Usch, vad svårt…

Jag är frisör, har en utbildning på 3-4 år med praktik. Jag är alltså frisör och har "papper" på det. Sen finns det ju massor av människor som klipper kompisar, men dom är ju inte frisörer….Eller hur?

Det borde ju rimligtvis vara samma sak med keramiker, tycker jag.

Och det är klart att har man gått en högskoleutbildning på t.ex HDK, och kanske dessförinnan några år på exempelvis en folkhögskola med keramisk inriktning så har man ju förhoppningsvis en enorm grundkunskap. Och den är ju inte bara att hämta in så där i ett nafs.

Den konstnärliga delen har man kanske med sig "i fingrarna" men sen utveckla den och lära sig att "se". Det här blev visst bara svammel, förstår någon vad jag menar?

Kan man försörja sig är man definitivt keramiker, men å andra sidan finns det ju keramiker som inte kan försörja sig men är keramiker ändå…..så visst är det svårt.

Intressant fråga!

Jag är visserligen inte keramiker men tycker ändå att man kan dra en parallell till andra liknande yrken/hobbies. Jag tycker att det har att göra med hur mycket tid man lägger på keramiken och hur engagerad man är. Det har funnits perioder i mitt liv då jag kallat mig fotograf - utan att varken ha formell utbildning eller en inkomst från fotograferandet som jag kunnat försörja mig…

// staffan

Äh, alla möjliga människor kallar sig alla möjliga saker utan att ha den blekaste aning om vad det handlar om , se på Refat el Sayed;)

Det är bara att inse att för att någon kallar sig något ger det ingen som hällst garanti för att den personen faktsikt vet vad sysslar med.

Jag har varit hos frisörer som inte har en aning om vad en bobbad firsyr är och gått där ifrån med håret som en risbuske. Jag har sökt läkarhjälp för kronisk inflamation i knäna och fått rådet att köpa nya skor. Folk försöker ständigt kränga de mest fruktansvärt taffliga studiecirkelkraffs som "konst" och jag har sett de mest fruktansvärda "keramiska" skapelserna gjorad av människor som kallar sig för keramiker.

:D

Oj, oj, ja det är svårt att bestämma, har själv funderat på det. Jag tycker nog att man är keramiker när man försörjer sig helt eller delvis på det….och för att göra det har man väl förmodligen gått nån slags utbildning och haft en eller annan utställning

Själv är jag en "pottemagare"

Ja, det avgör man nog själv, man känner väl lite var ambitionen ligger. Men har man som mål att dra in lite pengar och ställa ut och så, och jobbar flera timmar i veckan så kan man väl kalla sig keramiker, som Zzaga säger så behöver du ju sen inte innebära så mycket…och utbildning e väl ett tecken på att man e seriös, men många väldigt bra keramiker som lever på det e ju självlärda. Visst man ska väl inte säga att man e keramiker för att man går en kvällskurs, men samtidigt tycker jag det e sorgligt när man e för blygsam och säger att "man håller på lite" med keramik, när man jobbar hur många timmar som helst i verkstan…

jag arbetar dagligen med keramik,har ställer ut osv men vågar inte gå ut och säga att jag är keramiker eftersom jag inte gått på konstfack.

vet inte om det är rätt..

Du kan gott kalla dig keramiker. Vad jag förstår så har vi har inte några krav här i Sverigen att man måste ha en viss utbildning för att bli keramiker. Det är nog så att när man har keramik som sitt yrke så är man keramiker.

Jag tycker inte att man skall behöva ha gått konstfack, hdk eller annan liknande utbildning för att kalla sig konstnär el. keramiker. Tänk vilken makt dom skolorna skulle få och hur begränsat kulturlivet i sverige skulle bli om det var så !! Och tänk vad många begåvade och kreativa människor som aldrig skulle få visa sina grejer för oss. Dessutom är det ju inte ens alla som vill gå en längre konstutbildning. Om man har som mål att leva helt eller delvis på sin konst/ sitt hantverk så tycker jag man är keramiker el. konstnär eller vad det nu är !

9 Avalon

Håller helt med dig:D Det får ju ändå vara någon måtta på hur mycket makt man vill ge en istitution. Det skulle ju vara det samma som att säga att alla som gått på konstfack gör bra saker och alla som inte gått där gör dåliga saker, vilket skämt!

Jag hade en liknande väldigt ärofull syn på konstfack tills jag själv hade en del av min undervisning där. Ryktet är klart överdrivet.

Det har väl åtminstone TVÅ sidor: sig själv och andra

jag skulle inte drömma om att kalla mig keramiker för att jag har som hobby att "knåda lera" på amatörnivå (inte ens visa bilder … än mindre sälja). Däremot jag kan uppskatta andras alster av, i mitt tycke, god klass (professionell nivå?) utan att veta vilken utbildning som "keramikern" har. Helhetsintrycket finns väl i betraktarens öga såväl rent tekniskt  som färg, form och komposition på samma sätt som upplevelsen av en tavla, ett foto eller annan kjonst / Maja

Skönt att läsa era inlägg Från och med nu kommer jag att kalla mig för keramiker eftersom det är halva min föfsörjning.

Det var ett gott beslut tycker jag, sträck på dig nu och visa oss lite bilder på dina alster. - Nyfiken..

När jag gick på folkhögskola hade jag keramikern Bernt Törner som lärare och jag frågade honom en gång när han tycker att man kan börja kalla sig keramiker. Han tyckte att man kan göra det när man har startat egen versamhet. Det tyckte jag lät bra.

Jag har drejat i snart 40år, o kallar mig krukmakare.

Är "sol " dansk ?

Jag har aldrig hört ordet "pottemager"  i Sverige.

Här nere används ordet "pottemager" på samma sätt som ordet "krukmakare" i Sverige.

Jag är inte 100 % säker, men jag tror att "pottemager" här nere är en skyddad titel.

Däremot "keramiker" däremot får vem som helst använda sig av. ( Det förutsätter givetvis att du har format ett alster i lera, för att det ska vara någon POÄNG i att använda sig av titeln.)

Jag brukar kalla mig "amatörkeramiker", för att undgå de pinsamma situationer, som kan upstå om någon tror att man är yrkesverksam, varpå man tvingas erkänna att det altså bara är en hobby.  I speciella fall drar jag till med "avancerad hobbykeramiker" bara därför att jag trots allt sålt en del genom åren och drejas sammanlagt i över tjugo år dagligen, och ibland ser proffs som säljer saker ur sina butiker, som jag själv skulle kunna göra minst lika bra själv. (för att uttrycka mig diplomatiskt)

Min åsikt är nog annars någelunda den, att Keramiker är man när man känner att keramiken har blivit en del av ens identitet.

Precis som man inte behöver vara elitidrotsman, för att vara "idrottare", men knappast kan kallas "idrottare" för att man spelar pingis med ungarna en gång i veckan, och faktiskt var rätt skaplig på fotboll som tonnåring nå´n gång på 70-talet, men onekligen är nån slags idrottsman, om man joggar regelbundet, och spontant svarar saker som "skidor", "simning", eller tennis, när man får frågan om vad man intresserar sig för, på samma sätt tror jag man är keramiker, om man på samma fråga svarar "keramik" innan man hunnit tänka sig om.

Det finns många duktiga keramiker som inte är det minsta skolade. Jag tycker också att det vore fel att avfärda en duktig keramiker, för att han/hon inte lever på det helt eller delvis.

Förr eller senare får man visserligen så många alster, att man blir tvungen att sälja, för at få plats i lägenheten. vid den tidpunkten är man som regel också duktig nog att sälja en del. Men om man av nån anledning inte skulle lyckas trots att det är bra grejer, så är man nog ändå keramiker tror jag.

Rörande detta med "egen verksamhet"; Jag hade en lärare, som hade arbetat på "Den kongelige porceleansfabrik" i bortåt 30 år, och därefter blivit anstäld av "Teknisk skole" som keramiklärare. Men någon egen verksamhet har han aldrig haft. Han har inte ens haft en egen ugn !

Så mitt förslag är att det är intresset som räknas.

Usch vad hemskt om bara de som är utbildade på HDK el. konstfack ska få kalla sig keramiker!

De som har gått på konstfack kan väl få kalla sig konstnärer och HDK-eleverna kan kalla sig konsthantverkare.

Egentligen undrar jag lite varför frågan kommer upp. Jag menar, att man börjar kalla sig keramiker/krukmakare öppnar väl inte precis upp några låsta dörrar ändå? Det som däremot öppnar låsta dörrar är väl just examen från t ex HDK. Många av hantverkskooperativen släpper ju inte in vilken liten "skit" som helst. Där tror jag att en papperslapp är värd mer än själva hantverket.

Personligen har jag inget emot konstfack eller hdk men man måste väl också respektera den som har hållt på i 15-20- kanske 30 år och är självlärd? Att du har studerat på universitetsnivå innebär inte automatiskt att du är en bra keramiker. Det kan egentligen bara kunden som handlar av dig avgöra.

Jag tycker att man kan få kalla sig keramiker/krukmakare när man själv anser att man är det. Det handlar till stor del om självkänsla. Det gäller att stå för det man gör och vara stolt över det. Kunden får avgöra om din skapelse faller i smaken eller ej.

Jag har hållt på med keramik sedan 81 på hobbynivå. De två senaste åren har jag gått på keramikutbildning på folkhögskola. Ingen högre utbildning, alltså. Men jag kallar mig keramiker - definitvt.

De som bara vill handla keramik av en keramiker med universitetsutbildning behöver alltså inte komma till mig…

 ulle-keramiker

ps. jag har gått på journalisthögskolan  - kanske jag kan kalla mig journalist med keramikerambitioner? (tar lite plats på visitkortet, dock…)

ja det här är svårt och intressant.Keramiker är nog inte skyddat men däremot så krävs det ett gesällbrev för att få kalla sig krukmakare har jag för mig som det sagts innan.andra kallar mig keramiker men jag har svårt att kalla mig det själv,brukar presentera mig som att jag jobbar med keramik och det är ju helt sant.Får för mig att man måste vara högskole utbildad för att få kalla sig keramiker.

Jag håller helt med Ulle. Det är väl upp till var och en att få kalla sig keramiker eller krukmakare med. Själv drejar jag och gör krukor, krukmakare med andra ord. Och jag tycker att jag är ganska bra på det också. En doktor, kontorist, trädgårdsmästare eller vad som helst säger väl inte när man frågar vad de jobbar med "jag håller på och skär lite i folk, eller jag pysslar med lite papper, eller jag karvar lite i blomsterlandet". Själv har jag valt keramiken och drejningen som mitt yrke och det är jag stolt och lycklig över och vill nån titulera mig något annat så får de väl det men själv har jag redan valt min egen titel. Det kommer alltid finnas "bättre och sämre" inom alla yrkesområden eller vad man nu ska säga men jag tycker det är upp till var och en att välja sin egen livsväg!!! Jag är väl inte den att döma någon annans val…

/Petra

Använder man ordet keramiker som en yrkestitel, bör man väl ha sitt hantverk som yrke tycker jag. Har man det inte som yrke, är det en hobby (eller ett intresse), och sålunda är man 'hobby-keramiker'. Man kan dra paralleller till många andra yrken; bagare, frisör, trädgårdsmästare, musiker etc.

Jag tror "problemet" ligger i att man felaktigt lägger in en värdering av kvalitén på det hatnverk man utövar, beroende på vad man kallar sig! Men för mig är ordet 'keramiker' kvalitétsneutralt (fint ord va?! ), och endast en titel som talar om för mig att personen i fråga har keramiken som sitt yrke. (Iofs krävs det troligen NÅN slags kvalité om man skall kunna ha sin huvudsakliga inkomst från sin keramik, men det är en sekundär sak i sammanhanget.)

Jag tycker det hela enbart borde ses som en yrkestitel. Är man keramiker så jobbar man med keramik som sitt yrke. Annars är man hobby-keramiker tycker jag. Och då lägger jag alltså INTE någon värdering i begreppet, att det ena skulle vara "finare" än det andra, eller att den ena är "bättre" än den andra! -En titel är trots allt bara ett sätt att tala om VAD man jobbar med, inte hur BRA man är på det…

Kloka ord Alfur….Själv är jag autodidakt..Haft företaget registrerat sen 1980 men hållit på med keramiken i 34 år.Kallar mig för krukmakare då jag gör mest bruks.Keramiker  håller på med mer konstföremål ( min åsikt)

Yrket kräver träning ,träning, och åter träning hur mycket fina skolor du än har så är det träning träning och åter träning som gör dig till en bra krukmakakare/keramiker.När du själv är nöjd med det du gör och du ser att dina saker säljer då är du en krukmakare/keramiker.

Problemet är väl, alfur, att det är SVÅRT att över huvud taget operera med ordet  "keramiker", som ett värdeneutralt begrepp, om man själv är "frälst".

Det blir lixom att säga "Han är kung", och samtidigt på fullt alvar hävda att man bara beskriver ett faktiskt förhållande. Själva titeln bär i sig självt på en slags dold hyllning lixom, och till och med den inbitne anarkisten tvingas att samanbitet "devaluera" ordets innebörd, när han använder det - vilket i sig ger ordet en värdeladdning……Men visst; Sveriges konung ÄR egentligen bara kung - Det är ett objektivt ofrånkomligt faktum……

Själva ordet "keramiker", borde väl närmast förstås som en rubrik, som rymmer såväl yrkeskeramiker, som hobbykeramiker ? Ordet hobbykeramiker är ju lixom i sig självt  BYGT på dessa två delar. Jämför med meningar som: "Det är inget hus - det är ett trähus ", eller "Det är inte en hud - det är en schäfer-hund".

Skilnaden är så att som yrkeskeramiker finns det oftast ingen grund, att precisera sig. Om någon frågar "Vad gör du ?" ligger det ofta underförstått i frågan: "Hur förtjänar du ditt uppehälle?" Därför upfattas det ofta som givet att man är proffessionell, om man svarar "Jag är keramiker".

Emellertid vore det väl precis lika rimligt att i samma fråga udnerförstå: vad är ditt viktigaste intresse.

Låt oss säga at vi förklarade vårt förhållande (som hobbykjeramiker med orden "jag drejar" i stället. Jag antar att du menar att den som drejar regelbundet, och behärskar tekniken, fullt legitimt kan säga "Jag drejar". 

Om någon emellertid frågat mig: "Vad gör du om dagarna", hade jag i många och långa perioder helt sanningsenligt kunnat svara: Jag drejar. Probelemt för mig då är emellertid att jag i så fall hade förmedlat föreställningen att jag var yrkeskeramiker - vilket vore lögn. Lögnen blir pinsam först när man SER värdet i att vara keramiker. Hade jag i stället förmedlat föreställningen om att jag var sopåkare, hade det aldrig kunnat bli pinsamt ! ( i alla fall inte av sammaanledning riktigt )

Inte ens om lögnen att jag var sopåkare täckte över att jag egentligen var socialfall, hade det blivit pinsamt, eftersom det inte handlar om inkomster, utan om social status. Och sopåkare har inte speciellt mycket högre status än socialfall - dom har bara lite bättre ekonomi !

Därför förtydligar sig hobbykeramikern, om han är smart, genom att omedelbart förklara att det är på hobbyplan. Det behöver inte yrkeskeramikern göra. Därmed förväxlas ordet "yrekskeramiker" med "keramiker" ibland. Däremot förväxlas aldrig begreppen "hobbykeramiker" och "keramiker". Fallet är ungefär detsamma med "amatörmusiker", och yrkesmusiker, amatörfotografer, och yrkesfotografer bla. som dock alla är musiker, eller amatörfotografer, och yrkesfotografer etc. Fenomenet existerar kanske mest på det kulturella området, eftersom det finns ganska få som bakar i något större omfång, eftersom det exempelvis skulle bli meningslöst att baka om inte brödet också konsumeras (ett problem med hållbarhet) rörmokkare styrs av behovet av sådana, och lyckligtvis har vi inte några mäniskor med "kirurgi som hobby", och exemplet är i övrigt så absurt att jag vägrar komentera det ytterligare…. *S*

Men visst är väl "keramiker", ett paraplybegrepp, som täcker över både yrlkesverksamma heltids keramiker, arbetslösa keramiker, deltidskeramiker, och rena hobbykeramiker  mm. ?

Det är svårt att säga när man börjar bli keramiker, men en viss kontinueligtet, och praktisk kunskap  borde kunna förutsättas……väl……….?

Dolomit; Som jag skrev, använder man ordet keramiker som en yrkestitel, så talar det helt enkelt om vilket yrke man har. Precis som vilken annan yrkestitel som helst. Att frågan "hur förtjänar du ditt uppehälle?" underförstått är liktydigt med "vad är ditt viktigaste intresse?" håller jag inte med om. Många har sitt uppehälle från ett yrke, men brinner för något helt annat, något som inte minst gäller för 'hobby-keramiker'.

Att lägga till prefixet "yrkes-" framför "keramiker" är ganska meningslöst, eftersom det i begrepper 'titel' redan per definition handlar om just 'yrke'. Ingen kallar sig väl för 'yrkes-bagare', 'yrkes-författare', 'yrkes-bonde´?!

Använt som titel, tycker jag 'keramiker' förutsätter att man har sin huvudsakligt försörjning från sitt hantverk.

Sen är det ju förstås en glidande skala när detta inträffar. Det har väl också mycket att göra med ens egen självbild och identitet! Att verkligen kunna leva helt på sitt hantverk är absolut inte det lättaste, och många hamnar förstås i en ekonomisk kombination med annat arbete. Om man kallar sig för halvtidskeramiker eller hobbykeramiker handlar kanske också om hur seriöst man ser på sitt hantverk, inte bara procent av den totala inkomsten.

Men renodlade yrkestitlar som keramiker, bagare, musiker, bonde etc behöver inget tillägg eller förtydligande, eftersom de är just det, -yrkestitlar.

>>>>Alfur:

Du går från att börja redogöra för din åsikt men mynnar ut i att fasstlå "fakta", när du till att börja med skriver: "Jag tycker det hela enbart borde ses som en yrkestitel", och i ett senare inlägg ändrar hållningen till: "Men renodlade yrkestitlar som keramiker, bagare, musiker, bonde etc behöver inget tillägg eller förtydligande, eftersom de är just det, -yrkestitlar."

Du får ursäkta om jag tycker att den förra hållningen är mer kädsam……

Titeln ÄR nämligen inte så renodlad, som du gärna vill göra den till- om den vore renodlad, och entydig, vore det nämligen inte någon diskussion om saken !

Ta exempelvis ordet Krukmakare. Det är en betydligt mer "renodlad" yrkestitel. Det går med lätthet att avsluta diskussionen genom att säg: "Det är en skyddad titel- det krävs det, eller det, för att du ska kunna kalla dig det." Rimligt eller ej - så är det !

När du således skriver: "Att lägga till prefixet "yrkes-" framför "keramiker" är ganska meningslöst, eftersom det i begrepper 'titel' redan per definition handlar om just 'yrke'.", är det egentligen endast en uprepning av din egen åsikt att DET BÖR vara så !

Påståendet att titeln "per definitionhandlar om ett yrke" är ju ett påstående som tar utgångspunkt i din egenhändigt stipulerade definition! Det "bevisar sig självt" enligt formeln: "Gud styr universet - Men hur kan vi över huvud taget veta att Gud FINNS ? Svar: Var nu inte dum;Hur skulle någon kunna styra universet om han inte ens existerade  ? Det gör han per definition !"     (en sk. tautologi) 

Därmed begår du det lite lustiga retoriska krumpsprånget at du försöker argumentera för att det du säger är rikgitigt, med argumentet: "Det är riktigt, därför att jag anser att det är riktigt."

Låt oss i stället hålla diskussionsklimatet en smula öppnare, och anföra argument för våra åsikter, som refererar till annat än vår personliga tycke och smak ! För låt oss trots allt erkänna, att när det över huvud taget FÖRELIGGER en diskussion, så är det för att begreppen, för många känns aningen flytande, och därtill har vi olika åsikter om hur det BÖR vara.

På samma sätt som jag hyser ett eller annat MOTIV för att även låta hobbykeramiker kalla sig keramiker, så har du ett eller annat MOTIV för att vilja förbehålla yrkesmän (och kvinnor, antar jag…) titeln (Frågan är så vilken men det är möjligen en helt annan diskussion.)

Vidare skriver du: "Att frågan "hur förtjänar du ditt uppehälle?" underförstått är liktydigt med "vad är ditt viktigaste intresse?" håller jag inte med om. "

 Jag vet bara inte vem du skulle kunna "hålla med " om det. Det är inte något jag har skrivit !

Tvärtom har jag skrivit att "Om någon frågar "Vad gör du ?" ligger det ofta underförstått i frågan: "Hur förtjänar du ditt uppehälle?"

Senare skriver jag att: "Emellertid vore det väl precis lika rimligt att i samma fråga udnerförstå: vad är ditt viktigaste intresse."

Och varför skulle det inte vara det ? En bonde jag växte upp hos hade en gård, men inte råd att fortsätta försörja sig som bonde. Han tog arbete på en fabrik i en närliggande stad, men behöll gården, ett par kor, och några katter. Men han LEVDE PÅ arbetet på fabriken. Han identifierade sig emellertid som bonde, LEVDE fortsatt i huvudsak som bonde (på fritiden, som kvantitativt fylde mer av hans liv, än arbetet på fabriken), Visserligen kunde han med god grund ha kallat sig fabriksarbetare. Men det gjorde honom ont, tror jag att ha spelat falitt, som bonde. Jag, hans familj, bönderna omkring, och de flestqa i från sta´n, UPFATTADE honom emellertid utan betänklighet, som '"bonde". Jag är ärligt talat rädd för at berövandet av titeln "bonde" hade försatt honom i en alvarlig identitetskris, och föringat hans livskvalitet betydligt. Jag anser inte att det var tal om någon livslögn, och förstår inte varför man skulle frånta honom känslan av att vara bonde de sista få åren han levde !

I dag har du samma problem med många arbetslösa. Många arbetslösa använder sin tid till att musicera, måla, dreja, lära sig handskas med datorer etc. Jag förstår inte varför dessa mäniskor ska förväntas svara: "Jag är arbetslös", när dom får åtta timmar eller mer till att gå med att bygga hejmsidor , och lösa virituella konflikter ! Och jag förstår inte varför en diskare, som efter fem timmars diskande, använder de tio till att dreja, och glasera, såväl helger, som vardagar inte skall kunna kalla sig keramiker, om han kan produera och sälja av det , men inte kan få det att gå ihop, pga. att utrustningen, el och hyra kostar gigantiska belopp exempelvis!

Vad är själva POÄNGEN med denna hysteriska fixering vid vad vi tvingas företa oss som löneslavar, för att överleva, i stället för att fästa intresset vid vad man kan, vad man vill, och vad man spenderar mest tid på exempelvis ?!

Fortfarande kvarstår så vitt jag kan se "paraplybegrepps-argumentet" totalt oanfäktat - Hur kan man vara "hobby-keramiker om man intens är keramiker ?!

Och rörande bönder, och "hobbyläkare" etc. så HAR jag avgett en förklaring på vari skilnaden mellan dessa yrkestitlar, och exempelvis titeln "keramiker " ligger, och varför de inte är jämförbara ! (Läs får du se….) 

Men när du skriver saker som "Det har väl också mycket att göra med ens egen självbild och identitet!", och "Om man kallar sig för halvtidskeramiker eller hobbykeramiker handlar kanske också om hur seriöst man ser på sitt hantverk, inte bara procent av den totala inkomsten.", är det ju kanske lite en fråga om du inte för det första implicit medger att titeln inte är fullt så värdeneutral, som du gärna vill ha den, och for det andra om du inte i verkligheten själv närmar dig den (tillnärmelse till)definition, som jag försöker inkretsa ? (även om jag nog skulle väja ett annat uttrycksätt….)

(…..); Nämligen att det ytterst är en fråga om hurvida man uplever någon egentlig identifikation, med beteckningen. Fortfarande i betydelsen RIMLIG identifikation, givetvis - Det ska inte förstås som att man är keramiker så fort man har gjort några lerskålar, och "känner sig som "keramiker. Men det ska förstås som att jag tror det är fel att låsa sig fast vid en statisk, och slutgiltig  definition !

Några här kan definitivt klassa sig som analytiker!

No offence men jag orkar inte läsa allt som skrivits.

Titlar är ett gissel tycker jag. Jag är utbildad undersköterska en gång i tiden. Länge sedan jag jobbade med det men trots det så säger de som känner mig att "du kan väl kika på det här utslaget, du som är undersköterska?"

Innan jag kände att jag kunde kalla mig keramiker så var det många i min omgivning som redan bestämt sig för att det var det jag var. Trots att jag inte har det som mitt levebröd. 

Även om jag jobbar som IT-konsult, så värmer det mer i mitt hjärta att kalla mig keramiker, kanske för att jag haft det i mitt liv i 14 år och att mina andra yrken som betalar min hyra kan förändras. Keramiken känner jag att jag alltid har med mig.

Jag tycker frågan är intressant eftersom det sällan ställs frågan "kan du försörja dej på det här" till konstnärer eller musiker?  Jag vet flera som inte kan försörja sej fullt ut på sin konst, men som aldrig skulle drömma om att presentera sej som kassabiträde på ICA när dom är deltidskonstnärer eller musiker. Men musiker och konstnärer är dom iaf. Varför inte vara keramiker om du känner att du i själ och hjärta är det och den iaf delvis bidrar till din inkomst?

Jo, titlar är konstiga ibland. När jag som ung färsk student kom ut från gymnasiet levde jag i tron att det var bättre att ta vilket jobb som helst än att gå arbetslös, vilket gjorde att jag jobbade som biträde på sjukhus och städade hotell bland massa andra lågstatus jobb. (vilket i sej gjorde att jag till slut fick bra jobb.) Jag kommer aldrig glömma hur nedlåtande vissa såg på en  när man träffade nya människor. Som om titeln var människan. Samma sak händer för personer som är arbetslösa och ffa sjuka numera. Vi svenskar är lite konstiga med vår fixering vid arbete…

Är 'ordbajsare' en titel tro?

Skämt åsido, jag tänker inte haka på att leka 'språkpolis' som Dolomit60, utan var och en får kalla sig precis vad man vill. Jag lägger hellre energin på att knåda lera än att älta det här…

Själv kallar jag mig keramiker, för det är mitt yrke. Det är ingen åsikt, det är ett faktum.

Jag tror jag skrattar ihjäl mig…

#28

… åt vad?

Det har inte varit min mening att leka "språkpolis på något som helst sätt !

I så fall hade jag plockat fram, och refererat till  en ordbok, spåknämnd, eller annan autoritet, eller möjligtvis försökt framställa mig själv som en sådan. Men det är inte min önskan !

Jag vill inte bestämma, vad någon ska tycka, eller hur det ska uttryckas.

Tvärtom önskade jag en ÖPPEN DISKUSSION, om det i stället för fastlagda "sanningar" om hur det egentligen förhåller sig.

Jag har heller inte argumenterat för snäva definitioner, utan snarare för glidande, och tänjbara definitioner.

Jag har inte ens räknat med att komma fram till något slutgiltigt "avgörande" om vem som har "rätt". Jag har bara velat framföra argument för mitt eget personliga synsätt……

Därutöver har jag bara uprepat vad jag skrev i ett tidigare inlägg, eftersom det verkade ha blivit missförstått.

Däremot ligger det säkert något i att jag till tider, som någon här på tråden påpekat har en något överanalytisk sida….Det är inte den första som sagt det……Det är heller inte första gången jag skriver så långa inlägg att läsaren tröttnar redan innan han hunnit igenom överskriften….*S*

Det när sant, och det är beklagligt.

Så det är fullkomligt begripligt att man lägger sin kraft och energi på något annat än mina långa haranger av "ovärderliga visdomsord".

Men det förändrar å andra sidan inte det faktum, att jag MENAR något med det, åandra sidan - Jag skriver inte uteslutande för att det roar mig att se mina meningar i skrift - det är framför allt när något (av ena eller andra anledningen) engegerar mig, som jag blir såndär……*S*

Att Alfur kallar sig keramiker, för att det är hans yrke tycker jag är alldeles utmärkt. Jag skulle antagligen själv kalla mig keramiker, om jag var keramiker till yrket. Nu kallar jag mig hobbykeramiker, eftersom folk annars tror att jag är proffs, och det är jag ju inte. Dessutom skulle det kännas pinsamt att lixom måla bilden av sig själv "större än originalet" så att säga…..

Men jag använder ordet, i förbindelse med mäniskor som åstadkommer keramiska alster av ett visst omfång, eller kvalitet, och ibland utan att över huvud taget VETA vad dom har för yrke eller utbildning.

Jag har i övrigt full förståelse för att alfur föredrar leran framför föreliggande diskussion - det är egentligen också mycket intressantare !

svår fråga?…vilken yrkesskola kan man bli skomakare idag?..sotare?…det finns ju flera såna hantverkyrken som kanske inte finns på skolor ..utan att det blir en typ av lärlingsuppdrag…skaparerfarenhet skapar ett typ av certifikat…tycker att frågan ä upp till var o en …själv brukar jag kalla mig "hobbykeramiker"..eftersom jag gör lite då o då när jag har lust o tid …o ibland kallar jag mig för "kladdmaja"..det går bra det med …tycker egentligen inte att det ä så viktigt

#31 Härlig inställning..själv säger jag krukis om mig själv..

 man kan ju tänka så här med?…när ä man bonde då? ..när man har ett stort jordbruk eller när man har ett gärde så man deklarerar jordbruk?..eller har ett mindre jordbruk med ett annat yrke brevid för att få ekonomin att gå ihop ? …(de har det ju tufft)man skriver ju inte som titel som månskensbonde eller?…… man kan fundera länge på såna frågor o komma fram till många rätt svar tror jag …va bara tvungen att skriva min tanke för den blev lite kul huvudbry så att säga ..

det ä nog bäst att vi kladdar vidare o kallar oss vad vi känner oss som ….

Det här var en tråd som var extra rolig för mig att läsa, jag som aldrig vågat kalla mig keramiker. Jag har hållit på med keramik sedan 1976, men bara som hobby. För sju år sedan sa jag upp mig från mitt jobb och sedan dess har jag varit "hobbykeramiker" mer eller mindre på heltid. Nu är det kanske dags att byta titel?  Haken är väl att jag inte livnär mig på det, men å andra sidan så verkar ju inte det vara ett absolut krav.

#34 tycker du ska välja det som känns rätt för dig….

#34 Om man ska dra gränsen att helt försörja sig och inte vara beroende av någon annan, sidoinkomst eller annat arbete så finns det få hantverkare och konstnärer i detta land som kan kalla sig sin titel. Såg siffror ifrån KRO om att bästa inkomsten fick konstnärer när dom gick i pension dvs garantipensionen på jag tror den är runt 85 000 brutto /år plus bostadtillägg idag, jag kan ligga lite fel, men poängen är att snittlönen är oerhört låg för deras medlemmar i aktivt liv./Louise