Har samma problem ibland, just som du säger, jag får beskicka så mycket att den ursprungliga formen förändras, MEN, ibland till det bättre!!

Håller absolut med dej. Jag tycker att formen oftast ser lite "fräschare" ut om jag låter bli att beskicka mer än bottnen och en liten fotring. Jag tycker att det är en träningssak att dreja tillräckligt tunnt o säkert direkt på drejskivan.

#2 Eftersom keramiken är min hobby så har jag inte möjlighet att hålla igång drejningen hela tiden och då ligger man av sig med känslan ex på hur tjock botten är. Jag märker det tydligt då jag inte drejat på någon eller några veckor. Då får man köra några testbyttor för att få upp känslan igen.

Kör du inte en nål igenom botten för att mäta den då?

Fösöker undvika att beskicka så mycket jag kan för de e sååååå tråkigt!! Så det blir att träna träna träna på former… mycket lera som återvinns blir det….

Ja, en nål är bra, använder det, ibland kan krukorna bli onödigt tjocka vid basen, jag brukar trycka med fingret för att känna hur tunnt godset är, så att jag inte skär hål vid beskickningen. Instämmer att man fort tappar känsla för hur tjock man drejar bottnen, samma sak med glaseringen att få ett lagom tjockt glasyrskickt….

#4 ibland gör jag det men inte alltid -jag gör det mest för att kalibrera min egen känsla - ibland blir det dock för mycket därnere som #6 beskriver - och då när jag skall svarva av det så tycker jag att formen påverkas eftersom skålen/krukan eller vad det är tappar sin ursprungliga form som i sig inte behöver vara bra, kanske handlar det om att jag är dålig på att se saker upp och ner och inte tager mig tid att vända prylen rätt för att studera hur den ser ut …

#7 Om du övar övar övar kommer du att kunna vända formen rätt i huvet!

En trevlig bieffekt av att träna på det är att man inte har problem att läsa kartor åt alla möjliga håll sen! :D

Själv använder jag alltid nål. Jag varierar bottentjockleken så mycket beroende på vad det är för föremål jag gör, och hur mycket jag planerar att beskicka. Så jag lär mej visst aldrig att bedöma hur tjock botten är…

En lustig grej är att det brukar bli för tunna bottnar med porslinsleran, den svarta f100-leran brukar bli tjockare, är väl nån optisk effekt?!"!

Jag undrar om det har att göra med porslinslerans brist på plasticitet? Jag har en känsla av att porslin lätt drejas bort när man pressar botten.

Bara en tanke.

Ja, jag upplever att den vita leran "lurar ögat" helt enkelt, måste absolut använda nål…

#8 det låter uppmuntrande men jag tvivlar - då det gäller formen så tror jag att det är som med hus som man bygger till, det blir aldrig helt bra eftersom man förstör de ursprungliga proportionerna, titta på hus som är tillbyggda, de är sällan vackra, nu trampar jag alla som har fixat några extra kvadratmeter på sitt hus på fötterna men även jag bor i ett hus med utbyggnad, dock hade de vänligheten att göra tillbyggnaden på baksidan så den inte stör de tänkta proportionerna från framsidan, vackert är det dock ej men tjänligt eftersom där finns en toalett …

#12 Svarade du på fel inlägg? Eller har jag skrivit något obegripligt nu igen? o.o 
#8 handlar om att vända en form i huvudet! ;)

Formen "ska" man förstås planera från början, och inkludera beskickningen, om det ska beskickas. Men även om man misslyckats med formen kan man med lite fantasi i beskickningen rädda mycket!

#13 kommunikation är inte lätt vare sig man är avsändare eller mottagare, men vad jag menade var att du skriver att man kan träna sig att se saker upp och ner vilket jag betvivlar att jag är kapabel att göra men skall naturligtvis fortsätta försöka göra, dock var min första fråga inte för tjock botten utan mer om det finns en ursprunglig, om man vill, gudomlig form som trots att den inte är bra ändå är något ursprungligt som då man förändrar den förändrar proportionerna, det här blir lurt för jag kan inte riktigt sätta ord på det, det är mer en känsla, kanske, som jag skrev inledningvis, sitter det mest i huvudet men jag kan även titta på ex skålar som andra gjort och ana att formen inte är drejad utan framsvarvad, i de fall jag kunnat fråga har det stämt, kanske slump …

Det borde ju inte göra någon skillnad? Att dreja eller att svarva, det är ju bara två olika sätt att ta fram en form? Ska man beskicka får man tänka längre i förväg, men det lär man sej med träning träning…

Jag kan hålla med om att det kan bli fel när man drejat en snygg form och sen upptäcker att pjäsen behöver trimmas för viktens skull. Då riskerar man ju att förstöra en bra form!

Men i övrigt ser jag bara två olika formningstekniker!

Beroende på hur föremålet ser ut, skapas vid första anblick en FÖRVÄNTAN om hur det skall kännas att lyfta.

Om vikten och balansen stämmer bra med betraktarens förväntan när det lyfts, är det ett gott betyg på hantverket.

Bosse

#8 hur gör man för att öva sig i att vända formen rätt i huvudet? Finns det knep som att titta på bilder upp och ner eller är det övning som ger färdighet?

Jag tycker att jag kan bedömma om formen är vacker utan att "vända den" i huvet, saker kan ju ha en vacker linje även upp och ned?

#17 Svårigheten är ju att det ska ha rätt balans när man vänder formen rätt. Så om du vrider och vänder på ett föremål lär du dej se hur balansen ska se ut, upp och ner eller rättvänt.

I övrigt är det som Rolf säger, en vacker linje är en vacker linje.

Bestämmer ni formen på era alster på drejskivan??? Varför inte bestämma innan du börjar dreja vilken form krukan ska ha så slipper du "vända upp o ner i huvudet" och annat tidskrävande.

#20 Det är inte tidskrävande! Tvärtom, måste det vara tidsödande att inte kunna det?

Och ja, när jag drejar unika saker bestämmer jag förstås formen på drejskivan. Hur gör du, jonsson?

Jag kan ha en idè i huvet eller på papper när jag går ut i verkstan, ibland kan det jag sen drejar stämma hyffsat med idèn, men ofta blir den bara inspirerad av den.

#21 När jag gick min utbildning insisterade vår lärare alltid på att vi skulle ha en skiss klar av det vi skulle dreja för att ha klart för oss vad det var vi ville ha fram. Jag tyckte länge att det var HELT onödigt jobb att skissa… Men OJ vad jag kom att ändra mej! En skiss är helt självklar för mej numera. Eller rättare sagt MÅNGA skisser… Unikt som "massproducerat", allt skissas fram för att hitta balans och rätt form. För mej skulle det numera vara slöseri med tid (och ibland lera, om det vill sej illa…) att inte vet vad det är jag ska dreja innan jag dänger klösen i skivan. Fast det är först på senare år som jag jobbar så eftersom jag numera är tvungen att jobba mer tidseffektivt för att få mina alster klara i tid till mässor o utställningar.

Hur jobbar ni andra? Skiss eller inte?

Skissar på papper, men bara som utkast, inget genomarbetat i detalj. Sen skissar jag vidare på drejskivan!

Har mest en idè i huvet, typ låg, vid, sluten form med liten hals, eller kanna med handtag, hög rak vas etc. sen blir det lite adlib på drejsivan!

Jag är helt kass på att rita så mina skisser är oftast helt förkastliga…. gör det endast om jag måste, ifall jag går på kurs och jag blir tillsagd…men det blir så gräsligt att jag aldrig har nån nytta av det. tror att jag utvecklat mitt tredimensionella seende i och med mitt jobb som frisör, och det känns som att jag jobbar bättre på frihand…

Ja ska man skissa keramik snyggt då måste man vara bra på att teckna….

Eller hur!! För min del så passar det bättre att fotografera i alla olika vinklar, om jag tex ska skulptera en häst, eller annat djur. eller ha en leksaksprototyp, det har oxå funkat ibland. Ser helt enkelt bättre utifrån en tredimensionell pryl, än en skiss. skissa kan jag göra som hastigast i fall jag fått en idé som jag inte vill glömma.

#28 jag är också en 3: D typ, när jag kavlar så bygger jag gärna i papper innan för att kunna se proportioner och även klura på vad som är möjligt, dock är det svårt att bygga i papper då det gäller dreja, jag skissar en del och har alltid en idé när jag sätter mig vid drejskivan men ibland "skiter det sig", numera bankar jag gärna ihop det men ibland försöker jag rädda alstret, vilket inte är så lyckat - tror jag,

#26 Jag är också urkass på att rita (tyvärr) men jag gör ändå skisser och anteckningar hela tiden annars skulle jag glömma av alla ideér som dyker upp. Det är ju ändå ingen annan som ser dem.

#17 Ett tips att se formen rätt är att ställa sig jämte drejskivan och helt enkelt ställa sig upp och ner fast ändå med fötterna på golvet så att säga.

Jag brukar även lyfta av den och vända den rätt, är jag inte nöjd så sätter jag tillbaka den och beskickar lite till.

# 30 så gör jag också, dvs rättvänder den för jag är kass på att stå på huvudet.

ibland så är man så otroligt nöjd med formen på ett alster, men efter sista bränningen så har saken satt sig, omän bara lite , det är surt!