När sintrar en stengodslera?
Finns det någon särskild punkt där en stengodslera sintrar? Vad händer om man skröjar ända upp till 1100° eller kanske tom 1150°? Blir den då tätare och svårare att glasera, kanske tom omöjlig? Eller går det bra att göra det ända upp till sintringstemperaturen?
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
#0: Stengodsleror har olika sintringstemperaturer. Grossisterna har lerornas sintringstemperaturer. Tror man måste fråga efter det.
M v h Eva Sigge
Ja, det måste man nog. Jag kan inte erinra mig att jag någonsin har sett det på en lera.
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
Stengodsleror börjar inte plötsligt sintra vid ett bestämt gradtal.
Sintringen "smyger igång" inom ett temperaturområde, som kan variera med olika leror och olika ugnars brännhastighet.
Hos våra "vanliga" stengodsleror, brända i våra "vanliga" ugnar, brukar sintringsprocessen starta någonstans vid drygt 1100°C, kanske 1120-30-40°C… Men det kan variera en del mellan olika leror.
Om en tillverkare uppger att "sintringen startar vid XX grader", skall man tolka detta som ett riktvärde, och inte som ett exakt värde.
Noggrannare än så går inte att vara, inte minst pga att alla ugnar är olika….
Leror har en sintringsintervall, dvs från sintringsstart, fram till dess att leran blir praktiskt oanvändbar, dvs smälter och deformeras.
Hur långt sintringsprocessen går, eller tillåts gå under en bränning styrs av temperatur och tid, dvs tiden under vilken leran befinner sig i sitt sintrande stadium.
Hos "slöa" ugnar, sintrar m.a.o. leran mer redan vid lägre temperaturer (eftersom den fått tid att göra det), och motsatsen hos snabbare ugnar.
En bred sintringsintervall är m.a.o. vad som kännetecknar stengodsleror.
Lergodsleror har faktiskt också en sintringsintervall (!), men den intervallen är så smal att man inte klarar att styra en bränning så snabbt och exakt, och resultatet blir att leran smälter om man bara går en aning för högt….
"Don't Panic" (Douglas Adams)
- Redigerat 2021-08-19 20:47 av Bo§e
#3: Så intressant !
Då kan jag inte veta om mitt gods har sintrat vid den temperaturen som jag har fått av grossisten. Då måste jag göra ett eget test. Med att väga innan och efter föremålet har stått i vatten ganska lång tid, ett dygn tror jag att det var. Har det i någon anteckning.
M v h Eva Sigge
#4: Jo, självklart vet du att leran sintrat, om den är bränd inom den angivna intervallen.
Men hur mycket den har sintrat (i siffror) vet du inte förrän du har gjort "vattentestet".
Många lertillverkare anger lerornas vattenabsorption (dess täthet) i procent, vid 1200°C. Om inget gradtal nämns, försök ta reda på det.
Väldigt få stengodsleror (nästan inga) är fullständigt täta, utan det brukar röra sig om någon eller några procent porositet.
"Don't Panic" (Douglas Adams)
Seriösa säljare kan ge tekniskt datablad från fabrikerna som anger vatten absorptionen vid 1100, 1200 och 1300. Eller dom intervall som är aktuella för just den lera som gäller, det finns ju stengodslera som sintrat optimalt redan vid 1100 grader.
Ja, det där är viktigt, jag gav bort en vas som läckte lite, lite vatten och det förstörde ett fint bord, mycket trist…
Intressant det här med sintring. Och vad är skillnaden på lergods leror och stengods. Jag funderar på om det är bristen på kvarts i sammansätningen av lergodsleror som gör att de inte kan brännas så högt? Å andra sidan tar man väl hänsyn till kvartsovanlingen vid bränning av lergods också?
Jag tycker också att det är intressant. Har också råkat ut för stengods som läckt. Hoppas att det bara är jag själv som drabbats.
Jag undrar också vad som händer före sintringsintervallet. Fungerar det tex att glasera som vanligt hela vägen upp?
Sajtvärd för Keramik ifokus
_
_
Om vi tar lerorna först så kommer alla leror från vittrat granit/gnejs, dom lermineral som lägger sig vid foten av vittringsplatsen är rena, kaolinit, illit och montmorillonit är tre huvudgrupper som sedan kan delas in i undergrupper. Det kallar man primärleror (stengods) om leran transporteras genom jordlag av vatten och sådana naturliga processer bryts lermineralet ner av humussyra m.m. Och det blandas med kalk och andra mineral så som kalium och annat. Resultatet blir en lera som dels på grund av kornstorleken och ändrad kemi smälter lättare. Att det inte skulle gå att sintra lergods är en feluppfattning, se bara på all keramik från Danmark med sintrad lergods på 70-80 talet var det modernt. I dag kan man se Lisbet Bo Hansen som också bränner högt, finns nog flera. Nu påstår jag inte att jag tycker det är en lätt eller jättebra idé men det går helt klart. Vad angår otäta stengodsleror så är dom alla mer eller mindre otäta, det gäller att bränna varje lera på optimal temperatur, det blir inte alltid tätare med stigande temperatur så skaffa ett tekniskt datablad och inte ett säkerhetsdatablad! Ofta kan man råda bot på läckage med rätt glasyr, speciellt om man kan reducera.
Men Porslinslera sintrar väl mer eller tätare? Har inte gjort nåt läcktest på nån sådan men allmänt är dom ju mer som glas, även klangen är annorlunda för porslin.
Ja, porslin är generellt tätare, men man skall inte ta tätheten för given, bara för att det heter "porslin"…
Man måste kolla upp……
"Don't Panic" (Douglas Adams)
Men om det är riktigt porslin som är riktigt bränt så är det tätt på grund av glasfasen. Skulle det vara otätt så skulle det inte kunna finnas den translucens som ett riktigt porslin har. Arbetar man däremot med det som en del producenter och säljare kallar för porslin men som egentligen bara är en vit massa så får man se upp och göra test.
Jag har drejat en del med cebex TM-porslinslera och den har i alla fallen helt annan klang än stengods, är den tät bosse?
#14: Jag har en uppgift som säger att "TM" (dvs typ 81298 eller 298) skall ha 0 % vattenabsorption vid 1230°C.
Men personligen tycker jag att det är mycket modigt att ange 0 %.
Noll antyder ju något oändligt, och en sådan angivelse kan uppmuntra en blind tro på att leran faktiskt är "totalt" eller "oändligt" tät……
Något jag inte alls är säker på.
Jag skulle inte sätta min signatur under den nollan, oavsett vilken lera det handlar om…
"Don't Panic" (Douglas Adams)
hm.. så intressant. Jag är relativt oerfaren, Men när jag gräver här hemma på min tomt i skåne kan jag inte låta bli att bli sugen på att testa leran som jag har under matjorden. (enligt processen torka, pulvrisera, sikta, blöta upp). Menar ni att det finns något man skulle kunna tillsätta en sådan lera för att höja den temperatur som det är möjligt att bränna den i???
#0: Vid 1100-1150°C har sintringen börjat smyga igång hos de flesta stengodsleror.
Det finns ingen exakt "punkt" där sintringen startar, eftersom sintringen styrs av värmearbetet, som varierar mellan olika ugnar, men skröjar man till den nivån, kommer glaseringen säkert att bli litet besvärlig, eller i alla fall svårare än man är van vid.
Men rent allmänt och principiellt kan man skröja hur högt man vill, ända tills det blir alltför besvärligt att glasera…..
"Don't Panic" (Douglas Adams)
- Redigerat 2021-10-06 21:34 av Bo§e
Frågan är vad det är du gräver upp, på några få platser i Skåne finns det ju faktiskt stengodslera. Men största delen är förstås lergodslera. Vilken färg har leran?
#18: gulaktig med grå och röda stråk. jag ska se om jag kan fota den imorgon. den är riktigt fet i alla fall. Lät en klump a ca 15 liter ligga ute i regnet, det tog tre år för den att vittra sönder.
#18: Det brukar vara svårt att "konvertera" våra nordiska leror till användbart stengods.
Det är ju inte bara att "höja smältpunkten"….det handlar också om att skapa en hanterbar sintringsintervall, dvs intervallen då leran sintrar, och fortfarande är någorlunda stabil, innan den slutligen smälter….
Så att sintringsprocessen hamnar inom ugnens styrförmåga.
"Don't Panic" (Douglas Adams)
- Redigerat 2021-10-06 21:49 av Bo§e
Nej att blanda kvarts och liknande i en Blålera funkar inte på grund av att lergodslera ändå kommer att smälta och inte sintra oberoende av hur mycket annat det finns i leran, och ett annat problem är att om man skulle ha i så mycket kvarts och kaolin att lera skulle tåla högre temperatur så har man fått en massa som är så oplastisk att den inte går att arbeta med.
Träffade en gammal keramiker för längesen. Som jag blev god vän med. Om jag inte minns fel så påstod han att det visst går att sintra lergodslera som bevis slängde han en kruka av lergods rakt i golvet och den höll otroligt nog.
Hemligheten vari bestod den då av?
Jo tricket är att bränna leran ca 10- 20 grader under maxtemp det går att prova sig fram lite. Sen lägger du till utjämningstemp ca 25% längre tid. Gå sen ner till skröjtemp och stanna där säg en halvtimme eller så. För att sen gå upp till 10-20 grader lägre maxtemp för leran igen stanna där ca 25% längre utjämningstid igen. Du för då en lågstämd lergodsleta som har sintrat utan att flyta ut i ugnen. Smart va
Har funderat mycket på varför leran låter sig sintras vid en så låg temp 10-20 grader under Max temp. Tror det har att göra med att utjämningstiden är längre och även har det att göra med man kör en andra gång med utjämningstid. Leran har fått en del av stigen till sintringen redan klar eftersom man bränt redan en gång med maxtemp 10-20 grader undermaxtemp. Tänk på ett litet barn som börjar att gå. Tar två tre steg och sen sätter sig vilar men nästa gång kanske tar 5-6 steg barnet kan ju redan grunderna i att gå.
l
#23: Ja, det har med värmearbetet att göra, dvs samverkan mellan temperatur och tid .
Gradtalet (°C) är bara en av två faktorer som styr hur långt processen framskrider.
Samma (liknande) lagar styr när man gräddar bröd i ugnen.
Genom att enbart laborera med tiden kan man få allt från "degigt undergräddat" till kolsvart bränt…… vid samma temperatur …!
Men när det gäller lergodsleror kan man inte ge generella råd som gäller alla leror.
Vissa lergodsleror har ett så smalt "sintringsfönster" att sintringsprocessen inte går att hantera på ett säkert sätt.
Sintringsprocessen och kollapsen ligger bara en "blinkning" från varandra, och att få samma sak att hända i hela ugnen samtidigt, är i stort sett en omöjlighet…..
Leror från de nordiska länderna är ofta bra exempel på detta, så här får man se upp.
Många lergodsleror från europeiska fastlandet, och även England, har dock en ganska bred sintringsmarginal, vilket underlättar sintringsexperiment, eller i alla fall gör dem "ofarliga"….
"Don't Panic" (Douglas Adams)
Ja jag tycker ibland att det inte känns som lergods när man har någon tysk, fransk eller engelsk lergodslera. Man är ju uppvuxen med Blålera och sådant. Finns förstås en slags liknande lera i Tyskland som dom använder som glasyr ofta samman med salt, men jag vet inte att dom gör saker av den leran
- Redigerat 2024-10-23 18:00 av ler