Merparten av vattnet försvinner (förhoppningsvis) under torkningen, före skröjbränningen.   När godset sedan bränns avgår ytterligare en liten okänd mängd vatten (det fria vattnet) i form av ånga, samt så småningom även det kemiskt bundna vattnet.

Skulle man då kunna mäta vattenförlusten genom att väga föremålet före och efter skröjbränningen….?…..nej, eftersom även andra ämnen avgår samtidigt, och hur stor del av viktminskningen som består av just vatten får vi inte veta.  

Man skulle kunna komma ganska nära sanningen genom att först väga det torra föremålet (dvs det man uppfattar som "torrt"), och därefter torka ut det helt genom en uppvärmning till t.ex. 200-250°C, och sedan göra en ny vägning.  På så sätt får du en indikation om hur mycket "fritt" vatten föremålet innehöll.  

Om man sedan genomför en skröjbränning som avbryts vid ca 400°C  och återigen väger föremålet, får man reda på (ungefär) hur mycket det kemiskt bundna vattnet vägde. 

Gör sedan en komplett skröjbränning och väg igen, så får du siffran på vad som kallas "glödförlust" (loss of ignition, ofta förkortad  L.O.I i tabellerna). Glödförlusten består av avgångna organiska ämnen, kol, svavel, och "allt möjligt" som kan finnas i leran, och som "brinner upp"…

Det är så roligt att läsa dina texter Bosse. Du beskriver saker och ting på ett enkelt och lättfattligt vis. Tack för att du oförtrutet svarar på alla frågor.

Tack för svar. Fantastiskt - vilken kunskap!

Intressant! Finns det nån som gjort det där testet - vore kul att veta hur mycket vatten blöt, resp "torr" obränd lera innehåller - sen är det ju kul och veta hur mycket organiskt skit som bränns bort också. 

Dock borde väl även 400°C ge viss avgång av organiska ämnen också - jag brukar t ex värma grillgaller till 430°C (ungefär vad kromade gallren tål innan metallen oxiderar) för att slippa diska och det är tillräckligt för att fett och matrester ska brinna upp och lämna i stort sett bara kolet kvar i form av sot (som man lätt borstar av). Men det väte och syre som ingår i kolväteföreningar som fett/olja kanske också räknas till "kemiskt bundet vatten"? Är inte säker på definitionerna där. Kemiskt bundet vatten tänker ju jag mig annars annars t ex gips eller blå kopparsulfat där det verkligen finns bundna vattenmolekyler som avgår vid rätt måttlig uppvärmning - räcker med typ 200°C.

Jag har för mig att jag räknade på detta nån gång i forntiden och kom fram till "mellan tummen och pekfingret"  21% av lerans vatten och diverse annat  försvinner.  Kommer inte ihåg varför jag gjorde detta, men det hjälpte mig då.

🙂

#5 Mara

Menar du 21% av lerans vatten eller 21% av godsets vikt det skulle göra mig glad om jag visste detta, för att fortsätta mina experiment med vägning av vattnet mm.

Det måste ju vara 21% av lerans vikt - efter skröjbränningen är ju allt vatten borta och varför skulle det annars vara intressant att veta just när 21% av vattnet försvunnit. 

Däremot är det ju intressant att veta hur mycket av dessa 21 % av vikten som verkligen är vatten och hur mycket som är organiska föreningar i leran som bränns bort. Målet var ju att öka stignings-hasigheten när vattnet avgått och det inte finns risk för ångsprängningar - då vill man ju inte behöva vänta på att annat skit som brinner ut vid mycket högre temp har försvunnit

#Ride84XL

Tror det samma, håller på att bygga vågen med 3 st lastceller så man får eleminerat  snedlasten på "pallen" tarering funderar jag på oxo, liksom skillnaden i lerans densitet. Sedan krävs det att någon kör några bränningar och talar om variationerna. sen så vrider vi på full fart om det stämmer med kurvan.

Om man känner att man "måste" forcera en skröjbränning, så att bränntiden blir så kort som möjligt, KAN man:  

1:   Se till att godset är så torrt som möjligt (dvs innehåller minimalt med "fritt" vatten) innan sakerna hamnar i ugnen. Det är en förutsättning för nästa punkt.

2:  Då kan man låta temperaturen stiga ganska snabbt upp till ca 300°C, och bromsa in, så att det kemiskt bundna vattnet får en chans att avgå långsamt, runt ca 350-400°C.  Nästa kritiska punkt är kvartsomvandlingen vid ca 575°C, så det bästa är att lägga in en långsam bit av bränningen mellan ca 300-600°C, så har man täckt in dessa två kritiska områden.   

3: Därefter kan man köra snabbt upp till önskad topptemperatur. 

4: Snabbkylning går bra ner till ca 600°C.  Bromsa sedan, och kyl  långsamt förbi den omvända kvartsomvandlingen,  ungefär området 590-450°C.  Därefter går det åter att kyla snabbare.

Siffrorna är något oexakta, pga att fler faktorer spelar in…inte minst godsets form och storlek osv.  Men visst går bränningar att påskynda, om man bara känner till var de kritiska passagerna finns, på upp- och nedgång.

Frågan är dock om man behöver ha så bråttom att man tar dessa risker med sina alster….??…fast man kan ju också drivas av nyfikenhet….😎

# Bosse Cebex

Tack, det sista om nyfikenhet tror jag många faller för, därför återstår veta, även om gränserna är små och vattnet mm kan sitta i en pryl på godsets form. Kanske kan en forcerad ventilation i starten kan hjälpa för att få ut det första våta. Tar gärna emot fler fina tips från dig med flera. Risken bara att det blir för invecklad automatik för en standardugn.

I din punkt 2, det kemiska,  vad uppskattar du dess vikt/kg ?

Jag har funderat hur länge är det risk fritt att stanna i ett rum utan ventilation där sköjugnen startat. Om det är bara det fria vattnet som försvinner fram till ca 200 grader då är det kanske där gränsen går? Och hur är det med en glasyrugn?

#11

Det kan inte vara bra att vara i samma rum som ugnen när den är igång, vid glasyr är det dessutom livsfarligt med t.ex kobolt, bly, krom och kisel-föreningar.Det finns en sida med en bra beskrivning på ett kopparrör från ugn till taket, men är det tillåtet vet ja inte, utan rening, länken nedan beskriver bra.

http://keramik.ifokus.se/discussions/53f850cace12c417e60053fe-flaktkapa-ovan-ugn?4d7123fab9cb462141044ece-1

#10

Jo, möjligheterna blir nog rätt begränsade med en standardugn - men det går ju att få kraftig ventilering genom att koppla på en luftpump/högtrycksfläkt och blåsa in luft genom ett hål. 

Jag har på min ugn en rätt bra ventilation i standard och sen fixade jag så man kan man boosta med pump efter behov. I somras la jag in en hel burk pizzasallad (sån där man får på pizzerian - jag avskyr den p g a vinägern dom har i) i ugnen. När man var uppe i sådär 450°C tog burken eld - då startade jag pumpen och fortsatte värma. Det blev ingen rök och ingen lukt alls i princip (förutom lite svag lukt av typ "lägereld" i området 450-700 som bara tar ca 4-5 min att passera med min ugn) och den brann bra - efter 17-18 min (räknat från start) var det inte ens ett gram aska kvar (hade då nått ca 1000°C) 

Men det lär ju funka bra för att vädra ut stora mängder ånga också - det är dock bra att ha variabel hastighet på pumpen/fläkten, så kan man ju reglera luftflödet så man vår tillräcklig vädring men utan onödigt stora förluster (i mitt fall använde jag en vridtrafo). För en standardugn så är nog det här extra bra - det lär inte va nån höjdare att ta upp stora hål i väggarna för ventilation då det är ju svårt att veta precis hur stora förlusterna blir. Det behövs ju inte så mycket för att försämra ugnens funktion avsevärt när effekten är så snålt tilltagen som den är på standardugnar.

Tack #2 … Men om jag hänvisar till inlägget från #1 beträffande en SKRÖJUGN : rent teoretiskt skulle endast vatten ånga komma ut upp till ca 200°C och då skulle det vara OK att stanna i rummet och andas utan risker att få in sig giftiga ämnen fram till dess…. själv går jag ut så fort jag ser att det har kommit igång . För att inte glömma att inte all gift luktar… ;-)) … Och ännu viktigare med glasyrugn förstått .

Tackar alla !

Nu börjar det likna något av alla tips, Grundvärme ca 300 C + fläkt, vägning av godset tills viktminskningen stoppat, stopp på fläkt samt tillskott av värme till nästa platå och slutbränning, samt avsluta med styrd fläkt för avkylningsfasen med temperaturkontroll.

#14 Det blir nog en "skrubber" också med renare i skorstenen för att  gå in och dricka sitt kaffe med "sexvärt krom", med andra ord, det giftiga föroreningarna måste tas om hand och inte stanna kvar i lokalen.

Genom åren har jag sett åtskilliga keramikverkstäder där fönsterrutorna etsats matta på insidan…  En tydlig indikator på undermålig ventilation.  Det handlar m.a.o. inte bara om rent toxiska ämnen,  utom även om ämnen som bildar syra i kombination med rumsluften.

Tack !!!Otroligt mycket man kan lära sig !!!🙂Nu är det bara att sätta igång med ventilationen.

#16

Åååhh fy fan - måste ju skapas/avgå rätt otrevliga ämnen då alltså. Glas är ju väldigt resistent kemiskt. 

T ex natriumhydroxid fräter på glas (speciellt vid temperaturer 100+°C) och det är ju ingen syra utan det rakt motsatta (typ pH 14) istället. Dock  ogiftigt så länge det inte är höga koncentrationer som är frätande. Men i övrigt är det ju betydligt värre ämnen som reagerar med glas - t ex vätefluroid (HF) som skapar flourvätesyra i kontakt med vatten (t ex fukt i luften) - det kan sen etsa glas och är giftigt som ini helvete.

Vad är det man stoppar i glasyrer egentligen? Man förstår ju då verkligen varför man rekommenderas ha bra ventilation vid keramikbränning

# Bosse Cerbex

Tack för dina tips, så välskrivet så, hittade en sida i Danmark där glasyrers kemiska sammansättning angavs, ruskigt, jag håller mig till automatiken ett tag till, tills ja får lov att testa en ugn med mina idéer. som sonhustrun säger " va gör man inte för konsten !"

#17, det gläder mig att du förstått sammanhanget, i vattenångan finns nog också lite otrevliga saker.