Blir nog svårt att ange i siffror (om nu ingen dyker upp, som har mätt och dokumenterat…?).
Godset bör helt enkelt vara "torrt".
Och vad är "torrt"…?
Man kan hålla föremålet mot kinden, och när det inte längre "kyler" mot kinden, är det troligen tillräckligt torrt…

Men, massiva, tjockväggiga föremål kan ändå gömma en del fukt längst in, så här bör man gardera sig litet extra med torkningen…

Leror: Här finns stora variationer.
Magra leror, eller leror med chamotteinblandning är generellt litet mer "förlåtande" än finkorniga, feta leror, eftersom fukten lättare kan avgå från dem.
Men, man skall nog inte chansa för mycket….

Sådan talar en riktig keramiker

#1: Hej och tack för snabbt svar. Det enklaste vore väl att använda fuktmätare med insticksgivare om man vill vara helt säker?

Det låter struligt och man får ju bara svar på hur torr den är på ytan, det har gjorts keramik i flera tusen år med samma metod som Bosse skriver så det borde gå fint även i dag. Man får väpna sig med tålamod och hellre vänta en eller ett par dagar extra så man är säker, och bränna så försiktigt man kan eller menar är lämpligt.

Du kan programmera in 1-2 timmars håll på 120 C innan du forsätter uppåt. Oklart om det hjälper nåt men det kanske räddar grejor som är på gränsen. Fuktmätare funkar inte jättebra på tjocka grejor. Det känns torrt utanpå med det kan finnas tillräckligt med fukt inuti för att det skall spricka ändå. Hade en kille i vår förra verkstad som gjorde skulpturer som ibland var ganska tjocka. Även om man gjorde kind-testet som Bosse nämer så sprack de ändå.

Jo det kan ju hända att det spricker ändå men då undrar jag varför skulpturerna gjordes så tjocka, gröpar man ut på förnuftigt sätt så händer det sällan.

Brukar ställa större saker ovanpå ugnen när jag bränner för att torka ut dom ordentligt. De är då från början ganska torra.

å så kommer en till i tråden. Det finns många fiffiga fuktmätare som mäter till 4cm djup. Såklart finns det med i den Ekelundska verktygslådan. Men frågan kvarstår. Hur blöt är för blöt? https://www.proffsmagasinet.se/matinstrument/fuktmatare/fuktmatare/elma-dt-128m-fuktmatare-2818988?utm_source=BästiTest+24&utm_medium=Affiliate&utm_campaign=adtraction&at_gd=9EFD51ECF3D509F8E0407416FB6121F90B00EE0B

#8: Jag tänker genast på två saker:

1.
Jag tror inte att man kan hitta en gemensam fuktsiffra för "perfekt arbetsbarhet", för olika leror.
Ok, man kan förstås mäta fram "önskefukthalten" för varje enskild lera, och notera…..men det är förbundet med följande:

2.
Vid mättillfället måste leran då vara slagen/knådad alldeles nyss, så att det vi ibland kallar "lagringsstelhet" är borta.
Dvs den "falska hårdhet" som hos de flesta leror uppstår när den legat "stilla" i sitt paket ett tag…
Det duger inte att bara klämma på paketet för att avgöra hur bra den går att jobba med.

Många gånger känns leran "hård" när man klämmer på paketet, men ofta handlar det då inte om låg fukthalt, utan bara om att den behöver "komma igång", genom att banka paketet i golvet några gånger (jag brukar banka 6 gånger, dvs 1 gång per sida).
Först då vet man lerans verkliga arbetskonsistens…. och först då kan man få ett rättvist mätvärde med en fuktmätare..

I hur hög grad leror "drabbas" av lagringsstelhet, varierar en hel del mellan olika leror.
Järnhaltiga leror är (generellt) mer lagringskänsliga än ljusa.
Många känner säkert igen detta….

Om man skulle ge ett vetenskapligt svar på det så måste man veta hur mycket illit, kaolinit och montmorillonit leran innehåller. Samt många många andra faktorer, så det blir lite överkurs. När färgen inte fastnar på staketet kan man rådfråga en målare, en kemist och en fysiker. Det enklaste svaret får man nog från målaren som kanske säger att brädorna var fuktiga eller smutsiga, frågar man dom andra blir svaret så krångligt att det nog mest blir ett vetenskapligt intressant svar man får. Så torka leran på förnuftigt sätt och bränn lugnt.

Ja, parametrarna tornar upp sig, som ett oöverstigligt berg, om man försöker komma "ända fram" genom kvantifiering…..