Mirett ja, men surform?

En annan vanlig synonym för mirett är "slinga".

Beskickning och klös ser jag som fullt tidsenliga.

Surform tror jag är en slarvig variant av surformfil, surformrasp eller surformverktyg, som egentligen är ett träverktyg. Har sett det rekommenderas i keramiksammanhang ibland…. Bilden visar en surformrasp.
Själva ordet "surform" är egentligen ett handelsnamn för tekniken med den perforerade stålskivan.

Detta lyfter en annan intressant fråga som i högsta grad ligger i tiden:

Är det vettigt att försöka "modernisera" text om hantverk genom att byta ut gamla fackuttryck mot "nyspråk" som leder till att insikt och förståelse minskar, beträffande redskap, tekniker m.m. inom det berörda hantverket…?

Alla äldre hantverk, inte minst det keramiska, genomsyras av en vokabulär bestående av uttryck och benämningar som vart och ett har en precis betydelse, med syftet att det skall underlätta kommunikation kring ämnet, och skapa så litet frågor som möjligt på t.ex. en arbetsplats, och mellan aktörer inom hantverket.
"Fikonspråket" har inte uppstått av en slump.

Den här språkliga utarmningen syns idag inom många områden, där en kunskapslucka uppstått, och där aktörer utan egentlig förankring i hantveket skapar skriven information, med framtvingade genvägar och torftiga beskrivningar som bidrar till en "urvattning" av kunskapsöverföringen….vilket i förlängningen gör det jobbigt att ta sig fram för den som vill lära något.

Vi kan ta ett exempel ur ett annat hantverk: Bristande förankring inom hantverket har gjort att ordet "fogsvans" börjar försvinna hos t.ex. postorderfirmorna. Nu kallar man det, okunnigt, för "handsåg" på många håll…!
Om jag specifikt söker en fogsvans, hur många olika "handsågar" skall jag behöva klicka runt bland, innan jag hittar vad jag söker…?…det finns väldigt många sorters "handsågar"…..
Här har man gått från en precis beskrivning till en luddig, låt vara pga bristande kunskap…jag ser inte detta som en utveckling mot en "smartare mänsklighet".

Jag vill - sammanfattningsvis - bara att vi skall måna om språket inom hantverken, och därmed underlätta kunskapsöverföringen, som ju är tillräckligt hotad som den är.

Utslätning leder bara till glömska, och inte framåtskridande.

Möjligen var detta en aning off-topic, men jag kände bara för att flika in detta…. 🙂

Jag kan inte vara mera enig. En väldigt fin kommentar Bosse.

Jag håller också med Bosse. Använder själv mest de gamla orden.

Funderar på ersättningsorden. Hur bra är de? Surform är en slags rasp, men det är mer specifikt att säga surform. Den heter dessutom fortfarande så i affären. Mirett eller slinga går kanske på ett ut, men också här är keramikordet mera mitt i prick. En slinga kan vara litet av varje. Beskicka då? Skulle det ersättas med svarva? Svarva bort lera. Hmm?
Det enda jag inte är sams med är ordet klös och det beror på helt andra saker. När jag började med keramiken bodde jag i USA och lärde mig de engelska uttrycken. Hemma i Sverige igen hade jag svårt för klös och slicker. Jag tyckte att de var litet äckliga.🤢😀 Men jag har inte hittat något som är bättre.
Det är nog vanligt att man vill byta ut det gamla mot nytt och fräscht. Då tar man gärna till engelska ord. Drejplattor är litet otympligt och blir Bats. Där är jag med även om pluralformen blir engelsk den med. För man kan ju inte säga battar. Förresten, säger man en bat?
Jag satt alldeles nyss och beställde mat från ICA. Keso skulle jag ha. Men det heter inte keso längre, det heter Cottage Cheese. Bättre eller sämre? Nyare är det i alla fall.

🙂 "Klös" har vandrat in från Tyskland.
Tyska "kloß" (uttalas klåås) betyder helt enkelt "klump", och klößchen är namnet på en liten klump…..
Hef Klößchen är namnet på klimp, som man t.ex. har i en soppa…..

Vi kanske ska börja säga klump istället?🤔

#7: Javisst, i keramiksammanhang kan det ju knappast missförstås… :-)

Vad vi ofta kallar "chuck", dvs en drejad konisk "sak" som används som hjälp vid beskickning, kallas i Höganäsområdet för "Stussel"…….direkt knyckt från tyskans "Stüssel", som betyder samma sak….

Jag är också lite osäker på om jag skall säga färgkroppar eller stains. För mig är stains inte till att missförstå men det verkar som att många inte använder det ordet?

Nej, "stains" har inte fått något riktigt fotfäste här….än….
Ordet färgkroppar är ju direkt hämtat från tyskans Farbkörper, och det har säkert gamla anor, från en industriell epok då vi inte var lika "anglofierade" som vi är nu….

Ordet "mirett" tror jag mig ha hört mest från källor från Stockholm-Uppsala-trakten, medan "slinga" används flitigare i sydsverige…..antagligen direkt hämtat från danska "slynge"……

"Grejen" som håller fast formen i en indrejningsmaskin, kallas "inrättning" i Skåne, och även (har jag för mig) i Stockholm-Uppsala-trakten…..men i Lidköping (Rörstrand) säger man "donsel"…..🤔

Ett böjligt stålsken som används vid beskickning, kallas i Höganäsområdet för ett "bleck"… Tyska (blech) igen…..

Det finns många ord i den här tråden som både skulle passa i sajtens Lexikon och samtidigt fylla funktionen att sprida hantverkets invanda uttryck. 😀

Surform är det verktyget heter på brittiskt engelska.

Blandar ni en glasyr eller sätter ni en glasyr?

#13: innrättning är för mig en modell i vilken man gjuter produktionsformar i gips. Mycket av fackorden från porslinsindustrin kommer ifrån tyskan.
Jag använder orden klös och donsel samt bleck. Även hänkel kommer väll från tyskan?

#18: Ja, betydelsen av ordet "inrättning" har slirat omkring en aning, och jag har hört det användas på olika sätt, beroende på "var man kommer ifrån".
Jag ser det inte som en fråga om rätt och fel, utan något man under samtal får stämma av, så att man säkert pratar om samma sak.
Men om man skulle skriva en bok eller beskrivning på "rikssvenska", med förväntan att bli rätt tolkad överallt, vore det nödvändigt att belysa olikheterna, för att undvika missförstånd med just det här ordet…

#17: Ja, jag undrar också hur många som använder "sätter" nuförtiden….?…man hör det inte ofta.

Traditionellt "sätter" också bagaren sin deg (fortfarande, tror jag…), och jag gissar att det är ett ålderdomligt uttryck för att "ställa i ordning" någonting i största allmänhet, och att det har försvunnit ur folkmun, men levt kvar längre inom industri och hantverk…..

I Akalla By blandar vi våra glasyrer och sätter ugnen.

Jag menar att det riktiga begreppet är att sätta en glasyr även om jag själv säger till familjen att jag går ut i labbet och blandar lite glasyr, det är ju motstridigt men lättare för dom flesta att förstå när man säger blanda för det är ju egentligen det man gör.

Jo, jag använder "blanda en glasyr" för att bli förstådd utanför yrkesgruppen……hmmm, jag måste nog säga att jag vant mig vid det, till den grad att det faktiskt blivit "standard"…

Det fanns fackfolk tidigare som rent av blev förbannade om någon sade att dom skulle blanda en glasyr. Men vi får väl sätta eller blanda så gott vi kan, bara det blir gjort.

#17: Blandar glasyrer men sätter ugnar. Så säger jag att jag ska sätta en glasyr menar jag en glasyrugn.

#25: efter att ha satt en glasyrugn ska den brännas så klart. Om man säger att man bränt klart kan det betyda att bränningen är slutförd men att bränna klart kan också betyda att bränna oxiderande.

#0: Åh, vilken rolig tråd!

Jag har lärt mig mycket på youtube, och därmed lagt mig till med engelska ord för mycket. Jag säger t ex "trimma" istället för "beskicka" och "slip(p)" istället för "engobe", och även för "slicker". Kan bli lite förvirrande ibland…

(edit: hm, jag försöker publicera igen, på rätt ställe… inte så haj på forum)

Jag kan tänka mig att engelska ord kommer att krypa in mer och mer. Slip är ett sådant. Det är många som tittar på Youtube. Där verkar det finnas hur mycket som helst.

När jag pratar med tyska producenter så säger jag farbkörper men med Spanien och Italien är det stains så dom har kanske ändrat sig snabbare eller också är det för att det är det ord som internationellt är det gångbara?

Är det en sån här? https://en.wikipedia.org/wiki/Surform
Har aldrig sett sån i keramiken men den går ju använda.

#30: Den är mycket användbar på gips , mest den som har konkav rasp.

#30: Jag brukar använda en sån. När man tex handbygger något och vill jämna till ytan är den mycket användbar.

#29: Stains är ett sådant ord som jag har börjat vänja mig vid. Det är nog till stor del ditt fel, Ler.😄

Oj nu får jag akta mig vad jag skriver.

#12: I småland används mest mirett tycker jag, även om slinga också förekommer.

#35: Jag tycker surform är ett mycket användbart verktyg. Säger slinga. Mitt keramiska vokabulär fick jag från Henning Rosenkvist från Höganäs.

Vilka säger "glattugn" för glasyrugn? Har hört det användas nyligen men har aldrig hört det tidigare så misstänker att det inte är vanligt och kanske lokalt?

#37: Ordet dyker upp då och då, men förstås inte så ofta nuförtiden, men jag vill nog hävda att uttrycket inte är alldeles dött….än….

Som så ofta har det sitt ursprung inom den gamla keramikindustrin, men jag kan inte peka på något särskilt geografiskt område eller industrikluster.
"Glattbränning" var ett allmänt spritt uttryck inom facket en gång i tiden, och jag upplever det inte som lokalt.
Och då och då dyker ordet upp i litteratur från författare av den äldre generationen.

Jag vet inte hur vi "ärvt" uttrycket, men I Storbritannien säger man traditionellt "glost firing", vilket ju är precis samma sak….

Är des också av tyskt ursprung?

#39: Ja, med all säkerhet. På tyska heter det "glattbrennung", så ursprunget verkar helt klart…

Jag kom på en annan gammal term: Hämring.
En teknik som utfördes med en hämmerhake.

Hämmerhaken är (ungefär) ett vanligt avdrejningsjärn, men med ett långt fjädrande skaft, som får verktyget att studsa på det läderhårda godset och bilda mönster.
Mönstret kan variera beroende på hur man håller hämmerhaken, och hur själva "skrapan" ser ut. Genom tiderna har man t.ex. använt det fjädrande "sprötet" från ett paraply som skaft….eller andra fjädrande material. Man kan också utgå från en cykeleker, eller det platta fjäderstålet som sitter i bilarnas torkarblad….

Inom gammal allmogekeramik har tekniken ofta använts på engoberat gods, för att åstadkomma mönstereffekter i ett slags sgrafitto-teknik…

Man får testa sig fram för att hitta rätt ögonblick för den här tekniken….litet hårdare än "läderhårt" kan ge den bästa "studsen"….men man måste, individuellt, hitta rätt här….

Jag har inte hittat någon bild av en hämmerhake på nätet…..kan någon bidra med en bild…?

Bifogade bilder visar "hämrade" föremål av olika slag….

#41: Jag har haft bilder på en sån, men den här är tyvärr den enda som är kvar. Bilden var väldigt liten, så jag blåste upp den i storlek. Därför suddig.

Händerna som håller i hämmerhaken tillhör Ulla Nilsson, en krukmakare som höll till utanför Arvika. Hon använde sig ibland av tekniken på sin keramik. Tyvärr gick hon bort för några år sedan men det ser ut som om hennes verkstad finns kvar som museum.

https://stortorpet.se/

Tack för den bilden..!
Ja, Ulla Nilsson använde den här tekniken flitigt. Här är en bild av några av hennes alster, där hämmerhaken har använts…..

#41: Jag har gjort det lilla gula fatet.

Har också varit på studiebesök hos Ulla för länge sedan. Återkommen till skolan så var vi flera som hämrade. Tråkigt att höra att hon har gått bort.

Kan bifoga bild imorgon på min. Den är tillverkad av fjäderstål från ett torkarblad. Viktigt att vässa till spetsen så att den får bett.

#40: Det måste det komma ifrån ja.

Tänkte egentligen på desen som där man sätter sina desbrädor med nydrejat gods.

#44: Det med den söta lilla fågeln?

#46: Precis! 😊

När jag ser din skål så tänker jag på Ehlers samling. Ett museum med äldre keramik, mycket med engobe dekor. Väldigt fint ställe att besöka om man kommer förbi i Danmark.

#48: Tack för tipset. Får bestämt ta en tur till Jylland efter pandemin.

Jobbade som ugnsbrännare på Guldkroken på 70-talet Där sa vi alltid glattugn om glasyrbränningarna.