Hej,jag tycker dom är helt ok färgen,formen & mönstret är ju lika och då tänker man inte så mycket på att dom inte är lika höga t.ex,sen så skiljer dom sej ju inte åt så mycket.Rätt kul faktiskt dom påminner väldigt om min muggform,det är bara handtaget och nere vid foten som dom skiljer sej åt ja och så hjärtat då.

jag tycker om en del mångfald! det ska väl synas att det är handgjort så lite olika får de gärna vara för mig. men olika människor vill ha olika…..smaken är som baken. med dina muggar syns det ju extra bra att de hör ihop eftersom du har hjärtdekorationen.

Jag tycker helt klart att dom är lika, jag skulle inte störa mig på den där lilla storleks skillnaden. Vill man ha helt "perfekta" grejer kan man ju handla på duka eller nåt ! Tycker jag iallafall. Sen är det ju lät att ändå fastna i att bli lite väl självkritisk och tycka att allt ska va helt lika och så, fast egentligen tycker jag inte det.

Jag tycker de ser helt lika ut och passar absolut ihop!! Men det är väldigt svårt att inte skilja på sina egna saker och andras. Jag tycker om när det känns och syns att det är handgjort och skulle inte ha nåt emot att köpa olika muggar själv, men ajaj om mina inte är lika. Jag är formnörd och är absolut inte nöjd förrän mina är lika höga och lika i form. Kan störa ihjäl mig om jag går och tittar på mina muggar och någon kant sticker upp eller inte har exakt form som de andra. Kanske man är lite IKEA-skadad, vad vet jag:))

mm… jo jag är lite självkritisk själv. När jag gjorde dessa muggar tyckte jag inte alls att de var lika, sen när jag fått på glasyr och dekor så tyckte jag att de var ganska lika ändå!

Jag tror att färg och dekor gör mycket för att ögat ska tycka att saker hör ihop i samma serie även om de är lite olika stora. Samtidigt så när man dukar med muggar står de ju inte brevid varandra utan det är bara i skåpet eller på försäljningshyllorna det syns.

Det kanske är så att man tittar och tittar på sina egna saker och blir petigare och petigare.  Jag tycker också hjärtmuggarna hör ihop utan problem.  Men att mina egna ska vara mer lika. Det är något med att jag annars inte är tillräckligt bra hantverkare om jag inte kan göra dom lika.  Men det var välgdigt skönt att Lotta2 svarade att hon kollat på lika proffs muggar och sett att de kan vara mycket olika.  Efter det har jag varit en tur i konsthantverksaffärar och spionerad och hon har ju rätt.  (Men jag vill ju ändå inte att just mina ska vara för olika ha,ha :))

Har funderat på detta en stunnd… Kan det inte vara så att i början av ens karriär vill man liksom visa att man kan göra alla lika och kan dreja alla olika former osv. Man blir jättepetig för att bevisa för sig själv (och kanske andra) att man duger och kan känna sig säker i sin yrkesroll. När man sedan känner sig säker och självförtroendet ökar då börjar man söka efter nåt annat. En känsla eller form som man mer känner inifrån, eller hur man nu ska säga. Då vill man finna uttryck för leran och dess egenskaper och själva hantverket och söker sig kanske lite ifrån det rutinmässiga och förutsägbara, då är det mer känsla än precision som gäller…. bara en tanke:)

Det ni skriver om formen är väldigt kul att läsa. Kontrollfreak som jag (också) är har svårt att släppa tanken på att det SKA vara lika,  men jag har ibland kunder som frågar om det inte kan vara mer olika…."så det ser mera handgjort ut liksom" enligt dom. Och så vill dom ha lite tjockare drejat vilket är skitsvårt för mej…:(

 Jag har ju som favoritsyssla när jag hinner på semestrar och så att åka runt och kolla in andra keramiker och så. Det lustiga är att jag själv fastnar och gillar andras keramik mer när dom är lite "fel" eller så, men inte mina egna. Men jag jobbar på att släppa det som sagt :)  Jo, Ikea-skadad är man nog hela generationen som är uppväxt med gjuten keramik. Tunnskadad också.. Gjuten keramik som måttstock.

Jag tycker också att dina muggar passar bra ihop Jessika.

Annars kanske man skulle ha som övning ibland att dreja slafsligt och slappt och så annorlunda som möjligt för en själv, då kanske man kan få en aha-upplevelse och  tvingas släppa lite av ens egna förväntningar och få till ett friare uttryck…

Jag försöker oxå göra så tunnt som möjligt. Jag har gett bort en del muggar och har fått höra att "te kallnar så fort när muggarna är så tunna, bättre om de var lite tjockare". Suck, då blir man ju inte så glad…

Jag tycker oftast att grejerna blir snyggare just när jag drejar slafsigt och slappt och t.ex. bara ska testa en grej och egentligen inte bryr mig så mycket. Det är nog för att jag slappnar av och då går det av sig själv, men tänker man att nu jälvar måste det bli perfekt då går det bara inte.

Jag håller oxå med om att det jag gillar bäst hon andra keramiker är när det är lite olika och lite skevt och så. Det handlar nog mycket om att man inte vill att andra ska tro/tycka att man inte kan, därför vill man ändå att det ska vara perfekt det man själv gör.

Det är  väldigt svårt att dreja tjockare när  fingrarna inte vill sluta dra upp leran…:/

Det där med att dreja tunnt blir lätt ett självändamål. Man vill liksom bevisa för sig själv att man kan. Sanningen e väl den att det finns nackdelar med för tunna saker. De slår sig lättare i bränning, går lättare sönder o som Jessika skrev så håller tunna muggar värmen sämre. Allt e en smaksak. Tjockt kan kännas mer rustikt o tunnt mer elegant.

Till de som vill he absoluta likhet i sina tekoppar ..jaaa för dom finns ju ikea eller duka eller mm. mm.                                  Sen är det ju en annan sak om jag själv ställer  de kraven på sig själv att den serien och s.v. är lika och de blir de , då har jag den skickligheten…..                                              personligen vill jag inte stencilera mig  utan tycker att olikhet är vackert och då kan en liten detalj som höjden…. bara vara charmigt.                                                                          Men som någon annan redan sade " det är tur att vi människor har olika smak och är olika"

När det gäller tjocklek på godset så anser jag att det är helt beroende på VAD du drejar.Du kan t.ex inte dreja supertunna jättefat för dom slår sig och är inte direkt lätta att hantera innan bränning..Sen finns det saker som kräver tjocka väggar för att få den stabiliteten  som dom kräver ..Man ser ganska ofta hos nybörjare att det är ojämt drejat dvs jättetjockt i botten och super super tunna upptill..När man kan dreja då drejar man lika  tjocka  väggar från botten till toppen och när man behärskar detta då kan man dreja tjockväggiga eller tunnväggiga för man vet vad det ska  användas till…En tjockväggig mugg håller värmen kvar längre dessutom..

Själv vet jag att jag kan dreja supertunnt men som sagt allt går inte att göra supertunnt…

Vad det gäller serietillverkade saker som ska vara lika så säger jag bara …..KÖP GJUTET FABRIKSGODS I SÅ FALL…Charmen sitter i att dom inte är riktigt lika..

Det är rätt kul med kunder ibland när de ska ha några muggar hur de står och väljer för att få de som är mest lika och samtidigt säger "det ska va lite olika så det syns att det är hantverk"!!!

Jag tycker absolut att det ska synas att det är handgjort och därmed inte lika. Det är ju det som är charmen med hantverk, att man ser att det är gjort med händerna att ngn har lagt in lite av sin själ i grejerna…och då vore det väl konstigt och tråkigt om alla själar såg lika ut!?

ursnugga muggar! Oj, oj. Undrar när jag kan göra så fina muggar. Lärde mig att dreja för ett år sedan. Men gud så roligt det är! Ja lika eller????????? Man ser att den ena är lite större, men vadå? Ganska tråkigt med två exakt lika. Som det blir om man gör ett orginal och sedan skapar en gipsform att göra fler av. Det ska vara lite olika. Charmen med hantverk.Eller????????

Vanja-K

jag tycker det beror på humör och tillfälle, jag skulle nog köpa koppar som var lite mer lika varann, gärna olika mönster och färger i samma tema men helst ungefärligt likvärdiga i storlek och form. Alltför `hemvävt`är inte allas melodi…….

Lotta 2 skriver att hon tycker det är skitsvårt att dreja tjockt. jag kan lära dig.Ha! HA!!!!!!! Jag som nybörjare märker att jag fortfarande fast jag tar bort mycket vid beskickning får mina alster riktigt tunga.Alltså ganska tjocka åtminstone nertill. Riktigt tungt! Nästa gång jag drejar ska jag testa hur mycket jag verkligen kan ta bort. Ska hålla på tills det blir hål. Detta med lika för att skriva mer om detta. Någon skrev kontrollfreak. Ja det var jag i början också. man är nog ganska petig innan man hittar sin stil.För mig var det så att i början skulle allt jag gjorde kunna användas till något. Nu kan jag göra sånt som bara är vackert att se på. Vanja-K

Haha, jag kan dreja tjockt jag med när det behövs…;D Och extra tjockt med visst otrevliga leror som inte vill dreja tunt. Men jag skrev väl lite otydligt, jag tycker det är så lätt om man suttit och drejat tunna saker ett tag och byter till tjockare grejer och man sitter och lyssnar på någon spännande ljudbok ex, och helt plötsligt är man där igen med tunna väggar.  Sedan tror jag ju att man har en viss drejtjocklek som preferens, det man helst gör, något som känns rätt för ens händer? Så när jag ska göra lite tjockare grejer så får jag tänka efter hela tiden…:) Jag hade hellre haft en någon mm tjockare vägg i mina händer…:/