Ja, visst är han helt fantastisk Stig Lindberg ! Och  boken är en orgie i igenkännande från barndom och uppväxt…

Vi hade Adam- kaffekopparna och Spisa Ribb som te-koppar. Min pappa jobbade på Handelsbanken, så jag sparade mina pengar i Skotte-sparbössor, både röda, blå och svarta.

Handelsbanken hade också beställt stora keramikaskkoppar från Stig Lindberg, jag tror det var  i början  på 60-talet.

Över huvud taget, tycker jag att keramik och konsthantverksföremål från 50 och 60-talet var, och är, väldigt snyggt och känns helt rätt formmässigt även idag och dom har aldrig varit omoderna heller.

Jag var länge ganska trött på saker från 50- och 60-talet. De kändes varken nya eller gamla bara alltför vanliga. Nu, när jag tittar på allt med andra ögon, så blir jag verkligen imponerad. Tänk om man själv hade så många idéer.

Några av de saker som vi hade hemma var te- och kaffekoppar Spisa Ribb, vas i Reptilserien, fyrkantigt Dominofat,  Pynta tallrikar och några skålar i fajans. Fajansen var det som jag tyckte bäst om, det andra var jag mera likgiltig för.

Det såg väl antagligen likadant ut i de flesta hemmen på den tiden.

Jag var på utställningen i helgen, och när jag gick därifrån kände jag att det var dags för ett megaryck. Jag måste jobba på som attan om jag ska ha en chans att komma ikapp! Vad den karln har hunnit med mycket!! Från handfat till kaffeserviser, från TV-apparater till smycken… Förutom alla akvareller, tygtryck, mönste mönster mönster, nej det blir dygnet-runt-arbete några år framöver för en annan.

Annars tyckte jag en annan diskussion var intressant. I utställningskatalogens sista kapitel gjordes en jämförelse mellan situationen för dagens konsthantverkare och designers och för Lindberg. Han hade ju den stora turen att vara anställd, vilket gav honom stor frihet. Vi vanliga dödliga måste ju själva ansvara för att våra produkter ska bli marknadsförda, bokföringen ska stämma, saker ska packas och transporteras, förutom då den eviga oron i slutet på varje månad när man undrar om hyran ska bli betald.

Visst vore det drömmen att ha en anställning och totalt fria händer! Fast det är väl också en utopi, Lindberg hade väl också kravet på sig att hans designer skulle sälja, annars hade han väl fått gå. Med andra ord, har man inga problem kan man snart hitta på några. Man får inte vara dum!

Men utställningen var som sagt rätt igenom sevärd, den får ni inte missa, särskilt som ni har nästan ett år på er att ta er till Nationalmuseum. Räkna med att ni måste raka vägen till verkstan när ni åker därifrån!