Man har gipsplattor för att man skall slippa ta i grejerna och riskera att förstöra dem när dom är nydrejade. Istället lyfter man av hela plattan.

Hennum, det lär ta sju års heltidsarbete att lära sig dreja! Vet inte var siffran kommer ifrån, om det är den gamla lärlingstiden?

Det här är ett av mina favoritcitat från Shoji Hamada:

"Det tog mig 10 år att lära mig de keramiska teknikerna, och 20 år att glömma dem."

Yoda typ…

Shoji Hamada var ju under stark influens av zenbuddismen och menade kanske att det tar 10 år att lära sig att behärska leran och 20 år att lära sig att behärskas av leran?När besvären med teknikerna är över kan man låta leran bestämma formen?För övrigt kom jag att tänka på något i samband med Japan.När vi drejar Porslinslera i verkstaden använder vi inte vatten utan starkt grönt te´.Testa!Garvsyran i teét gör att varje "uppdragning" bara behöver en omgång ´te´,utan att göra leran för mjuk; en sorts skidvalla för drejare.Funkar också ganska bra på stengodslera och dessutom sprider sig en underbar arom, som kompensation mot insvettade drejarkläder.

Hm…måste testa detta med te´t…..

Men angående gipsskivor; När man inte har drejat så länge har man inte så stort behov av gipskivor eller likande. Problemet upkommer först antingen när man drejar i porslin, eller också när man drejar väldigt tunnt, eller gör stora fat och liknande.

Den första tiden drejar man ju sällan grejer över tre kilo, och ofta inte speciellet tunnt. Porslin är väl för de flesta något, som man går på, när man redan har en viss vana vid drejskivan (eftersom den är svårare att ha med att göra, och dessutom oftast dyr)

Det finns en massa olika tekniker, som är minst lika enkla som att dreja på gipåskiva, om man gör saker under tre kilo: Lergods är oftast enklast om man bara skär av med en tråd utan vatten, och lyfter rakt upp. Stengods kan man oftast skära av med en tråd och lite vatten (2ggr), varefter man låter pjäsen "segla" över i handen, eller en bräda. Vidare finns det speciella "fatspadar" som man kan använda sig av om faten är stora. (bäst till leregods)

Om pjäsen är tunn, är det många som torkar dem, med hjälp av en elektrisk hårtork, väremblåsare (som man tar bort plastfärg med), eller flammkastare (som man använder till att lägga tjärpapp) el. dyl. medans drejskivan snurrar.

Även porslinsfat kan ofta skäras av med en kombination ovanstående metoder - Dock INTE med fatspade ! Däremot kan man lägga ett styvt pappersark över kanten på proslinsfatet, för att det inte ska slå sig, medans man skär av det och flyttar det.

Alla dessa metoder kräver givetvis övning. Men det gör sannerligen gipsplattor också !

Vidare hör väl gipsplattor i hög grad ihop propffessionell produktion, så till vida att man ofta använder det när man ska göra större serier av något, eftersom det då är väldigt tidsparande; Man behöver inte stå och fumla, med att ta av pjäsen, eller kolla om den fortfarande är symetrisk efteråt, och man behöver inte avvänta att den ska bli torr, man lösgör "bara" gipsplattan, och sätter på en ny, varefter man placerar en lång rad krukor på en hylla, som sätts inn i ett reolsystem, varpå man hämtar nästa hylla etc.

Har man rätt rytm, när man gör det här, så är första krukan läderhård, och har lossnat självmant från gipsplattan, när sista krukan är färdig, och man kan börja dreja av dem, och medans de första krukorna blir avdrejade, torkar de sista, så man kan ta dem, när man kommer så långt fram i processen, vrefter man kan börja dekorera den första …….Praktisk, proffeessionellt, snabbt och effektivt ! Har man riktigt koll på vad man gör centrerar man dessutom gipskivor med ett par lätta slag med ena sidan av handen också (Den sida dar det inte sitter någon tumme) Själv använder jag bara gipskivor vid stora fat, porslinskrukor, och ibland större krukor - men jag är inte särskiljt god vän med mina gipskivor !