Det är en gammal "ringugn" från Seeman.
De består av en bottendel, ett lock, plus önskat antal "ringar", var och en ansluten med sin egen sladd till lämpligt stickproppsuttag.
Företrädesvis stack man in kontakterna i olika vägguttag (till olika säkringsgrupper), för att inte någon propp skulle gå.

Dessa ugnar var inte avsedda för stengodsbränning.
Varken tegel eller element är dimensionerade för högre temperaturer än max 1000-1100°C.
Många av dessa ugnar användes till porslinsmålning.

Vanligast var att man hade en pyrometer för att hålla koll på temperaturen. Uppvärmningshastigheten "styrdes" genom att man kopplade in eller kopplade ur en "ring" eller två, medan man höll koll på pyrometern….

Jag ser att du har en kopplingsdosa, så att tre "ringar" ansluts till ett gemensamt 3-fasuttag, och att in- eller urkoppling kan ske via tryckknappar.

Men jag ser ingen pyrometer. En sådan behövs för att kunna styra en bränning någorlunda säkert. Går bra med en "Typ K"-pyrometer för det temperaturområde som ugnen är avsedd för.

#1: tack för svar. Jag mailar och frågar om det finns någon bruksanvisning eller annan information. 🌷

Den är väl nästan antik?

Jo den liknar något från ett museum, men kan ju vara bra ändå

Inom sitt användningsområde är den alldeles utmärkt.

Jag tittade på en liknande ugn idag. Är det något att ha? Vad är en sådan värd?
Hälsningar David

#6: Det är också en ringugn från Seeman, som skrivits om här ovan.
Jag ser att det t.o.m. står "Seeman" på pyrometern.

Eftersom den har begränsat användningsområde, och saknar automatisk styrning, har den inte så stort värde på beg.marknaden.

Men upp till max 1000-1100°C är det en helt "ok" ugn, om man accepterar att bränna "manuellt".

#7: Tack Bosse för alla dina goda råd till mig som är ny i denna vetenskap :)