var nöjd med. Tillbringade en hel eftermiddag med att glo på den för att försöka bestämma mig för hur jag skulle glasera den. Efter alla timmars gloende bestämde jag mig äntligen för en viss glasyr, mörkgrön. Någon dag senare kommer en matt turkos skål ut ur ugnen och det visade sig att glasyren var felblandad. Den hamnade i skräptunnan, där en tjej på en annan linje plockade upp den för att hon tyckte om den. Hon frågade om det var ok och jag sa ja. Men varje gång jag såg den ångrade jag mig.

Lärde mig att i keramiken vet man aldrig vad som händer och gråt inte över spilld mjölk och ägna inte timmar åt att fundera över glasyrval.

Har oxå en ugnsskenarhistoria..Men i detta fallet var det en elektriker som vänt kompensationskabeln fel så ugnen var uppe i cirkus 15-1600 grader..Allt var som en smält degel inuti plattor,pelare,keramik..Det gick på försäkringen och eftersom det dessutom högsäsong fick jag ut rätt mycket på avbrottsdelen oxå..

Det som hände senast var sambon som backade in i ett av mina keramikbord jag gjort till utställningen som jag ska ha på Örebro slott i påsk..Jag hörde ojet sen kraschen och sen svordomarna..Jag vände mig om väldigt sakta..

#10 Fick han bassning?

#10 Jag tror att det va straff nog när jag sa att ett likadant gör jag inte!! han tyckte väldigt mycket om just detta bordet…ha ha ha..han tjatade i flera dagar…

Stackarn! Det är det värsta jag vet att förstöra andras saker. Hellre tar jag till hammaren på några av mina egna!

Men olyckor händer och jag är rätt van numera..

Något av det bästa som hänt mig i keramikväg är att mina cirklare förra terminen påstod att jag var den bästa keramikfröken de haft. Och de har haft en del!

Svårt att komma på något riktigt bästa minne. Det kanske är tur det - om det inte hända bra saker hela tiden fanns det väl ingen anledning att fortsätta! Så jag har svårt att välja. Men jag minns första gången jag gjorde en lågsaltbränning, och plockade ut en flöjt som blev helt fantastisk.

Många av mina bästaminnen rör eld!

# 15 Konstigt att vi direkt tar upp det VÄRSTA när det frågas efter bästa eller sämsta minnet

Jag har fler minnen av lyckade bränningar, både svartbränt, Raku och elbränt. Många gånger som det varit roligt att se resultatet!