T.ex. Sillimanit eller Alcorit , som är de vanligaste materialen.
Båda är, historiskt sett, ganska "moderna" material med hög aluminiumhalt, och som är mycket högbrända. De slits och deformeras mycket långsamt.

Tidigare har det inte varit möjligt att göra sättplattor så tunna och hållbara.
Bernard Leach beskriver i sin bok från början av 1900-talet hur han tillverkar sitt eget sättmaterial, och trots att han använder "eldfast lera", måste plattorna göras 5 cm tjocka för att hålla någorlunda….
De här nyare materialen kom m.a.o. som en välsignelse….

Jag anar att Ler kan utveckla det här vidare…….

Ja i dag kan man om man har råd till det få ugnsplattor som bara är några millimeter tjocka. Men som Bosse skriver så är silimanit det vanligaste, corderit skulle jag vilja säga är ett utmärkt alternativ när det är lite påfrestningar och då kvaliteten Cordirex 128 som inte heller är så dyr. Det är som Bosse skriver väldigt hög temperatur när man bränner dom här plattorna, och dom blir pressade med väldigt högt tryck, så det är inget man kan göra själv hemma i keramikverkstaden.