Det är normalt att aluminium oxiderar litet i kontakt med vatten, och det kan bilda sådana här fläckar, som egentligen inte har någon som helst betydelse.      Men om du vill få bort dem kan du ta en slipkloss med fin våtslipduk  (grovlek 300-600) och hålla den mot den roterande tallriken, medan du begjuter med litet vatten, så får du strax en "ny" yta igen.  Torrtorka sedan på en gång.    Men oxidfläckarna kommer givetvis snart tillbaks igen, om du inte torrtorkar ordentligt efter varje drejpass…..   Det är torrtorkningen det hänger på….

Det försvinner också efter en dags drejning, leran slipar en del.

#2:   Ja, flitig drejning skapar också en slipad yta,  i alla fall där man för tillfället jobbar mest….    Men lämnar man en "våt" aluminiumtallrik, kommer ändå oxidfläckarna….

Tack snälla för era svar👍…trodde att jag förstörde slivan🙈

Jo så är det ju, men det går aldrig på djupet så det spelar ingen som helst roll. Jag hade en drejskiva av stål, det gick ännu snabbare med rost.

Ja, de allra första drejskivorna som jag kom i kontakt med, hade alla ståltallrik, och likaså min första "egna" skiva, som jag hade i många år…..här var det viktigt att verkligen torrtorka ordentligt  efter användning, om man ville undvika rost.  Och rosten kom mycket snabbt om man slarvade…..

Fast, litet "gravrost" fick ju å andra sidan leran att fastna litet bättre…….🙂

Litet utanför trådens ämne förstås….men jag såg en gång en krukmakare i Bulgarien, vars sparkskiva inte hade någon vanlig tallrik, utan ett halvklot (!)  - såg ut som en svamp -  vilket innebar att alla bottnar blev konkava på en gång, utan beskickning….    Skärtråden följde den välvda ytan fint när han skar av…..

Hej Bosse.

Menar du den där sparkskivan som stod i Möndal?

Du gav den till mig, och nu utlånad till min granne som

snart sätter sig och drejar på den. 🙂

Ingvar

#8:       Ja, just den….!    🙂

/Bosse