#0: Bra fråga, det är inte speciellt svårt att göra tallrikar, det svåra är att få dem att överleva till färdig produkt. Det finns typ en miljon grejor som kan gå fel.

Metoden som jag har lyckats bäst med är att dreja dem på gips. Jag brukar göra dem rätt tjocka, typ en centimeter. Låt dem torka ett par dagar tills de ploppar loss från gipset. Trimma så mycket man vågar. Ju tunnare du gör dem desto troligare är det att de slår sig eller spricker.

Valet av lera är också viktigt, om du har en lera utan chamotte eller sand så får man mer problem, porslin är klart värst. Så vitt jag kan se så är det sand eller chamotte i din lera.

En annan grej som kan strula är att när de krymper i skröjen, tallrikarna behöver kunna röra sig på ugnshyllan. Om de kladdar fast så spricker de gärna, ser ut som det har hänt här. Prova att lägga lite sand under så att de kan röra sig bättre.

Vad använder du för lera? Vad har du för skröjprogram? Hur tjocka är tallrikarna? Har du gjort en fotring eller är de bara helt platta undertill? Fotring hjälper.

#1: Tusen tack för ett jättebra svar. Här kommer då massor med fler frågor:

• jag har använt stengodslera med lite och fint chamotte i.
• Har inte mätt tjockleken på tallrikarna men försökt göra dem tunna så att de inte blir så tunga så där ska jag tänka om nästa gång. Jag har ett färdiginställt sköjprogram på min ugn som går till 900 grader.
• Mina tallrikar är helt platta undertill, har drejat på Bats och väntat tills de släpper. Om jag ska göra en fotring under, ska jag då dreja tjockare och beskicka så att det blir en fotring? Ska testa fotring är bara så himla dålig på beskickning.
• Intressant med sand på ugnsplattan. Vad ska jag använda för sand? Är det någon speciell sand?

Vettiga och relevanta tankar i #1, men jag lägger till ännu en sak att ha med sig:
Kylsprickor.
Föremål med breda plana bottnar (liksom även kavlade plattor m.m.) spricker lätt under avkylningen, om den går litet för snabbt.
Brukar bli särskilt märkbart i mindre ugnar, som ju svalnar snabbare än de större.
En långsam, styrd avkylningsfas i brännprogrammet löser det problemet.

Beskickningstips:
Stengodsföremål med breda plana bottnar kan behöva en extra fotring för att inte sjunka ihop runt mitten under glasyrbränningen.

#4: Jättebra intressant info med både avsvalningen och fotringarna. Tack så mycket!

#2: Håller med Bosse.

Sanden skall helst vara kvartssand så att den inte smälter. Sand är typiskt kvarts men det kan vara att det finns lite järn eller snäckskal med som blir problem när du bränner. Jag brukar köpa kvartssand på Hornbach, de säljer det som filtersand till pooler. Har inte provat att lägga den under tallrikar själv, men den smälter inte till glas i alla fall. Den sanden är rätt grov så du kan behöva skikta den genom en kökssil för att bli av med det grövsta. Man får vara försiktig att det inte kommer fint kvartsdamm på elementen, så det är rekommenderat att du tvättar sanden från de finaste partiklarna. Ta en mesh 80 sil, i med sanden och spola under kranen en stund, låt torka.

Hur som helst, prova fotring först, klart enklare än att klydda med sand i ugnen. Fördelen med gipsbats är att tallriken inte är snustorr när den kommer loss. Spånskiva kan funka också men du behöver passa dem så det går att trimma grejorna.

Jag satte trefötter emellan faten så fukten lättare gick ut ur faten speciellt dom understa sprack ofta om man packade dom tätt och många

#7: Hej, menar du vid bränning eller vid torkning? Blir den inte skeva om de har tre fötter under?

Vid skröjbing förstås!