Kolla med studeiförbunden i Malmö, de slänger enorma mängder från sina kurser.

TS… får jag fråga dig som har bra koll på olika "lersorter". Vad är det för skillnad på STENGODSLERA och den lera vi har på våra vanliga tomter/fastigheter som ligger på någon meters djup? Den leran vi har på någon meters djup kallas väl lite slarvigt för GRÅLERA. Väldigt otroligt tung att handgräva i.

#1: Är leran en "förbrukningsvara"? Eller menar du när leran en gång blivit bränd därför då förstår jag att den inte går att använda på nytt.

#2: Med stengodslera menas en lera som har ett temperaturspann där den kan sintra, dvs krympa litet och bli tätare, utan att för den skull smälta och kollapsa.
Stengodsleran har, som det kallas, en sintringsmarginal, och den ligger ofta mellan ca 1200-1300°C (kan variera, beroende på sammansättning)

Den lera vi ofta hittar lokalt i naturen, har i stort sett ingen sintringsmarginal alls, och den smälter plötsligt och blir flytande, ofta kring 1040-1080°C (varierar).
Sådan lera är ofta plastisk, och går utmärkt att jobba med, men pga ovannämnda begränsning, och att den får högre porositet, måste vi kalla den lergodslera.
Bra lera för många ändamål, men får givetvis inte överbrännas.

Smält lergodslera kan orsaka stora skador på en ugn, så den får aldrig av misstag hamna i en stengodsbränning…!

#3: Det gäller förstås obränt lerspill, som kan slammas upp och återanvändas.
Hos studieförbund och skolor, kan det samlas stora mängder obränt spill, som de inte har tid att återvinna….

#3: Nej det är lera som aldrig blivit bränd. De har inte möjlighet att återvinna den så de slänger massor, tyvärr.

När man tar hand om andras spillera, är det viktigt att veta vilka leror det är, eller allra minst vilket temperaturområde de är avsedda för.

Slumpmässiga lerblandningar kan bli riskabla, om man förutsätter att allt är stengods, men att det smugits med okända mängder av lergodsleror…