Jag går ju då kvällskurs och då har jag ju den kvällen vikt för mig. När jag fått iordning min "tvättstuga", tänkte jag göra detsamma…sätta av en kväll för mig själv och "låsa in mig".

Häromdan när det regnade , vi har ju semester nu; …så tog jag fram leran och gav barnen varsin rejäl klump, så satt vi och grejade tillsammans. Det tar ju lite längre tid…men de tycker det är väldigt kul…det funkar ju det oxå om det kniper….men helt klart är ju att det är svårt att få det att gå ihop. Jag tummar på lite annan tid..typ städning…Det blir nog lättare när båda barnen börjat skolan. Jag ska fortsätta ha en ledig dag..och då har man ju förmiddagen när de går i skolan…

Så där är det väl alltid, speciellt för kvinnor (tror jag, som själv är kvinna..) alltid dåligt samvete hur man än gör..

Sätt dig ner och prata med din man - typ familjeråd. Förklara att du behöver få egen tid i verkstan för att må bra! För visst är det väl så att du behöver det? Bestäm tillsammans vilka dina tider är och utnyttja dem. Och jag tycker absolut du kan ta en dag i verkstan om barnen är på dagis, allt för att du ska vara en glad o go mamma.

Jobba det du kan nu Elerion !När tonårstiden kommer får man ännu mindre tid. Då gick jag ner i arbetstid. Sen följer ett par år sen kommer de fria åren. INNAN DET KOMMER BARNBARN. Men de kan man ju lämna tillbaka, så det är ju ok.

Jag skojar lite som ni förstår, men jag undrar också När jag läser om er som har små barn.

Säger som LeWe. Det dåliga samvetet finns alltid.Hur man än gör. Så länge man har barn hemma.

Jag har gjort som Vanja. Arbetar halvtid på det "riktiga" jobbet. Arbetar i verkstaden när flickan är i skolan.

Jag har oxå gått ner till halvtid. Nu har jag inget företag med keramiken, kanske på sikt, vem vet. Det huvudsakliga för mig var att jag måste få skapa mer annars mår jag skit, om jag inte får ut allt som finns i huvudet. Naturligtvis är det en ekonomisk fråga men för mig betyder det mer att må bra och få skapa än att tjäna massor med pengar. Bara man har tak över huvudet och mat på bordet så brukar resten lösa sig….hoppas jag….

(trodde oxå i min enfald att nu när barnen är lite större 6 & 8 år, så kommer jag få mycket mer tid….det blev inte riktigt som jag tänkt mig…)

Tack för att ni delar med er av era erfarenheter.

Jag har också gått ner till halvtid på mitt ord.jobb och trodde att jag skulle få mer tid i verkstan men nu under sommaren så har båda barnen varit lediga för det behöver dom också. Det blir nog lite mer tid över för verkstan när de börjar i skolan igen, då jag är ledig vissa vardagar.

Visst kan man ha med barnen i verkstan de bara ääälskar att kladda:) Men ibland så vill man bara gå in i sig själv och skapa fritt ur sinnet.. det funkar dock inte när de är med. Ja,ja de små underbara trollen växer ju snart upp och flyttar hemifrån det går väl fortare än man tror och sen vill de väl knappt kramas… så det gäller väl att ha tålamod för tiden kommer tillslut.

oj va jag känner igen problematiken! Mina tre är 13, 11 och 5 år nu och under många år fanns keramik max 10 (trötta) kvällar pr termin (en del år inte alls). Efter minstingen kom för 5 år sedan bestämde vi att vi skulle ha var sin lediga dag pr vecka min man och jag.  Onsdagar har han varit hemma och resten av familjen i skola, dagis jobb, fredagarna har vairt mina.  På sin lediga dag får man göra vad man vill och behöver…   har tyckt det har varit väldigt trevligt.  Arbetstidsminskningen har vi "finansierad" genom at klara os med en bil fast vi bor långt uta i skogen.  Överhuvudtaget så kan man skapa sig frihet genom att minska sina ekonomiska krav… att inte behöva sälja för mycket av sin tid.

Nu när barnen är större funkar det att vara i verkstan änddå.  5-åringen kan sitta ganska långa stunder och leka med lera, och när han tröttnar så börjar han på nåt annat eller så har han kompis hemma och lekar med. De stora vet var jag är, och kan komma och småprata om det de behöver.

Min minsta som nu är 16 år va med i verkstan från det att han va 4 dagar gammal.Då jobbade jag lite ,bara 8 timmar om dagen.Det gick bra att amma och byta på honom mellan kunder o krukor.När han blev ett halvår hade jag barnflicka..Jag tror att jobbet med krukor blir vad man gör det till..Visst hade man dåligt samvete ibland men jag tröstade mig med att jag hade jobbet i samma hus som vi bor,så jag fanns alltid tillgänglig.

Idag kan jag tycka att det skulle vara skönt att få komma bort från krukorna ett tag men det går inte när man är fast i kostnader …

Kan säga att båda mina barn är mycket sjävständiga individer idag ….

Intressant fråga Elorion! Själv har jag tre barn som jag älskar att spendera tid med. För att hinna med allt har jag o min man kommit överens om att vi väljer en lite lägre standard på det materiella planet och en högre standard på livskvaliten. denna tid när barnen är små är så kort! Jag jobba med keramiken tre dagar i veckan när minstingen är på dagis och de andra i skolan. Om jag hade valt ett "vanligt" jobb tror jag inte att jag hade orkat o velat hålla på med keramiken som hobby, för min fritid vill jag ge barnen!

ijonson-lösningen funkar ev om man har en man som tycker om att jobba ganska mycket. Min vill inte ha mer än 50%(ovanligt för män, vanligt för kvinnor). Då behöver jag jobba.  De senaste 5 åren har jag jobbat 80%, innan dess 100% och dessutom pendlat 10 mil/dag.  Om all min fritid skulle vara med barnen då skulle jag få fullkomligt spader.  Inte kul med en förälder som är slutsliten och har spader.

Jag tycker det är helt rimligt att även en förälder har behov av egen tid.  Barnan förstår garanterad också detta om man ser på hur de t.ex. ägnar sig åt musik, teater eller sport mm flera gångar i veckan för att de tycker det är kul och vi skjutsar och betalr och uppmuntrar.  Mamma ska få dreja varje torsdag hela eftermidagen.. det vänjer de sig vid!  och de får en gladare mamma.  Barn som inte är helt små behöver inte en förälder som ägnar sig på heltid åt att stå till förfogande som "seviceperson".  Så jag håller med Vävra som föreslår att ta upp ämnet i familjen. Se på de olika behov som finns och försök få ihop pusselbitarna så gott det går. Lycka till!

Skönt ändå att jag alltid varit tillgänglig för mina barn ( de är vuxna nu) Om det strulat eller hänt saker i skolan så har jag alltid kunnat åka iväg.. har inte haft nån chef somsagt ifrån! Barnen har alltid (och kanäven nu) kunnat komma till mig i verkstan för att prata läsa läxor mm. Det är ändå en frihet man kan unna sig när man jobbar på detta sätt.

#12, det är just så jag drömmer om at få det framöver…. slippa vara borta hela dagarna coh istälet finnas tillgänglig för barnen hemma i verkstan!

Min son är nu ett år. Jag lyckades inte hålla mig helt ifrån verkstaden utom någon månad när han var nyfödd. Stod höggravid förra sommaren och sålde krukor när jag redan gått över tiden…

Denna säsong har jag bara lördagsöppet i min egen butik, eller efter ök. I övrigt försöker få sålt lite genom återförsäljarna. Lördagen är också min arbetsdag när pappa, eller farmor tar hand om sonen. Sedan får jag försöka plasta om grejerna så gott det går och jobba vidare någon timme då och då när han sover.

Men visst känns det lite stressigt, det är så mycket jag vill göra de där dyrbara timmarna… Återförsäljarna ringer efter mera grejer och utanför på vägen susar hundratals bilar med turister förbi varje dag. Dammråttorna har party under soffan och tvättkorgarna svämmar över. Alla bär i trädgården är mogna och vill bli plockade och syltade.

Tycker det är helt underbart när man hör att fler och fler människor inser att pengar inte är allt! Man måste inte jobba 110% för att få in mer pengar för att kunna köpa dyraste bilen osv. Att jobba mindre kräver helt klart viss planering och lägre krav på levnadsstandard men för mig innebär det LIVSKVALITÉ att kunna jobba mindre.

Kajsa, strunt i dammråttorna, barnen blir friskare med lite damm i hörnen och ingen dör om bären får sitta kvar på busken, ta det lugnt…. (låter lätt att säga, jag är själv "stressad" för samma saker fast jag egentligen inte vill)

ja det där med att plocka bär, är ju mysigt. Men när det börjar bli krav o stress.  Jag har en så klok man som säger:saft och sylt finns i affären. Dreja en skål sälj den så kan du köpa massor med sylt, kröka rygg i skogen =förspilld kvinnokraft eller konstnärskraft. Alla kan plocka bär ,men inte alla kan göra fina saker i lera, gå in i verkstan med dig!

He he,….. i förgår skrapade jag fönster i sisådär 8 timmar effektivt och sen skjuflade jag ihop 10 liter blåbär….  Nu är högerarmen som en gummisnodd  Gör inte så!

Sen kom jag övernes med mig själv att vinbären får fåglarna och såblev jag lättat när jag såg att hallonen trillat av medans vi var i Danmark, så där finns inget att plocka…. 

Igår skulle jag då ta det lugnt och gå en promenad innan keramikverkstan… då kom jag förbi typ 5 kilo kantareller. Hade ingen korg med men gjorde en "påse" av min regnjacka….  och sen skulle de rensas…..  Jag ska försöka läramig av dina kloka ord Solei!!!!

 Till pyromanen/Ja gör det, kollat i Ditt fotoalbum. Var rädd om Dina skickliga händer, Det är inte allom givet att göra så fina grejer,---men skrapa fönster det kan alla…..(.Vi har ju pigavdrag nu!)!Hoppas armen läker fort!

Eftersom jag själv är mammaledig nu med min tredje så vet jag precis hur det känns. Jag har dock valt bort att ha ett extra jobb och vi svälter lite då och då istället:))) Men nudlar är billigt o gott!! Och barnen behöver inte nya dyra prylar hela tiden, det är bara vi vuxna som skapar de behoven, det finns en utmärkt secondhand marknad där ute! Jag känner mig redan så rastlös!! Trots att lilltjejen bara är 4 månader. Har varit hemma så många år nu och vill bara jobba med keramiken. Ibland blir jag trött på allasom säger, men ta vara på åren, de kommer aldrig tillbaks. Jag tycker inte det hänger ihop. Vem säger att man inte njuter av sina barn bara för att man har ett eget liv också!! Jag tror barnen kommer vara glada att de har föräldrar som inte hänger upp hela sitt liv på dem. Man visar dem ju hur viktigt det är att ha något roligt, utöver barnen, att leva för. Det skapar en mening som jag tror är oerhört viktig i dagens samhälle att ha! Vi behöver något meningsfullt och nåt vi kan hänge oss åt. Så jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete längre! Jag älskar mina barn över allt annat och jag älskar keramiken överallt annat. Kan man älska tre barn kan man älska fyra….. Jag står för att jag tycker det är urtråkigt att leka med dockor och hellre drejar. Barne får ju tycka det är roligare att leka än att göra "vuxengrejer". Det är väldigt svårt att gå tillbaks i utvecklingen. Så sluta nu alla att ha dåligt samvete och njut av att ni har ett så rikt liv!!! lera mer och pussas mer!!!:D

Oj, vilket tal det blev Var bara tvungen:) Kram på er alla underbara mammor (och pappor med för den delen)

Hej på er alla jag resonerar så här att barnen mår bättre av att ha en glad och lycklig mamma och med det menar jag det är ju bättre att man tar sig den tid man behöver i verkstaden och med keramiken för att vara nöjd.Sedan kan ju man vara nöjd och glad när man är tillsammans med sina barn även om den tiden blir mindre. Det är bättre att ha få ha korta underbara stunder tillsammans med sina barn där alla är glada och lyckliga. Jag tror inte "våra" barn på något sätt lider av detta utan tvärtom vi ger våra barn mycket mer än många andra föräldrar. Trygghet man finns för det mesta till hands, självständighet de lär sig att fixa själv mat och annat även om det ibland ser ut som kaos på diskbänken och framförallt fantasi och närheten till leran som de växer upp med. Nej sluta upp med att lägga tid på att ha dåligt samvete vårt liv är också korta lägg tid på det som är roligt!

Petrea

#15 o16 Nej ni har ju så rätt, man borde kanske inte känna stress över bärplockning och dammråttor. Men det var mest en illustration av min stresskänsla. -Fast det är väldigt gott med hemlagad sylt och vi räknade ut att vi sparar in 3-4 tusen om året på att göra den sylten själv som vi äter på gröten varje morgon…

Vad bra ni skrev Bruzapetra och Petrea!

Tack o lov så finns det inget rätt eller fel i denna fråga… Varje familj ska göra som de trivs med och som funkar för just dem, barnen gillar läget betydligt lättare än oss vuxna. Jag tror att jag behöver slappna av lite, trött på att alltid vara så duktig…

Kanske ligger detta lite utanför, men en solskenshistoria:När min yngsta son var i 5 årsåldern började han vantrivas på dagis, vi prövade att byta, gå ner i arbetstid, men det var samma gråtande. Själv föreslog han att han kunde vara i hundgår´n. Då insåg vi att det inte gick längre, så jag slutade på mitt jobb och satte igång hemma i verksta´n. Sonen och jag gjorde en deal. Han fick inte komma ner och störa i verksta´n på förmiddagen, inte förrens det var dags att göra lunch 11.30.Han var en livlig krabat och trots detta så höll han dealen till 100%. Han såg på TV. Carton network, på den tiden inte dubbat, så det var engelskt.Nåväl det funkade så bra ,så till jul hade jag en julförsäljning och fick in lite pengar. Istället för att ha dåligt samvete i verkstan så räddade leran sonen från vantrivseln på dagis. en tvärtomeffekt!

Till historien hör också, att när vi i familjen var i England cirka ett år senare, får vi höra hur denne son står och resonerar i en butik, om inköp av ett nintendospel på flytande engelska. Han hade lärt sig engelska framför TV:n när jag jobbade.Han har sedan alltid haft högsta betyg i engelska, gick ut 9:n nu i år med MVG.

Det finns ett antal olika lösningar… kul att alla som skrivit verkligen har bjudit på sig själva. Och framförallt skönt att det är fler som har det som jag, eller åtminståne haft det så.

Tack alla!

**Var nöjd med det du gör vad det än är tänk på att allting har sin tid.
**

Se familjen som ett gemansamt företag med enskilda och gemensamma mål, kortsiktigt och långsiktigt. Må bra!

Lycka  till