Det  blir bättre med  30 minuters utjämning  eller mer på en så stor sten . Annars går det bra med grus och sand. Att bränna snabbt är ju kul men det visar inte alltid rätt resultat. Vad som är kul att göra med tar mycket tid är att bränna 1000grader eller mer ,öppna ugnen få snabbt ner stenen i kallt vatten så det sprängs sönder i små bitar som krossas och sedan mals till fint pulver i kulkvarn i många timmar. Det här gör jag ibland men i   mycket liten  skala för det tar tid.

Har en god vän  i Österike som tar allt material från Alperna maler och krossar allt till glasyr och lera . Det är ju klart han har rätt så stora maskiner för detta. Såg en bild på ca 30 st oljefat som var fyllda av olika material .

Fort sätt och testa olika stenar .

Kul experiment, funderar på han i Österrike, menar du att han gör egen lera av mineral?

#1

Ok, får testa köra en till med 30 min också sen.  Då passar jag på att slänga in lite sand jag tog från en sandlåda också. Det var inte så mycket för att spara tid jag körde bara en kvart - dom såg inte ut att fortsätta sjunka ihop så mycket efter den tiden. Det kanske dock fortsatte ske en förändring som man inte såg p g a ljuset (glöden) och hettan (som gör att man inte pallar ens 2 sekunder på en armlängds avstånd att kolla in i ugnen när man öppnar luckan😂) när man var uppe i temp. Stenarna var inte så stora som det kanske ser ut - dom har ju plattat sig lite av att dom mjuknat också. Dom eldfasta tegelbitarna är 25 mm tjocka som referens.

Ett problem om man skulle ta ut stenen är att nog att den lär va så mjuk att man bara "mosar den" med tången eller vad man använder. Dock om man bara vill spräcka den så behövs inte mer än max 1100°C - det blir samma effekt ändå. Vid högre i temp är den för mjuk för att spricka ändå så då kommer den bara kylas ner och så spricker den först när tempen kommer ner i typ 1000°C ändå.

#2 Jo visst gör han det , möjligt det blir 200-300 kg max  .Han klättrar över allt och plockar mineraler,   han också geolog . Fast nu när han är över 60 så då tar han det lite lugnare.

Hm.. Jag har lärt mej att lera bildas när väder, vind, sur atmosfär löser upp granitmineral och det tar lång tid, men du menar att man kan ta sten och mala och sen blanda med vatten så blir det lera som man kan forma?

Nu är det inte bara granit , man får ju ta andra ämnen också . Men att få det så fint att det  känns som lera måste vara svårt.  Har bara set bilder på saker han har drejat och det ser lite  ut som stengodslera med  fin chamotte inte som porslinlera.

Ok, så han tillsätter lite lera då? Som man gör med porslinsmassa typ?

Det enda jag kan säga  är att han krossar olika material så det bli en lera till slut av det eller glasyrer. Han  gör också eget murbruk av kalksten som kan bränner  och släcker i vatten .Men han tar också den brända stenen och låter den ligga ute  och då kan det ta upp till  7 år innan kalken är släckt. Den  används  visst till att laga gamla kyrkor med. Kalk ugnen är mycket gammal över 400 år

Har precis plockat ut en test skål med en transparent glasyr som delvis innehåller kalksten  = kalciumkarbonat CaCO 3  , för trädgård, sjö kalk, tillverkning av hästfoder med mera…

CaCO3  86,39 %

Cao         48,3 %

MgO      0,6  %  

Köpte 25 kg  för under 100kr

Glasyren  smälte ut bra och tror att  Mgo hjälpte till lite för utsmältningen av glasyren .  1 test i1280 grader och den andra i 1250 grader

bild nummer 2

Hoppsan  glömde skriva att säcken köptes hos Granngården ( fördetta  Lantmännen)

Tror att det smugits sej in ett stavfel, du menar 4% CaO? Annars blir det en alkalisk glasyrslamma som inte är stabil utan tar upp koldioxid från luften så det bildas CaCO3aspx

Var tvungen gå ut och titta på säcken och det stämmer  med mängden. Tror inte att det står fel på säcken. Tog och använde den som  15 % krita i glasyren som är transparent  och  den blev mycket bra.

Säcken var tänkt egentligen till att kalka vår damm ,men man måste ju testa allt eller hur.

OK! Tänkte att det blir mer än 100%..

CaO är väl snarare det som tar upp koldioxid för att bilda CaCO3 - så om man tänker på stabiliteten i den obrända glasyren så är borde ju CaCO3 va bäst.

Men när man sen bränner så sönderfaller all CaCO3 ändå till CaO vid typ 800°C (och koldioxiden avges igen) - så då sker det ju en förändring där istället. 

Allt som allt borde det ju inte spela så stor roll då vad man använder eftersom man ändå slutar med CaO hur man än gör - och vad jag vet sker ingen större volymförändring eller så heller i omvandlingen mellan CaO och CaCO3 och ingen reaktion med magnesiumoxid - men smältpunkten kanske förändras dock (eller blandar ni upp den med nåt annat). För både CaO och MgO har ju rätt extrema smältpunkter i sin rena form - över 2500°C

Jag tänker inte på den brända glasyren utan på glasyren som är slammad i vatten, kalciumoxid eller snarare hydroxid är ju helt enkelt den delen i cement som härdar, det borde inte bli en vettig glasyrslamma med så mycket oxid i, sen om man säger att det står fel, att det ska vara 4% så blir det väl 100% totalt?

Räknar dåligt, blir väl snarare 90% men det kan ju finnas annat i så det blir 100totalt? Nåväl, huvudsaken är ju att glasyren blev fin!!

Såhär står det i Wikipedia;

Kalciumhydroxid, eller släckt kalk, är en kemisk förening av grundämnena kalcium, syre och väte med kemisk formel Ca(OH)2. Som alla hydroxider är den en jonförening som i fast form bildar nätverk av positiva kalciumjoner (Ca2+) och negativa hydroxidjoner (OH-).

Kalciumhydroxid bildas om kalciumoxid (CaO; bränd kalk) får reagera med vatten. Man säger att den brända kalken släcks med vattnet, så att man får släckt kalk. Om man tillsätter ett överskott av vatten får man en lösning av kalciumhydroxid som kallas kalkvatten. Eftersom hydroxiden är en stark bas, är lösningen frätande.

Kalciumhydroxid används i murbruk (tillsammans med sand och vatten). Kalciumhydroxiden reagerar med koldioxiden i luften och omvandlas till kalciumkarbonat (krita). Det är det som gör att bruket hårdnar. Samtidigt frigörs vattenmolekyler som avdunstar. Kalciumhydroxid används även för vatten- och rökgasrening.

Jo just det - jag blandade ihop det  - det är hydroxiden som tar upp koldioxid, inte oxiden. Men oxiden reagerar ju däremot med vatten och bildar hydroxid som sen kan ta upp koldioxid. Slutresultatet blir ju ändå samma, men det är ju inte bara det som räknas - den måste ju stanna kvar på godset innan bränning också.

Ja, glasyren kan bli bra med CaO, men slammar men den så härdar den precis som murbruk tänker jag?

Jo precis - förstod det nu. CaCO3 kan ju inte härda då den redan är härdad så att säga. Jag tänkte ju mest bara på egenskaperna på den färdiga glasyren sen.

Ja, vanlig krita är ju en mycket vanlig ingrediens i glasyr, ger vid lagom mängd högre slitstyrka och funkar som fluss. Finns en hel del i vanligt glas också.(ja, det vet du redan)

Lite mer experiment med stenar. Den längst till höger är dock en bit gips från en gipsskiva till en vägg (beklädd med papper) och den näst längst till höger en bit betong

Jag hann dock bara till drygt 800°C innan 2 av stenarna började ramla isär och blev till sand mer eller mindre - så det var bara låta allt kallna igen och dammsuga ur ugnen 😃(ville inte gå upp högt i temp ifall "sanden" som ramlade ner på ugnsbotten börjar smälta och sabbar fibern). 

Men jag låg kvar på ca 830°C i 15-20 min innan jag stängde av - på så sätt kan man se vilka förändringar som skedde vid den tempen i övrigt (färgförändringar osv.). Sen samlade jag upp "sanden" som jag senare tyvärr råkade tappa ut på ett skitigt golv så då ides jag inte stå samla in allt igen utan dammsög bara upp allt. Det hade varit intressant annars att undersöka den, då den även var lite magnetisk - man kan ju testa att värma den med kol i en degel och se om man får ut nån metall t ex.

Nästa tur så ersatte jag dom 2 stenarna som ramlade isär med lite sand från sandlådan i lekplatsen utanför mitt hus - dom stenarna som höll fick gå en tur till.

Såhär såg det ut efter en tur till 1290°C den här gången - körde med 40 min utjämning den här gången. Det blev nog lite bättre än 15 min - men mest verkar det ju ha med var det är för typ av sten det är hur pass den smälter. Förvånande nog var gipsbiten den som klarade sig bäst - den hade inte smält alls, men krympt och hållfastheten var som en bit kex. Stenen längst till vänster ser ju rätt intakt ut förutom att den ändrat fär - men den hade ändå sjunkit ihop lite, fastnat på tegelbiten och fått en lite glansig yta

Ser bra ut ! Du kan ju rosta ett par järnhaltiga sten för att sedan smälta det till rena  järn bitar. Kan ju hända att sten kan explodera om det går för fort också beroende på den geologiska blandningen i stenen vid snabb upp värmning.

Det finns ju något som heter täljsten som man täljer med kniv och gör skulpturer av .Bränner man en sån sten blir den stenhård och ändrar färg.

Coolt! - det får man ju prova nån gång. Jag har också läst nånstans att täljsten ska klara höga temperaturer - men inte att den blir hård. Den kanske typ sintrar som keramik.

Jag letade och hittade ett av alla roliga tester och är  en bild jag tog nu. Täljsten grå  original och mjuk den andra har blivit brun och hård och krympt en del vid bränning 1280 grader. Den bruna har också glasyr test på sig som du ser för jag har bränt en del sten med glasyr .

Snyggt det där - skulle man säkert kunna göra kul saker av också, när den är så mjuk obränd. Var hittar man sån sten? Säljs det i vanliga byggvaruhus? (vet att det finns täljstenskaminer iallafall)

Jo, jag var i ett gammalt stenbrott  i Värmland där man tog  ut täljsten . Man får nog söka på nätet eller skulptur,hobby matrial eller kanske någon kamin som är sönder . Kanske går det att få billigt  hos någon som säljer kaminer och som har trasiga delar.