Lycka till Gunvi med ditt nya liv! NU kan du göra allt vad du vill. jag är bildlärare. Stortrivs med mitt jobb. Men jag ser verkligen fram emot pens. om fem år. Det är verkligen inte slutet. Då kan jag ägna mig åt mina intressen, bl.a keramik fullt ut. Plus att resa och vara borta en längre period.

Ordet pensionär borde tas bort. Förr var det = gammal. Men nu är det annorlunda tider. I Sverige är alla så fixerade vid åldrar. Min mamma är 83 år. I princip frisk. Lite utbytta delar i kroppen förståss, men vadå? Hon syr de flesta av sina kläder.  Sen köper hon smycken som passar till kläderna.Går på två olika studiecirklar. Som hon aldrid tidigare i sitt liv gjort. Umgås med vänner. Har fester. Äter och dricker gott. Åker till Åland minst en ggr. per kvartal. För att bunkra. Ha! Ha! Smart är hon också. Har köpt en speciell liten kärra. Tar alltid med sig tomma plastflskor. ( spritflaskor alltså.) Sen fyller hon över spriten som är på glasflaskor, för att det inte ska bli så tungt att dra kärran.  När hon kommer hem så ringer hon mig för att jag ska fixa snygga etiketter till flaskorna. Annars ser det ut som om det var ki--.Häftigt! Mammas bästa väninna är 87 år. När de handlat på båten går de ner till hytten och gör upp om betalningen. För de är alltid en som betalar. För om de handlar för 1000 kr, så får de en resa för två gratis.Sitter nere i hytten med en wisky. Inte alltid som det stämmer med uträkninegn ,Men vadå????

Detta är att leva livet .

Härligt det låter, hoppas man är så pigg när man är över 80.

Hej Gunni,

Här är en till som snart är pensionär, några månader kvar bara. Har försökt tänka mej in i det under en lång tid för att vara lite förberedd. Det funkar kanske inte som man inbillar sej men man kan alltid hoppas.

Jag blev arbetslös 2001 eller 2002 nån gång och gick då hemma ett år. Efter det året kände jag att allt var OK igen. Jaq tror man skall ge sej lite tid. Det fungerade bra dengången och då hade jag inte tänkt igenom nånting eftersom allt gick så fort med flytten av företaget. Jag räknar inte med att jag kommer att sitta i min friggebod till sena natten som jag gjorde tidigare, man blir faktiskt lite tröttare med åren i alla fall. Men jag kan gå dit när jag känner för det. Så får det bli.

Jag är glad att jag har min hobby och min tanke är att om jag inte blir alltför fattig som pensionär så skall jag gå olika kurser. Nu kan man ju gå när man vill, gör inget om det blir sent på kvällarna man måste ju inte upp en speciell tid ¨på morronen. Man får hoppas att man får någon som helst vettig struktur på sin tillvaro till slut.

Vanja K du har en härlig mamma tycker jag. Hon är en bra förebild för dej. Och det där med ålder är väldigt sant. Har arbetat mina sista år innan pensionen med äldre människor och en del av dem är verkligen inte gamla även om siffrorna säger så.

Vi kanske kan höras om en tid hur det går för oss pensionärer.

Hälsningar Monica

Vad ska vi göra som pensionärer som redan jobbat ett helt liv med keramiken ?

Jag hoppas ni som blir pensionärer snart kommer att få en mycket lycklig och kreativ tid med keramiken. Skulle faktiskt vara jätteroligt att om ett tag, få veta hur ni har det.

Ålder är ju egentligen ingenting av vikt, det är ju själen som betyder nåt och själen åldras ju aldrig.

Jag brukar tänka på det ibland, det här med ålder. Vi kan ju inte "rå för" när vi blivit födda, och så är det så mycket hyssjandet om ålder och man säger man är 50 plus i stället för 52 exv och man ska hela tiden se yngre ut för "det är du värd" osv. Rynkor och gråa hår ska man gömma, i stället för att få vara stolt över sin ålder och den man är.

Tycker det låter jättehärligt med Vanja-K:s mamma. /Susanne

Jag håller med, själv tycker jag att det är vackert med grått hår hos äldre damer. Men jag är inte säker på att man själv känner likadant när man upptäcker att det gäller en själv, för man blir så påverkad av alla runt omrking en i reklam etc. Bara hoppas att det med tiden kommer att ändras.  Men det är så trist att det har blivit fult att det syns att man är mer än max 35 någonsin. Numera är det ju lyft och massor med underkrämer som gäller för de flesta. Jag tänker vägra ställa upp på åldershysterin och tänker låta mej bli en gammal rynkig häxa …;D Personligen känner jag bara ett visst vemod när man ser dessa i hyn så utslätade damer som nått 60 årsåldern och är så lyfta att dom ser patetiska ut.  Hur mycket dom än lyfter i ansiktet så avslöjar ju händer och hals och knän den riktiga åldern, och jag tycker det ser ännu läskigare ut det än ett par rynkor som berättar sin livshistoria dom med…

Har helt samma inställning som dig Lotta2! Jag ska okså bli skrynklig och gråhårig. De första silvriga stråna blänker reda som luciaglitter på min 39½ åriga hjässa :)  Om bara man får vara frisk så tänker jag mig det att vara pensionär som väldigt optimalt…  bort med prästationskraven. 

Min åldersidol är min farfars syster, hon har varit en krutgumma som få!  I gymnasiet träffade man ibland på henne och hennes veninna på jazzklubb eller disko kl 2 på natten (hon var över 8o år och väninnan, -änka efter en rysk general!, 10 år äldre!) Hon gick på yoga och kunde stå på huvudet.  Hennes 80-års kalas var ett partaj modell värre, hon bjöd hela släkten + sina veninnor på fint värdshus där vi barn och ungdomar (kusiner och tremänningar), ett 20 tal av oss så småningom hamnade i spaavdelningen  i lånade badkläder och fick serverat kall fatöl vid poolkanten (ingen av oss var fylda 18).

Jag har också alltid tyckt att det är vackert med rynkor o grått hår, nu när jag själv är där är det inte så himla vackert, tycker jag.Ändå skulle jag aldrig gå och "lyfta" mig.. nej, man får acceptera att man blir äldre och det är ju i alla fall bättre än alternativet. Huvudsaken man får vara frisk och har förmåga att njuta av livet.

Tack för alla inlägg och synpunkter, man blir "lyft i själen".

Jag håller verkligen med om rynkor och gråa hår, det är vackert, men problemet är ju att spegelbilden visar en annan person en den man känner sig som (typ 30). Ja, det är som jag känner mig inuti, men krafterna är som hos en 65-åring, tyvärr.

Men det ska ändå bli underbart att rå sin tid själv och kunna dreja och ringla och allt annat jag ska göra.

Det skulle vara kul att hålla kontakt med dig Monica, och höra hur det funkar när du blir pensionär.

#7 Vilken livsnjutare, din farfarsfaster!

#6 ha! Ha! LeWe. Du har inte tillräkligt mycket gra hår ännu för att njut av färgen.

Jag har också fått ganska mycket gra hårstrån framtill. En kille i 6:an frågade om jag hede slingat håret.En annan försökte gissa hur gammal jag var. Den lille smickraren gissade på allt utom över 55. När jag sa att jag fyller 60 nästa år trodde han mig inte. För om man är 60 då har man helgrått hår, tyckte han.Sen brukar inte hans äldre släktingar  inte klä sig som jag.

 Men min mamma sa till frissan förra året; gör något kul. det blev en aning lila. Ursnyggt! Gissa om hon fick beröm och hon kände sig välldigt modig.

Viktigt är att man som sagt är frisk. Men vi har tur. Mycket kan byras ut.

Har ni tänk på en sak, att de flesta som har vackert silvergrått hår ser otroligt frescha ut.HUyn blir så fin mot silvergrått hår.

Jag glömde dig, "lilla Abbi.s."

Vet du jag tror att du kommer fortsätta med keramik.Satsa på Lotto eller något, så du inte behöver stå i vekstan hela tiden. ( menar för inkomsten), eller satsa på en jä----- bra pensionsförsäkring, så kan du bara arbeta med ker. när du vill. För tusan du kan resa, sadla om helt. Du hittar säker något så kreativ som du verkar.

Jo jag har nog tänkt att när man blir pensionär så kan man göra sina unika skulpturer bo på ett varmare ställe(inte helvetet)  och må gött..

#9

Om inget oförutsett inträffar så hör jag av mej.

Monica

Hej Gunni och april24!

Vad kul att upptäcka att det finns fler penisonärer på den här sajten, jag hade en känsla av att jag kanske var äldst.Jag fyllde 65 nu i dec. och har tagit ut min pension, men jobbar kvar 40% tills vidare. Jag jobbar natt som Biomedisinsk analytiker på kemilabbet centrallasarettet i Växjö. Jag har nog ungefär samma tankar om det här med pensioneringen som du Gunni. Ens yrke har ju så mycket med ens identitet att göra. Jag har haft keramiken som hobby sedan 1978 och trots den och flera andra intressen, så känns det sorjligt att stänga dörren efter sig  för sista gången till en arbetsplats där man jobbat i 38 år.

Men vi kan väl önska varandra lycka till och hålla kontakt

Kerstin

Ja, absolut, vad spännande att hålla kontakt med er, så vi får se hur våra nya liv utvecklas…

Gunni