Det kommer att trilla av när du minst av allt vill det. Vad de kallas, Alcorit, Corderit, Silimanit spelar ingen roll, i salt lever de inte länge. Jag föreslår att du pillar bort det som sitter löst men låter resten sitta kvar ett tag till. Sålänge det inte börjat spricka upp utan verkar sitta rimligt fast i plattans kärna så skyddar det. När väl det första lagret spricker upp och släpper får man börja om med ett nytt och så blir plattan gradvis tunnare. Du får förstås hålla koll efter varje bränning för, som sagt, en dag släpper det och bildar ugnskonst …

Själv hade jag aldrig råd med kiselkarbid men de som hade behövde bara dra lite lätt med en karbidbit över sina plattor, sen såg de ut som nya trots många års saltning. Det bildas som ett poröst glasskum på ytan av kiselkarbid istället för såna där flingor som på bilden.

väl underhållna kiselkarbidplattor kan hålla länge jag rengör å målar över dom med aluminiumoxid å kaolin vid varje bränning. jäkla jobb men vissa plattor har varit med över 1år då menar jag många bränningar. målar jag dom inte så blir det bara stumma lerplattor kvar som spricker lätt.

Tack för svar!

(Får se hur förmögen jag känner mig när det blir dax för nya plattor, om jag ska kosta på mig kiselkarbidplattor. Det blir i alla fall inte förrän nuvarande plattorna är uttjänade.)

Victor Korund + saltbränningar håller utmärkt och tar inte salt på ytan.

a va´?

jag testar en korundplatta denna bränning ska prova sätta en mugg direkt på plattan för å se om den sitter löst. de e dyrt material men bränner man mycket å slipper underhållet..

Va är det för sklidnad på kiselkarbid och korund?

Höganäsbolaget har gjort eldfast i både kiselkarbid och korund. kiselkarbid plattorna består i huvudsak av kiselkarbid upp till 86% och en lerinblandning. korundstenen vet jag inte riktigt utan gissar ett väldigt högt Al2O3 innehåll.