Jag har aldrig själv tyckt att jag haft någon röd tråd,  jag gör både skulptur och brukskärl, tummade, sedan 1991. Men andra har många gånger kommenterat att "man ser direkt att det är ditt" och liknande,  så tydligen finns det något, för mig omärkbart, sammanhängande i formen eller nåt.

Själv tycker jag att jag gör tvära kast och ändrar fokus med ojämna mellanrum….

Jag har nog en "röd tråd" även om jag drar iväg åt alla möjliga håll..Man känner lätt igen mina saker sägs det .

Det jag ofta får höra är -Gör du allt själv?

Jag har nog lite olika "teman" eller stuk på det jag gör i olika perioder, men även jag får höra att det genast syns att det är "mina" grejer.

Den här typen av hals med en "fläns" längst ned har jag gjort några på sistone.

Tråkigt att inte fler vill bidra, tyckte att det var en intressant tråd, här kommer en till med "fläns" även om den är mycket vidare i halsen:

En sista med "fläns" Den här är kanske lite överarbetad;

Put!

Vad menar du med överarbetad? fina glasyrer måste jag säga. Även om jag är oenig i överarbetningen så skulle jag dock vilja  blåsa i dom som om dom var ballonger, medans dom fortvarande är nydrejade. Så att det kommer full spänst i formen.

Jag är som Leramani - kan inte se själv att jag det finns någon röd tråd i det jag provat genom åren. Jag tycker om många olika sorters keramik, från det dekorerade välarbetade till det grova slumpmässiga. Så jag är väl mer Picassotypen i temperament än … Gauguintypen (eller vad vi nu ska kalla motsatsen), som använder sina typiska färger och former genom ett långt konstnärsskap.

En fråga - föredrar ni själva någon särskild "typ" av konstnär, om vi bara pratar om huruvida de bytte stil då och då eller var konsekventa i sitt form- och färgspråk?

Jag har följt kenneth Williamson litegrann, det verkar som om han har olika teman som han går igenom, en av mina absoluta idoler.

Jag har inte heller skrivit här för jag har svårt att se vad jag gör. Tycker att jag spretar åt alla möjliga olika håll och vill egentligen göra allting. Förra året var det tryck i olika former som var aktuellt (mest egna foton), dessförinnan rökbränt och Raku. Just nu skulle jag vilja kombinera dessa, men vet inte hur.

Kanske någon som kan ge ett tips?

Vet inte vart det kommer ifrån, men jag har nånsån liten uppfostrande gubbe (vet inte om det är en ängel eller en jävel) som ibland hänger bakom mitt huvud och säger att jag BORDE var mer konsekvent, hålla fast i en tråd, bestämma mig för vad som är min "grej" istället för att som nu ständigt få nya idéer som ja - spretar hejvildt! Allt från att vilja gräva upp leran som finns här i byn o göra lokaltillverkade vedbrända kakelugnar till att jobba med konst och blanda in rostig spik och taggtråd eller att göra klassiskt vackra temuggar som folk gillar. Suck!  Det är så himla roligt när man får nya idéer som riktigt drar i en. Men ibland kan jag bli trött på mig också!  I alla fall är det skönt att höra att jag inte är ensam om att känna jag spretar.  Och kanske ska jag dänga till dendär lilla "borde"-gubben helt enkelt och stå upp för min rätt att spreta hur mycket som helst.

Vad skönt att höra att det finns andra som har samma problem. Om det nu är ett problem. Ibland känns det som om det är det som gör att jag håller fast vid keramiken. Det blir aldrig tråkigt!

#11 Se där - jag har samma borde-gestalt, och jag vet inte heller om det är en ängel eller djävul. Jag har en känsla av att jag skulle åstadkomma mer om jag kunde hålla fast vid ett tema lite längre tid.

Men det är ju också som Ulla säger, alla tusentals möjligheter är ju det som gör keramik intressant nog för att man ska kunna tänka sej att ägna en livstid åt leran.

Har haft ett annat spår för ett tag sedan, kallar dom lite pretentiöst för "Graaler" här är trebilder;

#13: se där :). Själv är jag mer tvärt om. Gillar samma gamla och att gräva riktigt djupt, nörda in, på det jag gör. Under skoltiden blev det en ständig kamp och nu när jag lämnat den är det en fröjd att inte kurser tar slut och man förväntas börja med något nytt. Några stora stilbyten har det inte blivit men för fyra år sedan blev mitt drejade gods annorlunda. Godset blev tunnare och jag la stor vikt vid detaljer. Innan dess var godset kraftigare, fröjdigare och med ett snabbare handlag.

Nästa;

Sista, den här är den största jag gjort.

#15 Var det nåt särskild som hände/ ett medvetet beslut eller nån viss inspiration eller vet du vad det var som fick dig att ändra ditt drejade stuk?

#15 Det bekräftar mina funderingar på om någon "typ" är överlägsen den andra. Jag har funderat sen Pyro startade tråden, och jag tror inte det ena temperamentet är överlägset det andra på något sätt.

Picasso, eller Kent Williamsson som Rolf nämner, eller Stravinskij, eller vilken annan kosntnär som helst som prövar sig igenom olika teman och stilar, är inte kvalitativt bättre än van Gogh, Bach, Gauguin eller andra gamla mästare som utvecklade sitt konstnärsskap genom att fördjupa sina teman istället för att jaga vidare till nya marker.

Eller vad säger ni - finns det någon skillnad?

Felet uppstår endast när man börjar sammanlikna sig med Picasso eller så, eller funderar på att byta stil. Det är väl inte som att byta skjorta, man går väl av nödvändighet in i en ny fas.

Jag kan inte se Rolf att det är olika stilar på dina grejor, för mig är det det samma.

#20 Så måste det vara förstås! Nödvändigheten attt byta eller stanna i sin stil måste komma inifrån en själv.

Så då behöver vi inte oroa oss över våra 'borden', vad de än säger att det är vi borde!

NEJ just det. Och det är väl skönt att veta, varför också spekulera på det?

#18: Innan förändringen var jag på en studieresa till Korea. Det i kombinationen med en mognad att lämna mina lärare bakom mig tog mig dit jag är idag. #19: jag tror att vissa stuk är överlägsna andra men att det är i relation till vem man är. Mitt arbete mår bra av att jag sliter lite med vissa saker eller 'borden'.

#20 Ja, jag har kanske en omedveten stil på det jag gör, men tycker själv att jag har olika teman, är kanske inte så viktigt egentligen, MEN, intressant….

Röda tråden är väl leran ,men visst har man en omedveten stil. Vid 57 års ålder är man fortfarande hel galen att testa olika leror och glasyrer och att bygga  ugnar av alla sorter . Här en bild på sista vedbränningen.

Här komm,er en bild på ny bränd gods som jag har vissat som nydrejad .Bränd i vedugn reduktion när det var som varmast ute.

Det här är ju inte tänkt som en kritiktråd, MEN, Läckert!

Gör du spåren i leran när den är nydrejad?

Spåren gör man direkt på drejskivan när det är nydrejad.  Ibland gör jag tekannor som blir helt färdiga på drejskivan. Har en som var med i samma bränning  som i #25

Verkligen charmig, men se upp med pipen så den inte sitter för lågt, då kan man inte fylla kannan! (Kanske bara ser ut så på fotot)

Vad kul att du såg det ,för jag har skojat lite.Har satt pipen där jag skar igenom därför denna form. Brukar kasta sånt som inte blir bra ,men den fick gå som ett glasyrprov istället.Man får väl ha 40% i den när det är kallt ute.Max 2 deciliter sen rinner det ut,haha.

Hi, hi, ja det är lektion 1 när man gör tekannor, lektion 2 är hur man ska undvika att pipen blir en vattenspridare….

Jag gör också väldigt mycket olika föremål. Bland annat har jag gjort många flaskor under åren, och där påstår jag att jag har egen stil. Eller stilar, snarare, men som är "mina". Runda-kvadratiska- ovala-rombformat(botten).den sistnämnda kan man variera utförandet i övrigt ganska mycket.