Desto snabbare man bränner desto lägre blir energiförbrukningen eftersom att ugnen då inte hinner att mista värme i lika hög grad som vid långsammare bränning.

Ja, en bränning med full effekt från start till stopp (och ingen utjämning), ger lägsta möjliga energiförbrukning, givet ugnens konstruktion och skick.
Dessvärre bara praktiskt användbart om man glasyrbränner små, okänsliga föremål, eller glasyrprover…
Allt annat = risktagande….

Tänker att det även går att bränna lägre, t.ex. 600C.

#3: Jo, men lera bränd i 600°C blir väldigt skör….

Och om godset senare skall glaseras, vill man ju att allt organiskt material m.m. skall ha hunnit försvinna under skröjen….

Nej 600 grader så är det bakat och inte bränt, det är en termisk kontaktprocess mellan lerpartiklarna som gör att det håller och då krävs betydligt högre temperatur.

Ja, "bakat" var en bra beskrivning….

En del stenålderskeramik som hittas, förefaller vara bränd i 6-700°C, och den är visserligen vattenolöslig, men mycket skör….

När det gäller skröjbränning, finns det en del små saker man kan göra för att "klämma ner" elförbrukningen så gott det går.

Om det första segmentet ligger på 100°C/h, kan man öka hastigheten litet grand (men inte för mycket). Gränsen sätts av VAD du bränner…

Om skröjprogrammet har en omslagspunkt vid 650°C, kan man minska den till 600°C, eller t.o.m. litet till, om man är modig….

Om programmet inte är ställt på "full fart" i det snabba segmentet, bör man ändra till det.

Om topptemperaturen ligger på 980°C, kan man smyga ner den till 940-950°C

Utjämningstiden kan minskas, eller rent av tas bort.

Allt på egen risk, förstås…! 🙂

#5: Mjo, tekniskt sätt är det väl ändå keramik efter 600C? Har förhoppningsvis genomgått en kvartsomvandling och kan inte återgå till lera igen? Förvisso skört men spelar inte lika stor roll om man inte gör bruks, Terra sigillata kan också bli fantastiskt intressant på så låg temperatur.

#7: Tack för bra svar! Jag bränner mest gjutet stengods och vi brukar bränna i max 80 gr/h upp till 300gr, sen 300gr/h till 1200. 20 min utjämning. Men då ska vi testa att öka lite i början iaf. Har hört man får nålstick lättare då. Eller är det kanske utjämningstiden som tar bort det?…

#9: Läs också vad som skrivits i tråden "Glattbränning", vilket också är relevant här.

////////////////////////////////////

Olika pedagogik

När man vill optimera bränningarna för att spara energi och vinna tid, måste man låta det "besvärligaste" godset sätta gränsen.

Det handlar om storlek, massa och form.

Om man skriver en manual riktad till studio- och hobbykeramiker, där ugnarna ofta sätts med föremål av varierande storlek, form m.m. måste man därför låta det "svåraste" godset bestämma hur brännkurvan skall se ut.
Detta har lett till de välkända tumreglerna "100°C/h till 600°C, osv, som alla har hört talas om.
Pedagogiken syftar till att misslyckas så litet som möjligt, helt enkelt.
Men det betyder inte att dessa bränninstruktioner styrs av någon allomfattande lag som gäller all keramik, överallt…!
Denna pedagogik är ganska ovetenskaplig, men någorlunda trygg….
Ungefär som "gå inte för nära kanten"..🙂

I industriella sammanhang, och för övrigt där serietillverkning förekommer, fylls ofta ugnarna med föremål av samma storlek, form och massa, och därför kan man trimma in brännkurvorna med mycket små mariginaler, som anpassats till just det godset.
Vilket leder till att man här kan vinna både tid och energi.

Men, så fort man bränner "blandat" gods, innebär det ett vågspel att "snabba upp" processerna, av förklarliga skäl…
Men, om man vågar laborera, kan man uppnå vissa vinster i tid och el…..
Jag förstår att man är försiktig med rekommendera sådana försök….ansvarsfrågan måste vara solklar…