Ja så kan man ju också göra. Mina komplex blev plötsligt lite lättare att stå ut med. 😕

Inte i  min smak…😕

Klart dubbel..  Nånting charmigt är det ju med det. När den var färdigdrejat men jag inte sett den bränt än tänkte jag att den nog kunde bli vackert rustik… men med den ytan också… nja.. så får jag nog hålla med Abbis, not my cup of tea

Uttrycksfullt, bondskt, manligt brutalt och charmigt poetiskt. Jag gillar det jag ser.

Jag testade bildgoogla han Jean-Nicolas. Finns en del fat mm och när jag ser många saker blir jag lite positivare. Han har klart sin egen stil. Skulle kunna använda två av dina positiva ord j-aan: Charmigt poetiskt och bondskt. Men sen skulle jag lägga till klumpigt 🤫

seriöst..Ser mer ut som dagis har lekt med lera..Han kanske döljer det faktum att han kan inte dreja..Han kan inte hänkla osv.. Men emanominen blev oxå känd fast han sjöng falskt..

Klart intressant att se!

Han verkar ju ha hittat sin stil iallafall😃

Inte ens värt att spela in på en film för att visa keramiker! Hur kan man bedöma detta som bra hantverk? SKIT-dåligt.

Kan rekomendera en lite längre film med Jean-Nicolas Gerard. The potters potter (artist film) Den är på 20 minuter och ger en lite bättre bild av honom och hans arbete. Hans keramik är mycket speciell så jag kan förstå att den inte faller alla i smaken men den tilltalar mig mycket.

Jag har tittat på alla som dom ligger där..Det är tjockt, klumpigt och slarvigt.. Frågan är som jag ställer mig KAN HAN DREJA ? jag ser hans teknik och han har en lera med grov chamott som kanske ger snygg struktur men inte är lämplig att dreja..

#11: vad gör det för skillnad om han kan dreja? Han har nog inget större intresse av att vinna någon tävling i det. #9: filmen är inte gjord för keramiker utan för samlare (så de köper mer av hans keramik). På första kvällen av den här utställningen såldes lite över 180 krukor vilket får klassas som en succé. #5: håller med dig om att hans fat är något extra. Jag kommer nog ta med mig hur han ristar för att teckna fram former. #10: den och de andra längre dokumentärerna är intressanta. Roligt att följa andras handlag i verkstan – och såklart inspirerande.

Man kan ju tycka vad man vill om hans tekniska kunnande men här skall man nog prova att se vad han vill rent konstnärligt. Han drejar ju inte på det viset därför att han inte kan dreja utan han har det som en teknik för att få just det uttrycket! håller nog med jaan om att det finns en smula poesi eller vad det nu är. Jag undrar hur det skulle bli bemött om man sa att det var Hamada eller någon annan Japansk känd keramiker som stod bakom? jag håller med dom flesta kommentarerna till viss grad men tycker som sagt att man skall prova att se bort från det lite klumpiga och tafatta hantverket och se på resultatet som jag också har det lite dubbelt med.

Det är om inte annat väldigt spännande också att studera våra olika reaktioner 😃. Vi är nog grundligt upplärda i "hur set ska vara". Och detta "hur det ska vara" för att vara bra är kanske inte så spännande varje gång?  (tunnt, jämnt drejat, perfekta formen..)

Nej just det han använder ju det organiska formspråket i drejningen vilket också kräver en viss form för kunnande, alla kan ju prova det! kommer kanske något kul ut av det.

Jag undrade hela tiden när han skulle lyfta väggen på "vasen" men sen var filmen slut. Vill gärna vara tolerant och broadminded men det han gör i den här filmsnutten ser ut som det jag gjorde INNAN jag lärt mej dreja och jag tycker inte att det ens är charmigt, bara klumpigt och fult.😓

Tycker tvärtom - jag häpnar över känslan. Det borde väl vara lerans egenskaper som bestämmer - form, glasering o all fortsättning.

#12 Man behöver väl inte lära sig dreja för att vinna tävlingar 😕. va det en känga till mig😕. Jag har inte lärt mig dreja pga det  utan för att att behärska det jag gör oavsett om jag vill ha ett ruffigt uttryck eller tvärtom.. I det här fallet så ser han inte ut att behärska drejningen..sen får han väl sälja hur mycket han vill..Finns ju folk som köper allt även färdig gröt..om marknadsföringen varit rätt..

#18: förlåt att jag uttryckte mig klumpigt, det var inte min mening att du skulle ta det som en pik! Försäljningskommentaren gällde varför de gjort filmen inte ett mått på någon kvalité.

Väldigt konstnärligt! Och det där med konst tycker jag inte alltid är så lätt att förstå…

Jag gillar det, verkligen. Det känns som han vet vad han gör.  Schvung!! (stavas det så?)

Hjag tycker helt enkelt att han är cool. Snacka om att vara trygg med det man håller på med. Och de syns ju att han kan dreja och att han vill att det ser ut så. Få man chansen ska jag helt klart hälsa på där. Men: smaken är som…..eller hur.

som baken..och det är väl en jädra tur det..

Just det, där finns plats för alla sorter i vår herres hage! 🤪

I samma ögonblick som vi får det perfekta föremålet, slocknar det i våra händer. Det är det tillsynes ofullbordade, det ofärdiga, det oregelbundna, det asymmetriska, som lever och utmanar vår fantasi; det som säger någoting om tillvaron och därför rymmer något av den sanna skönheten. I naturen blir ingenting någonsin färdigt och ingenting helt perfekt. Tingen som omger oss ska återspegla verkligheten! Keramiken uttrycker en såväl grov som förfinad sinnlighet. Man förnimmer ögats skärpa och handens skicklighet som byggts upp under många år. Upplevelser som kommer från det vardagliga. Det enkla blir det exklusiva.

Googlade och kollade en del av hans övriga alster. Kan bara säg en sak  - så SÄKER! Så säker i sitt formspråk. Om jag sen gillar det eller inte är ju helt ointressant. En sann konstnär. Naivism skulle jag kalla det.

Jag kan inte direkt säga att jag tilltalas estetiskt av det han gör, men det är ju bara en smaksak. Däremot uppskattar jag verkligen hans lekfullhet och spontanitet, samt att han i likhet med många keramiker som arbetar i – eller inspireras av bland annat den japanska keramiktraditionen, ifrågasätter det symmetriska och "rena" uttryckets normativitet. Det är i min mening väldigt viktigt med hantverkare och konstnärer som uppriktigt problematiserar värdet av hantverksskicklighet kontra konstnärligt uttryck. Att denna lilla filmsnutt lyckats generera så vitt skilda reaktioner tycker jag bara visar på att det finns ett stort behov av att diskutera dessa frågor.

Hans grejer verkar ju vara blytunga så dom funkar nog fint som dörrstopp om inte annat. Jag tycker inte att det "asymetriska" som finns i hans saker är estetiskt tilltalande, jag brukar själv låta saker få vara lite råa i stilen men inte på det här sättet. MEN, skitkul att vi fick nåt att skriva om, har varit lite ljummet här senaste tiden!

Här är en grej som jag visat för längesen, den är lite rå i kanten (så att ni får chansen att kritisera mej som spyr så mycket galla över fransmannen)

Hade denna mannen inte varit "känd" och jobbat på detta sättet hade han förmodligen inte fått någon som helst acceptans i den inre kretsen av konst och kulturvetare. Att han blivit accepterad och hyllad måste vara pga av kontakter, svåger politik eller nått annat som gör att man släppt in honom. 

Ibland köps konst för en investering och _inte för att man tycker om föremålet.Ibland är namnet viktigare.
_

Man kan verkligen säga att han är säker i sitt formspråk men om det sen är hantverksskickligt är en annan sak.

#25 Ingenting i naturen blir någonsin färdigt skriver du, menar du då evolutionen fortsätter eller vad? En blomst är ju färdig i den tid den existerar och för ögonblicket fullbordad och så vacker som den nu kan vara. Alla strävar väl efter det ultimativt perfekta och det har man ju alltid gjort oavsett om det är ur ett estetiskt, naturvetenskapligt eller religiöst perspektiv. Annars så skulle man ju med vilja göra tingen lite sämre än man kan och det skulle väl vara dumt. Hur man sedan definierar estetik kan man ju diskutera. Självklart vet jag att det finns vissa kulturer som med vilja bakar in ett fel eftersom det endast är gud enligt deras mening som kan göra det fullbordade, men då har man ju i samma ögonblick erkännt att man faktiskt skulle kunna göra det perfekt men man vill inte stöta sig med guden. Och det blir ju en annan diskusion.

#25 Förstår inte nånting av vad du skriver???

#30 Jag vet inte om jag tycker att den sortens spekulationer tillför diskussionen särskilt mycket. Att du uppenbarligen inte tycker om hans formspråk och sätt att arbeta är väl helt i sin ordning, men att du avfärdar möjligheten att människor faktiskt helt ärligt tilltalas av det han gör utan att ha korrumperats av hans nuvarande accepterade status i konstvärlden, tror jag är inte bara ganska trångsynt, utan även i längden en ganska svårförsvarbar ståndpunkt. Eller har du några andra belägg för att det du antar om honom skulle vara sant, annat än att du bara inte gillar hans keramik?

Sedan menar jag inte att att den typen av elitistisk blindhet inom konst- och hantverksvärlden inte förekommer, men jag ser faktiskt ingen anledning att tro att så skulle vara fallet här (i synnerhet inte efter att ha sett den här filmen om honom). Jag tror ingen av oss i nuläget vet tillräckligt mycket om den här mannens historia för att kunna uttala oss om hur eller varför det han gör har kommit att högaktas så. Faktum är att jag inte ens säker på att han är så "känd" som du verkar vilja påvisa.

Oj, drejning är ett laddat ämne! Kul.

Jag tvivlar vare sig på mannens uppsåt eller hans hantverkskunnande. Han får sin lera att tala. Inte på något sensationellt sätt men med på ett vardagligt. Kanske är grejorna lite sökta utifrån ett sånt vardagligt perspektiv. Eller kanske inte.

För mig är drejningen betydelsefull och identitetsskapande. Det är kanske det som gör det hela laddat. Jag tycker också att det är en mycket krävande disciplin rent konstnärligt. Att få till en meningsfull kommunikation genom att dreja är svårt.

Det finns mycket som förvisso kan vara ok ur ett hantverksperspektiv men som rent konstnärligt är intetsägande eller tomt. Och på samma sätt finns det mycket som möjligen har något konstnärligt intressant att komma med men där ett taffligt hantverk står i vägen för det.

Till syvende och sist är det, som alltid när konst utövas, känslan och ärendet som är det viktiga. Ibland går det fint att utföra stordåd trots bristande hantverkskunnande. Det finns ju mängder på exempel inom musiken där artister sjunger falskt men asbra! Men för det krävs en förståelsen för de egna möjligheterna och begränsningarna – ett kritiska öga eller öra.

Jag tycker inte att det han gör är "vardagligt" hans saker är förmodligen väldigt tunga och opraktiska, inte speciellt användbara i köket eller till nån annan förvaring?

#25 Ren poesi! Det där borde man skriva av och sätta upp som inspiration i verkstan. Klart och vackert om hantverkets väsen.

#31 Jag ska inte försöka svara i j-aans ställe, men jag ger min syn på saken.

Enligt den "vanliga" västerländska estetiken ser man nog utnyttjande av slumpen som att man "bakar in ett fel". Det ser jag som ett missförstånd. Att låta slumpen vara med gör inte föremål ofullbordade, tvärtom är det först då tingen får djup. Enligt mig är det de tillfälligheter som materialet eller handen tillför som gör ett föremål perfekt. Och det är (förstås) något helt annat än att misslyckas med vad man ville.

Jag undrar vilka kulturer som gör medvetna fel för att inte stöta sig med sin gud? Vill gärna se en källa på det om du har, Per-Lennart! 🙂

#28 Det är intressant med olika människors åsikter om saker! Jag hoppas vi kan hålla den här debatten på hög nivå även när det bränner till. 😃

Det första jag tänker på när jag ser filmen är keramikens motsvarighet till modern konst eller abstrakt konst eller vad det heter. Ni vet, sån som förståsigpåarna tycker är skapad av genier, mens skeptikerna mest tycker det ser ut som ett barn som har kladdat med färg.

Men poängen med konst är väl att den ska beröra, inte nödvändigtvis att man ska tycka om den, så om man berörs på det sättet att man blir upprörd över hur smaklös och ful den är, så har konstnären på något sätt ändå nått fram till en…?

Själv känner jag mig kluven inför det jag ser i filmen och också inför den japanska stilen som han har hämtat inspirationen från.

Å ena sidan ger det mig nån slags avslappad känsla av frihet när jag ser sakerna. Allt  måste inte vara så stramt och perfekt, skevhet och klumpighet är ok. Saker är ok som de är. På något vis har han ju lyckats med det som är drivkraften i varför jag själv håller på; att lyckas ta fram lerans eget uttryck, låta saker av lera verkligen få se ut som saker av lera och inte mekanisk perfekt massproduktion. Det påminner mig om en strävan att lära sig se och acceptera det vackra i saker precis som de är, att uppskatta det man har istället för att ständigt stressa vidare efter något avlägset ideal eller begär och aldrig vara nöjd och tillfreds här och nu.

Å andra sidan så är jag personligen inte så intresserad i rena konstföremål som mest bara blir stående och tar plats och samla damm. Jag vill att saker också ska fylla en funktion och vara praktiska. Och hans keramik ser inte väldigt praktisk ut. Varför göra dem tjockare än de behöver vara för sitt ändamål? Går mycket lera och blir tungt. Dessutom, den där ojämna kanten som han skofflar upp runt botten på krukan, den gör ju bara att den blir svårare att diska…

Som nybörjare är jag dessutom mer imponerad av skicklig drejning än konstnärligt uttryck, för det är drejningen som jag själv inte behärskar. Jag ser hur mycket envis träning som krävs för att bli duktig, och jag har stor respekt för dom som lyckats med det.

Av det lilla jag har sett av gammal klassisk keramik så är det nog kinesisk stenålderskeramik som imponerar mig mest. Och joo, de där skeva japanska tekopparna ÄR charmiga. Men det får inte gå för långt i sin skevhet, de ska vara bruksvänliga och ha bruksvänlig glasyr utan sprickor och sånt.

För övrigt måste jag erkänna att jag tycker att stefafnandersons saker har lyckats uppnå just en balans mellan att söka lerans egna uttryck/en slags oregelbundenhet som gör det interessant och avslappat och mellan en slags elegans som kommer av drejskicklighet (tror jag) som gör dem praktiska och funktionella. Och det är det jag tycker är så vackert med hans saker.

Men vad vet jag. Jag har ju bara sett dem på bilder, inte i verkligheten, och inte är jag någon proffstyckare heller, långt ifrån. Det är i alla fall ändå mitt intryck.

#36 låter klart flummigt

Har nu kollat in filmen och kan inte annat än tycka om det jag ser🙂 Även om det är långt ifrån det formspråk som jag själv har och oftast tittar på. Det jag gillar är hans "kärlek" till materialet vilket jag tycker framgår i filmen (man ser det man vill se)😉 

Tittar man noga på hans teknik så ser man att han behärskar leran och det är inte slumpen som gör att det blir som det blir. Han har en tanke och en målmedvetenhet med det han gör vilket jag tilltalas av. Sedan vad man tycker om resultatet är i det här fallet en helt annan sak iaf för min del.

#alef…Nej jag har inga belägg för att den här mannen är känd men vad jag har förstått så har han många utställningar på fina gatan och säljer väldigt mycket .Vad jag kan se är det inga amatörproducerad  filmer på Youtube vilket oxå visar att han har ett erkännande.

Är medlem i Bus och har deras tidskrift och vet att frustrationen kan vara mycket stor hos många som är duktiga konstnärer /hantverkare som inte släpps in då det inte har dom rätta kontakterna..SÅ korruptionen existerar eller vad du kallade det för 😉Har själv mycket erfarenhet av detta..

#41: Han har just blivit upplockad av Goldmark Gallery och det är de som producerar dessa filmer… kanske främst för att de har så mycket en internetprofil (heter också Modernpots för er som känner till det). Han kommer nog bli internationellt känd men är bara på frammarsch nu - Roligt för honom!

#30: jag skulle blivit ledsen om någon påstod att min framgång kommer av att "jag  legat med chefen" - kan vi inte hålla oss ifrån kommentarer som kan tolkas så. 🙂

#39: I det här fallet försöker #36 förklara något som är svårt och har uppenbart lagt tid på att formulera ett svar. Om jag hade lagt ut orden så och någon på andra sidan säger att jag bara är flummig (för så kan det ju uppfattas) skulle jag troligen bli grinig. 🤔

#38: Tack så mycket för din generösa komplimang! 😊

Jag tycker att det är rent struntprat att någonting måste vara lite operfekt för att tilltala, om jag ska nämna en som gör extremt vackra och helt perfekta (i mitt tycke) saker så är det Lasse Östman, han finns här ibland med nick "kebnekaise".

Fast då är ju frågan vad man lägger i ordet "perfekt".

Det är ju riktigt men det gäller ju också vad man lägger i ordet tillfällighet/slump

När jag skriver att något "perfekt" är tråkigt så menar jag något som blivit helt som en maskin kunde ha gjort. precis jämtjock och en form som följer en matematisk formel. ingen personlig prägel alls.  Med slump menar jag saker som händer (man låter hända) utan att ha full kontroll.

Även inom "genren" runda formar med smal hals och spännande glasyr  finns det ju personlig prägel, småsmå finesser i formen och ofta ganska mycket spännande och inte fullt kontrollerbart som händer i glasyren (slump).

Men den lilla osäkerhet som kan finnas behöver ju dom flesta inte eftersträva eller låta det hända. När man blivit så duktig har man nog slutat med keramik.

Ja, det instämmer jag helt i, glasyr kan man inte kontrollera helt, självklart är en form inte "matematiskt perfekt" men med blotta ögat så ser jag inga ojämnheter eller assymetri hos det somLasse Östman gör, tar honom som exempel bara. Han har för övrigt gjort en väldig masa skålar också, inte bara slutna former. Kolla in hans hemsida;

http://www.stoneware.net/stoneware/svensk/svensketta.htm

Då får jag väl be om ursäkt för  den faktiska realitet som många konstnärer/konsthantverkare lever i 😕

#50 Du är väl den sista som ska be om ursäkt…

❤️ Rolnor..

Rolnor - du hade väl lätt fixat öppningen på din kruka!

#42 Du får ursäkta men jag kan faktiskt inte se på vilket sätt min kommentar skulle kunna tolkas så. Jag har verkligen inte för avsikt att uppröra eller göra någon ledsen; om någon tog illa upp av det jag skrev vill jag förstås be så hemskt mycket om ursäkt.

Vad gäller "perfektion" tror jag i ärlighetens namn inte att det ens är möjligt för något "perfekt" att existera, såvida man med "perfekt" inte menar sådant som med blotta ögat inte går att urskilja någon som helst assymetri. Till och med industriellt serieproducerade saker kan omöjligen uppnå "total symmetri" eller ens "identisk likhet" inbördes. Således rör det sig väl helt enkelt bara om olika tycke för olika uttryck, i all sin subjektivitet, vilket leder mig till att känna att diskussioner, gällande huruvida en "perfektion" skulle ha någon form av (imaginärt) "objektiva" estetiska fördelar eller nackdelar i förhållande till det imperfekta, är tämligen fruktlösa. För min egen del har jag kommit att se en tendens att högst uppskatta den keramik som uppvisar subtila assymetrier till form och yta – en sorts återhållsam rörelse och känsla av livfullhet, men som ändå inte går till överdrift. Dock vill jag inte gå så långt som till att göra denna tendens till en norm för mig själv; det vore väl att underskatta min förmåga till föränderlighet och oförutsägbarhet.

#54: nu kliar jag mig i huvudet. Jag kommenterar ingen av dina kommentarer i mitt inlägg.

Har i veckan packat och bränt min saltugn så jag har inte haft tid att följa allt som sagts om den franske keramikern som den här tråden handlar om. Att det finns olika åsikter här på Fokus ser jag som en tillgång som får mig att tänka; -intressant så kan man ju också se på saken. Blir därför lite förvånad att tonen blivit så infekterad mellan oss som tycker olika. Om någon inte förstår vad jag säger eller tycker att jag tänker fel och kallar det struntprat så kan jag ta det. Jag har sagt vad jag vill säga om Jean-Nicolas och nöjer mig med det. Nu ska jag gå ut och öppna min saltugn.

#36 Det känns bra när någon förstår precis vad jag menar. Tack!

Är det någon form för kvantfysisk betraktning? det du skriver är ju en teoretisk modell och inget som har med verkligheten att göra. Klart att man kan framställa perfekta former både i verkstan och på fabriken, sen om det är en atom som sitter på tvärs spelar ju i detta sammanhang mindre roll.

#53

Visst hade jag det, men jag ville ha en kontrast mellan öppningen i vasen och den "perfekta" formen.

#56 Det var kanske lite onödigt att använda ordet struntprat, sorry!
Hoppas att bränningen var till belåtenhet.

#50 Abbis, vad är det du ber om ursäkt för? Jag försöker inte vara jobbig, jag förstår bara inte vad du menar.

Jag är personligen inte helt förtjust i hans formspråk, men formspråket känns väldigt tydligt, vilket ändå är en bonus.

Vägen till den färdiga produkten är ju alltid kantat av egenheter och personlig teknik. Jag beundrar hantverkskunnande där tekniken verkligen sitter och där sakerna blir välgjorda vid drejskivan redan i första steget utan att man behöver fila så mycket på de i efterhand.

Men precis som i alla kulturella uttryck blir det alltid en kamp om vem som är "bäst", hur den rätta tekniken eller förhållningssättet skall se ut. Det är ju ett gemensamt drag för alla människor. Men faktum är att det bortom alla normer inte finns något givet svar på vad som är skicklighet eller vad som är vackert och välgjort. Därav alla intressanta diskussioner här på iFokus. :)
Om vi bara kan hålla en respektfull ton gentemot varandra så skulle diskussionerna bli ännu bättre.

#55 Haha … Du har helt rätt. Det förklarar min förvirring. :)

#60 Jag, jag har redan gjort en "pudel" så jag antar att du syftar på nån annan.

#62 Absolut, eloge till dig för att du kan be om ursäkt om du gått över någon gräns!

Jag hoppas att vi alla kan vara så mogna så vi ber om ursäkt om vi säger något obetänkt. Det är lätt hänt när debattens vågor går höga! 🤫

Intressant fråga, vad som egentligen menas med perfekt. När jag försöker tänka på det tror jag kanskje att jag använde fel ord. När jag skrev

" Allt  måste inte vara så stramt och perfekt, skevhet och klumpighet är ok. Saker är ok som de är."

så var det en slags otilfredsställelse eller missnöjdhet som jag tänkte på. Inte nödvändigtvis inom keramik, utan generellt. Tonårstjejen som tycker att hon är ful och och måste banta, svensson som blir besviken för att det regnar på semestern, miljonären som tycker att poolen i lyxvillan är för liten, osv. Att aldrig vara nöjd, att alltid vilja att saker skulle vara annorlunda, bättre, mera, mindre.

Den där mannens krukor säger till mig att Hallå! Lera kan faktiskt få se ut så här! Saker kan få vara som de är! Tonårstjejens kropp är fin som den är, hon kan slappa av och njuta av livet i stället, Svenson kan ta en joggingtur i regnet och sen sätta sig med en kopp te och lyssna på smattret mot taket och miljonärens pool må vara mindre än grannens, men den går ändå alldeles utmärkt att simma i och lyxvillan har ju fin havsutsikt. Njut av den klumpiga keramiken som den är och njut av livet som det är!

Vad som är vackert eller intressant eller jag ska njuta av kan aldrig någon annan bestämma. Inte ens den skickligaste analytiker eller förståsigpåare.

det är ju klart, så är det med allt. En bebis gillar morotspure och andra vuxna gillar kanske bättre en hummer

Att vara nöjd med det man har, att ha övereende med olika skavanker, både med sej själv och sin pool tycker jag är en viktig mognadssak, dom som når dit kan skatta sej lyckliga. Men jag tycker att det ändå finns en gräns när det gäller konsthantverk, om ingen protesterar så blir det tillslut helt OK att bara ta en klump lera och doppa i ett par olika glasyrer, bränna och ställa ut på ett galleri. Det finns en poäng i att det skulle vara fritt fram att göra så, att utmana alla tänkbara ideal, MEN, jag behöver inte tycka om det, jag behöver inte tycka att det är charmigt eller intressant och där står jag med Gérards keramik, JAG tycker inte den duger.😉