Du skulle behöva en flussmedel. På gamla dagar var det bly som användes, men det är ett giftigt material. Använda sandet som ersättning för kvarts i vilket glasyrrecept som helst. Det blir inte automatiskt spännande, dock.

Tack! Låter intressant. Borde testsa, bara för att det skulle vara lite häftigt med lokala material.

Ute i trädgården fanns en klimp av nått odefinierbart slaggmaterial med glasering på. Delvis kakelugnsgult, delvis transparent. Någon ide vad som gjort den gula färgen? Är det någon jordsort/metall som använts som engober under glaseringen eller nått man bland i?

#2 Jag vet inte vad du menar med kakelugnsgult? Kan du länka till någon bild?

Svårt att säga utan att veta hur det ser ut, men det skulle kunna vara järnoxid som ger den gula färgen. Kanske vanlig Blålera använts som engobe?

Det kan vara en ljus engobe med lite järn i som ger den gula färgen. Annars kan det vara en infärgning i glasyren av järn som syns mot en vit engobe (så som piplera).

Var uppmärksam på att sand och sand skiljer sig mycket åt. Det du har är nog en typisk kvartssand eftersom den använts i glasbruket.

Men jag bara gissar så ngn annan kanske vet bättre.

Oj missa ditt inlägg LenaR. Glöm att jag sa nått.

Tack för kommentarerna.

I min första fråga finns en länk till en bild under ordet "kakelugnsplattorna". Adressen är: http://www.gronvikgard.com/images/photos/restaurering/49-large.jpg

Tyvärr hade jag inte någon kamera med vid tillfället, annars tror jag ett foto av slaggklimppen i trädgården hade varit god hjälp. Men på bilden av kakelugnen får man ju uppfattningen att glaseringen har varit mycket rinnig, eller?

Ooh, snyggt!

Ja, det ser ut som att glasyren hällts på, eller att plattorna stått upp i bränningen. Jag kan ingenting om tillverkningen av kakelugnar, så jag vet inte hur man brukar göra.

#5 Här glöms ingenting!

Leran var en ganska porös rödlera. Och tanken på en vit engobe eller Blålera under och en glasering med järn över låter helt möjligt. Men hur kommer det sig att järnhaltig (?) glasmassa blåst till glas blir grönaktig men i glasering senapsgul och dessutom att lera med järn i blir röd???

För de tidigaste glasprodukterna från glasblåseriet är gröna. Senare började man importera sand från Belgien för att få transparent glas. Och man påstod åt mig att den gröna färgen kommer just från att marken i området är järnhaltig.

Järn i glasyr kan bli: honungsgult, beige, falurött, varma nyanser av brunt, buteljgrönt, ljusblått, svart…

Missade jag någon?

Varför det blir så många olika färger beror en del på temperatur, och en del på hur stark infärgningen är, och en del på vilka fluss glasyren innehåller. Jag har inte löst mysteriet med järninfärgning (än!!) så för att inte trassla in mig går jag inte in på fler detaljer än så.

Visst är det rätt häftigt att något så vardagligt som järnoxid kan vara så oförutsägbart?

Järn kan ha flera olika oxidationstal och det är väl delvis därför det finns så olika möjligheter i färgskalan.

utan aluminium och med natron som fluss blir spårämnen järn lätt grönt. Så den färgen ser vi inte ofta i glasyr om vi tänker oss oxidation

jo! Det finns ju gott om gröna glasyrer på järn i oxidation - flera blåleror i oxidation stengods tex. Så vad jag sa är sant ibland. :P

#11 Tack för den, den åker in i glasyrinfärgningsartikeln genast!

Gäller det förresten bara natrium, eller andra alkalier också?

#13: vet inte men samtliga sådana gröna är väldigta "glasiga"