Min erfarenhet är att det beror på vad man producerar, har man en produktion som är baserad på långa serier så skulle jag ta kontakt med en grossist som så ordnar med allt vad marknadsföring medföljer, så slipper man för det. Men har man en unika produktion så är det nog en sak man får ordna med själv i lite högre grad, men ett bra galleri sköter ju sådant också. Hur ser din situation ut och vad vill du sälja?

Jag hade en webbutik en kort tid och annonserade med Google AdWords på nätet. Det gick inte alls bra, hade en kund tidigt som köpte ganska mycket men sen var det stendött. Jag tror att man ska ha en butik där kunder kan känna, vrida och vända på föremålen. Jag gör en bara unika föremål och inga serier.

Lycka till!

Om jag skulle ta Rolf som exempel på det du frågar om så skulle han naturligtvis på ett ordentligt galleri, och så åka runt till storstäder i europa och sälga sig själv. Om man orkar att åka runt och sälja på marknader så är det ett fantastiskt bra sätt att sälja keramik, i Tyskland kan man åka runt till olika keramikmarknader hela sommarhalvåret och man säljer bra där, det kräver förstås i Tyskland att man har ett mästarbrev för att få lov att sälja på marknader.

Hej Eva-Karin

Tror det är svårt med generalla råd, eftersom det är så mycket som skiljer mellan olika keramiker, t.ex. vad man gör för typ av saker, vart dessa passar att sälja, vilka kunder som finns var, vad man trivs med att göra mm. Så man slipper nog inte för att testa lite olika själv för att hitta sina vägar.

Jag har ju bara varit företagare i 5 år, så erfarenheten är begränsad och jag har kvar mitt gamla jobb på halvtid fortfarande.

Har hidtills testat ganska många sätt att sälja. Har varit medlem i ett väletablerat konsthantverkskooperativ med butik i 2,5 år, i ett mer nystartat och ungt kooperativ med butik i 4 år, såld i ett galleri i Danmark i 4 år, såld på ett lokalt museum i "shoppen" som kommitent, i en "shop" i en restuarang, separatutställningar, samlingsutställningar, julmarknader, "julform" på Rhösska, medeltidsmarknad har jag testat och deltagit i några riktigt lokala tillställningar (Säffle!) och fått beställningar. Säljer mjölksyrningskrukor genom ett litet företag som tillverkar mjöksyrade grönsaker också förresten.

Har inte tagit tid på mig själv så jag vet inte hur mycket tid jag lagt.  Men kan lugnt säga att det är mer än halvtid trots att jag också har ett halvtidsjobb.

Vad jag har tyckt om hur de olika försäljningssätten funkat för mig: Att vara med i ett traditionellt kooperativ med butik blev för mig för mycket tid med att passa butik. Eftersom jag har mitt halvtidsjobb så är verkstadsdagarna desto färre och det blev för mig för mycket verkstadsdagar som försvann, som inte motsvarades av försäljningen av mina saker i butiken.  För andra kan det naturligtvis vara helt anorlunda!  Har man inget annat jobb kanske man tycker det är jättetrevligt att träffa lite mer folk nån dag ibland och uppskattar då butikesdagarna mer.  Galleriet i Danmark där säljer jag bra, fast inga jättemängder, tar bara med lite finare saker dit. Jag ser det mycket som en möjlighet att visa mina saker i Danmark och att ha ett ställe där att hänvisa till för diverse släktingar o bekanta där (kommer ju därifrån). (Priserna är f.ö. bättre i Danmark!)

En sak som överraskat mig åt det positiva hållet är det mest lokala. jag hade nog en fördom/föreställning om att i lilla Säffle finns nog inte många som är beredda att betala lite mer för hantverk, men tji fick jag. Har dels fått beställningar från lokala fackförbund som ger deras medlemmar gåvor när de går i pension. Det är jättebra kunder, beställeer kanske 30 eller 50 skålar åt gången och man vet man får betald och så och så återkommer de varje år.  Dessutom innebär dessa presenter (med min lille fina info-moo-card i förstås) att ett helt gäng med männiksor får reda på att jag finns och sen är det en del som hör av sig när de behöver presenter.  Samma gäller när jag deltagit i väldigt lokala småmarknader. Jag kanske står där en hel lördag och säljer för 2-3000, men reklamvärdet är desto större, för det är en massa folk som man träffer, som ser grejerna och som senare hör av sig.  Man hamnar också i lokalpressen.  För mig har det varit jättebra och i princip betald reklam att vara med vid såna lokala tillställningar.

Denhär restaurangshoppen var inte tokig alls heller!  Det var en bekant till mig som drev restaurangen. Han sålde mina grejer för över 16 000 på en sommar.

Julform var en riktigt flopp för min del. Kände mig så "beärad" av att få vara med, men det var totalt opersonligt, knökpakcad med folk så potentiella kunder inte ens hade möjlighet att stanna upp o titta utan följde nån ström. Bode borta 3 nätter (bekanta som tur är så jag inte blev ruinerad på köpet ) Stod inknöklar i ett hörn som var knappt så stort som mina skosulor i 3 dagar, lutandes över en dragig trappa bakom och jag sålde för typ 2400 på 3 dagar! Deltagaravgiften var 1600. Genererade inte heller några senare köp.

Senaste två åren har jag inte haft någon ambition om att säga upp mig från mitt gamla jobb, utan har istället tänkt att genom att ha kvar jobbet har jag friheten att inte behöva hela tiden tänka i pengar och försäljning när det gäller keramiken. Istället har jag sökt utställningar för att utvecklas.  Men om jag skulle få för mig att nu vill jag leva på dethär. Då skulle jag välja ut några av de produkter jag tror mest på av mina och så skulle jag dra iväg på detdär hemska Formex.  Min strategi skulle vara att hällre låta nån annan ta en stor del av pengarna för att sälja sakerna än att jag ska ägna mig åt försäljningsbiten. Det är i verkstan jag vill vara.  Sen finns det ju andra som älskar försäljningbiten och drömmer om egen butik… vi är så olika

Pyromanen,

Får jag fråga vilket galleri i Danmark du säljer från?

Hej Eva-Karin! Jag själv står i startgroppen till att start eget och jag bor i en liten ort med ca.600inv.Jag har allt hemma i mitt hus så jag slipper hyra lokal. Garaget gör jag lera och bränner i hundhuset har jag ateljen och min trädgårdsbod har blivit en utställning och affärsdel.Jag tänker att ha kurser i keramik för barn,handikappade och äldre jag läser konst på distans så jag träffar andra konstnärer 1 gång i månaden på det sättet håller jag mig med information om vad som händer och var man kan vara med som utställare. Jag kommer inte blir att rik på pengar har jag förstått men jag kommer att få ett rikt liv och det är värt mer än pengar man får leva därefter!Jag tror att det är viktigt att vara ute och visa sig och prata för sin grej. Marknadsföring gör jag genom min hemsida där jag talar om nyheter även facebook är bra att tala om vad man gör och när det händer något nytt.

Lycka till!

#5 Det heter Galleri paradis keramik och ligger utanför Nexö på Bornholm. Drivs av ett dansk-engelskt par Eva och Melon. De är själva keramiker och har verksta och sin försäljning där och så har de därutöver ett galleri. I galleriet finns det saker av Bornholmska keramiker, men mest engelskt-amerikanskt och ganska mycket av det är vedbränt. Absolut värt ett besök om man har keramikintresse och är på Bornholm.

Och för just mig är det välidgt centralt placerat i min hemsocken bland släkt, före detta skolfröknar, föräldrarnas gamla grannar mm.

MIn erfarenhet av marknader att jag såg till att vara med åtminstone två år på raken innan jag ev sågade. Jag upptäckte att kunderna gärna ser att man kommer tillbaka för att de ska känna sig trygga att handla.

En del kanske bara köper en mugg ena året och vill komplettera nästa. Om marknader är din grej vet du inte förrän du provar.

Det är mycket jobb, rekvisita till de olika marknaderna och man ska hitta nånstans att bo. Har du stor bil kan du kanske sova i bilen?

Fördelen med marknader är att du träffar alla kunder själv. De ger hintar om vad de önskar se nästa år ifall du vill möta kundernas önskemål.

Lycka till och testa det du känner du har råd med till en början.

Som andra skrivit beror det ju mycket på vad du säljer om det passar den publik som dras till hantverksmarknader. Säljer man alster i 10-tusentalsklassen kanske marknader inte är rätt forum.

Oj oj vad tiden går. Man bör inte kasta ut en fråga och seda dö bort från forumet i två månader!Men, men det har sina orsaker… Jag tackar ödmjukast för alla svar och ska ta och begrunda det som kan funka för mig.

Jag är så "gammal" nu så jag inte behöver fundera på att producera för försäljning. (På 80-talet var det hur lätt som helst att sälja alstren)

Nu  ägnar jag min kraft att lära ut och stötta dom unga som är på G.

Men jag tror att just nu är det förbaskat svårt att leva på detta underbara hantverk, ---industrin, typ IKEA säljer ju snyggt designade keramikalster för en spottstyver, folk tycker dom är fina …och …billiga

Jag tror att det krävs skolning av folk, så dom förstår hantverkets underbara kraft. OCH att då måste det kosta lite mer än 29,90 för 6 muggar.

Förmodligen är det allra bästa om man ska få in lite pengar att göra udda grejer, skulpturer…eller knasiga grejor som ingen förut sett

lyckas få ett galleri ställa ut och göra succe.

Om Du tar steget så rekommenderar jag at Du har ett studieförbund i ryggen och kurser, lite lön och Du utbildar folk i hantverket, så dom slutar köpa på IKEA.

Jag tror också att det svänger snart, folk får upp ögonen för det äkta, nära, riktiga, handgjorda…med själ!!!!

Idag skulle jag som ung keramiker avvakta lite innan jag säger upp mig på jobbet.Jag skulle nog ha´min halvtid kvar.

Men tiderna svänger…vänta lite bara,..så är vi i ropet igen!

#10 Ja jag skulle nog också satsa på att ha något i ryggen, det är ju inte just uppgångstider nu. Jag såg för ett par dagar sedan i varuhuset här i Köpenhamn temuggar som var ganska O.K. olika färger för 6,50 kr/st. Svårt att göra billigare, MEN det är inte detta keramikerna skall konkurera med utan lite mera eleganta alster som har både ett estetiskt men också ett hantverksmässigt värde vilket muggarna från varuhuset eller Ikea ju inte har ännu.

Håller också med att det finns en stor trygghet i att ha en deltidstjänst. Det ger ekonomisk trygghet och därmed större konstnärlig frihet. Jag har levt så flera år. Periodvis har min yrkestillhörighet som anställd tagit över (kommunikation),periodvis har det konstnärliga fått större utrymme. Men jag har aldrig övergivit det ena eller andra. Det kan vara tungt att vara ambitiös i flera yrkesområden parallellt. Det gäller att inte tro att någon annan har svaret för dig. Var modig och ge dig själv chansen att prova dig fram. Jag har sålt på bla.a Designtorget och Rosendals trädgårdar i Stockholm. Men jag tror det har blivit svårare på senare år på Designtorget. Det går åt mycket pengar i kommission och andra påslag, och det är svårt att få en ok timpeng. Men man får se det som en sport att räkna och tänka. Just nu känner jag starkt för idén "gräv där du står". Jag har startat kurser i min verkstad och gjort reklam enbart på facebook. Jag fick snabbt igång tre kurser med vänner, bekanta och vänners vänner. Här får jag en helt ok timpeng. Inresset att göra något med händerna är stort nu, uppfattar jag det som.  Jag tycker det är fantastiskt roligt och tänker mig i förlängningen att försöka växa med mun-till-mun-metoden i lite lugn takt. Har fått mycket energi till min egen produktion genom kurserna.

Lyckat till!

Undrar hur många vi är som är amatörer och som försöker göra´t själva istället för att köpa fint hantverk? Ju fler vi blir desto färre som handlar av keramikerna….. Eller?

Tror jag inte på, dom flesta som är intresserade har förmodligen råd till en kopp mera av en annan keramiker. Jag tror inte att folk börjar med keramik som hobby med den tanken att skulle bli självförsörjande på allt vad keramik heter.

Jag har hållt på med keramik sen 1993 och jag köper från andra keramiker ifall jag ser nåt snyggt. Det som är gjort med hjärtat är oftast snyggast.

De som skaffar sig vetskap om hur tillverkningen går till blir oftast så imponerade av att andra lägger ner så mycket tid på något som inte alls överensstämmer med prislappen. (Timpeng lika med noll typ…)

Det blir heller aldrig "billigare" att gå kurs och betala för lera och bränning än att köpa direkt från den keramiker som redan gjort t.ex muggen man gillar.

Så jag välkomnar fler att gå kurs så att vårat hantverk värdesätts.

Så tycker jag också, desto flera som sätter sig in i hantverket och lär sig uppskatta det desto bättre keramiskt klimat får vi! Och även bättre klimat för annat hantverk.

Hoppas att ni har rätt. Så vi kämpar på alla glada amatörer, autodidakta, mästare, diplomerade och bidrar till att sprida hantverkets underbara glädje. Jag önskar av hela mitt hjärta alla som försöker leva på sitt hantverk lycka till. Det är inte lätt i dessa tider när vi blir så överstimulerade av alla billiga prylar. Måtte ni hålla ut och kanske hålla till godo med att ni åtminstone får ett rikt liv.

Har samma erfarenhet som 14 och #15. Bland mina trogna kunder finns ett flertal som gått kurser.  Kurser ökar intresset och kunskapen.