Undertbart att se hur han gör fart med pinnen. Här sitter jag med min eldrivna och söker efter arbetssätt för att skapa form. Och för honom ser det lekande lätt ut att formge med den handdrivna…

Jo visst är det fascinerande.

Mycket intressant.   undrar hur han kan ta loss godset på en gång? Har sett det på andra videor också. Någon som vet????????När han drejar så verkar leran så lös och mjuk.

Kan ni också ta loss direkt?????

Man tar loss direkt*L*

Vilken bekväm arbetsställning han verkar ha !

#3 Hur gör du när du tar loss godset? Jag tar alltid loss direkt.

jag kör vattenplaning, om jag inte arbetar på klös

Jag tar loss direkt. Men stora fat (som jag inte behärskar än…) låter visst flera stå lite. Ser inte ut som det går så snabbt. Tycker jag kämpar med min sparkskrva att få upp hastighet i centreringen.

Stora fat drejer dom flesta keramiker på plattor som kan lyftas av direkt, det funkar ju inte at ha drejskivan blockerad medans faten torkar.

#8: jag använder också sparkskiva.  I början hade jag en idé om att när jag fick råd skulle jag köpa en elektrisk, var van vid det från kvällskurserna jag gått förrut. Det var just centreringen som jag i början tyckte var bökig på sparken, det var som att den bromsades med en gång när jag satte igång att centrera.  Men det handlade om att jag hade tränat in en teknik på elskiva.  Nu har jag anpassad mig för sparken, det går hur lätt som hälst - även med en 8 kilos klump :)  Det är inte alls nödvendigt med så hög hastighet, det är teknik det handlar om. Och numera finns ingen elektrisk drejskiva på önskelistan här. -så om du annars gillar din sparkskiva, så bara träna på :)

Jag lärde mig dreja på en sparkskiva men sparkade sönder mig då jag satt hela dagarna..Det går inte att seriedreja på en sparkskiva*L*

Visst är det roligt att se Hamadas drejning .Men jag kan inte förstå att det är sååå fantastiskt som många tycker..Han är ikonernas ikon men jag är inte så imponerad .Drejskivan måste vara begränsande dessutom..Har testat andra sätt att dreja och visst är det så att det sättet man lär sig på är det enklaste..men tittar man på hur föremålet ser ut vid avlyft så är dom långt ifrån klara..

Nu är det många som tycker jag är kaxig…men det bjuder jag på*L*

Håller faktiskt med dej Abbi… Jag tyckte det var skevt o dant det han gjorde…(svor jag i kyrkan nu?)

10, 11, jag tror mycket handlar om att vi västerlänningar ofta har en annan syn på estetiken och allmänt har ganska svårt att uppskatta det i våra ögon ej perfekta. Se bara på många av de japanska temuggarna som kan kosta ofantliga summor, många är både skeva och ganska fula för ett otränat öga, men för en som lärt sej uppskatta deras unika uttryck är dom en otrolig skönhetsupplevelse väl värd sitt pris. Lite som konst, vissa saker kräver ett tränat öga för att förstå skönheten i det.

Det jag tycker är fascinerande med Hamada är att han blivit en sådan ikon. Jag undrar hur det kom sig? Därför är jag intresserad av berättelser om honom. (Har läst en del, äger tom böcker.) Att det sen är skevt är också fasscinerande, att det på något vis är uttrycket i var och en pjäs och inte strävan efter det perfekta centrerade. Sakerna ska ha sin funktion och gå att använda och därtill ett hyggligt konstnärligt uttryck. Jag tycker att Hamada gör vardagskonst på ett enkelt sätt.

#10: har ju alldrig poducerad såna mängder somdig ais, och kommer knappast att göra et häller. Men dagar när jag drejat det mesta av dagen kan jag ibland känna av det i axlar eller händer, men har alldrig känt det minsta trötthet i "sparkbenet".

12, håller med att det nog handlar om olika estetik. kanske kan bli fel att säga tränat eller otränat öga.. kanske är bättre (tycker jag) att säga att vi här ofta har en annan referens, allt det andra vi sett är så väldigt rakt och jämnt så att det snea blir avvikande och vi tränar i /eftersträvar att bli så perfekta som möjligt. Den duktigaste här är kanske den som kan dreja det högsta, rakaste,tunnaste….  men det är ju ingen självklarhet att det ska vara så… en kulturfråga?. Om nu naturen är referens istället…. så blir det anorlunda….  Sånt här är spännande!

Min idol, om man nu kan prata om sånt… är Ruthanne Tudball som varit nämnt tidigare här.  Hennes saker tycker jag ett bra exempel på saker som är mycket mer spännande estetiskt än det perfekt raka är… googla hennes hemsida om ni inte redan varit där!

Det som är fascinerande med Leach och Hamada är den ödmjukhet dom visade inför skapandet. Två män som delade kärleken till att arbeta med lera, vars vänskap överlevde två världskrig. Dom fortsatte och fortsatte. När dom sen blev gamla och helt naturligt varvade ner arbetet med leran, ja då åkte dom runt på konstskolor och föreläste om sitt arbete. Deras inställning tycker jag är värt så mycket. Deras liv och hur dom träffades och hur dom kom att fortsätta arbeta tillsammans resten av sina liv. Ikoner vet jag inte om jag tycker att dom är. Sen har jag sett Hamadas penseldekor och där är han verkligen enkelhetens mästare.

 Varför ska allt vara perfekt så att det är "fel" om det inte är exakt? Vad är det vi eftersträvar? Vad är bättre med tio muggar som ser exakta ut än tio muggar som är lite olika, och därmed också, enligt mitt sett att se, mer personliga?

Anser mig nog ha tränat öga nog för att se skönhet i saker och om personen behärskar tekniken ..håller med pyro där  att vi strävar efter att göra det perfekta..Jag är dock av den uppfattningen att när du behärskar tekniken DÅ kan du göra dom sneda och vinda grejerna för då ser dom inte amatörmässiga ut för man kan se att personen behärskar tekniken..Själv strävar jag inte efter att alla muggar ska vara exakt lika stora men dom är väldrejade..sen  är jag väl personligen inte förtjust i det japanska..

Du har rätt i det Abbi att man bör behärska tekniken först för att sen kunna vara lite mer spontan i sitt skapande. Ibland tror jag att vi säger att vi tycker bättre om de tio lite mer sneda o personliga muggarna eftersom vi helt enkelt inte kan bättre. Jag vill för mitt eget självförtroende kunna dreja många exakt lika muggar för att sen släppa det o bli mer personlig om jag känner för det. Vad tycker de flesta kunder tror ni? Vill de ha ett dussin lika muggar eller ett dussin "personliga"? Olika från kund till kund kanske… Många kunder är mycket medvetna om hur ett bra hantverk ser ut tycker jag.

Jag är inte alls ute efter att man ska göra sneda och vinda saker och sen rädda det genom att säga att dom är personliga. Så vet jag inte nån som jobbar och jag tror inte det skulle funka.

Det som gör mig så nyfiken och fundersam är varför man så högt värdesätter det som är så exakt rakt, så exakt lika. På vilket sätt det är bättre. Pyromanen skriver om Ruthanne Tudball och jag tycker hon är ett jätte fint exempel på hur tilltalande keramiken kan bli även om man inte strävar efter att det ska bli exakt lika eller perfekt rakt och jämnt.

jag vill tacka för den här länken, enkelhetens mästare och hoppas att mina kursdeltagare hittar den, för jag har rekommenderat den idag.kram på Er alla lerjobbare

Ja, jag menade ju inte att ni som inte uppskattar Hamadas drejning inte har ett öga för konst, om ni nu lyckades tolka det så. Jag menade som Pyro skrev att referensramarna  är olika för att  man är uppvuxna i olika kulturer. Men jag håller med det tar tid att börja greppa lite av den kulturens speciella estetik. Men det är vackert och mycket intressant.

Men ingen kan väl iaf säga att Hamada drejar på det sättet han gör så för att han inte kan bättre? Jag tror att det är ett medvetet val att det ska se ut så där. Som sagt när man väl kan tillräckligt mycket drejning är det en fördel att kunna lägga tekniken åt sidan och gå på känslan.

Ruthanne Tudball är ju som jag också sagt innan en som jag verkligen beundrar mycket. Hon lyckas kombinera skicklighet med spontanitet och ett starkt personligt uttryck. I början när man började med lera och själva skulle köpa muggar hos keramiker så valde jag (som de flesta andra) dom som såg så lika ut som möjligt.

Vad trevligt solei!

Jag tror helt och hållet på att hamadas drejning beror på hans primitiva drejskiva…

På tal om sparkskiva. Jag har tack vare er här upptäckt youtube och där fanns det mycket.

Hittade en liten film av en Simon Leach, son till David Leach, som numera har, vad jag förstod av filmen, tagit över sin pappas verkstad. Han hade en smart sparkskiva tyckte i alla fall jag. Dom jag har sett här är ju att man sparkar runt hjulet under får att få fart. Han had en träbräda kopplat till något som drog runt drejskivan. Så han vilade sin vänstra fot på brädan och rörde den fram och tillbaka och på så sätt snurrade drejtallriken. Gå in på youtube och sök på Lowerdown Pottery.

http://www.youtube.com/watch?v=9rJGCeoi0Zw

Kunde inte låta bli…här är sparkskivan. Dom är så himla många dom där Leacharna, nu var det en Jeremy Leach som drejade…

Eftersom svajande drejning kommenterades i en annan tråd kan jag inte låta bli att putta upp det här fina klippet med Hamada som drejar. Bättre blir det inte! Man kan 'bara' välja andra vägar (som kan vara lika bra förstås).

Jag håller med abbis i frågan om Hamadas drejning, inte imponerad, men det blir ju ganska bra till sist ändå även om det tar förbannat lång tid för så en enkel grej. Nej det jag är impad av hos honom är väl det slutliga uttrycket som är oklanderligt vackert ofta, sköna glasyrer och harmoniska dekorer, Välbalanserade och enkla.

Hamadas drejteknik leder till ett väldigt känsligt och uttrycksfullt slutresultat som tilltalar mig väldigt mycket. Att det ser lite tafligt ut när han drejar saknar betydelse det är resultatet som räknas.

Jag tycker det är skönt att se att även en sån mästares arbete kan vobbla lite, jag behöver inte skämmas!!?!

Kul att läsa ovanstående inlägg…..ja, det är helt säkert en kulturfråga….vi västerlänningar har en benägenhet att göra allt till "rocket science" - t.o.m. konsten…. Sådant som "svajar" litet, och inte är symmetriskt (dvs "perfekt"), får omedelbart minuspoäng, eftersom vi har litet svårt att se de poetiska värdena i att "ta ut svängarna" i tekniken.  …  Litet tråkigt kan tyckas, men det ligger väl nedärvt i vår kultur….

Det finns lågmäld poesi, och det finns högljudd…lågmäldheten är väl inte vår "bästa gren" nu för tiden. Idag förefaller det som om man måste skrika för att bli hörd och sedd i det allmänna bruset, och det avspeglar sig tydligt på nutidskonsten….

Hamada, och andra "lågmäldhetens mästare" blir idag fullständigt överröstade av den dominerande "högljudda konsten", och det tycker jag är litet synd, om än kanske oundvikligt…men allt går ju i cykler…

PS  Det här med "enkelhet" får inte misstolkas….att som Hamada och andra, skapa den här sortens uttryck, handlar inte inte om tekniska "tillkortakommanden", utan snarare om att fullständigt behärska tekniken, för att kunna gå "bortom" perfektionen…något som vi i vår kultur har oerhört svårt att förstå…  DS

Jag kan inte vara mera enig i det som du bosse skriver till sist, och det är för mig det viktigaste med det hela. Men det innebär ju också att om det svajar mera än vad som är nödvendigt när man KAN dreja så är det slarv, allt det där är nog ett resultat av att vem som helst som inte är handikappad kan åstadkomma något på en drejskiva mer eller mindre svajande och mer eller mindre behov av beskickning. Så svajandet blir automatiskt ett uttryck för amatörmässighet. Det samma gäller glasyrer alla som kan läsa en bok klarar väl av att få ihop en glasyr men perfektionen där allt blir till något ut över det normala är svårare, och att sträva efter det skeva är löjligt för det finns nästan ingen som kan luta sig tillbaka och skita i tekniken. Så duktig blir dom flesta aldrig.

Nej, "svajet" i sig får/kan aldrig bli ett självändamål……det avslöjar som regel sig själv, som effektsökeri och amatörism…..och då blir det VÄLDIGT fel…

Det är ju det som gör det hela så svårt…och är väl orsaken till att det så sällan dyker upp någon "ny Hamada"…

Det mest fantastiska med keramiken är att den rymmer så många möjligheter. Drejningen är en teknik bland många andra. Jag är inte säker på att de som skapar mästerverk genom att arbeta på andra sätt samtidigt är mästare på att dreja. Man kan änså inte kalla dem för amatörer som keramiker.

Det var litet utanför ämnet, här var det ju egentligen drejning som diskuterades.

#29 Sista stycket låter som en variant av vad Hamada själv sa,_
"Det tog mig 10 år att lära mig det keramiska hantverket, och 20 att glömma det."_