Snygg, och fin hank

Tack!
Det står -86 i botten, en av mina mer lyckade från den tiden. Faktum är att handtaget är limmat, slog i den i T-banerulltrappan på väg hem. Reste från Södertälje till Akalla med pendel och T-bana ett par ggr i veckan för att få dreja, resan tar drygt två timmar tur o retur så jag var dedikerad. Från början fanns bara lergods där men under min tid så inköptes en stengodsugn och jag började blande egna glasyrer ur E. Coopers bok med recept, en fin tid.

Bra klarat. Att limma sådant tycker jag är något av det mest svåra och hopplösa saker jag vet. Och ja jag känner det där med långa resor, men vad gör man inte för keramiken?

#2: Det är ungefär så lång tid som det tar för mig till Akalla by sedan jag flyttade till Norrtälje. För mig får det räcka med en gång i veckan. Keramik kan jag jobba med i Norrtälje också, men här har jag inga arbetskamrater.

Ja, jag brann verkligen för keramiken på den tiden , jag hade en utställning på Astra i deras matsal med mina alster, sålde en del också. Det var en del klot med kristallglasyr med bl.a. tyvärr har jag inga bra bilder från utställningen.
Nu är jag nog för lat eller snarare för bekväm. Dessutom ser jag dåligt och det är bökigt dreja med glasögon. Keramik är ju ganska krävande, man ska dreja tunt och få lagom tjock botten på grejerna, ingen enkel sak tycker jag sen blir man ju så skitig…
Hur började du med keramiken ler?

Först vill jag säga dig rolnor att glasögon kan man ju få med sådana fjädrande grejer som sitter bakom örat, som sport människor använder, sådana hade jag när jag drejade, funkar perfekt. Jag har alltid som barn lekt med lera, när jag var 14 gick jag till en keramiker som var vän med mina föräldrar, han var verkligen duktig till att lära ut om dom helt grundläggande teknikerna. Senare blev jag intresserad av andra konstarter så som skulptur, grafik och måla, jag målade samman med en konstmålare ett par år, han var också en vän till mina föräldrar. Jag visste inte vad jag skulle satsa på så jag gick på en estetisk linje för att märka vilket det skulle vara. Keramiken vann nog på grund av att jag kände mest för det. Sökte också till akademin i Madrid och skulle egentligen ha gått där för att måla, hade fått lägenhet och allt var klart men så fick jag kalla fötter av någon anledning som jag inte riktigt vet varför. Men jag ångrar inte valet jag träffade. Det var en förenklad historieskrivning, det har varit många turer hit och dit.

Skulle vara kul se något du drejat ler. Jo, jag förstår att det finns sådana grejer till glasögon, får se om jag skaffar.

#0: Hänkeln passar jättebra till kannan. Märks att den är genomtänkt.

Hur kommer det sig att du gjorde en kanna i en glasyr som inte är lämplig för matvaror?

Kanske inte visste det då? Jag har inte sparat något av det jag gjort så kanske jag har någon bild kvar på något, får leta.

Här kommer några bilder från 70 talet innan jag fick min utbildning, så det är amatör grejor men jag tyckte då att det blev någorlunda bra. Den röda matta är gjord i elugn och reducerad med naftalin, det stinker väldigt, men funkar ju bra som redaktionsmedel.

Fina, ser dock att det kunde vara bättre fotring på dom eller vad säger du själv?
Kul med kristallglasyr, vackert.

Jag tycker nog att ett litet inhack på sådana saker är snyggare än en fotring. Det blir mera lätt i uttrycket.

Frågorna kring form är intressanta, och ämnet är alldeles för litet diskuterat…..

Det här med fotring t.ex.
Vissa former "vet" var de slutar, utan att man behöver markera avslutningen med en fotring.
Det handlar om harmoni och balans….och går inte riktigt att kvantifiera och uttrycka i formler….

#8 jag visste inte då att Barium i glasyr var giftigt. Sen är kannan så stor att jag egentligen inte tänkte ha den till matvaror, mer som vattenkanna typ. Den rymmer några liter.
#12
Ja det är en smaksak, jag brukar "fuska" ibland och strunta i fotring men gillar inte att bara göra inhack, tycker det ser ofärdigt ut egentligen.

Smaken är som baken….. och det är väl bra att vi tycker olika. Jag har svårt att tänka mig en fotring på Lers urnor, tycker det skulle se helt fel ut på dem.

Här är en till vänster utan fotring, tycker den högra känns mer "komplett" men visst blir det bra även utan ibland.
Ser igen att det blir knasigt med proportioner på foton.

#10: Hur har du använt naftalinet för att få den reducerade glasyren? Var inte det ett malmedel som användes förr?

De äldre frontmatade ugnarna från Scandia och Lyngbyovnen hade fyra kanaler från sidorna, in mot botten. Hålen var dimensionerade för att passa just naftalinkulor, som man fick peta in för att få syreunderskott i ugnen.
Många har undrat vad de där hålen var till för.

Bruksanvisningen rekommenderade att man inte fick reducera för ofta, utan låta det gå ett antal oxidationsbränningar mellan varje Reduktionsbränning för att elementen inte skulle ta för mycket stryk….

Var bruket av naftalinkulor en specifikt "dansk grej"…? Jag kan inte erinra mig att det har varit särskilt utbrett här hemma…..

Naftalinkulor har (hade?) uppenbarligen ett stort energiinnehåll…

Intressant, Ler, att du testat detta…..ja, jag kan föreställa mig att det blev en stark doft kring ugnen….

Nej det var ingen dansk grej. På den tiden Bodde jag i Sverige. Jag kommer inte ihåg vad det var för fabrikat på den ugnen, undrar om det inte var dom från Trosa? Det var en frontmatad ugn med ett skapligt stort hål i dörren, så ställde vi en skål på lämplig plats så att kulorna hamnade i skålen. Vi använde ett stålrör för att mata in kulorna. Och ja det behövdes inte stor vikt av naftalin för att reducera så energiinnehållet måste nog vara stort. Jag vet inte om man kan kalla det för doft, det var en obeskrivlig stank.

Trosa…?…ok, då var det en Ruben Lind-ugn. Ja, somliga äldre RL-ugnar hade ett jättehål i dörren, där en tegelsten passade….

Men det var nog bara de danska ugnarna som var speciellt förberedda för just naftalinkulor.

Ja just det Ruben Lind var det. Tråkigt att dom inte finns mera, det var en driftsäker och bra ugn. Där vi hade den fanns också en toppmatad fyrkantig Ruben Lind.

Man kan droppa in parrafinolja i en lagom takt i en elugn om man vill reducera, det är en teknik som Diane Crebber beskriver i sin bok om Kristallglasyrer. Jag tror det går bra att bränna skröj mellan glasyrbränningarna för att skydda elementen?

När vi nu diskuterar form lite så visar jag denna som är lite samma stuk som lerś vaser. Denna har fotring som jag tycker fungerar.

#17 jag kommer inte ihåg vart jag hade det vetandet från, men det fanns att köpa som medel mot mal, så stoppade man någon kula i klädskåpet. Undrar egentligen om det var bra för hälsan?

#24

Naftalin är misstänkt carcinogen, numera används kulor av cederträ mot man tror jag.

#23: jag tycker också att den foten fungerar. Men jag ser den knappt som en fot, mera som något i stil med ett litet Inhack, som ler kallar det.

Jag tycker inte det är ett inhack, denna sticker närmast ut lite från formen? Sen är det kanske frågan vad man menar med ett inhack.

#27: Jag menade inte inåthack, hittade bara inte rätt ord. Markering kanske. Tyckte om det i alla fall.